Vilse i skogen [del 6] (sista) |
HITTAD
När hon nästan var tillbaka vid stoet tvärstannade hon. Vad var nu det här? Hästen vände sig mot henne och gnäggade som för att säga:
- ‘’Kolla vem som är här’’.
Där stod Lina och klappade henne.
- Helena! Ropade Lina och började springa mot henne.
Herregud, vad vi har letat! Hon kramade om henne och i samma ögonblick kom fler personer genom skogen. Helena kände genast igen Camilla och ena läraren. Hon blev omkramad av alla och fröken nästan grät av lycka. Camilla berättade hur de letat och ropat halva natten men när et blev mörkt fick de inte leta längre. Läraren var rädd för att fler skulle komma bort.
- Men var har du sovit? Undrade ena fröken.
Helena drog med sig alla bort till kojan och visade hur hon byggt den och att hon tänkt fiska. Hon visade hur hon gjort upp eld och samlat ved.
- Ja, det må jag säga, sade hon häpet, att du kan sådana saker!
Klasskamraterna tyckte allesammans att hon har varit enormt modig som sovit ute i skogen och otroligt duktig som inte drabbades av panik.
- Jag hade svimmat av rädsla när det blivit mörkt, erkände Camilla.
- Jag blev ganska rädd när ugglan hoade, svarade Helena.
- En uggla, nä hu så otäckt! Sa Camilla, du måste berätta ALLT när vi kommit hem. Plötsligt var inte Camilla så stroppig längre, kanske hade hon varit riktigt orolig för henne ändå.
Veckan efter åkte klassen ut till Helenas koja där hon fick berätta hur allt gått till. Helenas farbror, scoutläraren, var med och undervisade om överlevnad.
- Man vet ju aldrig när det kan komma till användning, sa han
SLUT!
|
|
|
|
