Tills döden för oss samman [prolog] |
Varning! Denne novellen kan vara äcklig så läs den på egen risk!
Skriken som var fyllda med panik och rädsla ekade i den tjocka tystnaden, inget rörde sig förutom kvinnan som låg framför mig på marken. Hon försökte att ställa sig upp men det var omöjligt eftersom att jag hade bundit ihop hennes händer och fötter, hon hade inte varit som Linnéa som varit helt stilla och lyssnat på mina tröstande ord.
Det var fascinerade att se hur olika människor kunde vara men ändå så lika.
Plötsligt slutade hon med sina försök att komma undan och låg alldeles stilla och flämtade.
”Snälla Tobias, gör inte så här mot mig! Släpp mig nu så kan vi gå här ifrån och låtsas som om inget har hänt…”
Jag skrattade till, ett kärleksfullt skratt, jag älskade ju Martina. Min lilla Martina, hon var inte blyg för att säga till om något var fel men nu verkade det som om hon blivet en helt annan människa, hon var rädda för mig. Jag skakade på mitt huvud som svar till hennes försök att få mig att släppa henne och för att försöka få mina tankar på plats igen.
”Men älskling då, jag ska inte göra dig illa, jag ska bara hjälpa dig. Du ska få det bästa som man tänka sig” viskade jag till henne medans jag smekte henne över håret.
Jag vände ryggen mot henne och plockade fram en normal stor yxa ur min mörkblåa väska. Jag studerade det vassa bladet som var så vasst att det bara skulle ta tre eller möjligtvis fyra hugg innan jag var igenom. Jag vände mig om mot Martina igen, undra vad hon skulle ha gjort om jag skulle ha släppt henne, skulle hon bara gått iväg och låtsas som om ingenting? Nej, det skulle hon nog inte, hon hade gått direkt till polisen.
De panik fyllda skriken som slutat för en lite stund sedan började utan förvarning igen. Jag kastade en blicka på Martina, hennes ögon var vit uppspärrade mot en punkt som var någonstans nedanför mitt bälte. Ett leende spred sig över mitt ansikte, hon hade sett yta som vilade i min högra hand.
Jag iakttog henne med road min, ingen kunde höra oss bland alla dessa tusentals träd, det var nästan som en enorm mur som sträckte sig flera hundra meter runt om oss. Jag njöt av hennes skrik, hennes rop på hjälp.
”ssch, du vet att jag älskar dig mest, älskling.”
Hon slutade att skrika och nickade långsamt medans hon tittade djupt i mina ögon som om hon kunde se om jag talade sanning. Jag tog ett fastare tag om yxan och satta den mot hennes strupe, hon låg alldeles stilla och jag såg att paniken växte i hennes ögon.
”Såja älskling, du kommer få det bra, så bra så”
Hon mumlade något ohörbart och stängde sedan sina ögon. Utan att jag han tänka höjde jag yxan och viskade till henne;
” Vi ska älska till döden för oss samman”
Han väntade några sekunder och lät sedan yxan falla igenom hennes hals tre gången tills huvunder var avskiljt från resten av kroppen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Dimmalimm - 6 jul 09 - 16:09 | jättebra, lite stavfel i form av särskrivning (är du osäker, läs högt. ex. panik fyllda låter ju fel.)
spännande, så försök att inte babbla om slutet när jag är i närheten :P | Madvis - 3 jul 09 - 09:36- Betyg:  | MÅSTE HA MERA.
Shit, Gud va bra! Den här ska jag absolut följa >:D
MEN (haha, det stora "MENET") det var ganska många slarvfel i din text :/ Det blir att läsa igenom den igen!
Men annars som sagt, denna är riktigt spännande :) | | jag_gillar_z - 2 jul 09 - 10:15- Betyg: | Wow!! Vad läskigt!!....---->JÄÄÄÄTTTEBRAAAA!!!!!
MEJLA NÄSTA:D | | Niz0 - 1 jul 09 - 22:39- Betyg: | | Suuuuuper:P Mejla nästa snälla =) | | suunshine - 29 jun 09 - 19:58- Betyg: | jättebra och äckligt ! ;)
mer, mer, mmejla nästa tack :) | | honheterjenny - 28 jun 09 - 23:23 | uuh,
riktigt jävla bra!
Jag längtar till fortsättningen faktiskt
och jag läser ALDRIG noveller.
Ge mig mer tack vännen! |
|
|
|
