Vilse i skogen [del 3] |
VILSE
Det först Helena hörde var fåglarnas kvitter. Hon slog upp ögonen. ‘’ Så konstigt allt ser ut när man ligger ner’’ for en tanke genom hennes huvud. ‘’Men varför ligger jag här?’’ tänkte hon och satte sig upp. Det högg till i armen så hon nästen svimmade igen. Hon fick av sig ryggsäcken och lutade sig mot den. Hon blundade och bara väntade på att de andra skulle komma ikapp. Då vände hon sig och insåg att plötsligt att hon befann sig inne i skogen. Hästen gick i en glänta och betade en liten bit bort. Sadeln hängde lite på sned. Vad märkligt! Hästen måste ha sprungit av vägen och in i skogen utan att hon märkt det.
- Fast det är väl inte så konstigt när man inte ser någonting för din dumma man! muttrade hon och reste sig sakta. Hon kände sig yr och lite illamående men tänkte att hon måste tillbaka till vägen där de ridit, annars skulle de väl aldrig bli hittade. Hon tog tag i tyglarna och försökte dra med sig stoet. Drog var just det rätta ordet för hästen ville inte alls följa med. Hon hade hittat saftigt gräs att beta av och tyckte inte alls att hon var klar med den saken. Hon frustade och kastade med huvet. Helena drog och slet, bönade och bad utan resultat. Då satte hon sig ner i gräset och gömde huvet i händerna och grät. Efter hon hade gråtit ett tag öppnade hon ryggsäcken och tog fram en sockerbit.
- Om du kommer med mig får du den här, sa hon till hästen och lät henne nosa i handen.
Stoet nafsade med läpparna efter sockerbiten, men då hon förstod att hon skulle gå för att få den., skakade hon bara på huvet igen och fortsatte att beta. Helena lät hästen stå där. Hon skulle ju knappast ge sig iväg någonstans, det hade hon visat klart och tydligt, så hon gick iväg ensam för att hitta de andra. Hon ropade och ropade men fick inget svar.
|
|
|
|
