Vilse i skogen [del 2] |
VANSINNESFÄRD
Hästen hon skulle rida var en liten islandshäst. Stoet kastade ner huvet hela tiden så manen flaxade Helena i ansiktet. Efter en halvtimmes ridning var Helena redan slut. Bakom henne red Camilla, som hade ridit på ridskola sedan hon var fem och haft egen häst sedan hon var tolv. Hon red upp bredvid Helena och sa:
- Du måste vem som bestämmer, Helena, använd skänklarna och håll in låren!
Helena förstod inte alls vad Camilla talade om, men ville inte verka oerfaren så hon sa bara:
- Jovisst. Såklart! Tack.
Hon hade köpt nya ridkläder för ett par månader sedan för pengarna som hon sparat länge. Bruna ridbyxor, blå ridskjorta och matchande blå knästrumpor. De bruna stallskorna hade hon fått av Lina. Hon hade tyckt att hon såg så proffsig ut i de tjusiga kläderna, men nu när hon genomsvettig satt på hästen och hade fullt upp med att hålla de andras takt kände hon sig mest fånig.
- Så går vi upp i traaaav! Hörde hon ridläraren ropa där framme.
‘’ Nej’’ tänkte Helena ‘’jag orkar inte’’. Då ridläraren äntligen beordrade skritt igen rann tårarna på Helenas kinder. Det var inte bara av att vara helt utmattad, hästens man hade fladdrat i hennes ögon hela tiden så hon knappt kunde se och att rida blundandes gick inte, då tappade hon balansen. Det hade hon provat .
- Går det bra? Hörde hon plötsligt en röst bakom sig. Det var Camilla igen. Snabbt skyndade sig Helena att torka bort tårarna men av Camillas min att döma , hade hon redan sett att hon grät.
- Vad är det som…., började Camilla.
Men just då klev hennes häst ner i ett mjukt hål och tog ett skutt åt sidan. Och bara någon sekund efteråt surrade en hel svärm av jordgetingar runt den. Camilla vrålade till och hästen rusade iväg. Helenas häst var inte sen att hänga på. Helena hann knappt fatta vad som hände förrän hon såg skogen rusa förbi i vansinnesfart på båda sidor. Hon tog tag i knoppen på sadeln för att hålla sig kvar på den skenande hästen. Hon tappade ena stigbygeln och försökte få foten på plats igen.
- T..tta det luuugntt…försökte hon hacka fram men hästen ville inte lyssna. Hon såg hur Camillas häst saktade farten framför dem strax for de förbi. Hur Helena än rpade ‘’ptro’’ och slet och drog i tyglarna ville hästen inte alls stanna. Plötsligt kom en gren farandes framför Helenas ögon och ‘’pang’’ så hade hon slagit av hästen. Hon kände en smärta i armen och axeln. Sedan blev allt bara svart.
|
|
|
|
