Ljusa ballong tankar på vägen mot döden. 1 |
Denna är lite weird. Men jag ska fixa den tillslut om ni bryr er. xd
Just nu får ni ta den som den läggs ut.
Solen går fortfarande upp på mornarna. Åh du öppnar nyvaket dina ögon bredvid mig i min sjukhus säng. Mina nära och kära minns mig än idag, och dina barnögon minns mitt grå bleka ansikte varje dag. Men jag tvekar inte på att du och ditt barnminne kommer ha glömt min röst, mina beröringar om fem år. Fast jag lillebror min, kommer minnas dig och invänta dig tills den dagen du hälsar på mig vart jag än tagit vägen.
Solen skiner lite svagt upp ’’mitt’’ rum och jag kväver ett litet morgon panik skrik, för att inte väcka det lilla barnet som tätt sover intill mig. Lätta snarkningar hörs ifrån honom och jag små ler för mig själv. Den där griniga sjuksköterskan går förbi mitt rum och tittar igenom fönstret för att se att allting står rätt till. Jag ler och vinkar lite utmattat till henne och hon ger mig en nickande blick och går vidare till nästa rum. Jag kan inte låta bli att sucka, borde inte sjuksköterskorna vara solskensdroppar och droppa lite av sitt solsken på oss sjuka? Fast efter att ha varit på samma sjukhus i flera år och ha bevittnat flera folk lämna jorden, så kan jag inte klandra henne ifrån att vara dyster och grinig. Fast jo lite kan jag väl det, bara för att ha någonting att göra. Jag böjer mig försiktigt över den lilla prinsen bredvid mig för att nå tv apparaten på det lilla bordet bredvid honom. Jag trycker på on och på kanal 5, sänker ljudet och möts utav något tecknat barnprogram. Ögonlocken känns tunga som bly igen och en tanke om jag bör sova en stund till flyger runt i mitt huvud. Men tanken skjuts bort när jag hör en liten gnällig barnröst yttra sig.
’’Tycker du om Dennis?’’ Frågar han nyvaket och lite chockat.
’’Inte ett dugg, gör du?’’ Får han som svar utav sin storesyster.
’’Jag älskar det, han är alltid en sådan energiknutte.’’
’’Lika så du.’’
Det nyvakna barnet är efter bara en minut redan inne i programmet, som tydligen heter Dennis någonting, och hör därför nog inte vad jag just sa. Lika bra det,
Jag kan nog vila lite grann en stund innan programmet tar slut och han vill ha något att stoppa i magen. Blyet i mina ögonlock känns igen och jag stänger ögonen.
Någon skakar om min tunna kropp lite lätt och jag öppnar mina bly fyllda ögonlock. Där möts jag utav en rastlös fyråring vars mage kurrar högt som ett lejons vrål.
Barnet behövde inte ens öppna sin mun till ett gap för att jag skulle förstå vad som stod på. Nej det var ju självklart att dom intressanta barnprogrammen var slut för ett tag och han behövde tanka bensinpumpen.
’’Frukost ska det bli lillebrodern min.’’ Sade jag och hans mun som var pressat till ett streck sken upp i ett vackert barn leende.
|
|
|
|
