Jag trodde att jag skulle dö. Åtminstone ville jag dö, all skam, förtvivlan, osäkerhet och inte visste jag hur mamma och pappa skulle regera på långsikt heller.
Samma kväll gick hon bara och tittade på oss, sa inte så mycket, pappa höll sig undan, satte sig vid teven och var djupt inne i matchen för att slippa bry sig om omvärlden.
Men jag genomskådade honom direkt. Oj, vad han brydde sig om omvärlden! Hans hals var rödflammig av han var upprörd och rösten lät konstig och blicken… som om hans liv hade tappat sin mening, var blicken alldeles tom.
Jag orkade inte gå runt där i huset, kunde inte titta varken mamma eller pappa i ögonen. Vågade inte ens tänka på Erik.
Imorgon skulle han åka, vi skulle inte ses på två långa veckor. Hur skulle det vara då, att gå ensam med mamma och pappa? Jag vågade inte tänka på det, ville inte tänka på det. Jag ville vara liten igen och gömma mig under sängen tills allt blev bra. Kanske skulle jag få ligga där under sängen för alltid.
Det var första gången i mitt liv jag tänkte på självmord, på riktigt.
Man kanske skulle sluta äta? Sakta svälta ihjäl och dö.
Krympa ihop till lite skelett med skinn på, tyna bort.
Med ansiktet klistrigt av mina egna tårar somnade jag i sängen med kläderna på och allt.
Inte för än halv tolv nästa morgon vaknade jag i panik och insåg besviket att Erik åkt för nästan två timmar sedan.
Gråten tyckte på bakom ögonlocken, jag var en vulkan och jag skulle ha utbrott. Fast tårar istället för lava.
Och synen som mötte mig i spegeln gjorde mig inte lyckligare. Ansiktet kändes stelt av intorkade tårar och inte såg det bättre ut.
Mina ögon var svullna och röda, kinderna mascara randiga och håret var ett ända rufs.
När jag gick ner i köket önskade jag innerligt att mamma och pappa skulle åkt till jobbet, och ibland ska man väl ha tur, för det låg en lapp på bordet:
” Hej gumman!
Varken jag eller pappa tyckte att det var någon idé att väcka dig.
Vi tyckte inte att du skulle prata mer med Erik ändå på grund av det som hänt.
Det är lättast att bara dra ett streck över allt och glömma så att man kan börja om, inte sant?
Kram, mamma”
Dagen bara flöt iväg. Jag fick sms från både Kate och Peter men hade varken ork eller lust att svara så jag lät bara mobilen ligga där på sängbordet när jag läst meddelandena.
”Hitta på ngt? :D” Kate
”Vad gör du då?”Peter
”Det var ball igår :D” Peter
”Vf svarar du inte?”Kate
Mamma kom hem vid fem tiden men jag stängde in mig på mitt rum med en bok. När pappa kom lite över sex var det middag, men jag sa att jag ätit precis innan mamma kom hem, för jag hade verkligen ingen som helst lust att sitta vid samma middagsbord som de och låtsas. Jag kunde inte se dem i ögonen, skämdes över att de tagit mig och Erik på så bar gärning.
Så där satt jag på mitt rum, med en bok och skämdes, grät tyst och somnade tidigt igen utan att ha gjort någonting alls på hela dagen.
När jag vaknade nästa morgon tänkte jag ringa Erik, men när jag satt med luren i örat hörde jag signaler från rummet intill. Skit. Mamma och pappa hade väl förbjudit honom att ta med sig den, visste så väl att vi kunde hålla kontakten genom den.
Nya tårar vällde upp i mina ögon, jag kunde inte kontrollera känslorna inom mig.
Framåt lunch hade fått ett missat samtal som jag bara inte orkade ta mentalt och ytterligare fyra sms, två från Kate, ett från Peter och ett från Jimmie.
Båda sms:en från Peter och Jimmie löd ungefär:
”Hej, vad gör du?”, medan Kate verkade lite desperatare.
Det första från Kate: Varför svarade du inte när jag ringde?
Det andra: Är du sur på mig eller något?
Nej, jag var inte sur. Jag var så in i helvete besviken, ledsen, arg, sårad, ensam och generad. Och fortfarande hungrig, eftersom jag inte ätit knappt, på ett dygn.
Men jag var inget av det där på grund av Kate. Ändå kunde jag inte prata med henne om det här, jag hade inte glömt hur det blev sist jag pratade med Kate om Erik på det där viset.
Förlåt att det går lite segt just nu, både i novellen och med att lägga ut delar :/
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| sorgen - 2 aug 09 - 11:58 |
| Bra |
| Fredriica - 5 jul 09 - 20:07 |
| Braa måste fortsätta:D mejla?(A) |
| myandersson - 5 jul 09 - 18:33 |
| mejla nästa :D<3 , va inte lika seg som vanligt då jag hinner dö tre gånger ^^<3 |
Bolliz - 5 jul 09 - 14:02- Betyg:  |
| Jag tycker att den var jätte bra iaf!<3 Mejla nästa?(A) |
| forever333 - 4 jul 09 - 10:47 |
hotaste seriesn(Aa'
bässstaaa asså !!!
mejla nästa;D |
| lumman - 4 jul 09 - 01:56 |
lungt <3 bra som alltid ! lte konstigt slut bara, men det tar du
igen i nästa del.
Fortsät skriva. :) Den e väldigt uppskattad.
Mejla ? |
| thakiwi - 3 jul 09 - 19:50- Betyg: |
Ihh, blev jätte glad att du lagt in en ny del!!
Du skriver lika grymt som vanligt, vilket jag sagt typ 1353569 gånger men..!
Jag har verkligen fasnat för denna novellen. |
| glittermagi - 3 jul 09 - 16:29- Betyg: |
| skit bra :p |
| Dimmalimm - 3 jul 09 - 16:06 |
"inte ätit knappt", hehe :P
bra, men som du själv sa, lite segt. lite för korta stycken, det gör att texten inte får något riktigt flyt, även om det kanske passar till hennes humör... svår balansgång där
men bra skrivet som vanligt! |
| lucky_angel92 - 3 jul 09 - 13:24- Betyg: |
| Du är grym! :D Älskar verkligen denna novellen, längtar till nästa del =) |
| Niz0 - 3 jul 09 - 12:19- Betyg: |
| Guuuuud vad bra du skriver =) Mejla nästa? |
| saraarbast - 3 jul 09 - 10:42 |
| Har läst alla på en gång nu och det är jättespännande, mejla gärna nästa! :D |
| faktisssss - 3 jul 09 - 10:31 |
| mejla nästa:D |
| because - 2 jul 09 - 23:25- Betyg: |
Skitbra novell! :D hoppas erik kommer hem snart :P
mejla nästa :D |
| Anlo - 2 jul 09 - 22:42 |
| jag fastnar för den mer och mer , älskar den!! mejla nästa!!:D<3 |
