[M/M] Heaven in your eyes - Del 12 |
– Se mig i ögonen och säg att du älskar mig –
Jag vet inte hur länge jag satt och höll honom i mina armar den dagen. Men slutligen ebbade hans snyftningar ut och den skakande kroppen blev sakta stilla och lugn i min famn. Av hans lugna och rytmiska andning förstod jag att han slutligen somnat.
Försiktigt böjde jag på huvudet och såg ner på honom; min himmelsprins där han vilade i min famn. Rännilar av smart smink prydde hans kinder och håret stod åt alla håll, men själv hade jag aldrig sett något vackrare. Du får mig att vilja förändras.
Försiktigt sträckte jag mig mot soffan och lyckades norpa åt mig en filt, som jag bredde över oss båda. Sen lutade jag mig bak mot väggen och tryckte honom in i min famn, varpå jag placerade en mjuk kyss på hans panna.
”En dag ska jag säga det så att du hör mig”, mumlade jag lågt till honom. ”En dag ska jag säga de tre små orden så att du förstår att jag menar det.”
Ömt såg jag ner på honom och drog en hand genom hans rufsiga tuppkam.
”En dag ska jag berätta för dig att jag älskar dig.”
Sen lutade jag återigen huvudet bak mot väggen och slöt ögonen.
Det som fick mig att vakna till sans igen var inte det att Bambi väckte mig med himmelska kyssar, utan faktiskt att min mage morrande kallade på min uppmärksamhet. Stönande och suckande slog jag upp ögonen, bara för att inse att solen fortfarande lyste med sin närvaro där ute. Alltså satt jag på golvet i ett vardagsrum, lutad mot en vägg med en sovande kille i famnen som jag svept in i en filt…mitt på ljusa dagen.
”Bevisar det här att något gick snett i min uppväxt?” muttrade jag lågt och såg sen ner mot Bambi, som låg med huvudet i mitt knä, och direkt smälte mitt hjärta som om jag sett en liten hundvalp. Han hade kurat ihop sig till en boll i filten och ögonen rörde sig en smula oroligt under ögonlocken, men bortsett från det sov han lugnt. Och även om det var ofantligt mysigt att bara sitta där och småle förälskat mot honom, började det bli jobbigt att ignorera min skrikande mage.
”Män måste äta”, sa jag därför och började den jobbiga processen att ta mig loss från Bambi utan att väcka honom. Slutligen drabbades jag av den stora snilleblixten att ta en av soffkuddarna och lägga under hans huvud, som ett substitut för mig, och lyckades därmed nästla mig loss, varpå jag satte kurs mot det lilla köket.
”Och vad har familjen Wahlin att bjuda på?” sa jag återigen högt för mig själv och öppnade kylskåpet, bara för att konstatera att det var sorgligt tomt. Det enda som fanns var mjölk, ägg, lite grädde, smör och en halvtom syltburk.
Missnöjt knorrande vände jag mitt hopp mot skafferiet, men blev återigen grymt besviken då jag bara fann en påse mjöl där inne och en burk med socker.
”Lever de på luft här eller!?”
Surt smällde jag igen skafferidörren och blängde mot diskbänken, då min blick föll på ett litet föremål. Och direkt rusade mitt grusade hopp till skyarna igen.
En kvart senare stod jag därför som en liten hemmafru med våffelsmeten i våffeljärnet, en stekspade beredd och mjöl över hela armarna samtidigt som jag funderade vart någonstans min mästerliga plan slagit jävligt slint.
”Det enda som fattas är ett förkläde.”
Smått muttrande över min sviktande manlighet tog jag itu med att duka bordet – det gick ju redan käpprätt utför så varför inte fortsätta i samma bana? – samt grädda våffla efter våffla tills hela köket fylldes av en mycket smickrande doft. När slutligen sista våfflan låg tillsammans med sina bröder och systrar på ett fat, som jag placerat mitt på bordet, gav jag till ett kvinnligt vrål av pur förtjusning, varpå jag höjde stekspaden i luften och började utföra en högst omanlig dans i köket.
”Kock Romeo till er tjänst!” brölade jag stolt och öppnade ögonen, varpå jag tvärstannade så häftigt att jag tappade stekspaden. För i öppningen in till köket stod ingen mindre än…
”Bambi!” Jag drog häftigt efter andan och förbannade i tysthet mitt högst bögiga beteende. ”Fan vad du skräms!”
Bambi drog en hand genom håret innan hans något sömndruckna blick föll på det dukade bordet. Då tappade han hakan av förvåning.
”Du… har lagat våfflor”, mumlade han lågt innan han såg mot mig igen, och mina knän började skaka så smått över den väldigt blå blicken.
”Hrm… jo, det ser visst så ut.”
Tyst betraktade den maskulina 19: åringen mig, innan han sakta gled fram mot mig och la sina händer mot mitt bröst.
”Du har lagat lunch/middag/något annat till mig”, sa han i samma låga tonläge och i hans ögon fann jag en sådan ömhet att jag närapå förvandlades till en blöt liten fläck på golvet.
”Man måste ju äta.”
Innan jag hunnit säga något mer tryckte Bambi sina läppar mot mina, och alla normala tankar i min hjärna drevs direkt på flykt. Det enda som plötsligt betydde något var Bambis kropp mot min, Bambis händer som la sig om min hals och Bambis mun som ömt utforskade min.
När han drog huvudet bakåt blinkade jag därför lika dumt som en guldfisk.
”Tack”, viskade han med ett litet småleende, innan han gled bort mot bordet och slog sig ned på en stol. ”Jag är utsvulten!”
”Du är inte ensam.”
Leende slog jag mig ner mittemot honom och vi kastade oss över våfflorna som två utsvultna lejon. Vi bredde grädde – 100% bög -, sylt och socker på våfflorna och tävlade i tysthet om vem som kunde sätta i sig flest. Först ett par hundra våfflor senare erkände jag mig besegrad och lutade mig med ett stön bak på stolen.
”Jag är rädd att mina byxor kan komma att spricka vilken sekund som helst”, klagade jag och lockade fram ett skratt hos Bambi.
”Gravid?”
”Ser inte bättre ut.”
”Månad?”
”Jag skulle gissa på 15:e.”
Återigen hördes det där hesa skrattet från min bordskamrat, sen slog han ned blicken och såg fundersam ut.
”Romeo?” började han och jag rätade ut mig på stolen (och bad i tysthet till Byxornas Gud att mina brallor skulle hålla för trycket).
”Mhm?”
”Du… känner inte för att sova här inatt?”
Tyst såg jag mot ynglingen som satt framför mig; denna vackra varelse med Skönhet blixtrande i pannan, som nu satt och nervöst fingrade på en av sina många ringar. Denna kille med sina blå ögon och sitt uppseendeväckande hår, denna grabb som var så manlig att han fick blodet att svalla inom mig, och denna pojk som samtidigt var känsligare än någon annan jag träffat.
Han heter Liam Wahlin och jag är kär i honom.
Så därför log jag mot honom.
”Behöver du ens fråga?” sa jag och hörde Bambi skratta så smått medan han skakade på huvudet.
”Jag gjorde det av ren artighet”, sa han och jag log.
Det finns så mycket jag vill berätta för dig, Romeo, så mycket jag vill att du ska veta. Jag vill dela med mig av mitt liv, Romeo, vill att du ska få veta allting. För jag vill inte dölja något för dig, Romeo, inte nu längre då vi redan passerat den gräns jag svurit på att aldrig korsa.
Så det är för sent, Romeo, vi kan lika gärna falla. Och jag vill visa dig mina hemligheter, vill att du ska ta dem till dig. Jag vill visa mina texter, vill att du ska tycka om dem likt jag älskar dem. Jag vill att du ska titta på mig med chock i blicken samtidigt som du säger att jag är bra. För jag vill höra det, Romeo, vill höra att jag räcker till. Inte för min sång, inte för min musik eller för mitt utseende; för de texter jag skriver från hjärtat. För jag skriver om det som betyder, skriver om känslor i poetiska ordalag. Jag skriver om det goda, skriver om det onda, om det som smärtar och det som värmer.
Ta del av mitt innersta, snälla du.
Du är så mycket mer än bara en hård yta; det vet jag, Romeo. Du är rolig och omtänksam, snäll och vänlig och du kan verkligen få en att skratta när det behövs. Så för mig behöver du inte låtsas, Romeo, behöver inte göra dig till. Låt oss vara som vi vill, min vän, låt oss vara hela tillsammans. Och kanske vill jag då skriva om dig, skriva om allt med dig som får mitt hjärta att banka sådär lite extra. Skriva om dina ögon, om dina läppar och hur du lyser upp när du skrattar sådär som du kan göra ibland.
Jag vill skriva om dig för att du betyder.
Så sträck ut dina armar och fånga mina, så kan vi falla tillsammans, Romeo Xander Sanchos.
”Jag är fortfarande mätt efter de där jävla våfflorna.”
”Du är inte ensam.”
”Jag känner mig konstant gravid! Hur jag än gör så hotar byxorna med att spricka. Tror fan om de inte gjorde mig fet.”
”Tjockis.”
”Ska du säga, din jävla sumobrottare!”
”Hellre sumo än tjockis, Ro.”
”Ta dig i röven.”
Skrattande lutade vi oss båda bakåt och sög på våra cigaretter, samtidigt som den giftiga röken beblandades med luften och slutligen försvann upp i skyn. Det hade börjat skymma så smått men än låg den tunga sommarvärmen över staden och fick folk att pösande hålla sig antingen inomhus eller i skuggan.
Bambi sög tankfullt på sin cigarett, innan han kastade en blick mot mig.
”Tack för förut”, mumlade han med ens och jag såg förvånat mot honom.
”Huh?”
”När jag grät… tack för att du bara… ja, höll om mig eller vad fan man ska säga.”
”Ingen orsak.”
Det blev tyst en stund medan vi båda fumlade lite nervöst med våra nikotinpinnar.
”Nej men jag är fan seriös”, fortsatte Bambi igen efter en stund. ”Det betydde så jävla mycket att du inte kan förstå, Ro. Det betydde något ofantligt för mig.”
För mig också, min älskling.
”Jag tror faktiskt jag kan förstå.”
Bambi smålog ner i sitt knä.
”Kanske, kanske inte, det väsentliga är att du… ja… bara fanns där.” Han satt tyst en stund. ”Jag har aldrig gråtit inför någon sådär sen jag var liten…”
”Inte sen dina föräldrar dog?”
Bambi ryckte till men nickade sen med sammanbiten min.
”Nej, inte sen de dog.”
En stund satt vi tysta igen, innan jag med ens sträckte ut en arm och placerade min hand på hans bara arm.
”Det var Izzie som berättade för mig”, sa jag lågt. ”Hon sa att jag inget skulle säga, men det blev visst så i alla fall.”
”Jo, jag förstod att det var hon som läckt information.”
”Är du arg på henne?”
”Egentligen inte, du hade säkert fått veta det förr eller senare.”
”Du ville ju inte ha mer med mig att göra.”
”Det var en lögn, en stor och fet jävla lögn som jag kastade ur mig för att rädda mig själv.” Han lyfte huvudet och såg på mig. ”Jag var så jävla rädd, Ro, och det är jag fortfarande.”
Hans blå ögon uttryckte ren och skär förtvivlan och det skar mig ända in i hjärtat.
”Vad är det du är rädd för, Bambi?”
En kort sekunds total tystnad innan han släppte bomben.
”Jag är helt jävla vettskrämd eftersom jag tror jag är kär i dig.”
Kanske satt vi där i århundraden, kanske bara i ett fåtal sekunder, allt jag vet är att tiden med ens slutade att betyda något för mig. Allt jag såg och allt jag ville ha var killen som satt bredvid mig och just sagt att han förälskat sig i mig.
Åh, Bambi, om du bara visste hur mycket jag längtat efter att höra de orden.
Sakta reste jag mig från stolen och gick fram till honom, sträckte ut en hand och drog honom på fötter. Sen lät jag samma utsträckta hand långsamt placeras mot hans bröst och kände honom skälva till.
”Jag vill ha dig”, mumlade jag lågt och såg in i den blå blicken. ”Jag vill ha dig så det gör ont.”
Och Bambi skälvde återigen till under min hand och slöt ögonen några sekunder, innan hans läppar särades och den hesa rösten tillkännagav:
”Och jag vill ha dig.”
Sakta lutade jag huvudet nära hans medan min andra hand rörde sig mot hans hals, för att sen placeras runt den och möta upp min andra arm. Mina läppar sökte Bambis, fann dem och sög sig fast medan min kropp pressades mot hans så hårt att jag kunde känna hans bankande hjärtslag.
Och den här gången kommer han inte knuffa bort mig.
En kort stund senare låg vi på soffan och jag kände Bambis bara hud mot min. Stönande slängde jag bak huvudet när hans läppar utforskade min hals, samtidigt som mina händer knådade den muskulösa överkroppen som låg som pressad ovanpå mig. Och jag önskade att ögonblicket skulle vara för evigt.
När vi slutligen kom att bli ett med varandra stannade Bambi upp och sökte min blick, innan han mjukt böjde ner huvudet och placerade en öm kyss på mina läppar.
”Jag tror inte längre; jag vet”, viskade han och jag såg på honom.
”Vet vad?”
”Vet med hela min själ att jag är sjutusan inihelvetes dunderförälskad i dig.”
MEN GOSPOJKAR!!! *--* <3333 Ihihihi, höhöhö! <-- extremt intelligent, ohja. Jag har inget mer smart att skriva, så nu tycker jag NI ska kommentera! 8D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | _Live_life_ - 5 jul 09 - 19:51 | "Så sträck ut dina armar och fånga mina, så kan vi falla
tillsammans, Romeo Xander Sanchos."
Du måste för fan vara en poet/författare sänd från ovan. | sandruskapuska - 30 jun 09 - 16:38- Betyg:  | | Aaaaaw seriöst bästaste delen | | NeMriA - 29 jun 09 - 11:26- Betyg: | Gravid?”
”Ser inte bättre ut.”
”Månad?”
”Jag skulle gissa på 15:e.”
*dör av skratt*
sedan till resten: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!?!?! HEJ JAG DÖR AV LYCKA HEJ JAG DÖR SÅ JÄVLA MYCKET SÅ JAG MÅSTE LÄSA NÄSTA KAPITEL INNAN JAG TRILLAR NER PÅ GOLVET I EPILEPSIATTACKER!
KAIJHGDUB. åhå -.- förlåt för ointelligent kommentar, men den betyder att du är bäst. | | thakiwi - 28 jun 09 - 21:50- Betyg: | IIIIIH!!! *hoppar upp och ner och klappar händerna och dör av lycka för 7:e gången*
JAG ÄLSKAR DE GULLPOJKARNA <33 8DDD | | Bolliz - 28 jun 09 - 19:16- Betyg: | Iiiiiiiih! Aaaaah! * Skriker av lycka, och hoppar omkring som ett litet
barn,* Så glad är jag för ännu en underbar del!<3 | | Bolliz - 28 jun 09 - 19:16- Betyg: | Iiiiiiiih! Aaaaah! * Skriker av lycka, och hoppar omkring som ett litet
barn,* Så glad är jag för ännu en underbar del!<3 | | VampyrenSamantha - 28 jun 09 - 17:30- Betyg: | | Oh yess, tretton tummar upp ti dig :D | | viunderregnmoln - 28 jun 09 - 14:57- Betyg: | mÖh. att han inte har vett att säga något tillbaka, dumma unge!
ett vÄÄÄldigt fint kapitel *aplåderar* | | flikkanmedN - 28 jun 09 - 12:21- Betyg: | | Sitter här och fånler. Så sjukt jävla underbart bra! :D | | Mp3 - 28 jun 09 - 02:35 | AH.
Det är så vackert. Så obeskrivligt vackert. Kan inte beskriva detta kapitel med något mer passade ord. Vackert.
så vacert att mina ögon tåras. Vackert...
<3 | | ord - 28 jun 09 - 01:02- Betyg: | | Åhh, så guuullliiigt =D=D=D | | Boegapa - 28 jun 09 - 00:41- Betyg: | | NAAAAAW! Kajsa goes tårögd, yes indeed. DEM ÄR SÅ SÖTA JU! D': <333 | | _mos_ - 27 jun 09 - 23:51- Betyg: | | aaawwwee juuuuuwwweeee! | | WalkingTheDemon - 27 jun 09 - 21:17- Betyg: | IHHHHHHHH :'''''''''D <3333333
*hoppa runt i en cirkel* | | InTheShadows - 27 jun 09 - 20:53- Betyg: | Omg, nu e jag pervo.se.... Men SNÄLLA, nästa gång de har sex,
beskriv mer för tusan!!!! Typ hur mkt som helst!!! | | PlEaSeKiLlMe - 27 jun 09 - 20:29 | denna novellen påminner mig om en sjukt bra låt :D (jag rekomenderar att du ska höra den men du kanske har redan hört den)
om du vill höra den http://www.youtube.com/watch?v=BJbrc8nnQCo | | poetensvilkor - 27 jun 09 - 19:22- Betyg: | *hoppa upp och ner*
BAMBIIIIIIIIIIIIIIIIIIII *galen blick* OMG OMG AJ MY GAAAAAAAAAAD O_O
jag e sjuk i huvet OO' saksamma xD
”Jag tror inte längre; jag vet”, viskade han och jag såg på honom.
”Vet vad?”
”Vet med hela min själ att jag är sjutusan inihelvetes dunderförälskad i dig.” <----------- GÖÖÖLIGT <33 |
|
|
|
