Livet är inte lätt |
Rädslan är allt du har. Det finns ingenting annat kvar.
Rädslan att sova, att kunna hålla sig vaken och undvika drömmarna vore en gåva.
Att somna till barnaskrik, att lyckas le till synen av lik.
Det är bara att fortsätta gråta när det inte finns någon som kan förlåta.
Du lyckas glömma bort allt för en stund och börjar drömma.
En lycklig stund, borta från allt under bara en sekund.
Sedan att igen vakna får dig att sakna.
Allt som en sekund gav dig är borta och sekunder är ju så korta.
Rädslan att svika får dig i mörkret att skrika.
Rädslan att aldrig kunna på någon annan lita får dig att långt bort från verkligheten smita.
Rädslan att tårarna aldrig tar slut får ditt hopp att torka ut.
Du blöder, du skriker, du spyr, du glömmer, du drömmer, du svälter, du gråter. Aldrig någonsin kommer de åter.
Kan du aldrig mer älska med ditt hjärta ? Har det redan blivit uppätet av all smärta?
Djävulen håller dig hårt i sina händer, kärleken i din själ finns det ingen som tänder.
Han viskar långsamt i ditt öra, du vill inte lyssna mn det finns ingenting annat du kan göra.
Du kan inte längre tala, du känner efter och nu är dina läppar väldit svala.
Du faller till marken utan att det känns, du blundar och ser dig själv som bränns.
Elden sliter sönder dig bit för bit, snart, tänker du, snart kommer du dit.
Där kan du vila i frid, där har du all tid.
All tid för att tänka. All tid för att sova. All tid för att såren ska läka. All tid för att tårarna ska torka. I en oändlig sömn kanske du kan få hoppet tillbaka och börja orka.
När du är i nöd så är dina tankar alltid riktade mot död.
Döden verkar så lätt, ett litet val och allting kan kännas rätt.
Slippa smärtan, aldrig mera gråta, aldrig mera blir du sviken och du kan inte förstöra någonting mer. Som den äckliga idiot du är, häller du upp vattnet i badkaret och där ligger du sedan en timme och bara ler.
Vattnet har du färgat rött med blod, äntligen har du glömt rädslan och fattat mod.
Du är under vattnet med öppna ögon, du bara log, sedan släppte du ut luften och dog.
Ett litet val, under en kort sekund kan man glömma smärtan, bara för en stund.
Ett stort val och sekunden tar aldrig slut. Sedan har du all tid i världen att stänga in rädslan och aldrig låta den smita ut.
Men vad var det som fick dig att göra ett stort val och försvinna, var det kanske så att du lät djävulen vinna?
Var det smärtan och rädslan som fick dig att göra så? Eller har jag fel, det kanske var din starka sida som sa åt dig att stanna och sluta gå.
Var det någon som grät när du försvann? Är det någon som inte glömma dig kan?
Var ditt beslut rätt eller fel? Gjorde det så att någon blev lycklig eller hel?
Så många frågor utan att du får tillbaka ett enda svar, för nu har du inte längre livet kvar.
Du blev så förvirrad och svag att du gjorde ett stort, stort misstag.
Även om allt bara gör ont och även om du inte har någon kontroll för din sorg så kan ingenting vara värt att sänka sig så lågt och att låta mörkret riva din borg.
Allt kanske blir lättare för dig, men hur kan man vara så egoistisk och glömma bort alla andra? Hon, han och mig.
Livet är inte lätt, men låt inte rädslan segra över lyckan, lev istället för det som är rätt.
<3
|
|
|
|
