Vi sa för alltid (kap 9 forts på Adrian & jag |
woho, redan ett nytt kapitel, tre dagars väntan bara xD
and things have just starting ;)
- airya
Kapitel 9
När jag vaknade nästa dag var klockan tre minuter över tolv och efter att ha klätt på mig och tittat runt efter Rasmus hittade jag bara en lapp efter honom.
Är på jobbet, kommer hem klockan fem redo med middag
Rasmus
Trots det är bara vi i lägenheten skrev han sitt namn. Jag slängde lappen efter ha läst den och började rota omkring i skåpen efter frukost. Hittade flingor och nybakat bröd, med en förbryllad blick tittade jag bara på det och kunde inte se det framför mig. Rasmus i förkläde, mjöl i ansiktet och knåda deg i största allvar.
Jag skakar på huvudet, nej, någon måste ha bakat det åt honom! Jag har helt enkelt för svårt att se honom baka, det går bara inte för sig. Det vore som om katter serverade en mus sin måltid.
Efter att ha ätit upp en skål med flingor och lite av det nybakade brödet som någon bakat, hade jag inte så mycket annat att göra. Så jag hämtade tandborsten i min väska och letade reda på badrummet som log bredvid Rasmus sovrum. Badrummet var ganska fint faktiskt, vitt klinkers målat med guldkanter. Duschen såg så fräsch ut jämfört med den hemma hos mig och Adrian att jag inte kunde låta bli att ta en dusch. Kan redan säga er nu att jag fullständigt älskar att duscha här, varmvattnet tar ju aldrig slut! Underbart! Där borta tar ju det slut på mindre än fem minuter nästan, har man tur håller det i sig ända upp till tio minuter.
Det var en uppfriskande och välbehaglig dusch och kände mig så ren att jag inte brydde mig om att ta på mig kläder, så jag gick omkring in virrad i en otroligt skön och mjuk handduk runt kroppen och lät håret helt enkelt hänga rakt ner och självtorka.
Det är nästan som att vara på semester, själv just nu, men annars ganska härligt förutom att jag önskar att jag hade Adrian här, eller tvillingarna.
Runt halv två hade jag fortfarande inte bytt om och är kruttorr, men bryr mig inte så mycket om det och bestämmer mig för att låna telefonen som delar rum med köket och vardagsrummet. Ovant slår jag in numret till min och Adrians lägenhet, då jag inte brukar ringa dit eftersom jag bor där.
En signal går och så kom jag tänka på att han nog jobbar, men redan på andra signalen klickade det till i andra sidan av luren.
”Adrian!” Han läst så uppskruvad att jag genast blev orolig, men sedan lugn då jag insåg att han säkert måste ha suttit vid telefonen och väntat. Väntat på att jag skulle ringa.
”Hej, det är jag, tänkte bara säga att jag är här. Vad har du för dig?” Uttråkad efter inte ha något att göra börjar jag fingra med telefonsladden. Och Adrian svarade rakt på saken på min fråga.
”Väntade på att du skulle ringa, detta kommer låta konstigt, du har ju inte ens varit borta två dagar än helt, men jag saknar dig.” På slutet blev rösten mjuk och tyst.
”Jag saknar dig med, det är bara för sex dagar, fem dagar är det nu. Sen kommer jag hem.”
Det blev så pass tyst i andra luren att jag trodde han lagt ifrån sig luren, men så hörde jag honom igen. Men han lät annorlunda.
”Lovar du det? Att du kommer hem sen?”
”Det är klart! Tro inget annat, självklart kommer jag hem igen, du och jag hör ihop på alla sätt.”
”Förlåt, jag kanske var dum där.” Adrian tystande lite men så försökte han skratta. Och det gjorde ont i mig att han inte trodde på mig.
”Säg inte det, säg inte förlåt.” Svarade jag tillbaka och vi fortsatte att prata med varandra ytterligare en halvtimma där Adrian langade lite rapport om tvillingarna.
Han fick mig att skratta då Justin hade försökt stöta på en tjej imorse, men fick en smäll i ansiktet. Inget att oroa sig för, han överlevde och fick skylla sig då han råkade säga något olämpligt som jag inte tänker nämna här. Säger då bara att när jag kommer hem igen ska det läras ut hur man bjuder en tjej, och att bete sig hövligt som folk.
Dennis hade tydligen haft tråkigt inatt då Adrian berättade att han vaknat av att det luktade konstigt från dörren att han gick upp för att titta var det var för något. Han hade fått sig stora ögon då han funnit Dennis sittandes på huk med en pensel i handen och målarburkar bredvid sig. Han hade tydligen inte kunnat sova och började måla på våran fina blåa dörr med röda och gula blommor. Hela den historian skrattade jag mig igenom.
”Wow, här har man knappt varit borta två dagar och redan börjar det händer underliga saker.” Skrattade jag fram och kunde se det hela framför mig.
”Du behöver inte oroa dig för dörren, den blev faktiskt hyfsad… fin. Man får i alla fall minne från alla om alla ska måla vår dörr.”
”Sant så, men måste lägga på nu innan Rasmus får en alldels för hög telefonräkning. Jag ringer dig snart igen, älskar dig.” Avslutade jag.
”Ring när du vill, hejdå Maria.” Var det sista han sa och det att han inte sa jag älskar dig tillbaka gjorde mig lite ur balans. Men han lät ensam. Vilket stannade kvar i mina tankar länge.
När klockan slog halv fyra bytte jag ändå om till ett par jeans och en blus till det och kollade runt lite på teven som inte visade något intressant. Så istället letade jag fram städsaker och körde i gång en noggrann städning som inte verkade behövas då lägenheten redan nästan glänste, men har man inget att göra så har man inget annat för sig direkt. Så städningen tog rum.
Började med att damma varenda lilla vår och kanter och in och utsida av skåp, polerade prydnadssaker och där efter att skrubba badrummet. Följt av att dammsuga hela alltihop och rotade fram en mopphink och en mopp. Snacka om att stället glänste nu om inte förut efter min städning. Helt slutkörd hamnade jag i soffan som är min säng de närmaste fem dagarna och höll nästan på att somna då en nyckel vreds om i låset på dörren och öppnades. En förvånad Rasmus kliver in i lägenheten helt förbryllad då han märker hur hela stället omöjligt kan ha ett enda dammkorn kvar. Sedan ler han och flinar mot mig.
”Så du har allstå bara slappat idag och bläddrat igenom alla kanaler?”
”Du läser mina tankar.” Flinar jag tillbaka och ler stort. Sedan byter jag samtalsämne.
”Så, hur var det med middagen? Det stod på lappen och du skulle vara redo med den?” Rasmus skrattar till och går fram till köksbänken och jag kan inte låta bli att stirra på honom där han med högra handen lättar på slipsen och knäpper upp kavajen som han bär på jobbet. Utan att vara riktigt medveten om det själv upptäcker jag att jag betraktar hans skrattgropar då han skrattar alldels ljuvligt.
”Så mat är det enda du tänker på? Haha, men oroa dig inte, jag tänker inte låta dig svälta utan har gjort det lätta idag. Tänkte man kan väl få skämma bort sig ibland, hoppas du inte har något emot pizza.” Och det är först då som doften av nyköpt pizza når mina näsborrar och drar in den. Han börjar plocka fram pizzakartongerna ur påsarna och dukar fram bestick och glas samt Coca Cola brukarna han köpt och ställer det på bordet.
”Går det bra att äta direkt ur kartongen? Eller måste du bara helt enkelt ha en tallrik?”
”Det går bra utan tallrik. ”Svarar jag nöjt och ler.
”Jag ska bara byta om till lite mer lättare klädsel, du kan börja så länge.” Och med de orden försvann han in i hans sovrum och när jag inte längre kunde stirra på honom hoppade jag snabbt ur min förstelnande trans i soffan och skyndade mig snabbt fram till bordet. Doften av pizzan fick det att vattnas i munnen då jag insåg att det nästan var sex timmars sen jag senast åt, och då var det bara en enkel frukost. Så jag högg in på vår fina middag och hade precis tagit min fjärde tugga då Rasmus kom tillbaka i ett par jeans som satt väldigt bra på honom och bar ett vitt linne, min blick flackades över honom… Men för sjutton gubbar Maria, vad är det du sitter och fantiserar om? Sluta genast! Skärp dig! Blev tvungen att svälja hårt då han satte sig mitt emot och började äta i den andra pizzan.
”Så, vad är det för jobb du har som tvingar dig att klä upp dig?” Frågade jag direkt för att skingra tankarna. Och börjar undra vad Adrian menade då han bad mig att inte glömma honom igår och tänkte på vårt samtal idag. Rasmus tittar upp och svarar lugnt,
”Det är inget märkvärdigt, sitter på ett kontor och fyller i papper och sådant.”
”Aha, okej. Så antar att du ska jobba imorgon också? Slutar du fem då med?”
”Nej, imorgon är jag ledig och då kanske vi borde göra något nu när du här, för det var ju det som var meningen att du skulle komma så att vi kan umgås.” Rasmus ler lycklig mot mig och jag ler tillbaka. Det syns verkligen hur mycket det betyder för honom att jag kom tillbaka, att jag lät honom vara delaktig i mitt liv igen och jag kan inte säga något mer än detsamma om honom.
Efter pizzan och Coca Colan hjälptes vi åt att duka av då kände jag mig utmanad att fråga honom om brödet.
”Bakar du?” Båda stannar upp, Rasmus lyfter på ögonbrynen men ler sedan.
”Så det har du märkt? Svårt att tro kanske, men ja, men får väl lära sig något i alla fall och börd kan jag baka.” Han ler triumferande och stolt över sig själv för att han är bra på något.
”Det var gott i alla fall.” Säger jag och ler snett.
Nästa dag på morgonen vaknade jag av att duschen var på och hann precis se honom lämna badrummet i en handduk lågt skuren vid höfterna och avslöjade en och annan liten magruta. Några kvarlämnade vattendroppar rann ner från hans hår när han med en annan handuk torkade det och jag blev tvungen att slå till mig själv i huvudet och tittat bort då jag såg att han vände på huvudet åt mitt håll.
Vad är det som händer? Varför kan jag inte sluta stirra på honom? Snälla svara någon…
_____________
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ciitronvatten__ - 30 jun 09 - 21:21- Betyg:  | | helt underbart som vanligt.. jag saknar ord !!! |
|
|
|
