(M/M) I varje andetag - kapitel 1 |
Här kommer då kapitel 1 av I varje andetag.
Läs och kommentera!
Kapitel 1
”Ja, det är Alex”
”… det är jag”
”Vad vill du?”
”Snälla, Alex, jag vill bara förklara mig”
”Jag vill inte höra dina förklaringar”
”Jag ber dig, lyssna på mig”
”Nej, jag har sagt åt dig att lämna mig i fred. Jag vill inte ha något mer med dig att göra”
”Alex, om du bara ger mig fem minuter. Fem ynka minuter och sedan lovar jag att lämna dig förevigt. Jag lovar att aldrig mer besvära dig. Bara fem minuter?”
”Nej”
”Snälla…?”
”Nej, lämna mig ifred nu”
”Alex…”
”Hej då. Ha ett bra liv”
*
Novembernattens kyliga vindar blåser förbi de fallna löven på asfaltens regnvåta mark, går vidare till att sätta den hissade Sverigeflaggan i rörelse och slutar sin färd med att dra sig förbi en ensam varelse och försätta denna i kyla. Varelsen är närmare bestämt en pojke, eller snarare en man. En ung man. Hans armar är klädda i en svart, utsliten munkjacka och hans ben är omringade av ett par mörka stuprörsjeans. Det halvlånga håret som befinner sig på hans huvud är i färgen mörkgrönt och den del av håret som kallas för lugg, är placerad snett över hans högra öga. Det högra av de ögon som de allra flesta människor skulle beskriva som ”otroligt vackra och besitter en makalös grönfärg”. De smala läpparna är färgade blålila av kylan och tillsammans med den lite krokiga näsan och de starka käkbenslinjerna är ungdomens utseende typiskt manligt.
Han går med långsamma steg, som om han inte vill komma fram till sin slutstation, och ser ner i marken. Hans ögon bevittnar för en stund slaget mellan två kämpande insekter och hans öron lyssnar till ljudet av nattens täta tystnad. Den doft hans luktsinne snappar upp är regn. Regn och blöt asfalt. Den där speciella doften som väcker så många fina barndomsminnen och som får hans läppar att forma sig till något som nästan skulle kunna tas som ett leende.
Ju länge staden och ju längre tätbygden han kommer desto mer försvinner tystnaden. Istället byts den ut mot ett virrvarr av otydlig musik och stojanden av människor, framför allt ungdomar i hans egen ålder.
En grupp med väldigt högljudda tonåringar under en lyktstolpe får honom att stanna till och se upp mot dem. Det han ser är en samling människor som egentligen inte passar ihop det minsta. Som om man tagit en pusselbit ifrån flera olika pussel och lagt ihop till ett och samma.
En tjej klädd i en alldeles för kort röd kjol för att klara denna bitande kyla har ett platinablont axellångt hår och hennes överkropp är klädd i en tunn vit höstjacka. Killen som hon står och hänger på har krupit in i ett par svarta pösiga byxor vars hällor är belamrade med diverse kedjor och nitar. I hans ögon sitter det ett par lilafärgade linser och hans ögon är riktade mot den kille som han står och pratar lågt med. Killen i fråga har ett långt hår för att vara kille, det når honom nästan till axlarna, och i skenet från lyktstolpen kan han urskilja ett flertal färger i hans hår. Den egentliga färgen är svart, men de vita samt röda slingor som finns där gör att hela håret får en otroligt annorlunda färg. En syn man sent glömmer och på killens kropp sitter det kläder som skulle kunna vara tagna ur hans egen garderob; ett par svarta stuprörsjeans och en svart- och vitrandig munkjacka.
”Och vad fan står du och glor på?!”, skriker en skränig stämma och han ser upp mot personen som äger rösten. Individen i fråga är en tjej, betydigt yngre än de övriga medlemmarna i det udda pusslet, kanske tretton år, och hon är märkbart berusad. Hennes blick flackar fram och tillbaka på honom och hon har svårt att hålla balansen av sig själv. Sekunden innan hon skulle ha slagit i marken fångar en kille i kort mörkbrunt hår henne. Han tittar snabbt mot honom och ler ett försiktigt leende innan han vänder sig om till de övriga och säger något. Vad han säger kan han inte höra, men eftersom de alla drar sig tillbaka och följer cykelbanan bort från honom kan han anta att killen sade någonting i stil med att de skulle gå därifrån.
Han lirkar upp mobiltelefonen ur den vänstra byxfickan och ser efter vad klockan är. 01.47, han är försenad. Irriterad över att låtit sig själv bli distraherad av de där ungdomarna och därmed blivit alldeles för sen till sin utsatta tid, skyndar han på stegen och svänger lite med armarna för att hålla värmen.
Hans fötter tycks ha funnit sitt mål, för de har stannat och han ser upp ifrån marken. Möts av ett hus, ett rött tvåvåningshus med vita knutar och onödigt många fönster. I långsam mak vandrar han över grusgången, som går från den asfalterade vägen upp till den lilla trappan, och lyssnar på ljudet av knastret hans steg framkallar. Han lägger försiktigt handen på den vitmålade dörrens guldfärgade handtag och han öppnar den varsamt, en säkerhetsåtgärd ifall någon innanför väggen ligger försjunken i en djup sömn.
”Och var i helvete har du varit?!” En arg och framförallt orolig röst möter honom i samma ögonblick han stiger över tröskeln. Utan att se på kvinnan framför sig böjer han sig ner och knyter upp de gröna converseskorna, kliver sakta ur dem och lyfter upp dem på skohyllan, som befinner sig precis åt höger innanför dörren. Han rätar på sig och ser, för första gången den här kvällen, in i ögonen på sin mamma.
”Var har du varit? Förstår du inte att jag har varit ursinnig av oro. Varför ringde du inte? Du vet ju…”, viskar hon med låg röst för att inte väcka de övriga i familjen och innan hon avslutat sitt lilla tal avbryter han henne:
”Mamma, snälla lugna ner dig. Jag var ute och gick och det tog längre tid än vad jag trodde att det skulle göra. Jag glömde bort tiden, förlåt”. Han ser på henne med ånger lysandes i ögonen och han hoppas innerligt att hon ska ge med sig och låta honom vara ifred, låta honom gå och lägga sig utan dåligt samvete.
”Du vet att du måste ringa om du blir sen, du måste komma ihåg det älskade vän. Men vi får tala vidare om detta imorgon, för nu ska både du och jag sova. Du börjar tidigt imorgon. God natt”, avslutar hon och han pustar lättat ut. Hon går fram emot honom och han böjer sig ner för att krama om henne och hon placerar en kyss i hans panna. En lätt kyss som förklarar en mammas kärlek till sin äldste son.
Han smiter in till badrummet och direkt efter det att han stängt igen och låst dörren sjunker han ihop och lutar sig mot den. Han placerar ansiktet i händerna och suckar tungt. Att han alltid ska göra sin mamma orolig. Hon har redan tvingats stå ut med så otroligt mycket, så varför ska han envisas med att göra det hela värre? Han är inget annat än en hemsk människa, eftersom att han gång på gång gör sin mor besviken.
Då han tillsist reser sig upp traskar han fram till spegeln och ryggar förskräckt tillbaka. Det svarta sminket som alltid brukar sitta så perfekt kring hans ögon, är nu utsmetat över hela det bleka ansiktet. Han är i ett behov av att raka sig och stora påsar befinner sig under ögonen. Han måste sova och det är en sak som är säker. Det är inte hälsosamt att knappt sova någonting under hela helgen och sedan gå på en alldeles för lång nattlig promenad i kylan.
Vetskapen om att hans mamma inte kommer att somna innan hon hör att han gått in till sitt rum får honom att skynda sig med toalettbesöket, rakningen och tandborstningen. Tyvärr tog det trots allt längre tid än vad han trott och då han kastar en sista blick på klockan innan han sjunker ner mellan täcke och lakan ser han att hon är några minuter över tre. Och han ska upp klockan halv sju.
Yess, detta var då det allra första kapitel av denna historia. Det är nu den har börjat. Är det värd att fortsätta på?
Kommentera konstruktivt, tack, mööp.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | YouWillBeAMemory - 8 jan 10 - 20:04 | jag börjar läsa nu (A) tycker den verkar bra.
du skriver på ett fantastiskt sätt, allting går iofs väldigt långsamt, men du skriver på ett bra sätt, som gör att det inte blir tråkigt. :)
jag kanske inte kommenterar på alla delar. men jag ska försöka (A) | Andastyst - 16 okt 09 - 16:01- Betyg:  | Åh.
Jag tror jag avlider, här och nu! Nej, förresten, då missar
jag ju resten!! Underbart, jag älskar det här, man sugs in i
berättelsen likt ett dammkorn i en dammsugare. Okej, nu flummar
jag. Har egentligen bråttom, men skit samma. DETTA ÄR SÅÅ BRA!!!
Om den är värd att skriva mer på??!! Are you kidding?! Skriv, for
gods sake!! :D | | Maadelen3 - 10 jul 09 - 11:46- Betyg: | | !!!!!!!! :* | | EMORAiNBOW - 7 jul 09 - 16:43 | Måste börja med att säga att jag inte alls håller med Chulia gällande att dina meningar blir för djupa; det är ju det jag älskar! Ditt sätt att skriva förtrollar mig jue och jag sjunker ner i berättelsen och blir besviken då den är slut, måste rusa till nästa del!
Så jag håller inte med om att det blev för djupt, jag tycker det är precis lagom! För mig blev meningarna inte krystade alls, för mig flöt dem på. Enda som kunde vara lite förvirrande var när det blev en massa "han" där i mitten så man tappade bort lite vilken han det handlade om, men det var ingen större fara :)
bra jobbat! | | Vilsna_flikkan - 7 jul 09 - 12:53 | | sjukt värd att fortsätta skriva på. | | Felle - 5 jul 09 - 22:23 | Hej där, innan jag börjar lovorda den här delen (för lovord är den sannerligen värd!) så tänkte jag ta den konstruktiva biten helt snabbt.
Jag hittade nämligen en mening där syftningen blir lite konstig: "... och på killens kropp sitter det kläder som skulle kunna vara tagna ur hans egen garderob; ett par svarta stuprörsjeans och en svart- och vitrandig munkjacka". Man förstår ju vad du menar, att kläderna skulle kunna vara tagna hos betraktarkillens egen garderob. Men när du skrev sådär lät det som om kläderna skulle kunna vara tagna ur garderoben som tillhör den personen som har dem på sig, vilket ju troligtvis är fallet. Det där lät alldeles förvirrat, men du kanske förstår hur jag menar? Det är så pass många meningar sedan du nämnde pojken som betraktar hela sällskapet, att då du skriver "tagna ur HANS egen garderob", så syftar det där "han" på fel person, om du förstår? Det känns som om jag inte alls kan förklara vad jag menar nu, but anyway. ^^
Förutom den lilla grejen så var den här delen jättebra skriven. Jag vet inte om det är så länge sen jag har läst något av dig att jag har glömt hur du skriver, eller om du helt enkelt har börjat skriva bättre, mer detaljerat. Jag menar inte på något sätt att jag tycker du skrev dåligt förut, men det här är liksom extra bra på något sätt. Språket flyter, texten liksom rinner på och man flyter med den. Sen är det ju extra trevligt att stavfel och andra fel är väldigt sällsynta, vilket gör att jag som den irriterande språkbesserwissern jag är inte behöver haka upp mig på sådant speciellt ofta.
Jag tyckte speciellt mycket om hur du beskrev gruppen med människor som killen mötte på vägen, jag gillade hur du skrev så varierande då du beskrev dem. Det var inte något i stil med "Där står en kille som ser ut så och så och en annan som ser ut så och så" utan du gick liksom smidigt över från att beskriva en person till en annan; "... Killen som hon står och hänger på ...", "... den kille som han står och pratar lågt med. Killen i fråga har ...". Det blir lätt att läsa då du sådär skickligt går över från en karaktär till en annan, om du förstår hur jag menar (det känns som om jag inte kan uttrycka mig alls idag, du får ursäkta XD).
Nu ska jag inte svamla så mycket mer, eftersom jag bara trasslar in mig i mina ord, men en välskriven del var det här i alla fall. För att hitta något mer lite konstruktivt att säga så kändes det som om det inte hände så mycket i den här delen, man kunde inte direkt avläsa att gänget som killen mötte hade någon direkt betydelse eller så. Det kändes lite mer som en "mellandel", utan någon speciell handling. Men det täcker du fint över med språket och ditt sätt att skriva. Trots att det inte händer så mycket annat, så var det första dialogstycket intressant och fångade en med en gång. Ska bli intressant att se hur berättelsen utvecklas :)
(Du kanske kan gissa att jag definitivt tycker du ska fortsätta, ja ^^) | | viunderregnmoln - 4 jul 09 - 21:08- Betyg: | mums, tycker om<3
du skriver helt underbart, jag älskar berättarrösten eller vad man ska kalla det | | gbg_95 - 4 jul 09 - 12:55 | Självklart är det värd att forstätta på!
Helt fantastiskt skrivet,
man kan bara inte låta bli att undra vad som kommer hända ;) | | WalkingTheDemon - 4 jul 09 - 02:48- Betyg: | | Fortsätt :) | | PsychicPlay - 3 jul 09 - 20:52- Betyg: | | verkar helt sjuuukt bra, jag läser! :D | | Pumisa - 3 jul 09 - 20:20- Betyg: | | Ditt sätt att skriva är annorlunda, det gillar jag. Jag kommer definitivt följa denna :) | | chulia - 3 jul 09 - 19:07- Betyg: | Intressant, verkligen intressant.
Jag gillar det jättejättemycket. Blir fascinerad över ditt sätt att skriva. Det är väldigt speciellt. Poetiskt men ändå enkelt.
Men, jag vet att du gillar konstruktiv kritik, så det ska du få.
Jag kan inte låta bli att känna att vissa meningar känns lite krystade här och var i texten.
Ex: "...tillsammans med den lite krokiga näsan och de starka käkbenslinjerna är ungdomens utseende typiskt manligt."
Man förstår vad du menar, och det är egentligen ingenting fel på meningen, det känns bara som att det inte riktigt passar in i texten. Det blir lite FÖR djupt, om du förstår vad jag menar?
Sen använder du ordet "befinner" många gånger, vilket kan bli lite entonigt efter ett tag, så försök att ersätta det med synonymer :)
I övrigt tycker jag att den dystra undertonen i den här delen som man liksom får mellan raderna, gör det hela väldigt spännande. Du beskriver personer på ett enkelt men personligt sätt och det är bra. Det ska du fortsätta med. Det är så lätt annars att det blir att man bara rabblar upp vad folk har på sig, eller enbart går in på detaljerna i ansiktet, men sen glömmer resten (*räcka upp handen*)
Den är väldigt rolig och intressant, och precis som du skrev vid prologen så är mitt huvud fullt av frågor kring vad som har/ska hänt/da, och jag tror att du kommer knyta ihop det riktigt snyggt vid slutet.
Har en känsla av att detta kommer bli RIKTIGT bra!
Superbra jobbat, känn dig stolt, och skynda med nästa del ;) | | idantica - 3 jul 09 - 18:44 | | en riktigt, riktigt bra början! (: | | NeMriA - 3 jul 09 - 17:55 | såklart att den är värd att fortsätta på! O_O
den verkar asbra :O
Moses är från och med nu trogen läsare. | | purs_08 - 3 jul 09 - 17:30- Betyg: | | den är så mkt värd att forsätta på. jag kommer (försöka) kommentera varje del :D | | MoRoTpOwEr - 3 jul 09 - 17:20 | jaa den är värd det O____________________O
här sitter jag och är sjukt avunsjuk på dina skrivkunskaper ;o ! |
|
|
|
