Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En galen räddare *Sjuk oneshot o.o'*

Ehm.. Ja, den här vart ganska konstig, men jag lät bara fantasin flöda fritt, så att säga.
Enjoy, antar jag! o.o'


Grusstigen framför mig är helt öde, gömd bakom buskar och träd mitt i staden. Det känns som osynliga ögon stirrar på mig på min väg hemåt. Allt jag sett och hört under de gångna dagarna kastades nu i ansiktet på mig. Och ja, jag var rädd. Skakandes som ett asplöv gick jag nu längs stigen och såg ljuset i slutet av gången.
”Var inte rädd, jag hjälper dig..” Tycks jag höra någon viska, men jag går bara vidare, försöker stänga ute alla ljud.
”Kom då, du söta... Sväng in bland blad värken och lämna denna värld.” Fortsätter rösten envist.
Jag börjar springa. Men ljuset tycks försvinna längre och längre bort, i stället för att komma närmare. Alla dessa gånger jag blivit nedslagen på denna stig, så hatad och utfrusen.
-
”Haha, titta så patetiskt”, skrattar en utav pojkarna när jag försöker ställa mig upp.
”Ligg kvar för fan”, väser en annan i mitt öra.
Tårarna hade tagit slut för länge sen och ersatts utav hulkanden dränkta i blod. En tredje pojke lyfter upp min haka och tvingar mig att möta hans iskalla blick. Men istället för att slå till mig eller ge mig en örfil viskar han;
”Ge dig av härifrån, nu!”
Jag nickar knappt märkbart och lyckas ta mig upp på fötter innan någon reagerar.
Och jag springer...

-
Den pojken som hjälpt mig den gången hade sedan aldrig varit med och slagit mig. Jag såg honom aldrig i skolan eller i stan. Han hade på något sätt försvunnit, men det hade alltid verkat som om det bara varit jag som märkt det. Min räddare som aldrig kom tillbaka.
Under tiden jag tänkt på det hade stigen tyckts komma närmare. Och om jag kisade riktigt noga kunde jag se någon stå där framme, vilket fick mig att rygga tillbaka.
Med ett hopp försvinner jag bort från stigen och in i skogen, vilket får rösten jag hört tidigare att viska;
”Ja, fortsätt så vännen.”
Utan att tänka mig för skriker jag ut min frustration och rädsla.
Springande steg hörs på stigen och jag spärrar förskräckt upp ögonen och gömmer mig hukandes bakom en sten.
”Är det någon här”, ropar en bekant mansröst ute på stigen.
Jag kikar försiktigt fram och får inte se någon mindre än.. Min räddare! Jag piper till och han vänder ansiktet åt mitt håll.
Shit, vilken bra hörsel den killen har. Tänker jag innan jag duckar.
”Jag ser att det är någon där bakom stenen”, ropar han frustrerat.
Än en gång kikar jag fram och han drar flämtande efter andan när han ser mitt ansikte.
”Nej, inte igen”, mumlar han.
Jag blinkar förvånat innan jag ställer mig upp.
”Vad gör du här?” frågar jag.
Han skakar på huvudet utav någon anledning.
”Snälla säg”, ber jag honom.
”Det är du ju”, säger han då.
”Ja?”
”Försvinn här ifrån, dem kommer skada dig igen!” skriker han plötsligt.
Jag skakar på huvudet, det hade ju tagit slut då vi tagit studenten.
”Jo”, envisas han, ”dem är här, gömda i buskar och snår.
Jag skakar än en gång på huvudet och närmar mig honom med min ena hand utsträckt.
”Nej, jag lovar, dem är inte här.”
Jag försöker ta hans hand, men han ryggar undan. Jag låter handen falla. Rösten ljuder ännu en gång.
”Kom tillbaka till skogen, vi tar hand om dig.”
Han måste ha hört det samma som jag, för han ler mot mig och tar nu min hand.
”Lyssna på dem, gå och kom aldrig tillbaka hit.” Utan att tveka drar han in mig längre och längre in i skogen. Konstigt nog stretar jag inte emot.
Plötsligt putar han in mig i liten glänta med solljus som silar ner mellan lövverken. Skuggor dansar i gläntan likt vackra dansöser, trollbinder mig med en sådan grace att jag inte kan titta bort. En utav skuggorna dansar fram till mig och ler. Hon dansar runt mig och leder mig samtidigt framåt.
Och jag faller...


Så, jag varnade er för att den var konstig, och om ni ändå gjorde besväret att läsa hela skiten, kan ni väll vara snäll att skriva en liten kommentar oxå? :3
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
becxa - 5 sep 09 - 17:03
men den var skitbra ju! :)))
yllop - 10 jul 09 - 15:03
tyckte den var bra, lite små kuslig möjligtvis,men den var inte konstig.
Lite mystisk.

Jätte bra!
MoRoTpOwEr - 29 jun 09 - 15:45
Den var ball juuh ;o !!

Skriven av
VampyrenSamantha
29 jun 09 - 15:39
(Har blivit läst 286 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord