Bland jointpapp och Skogaholmsmackor |
I samma stund som vi steg utanför dörren träffade den första regndroppen marken. Ja, det var naturligtvis inte Den Första Regndroppen. Det var inte den första den här veckan eller ens den här dagen, men det hade inte regnat på flera timmar och nu hade det alltså börjat igen. Precis när vi skulle ut.
Det var en bit bort till den inofficiella rökplattsen och där blåste det alltid. Antagligen blåste det mest i hela världen där. Allt jag hade på mig var Kristians svarta munktröja och ett par kamouflagefärgade shorts och det var svårt att dölja hur jag skakade där i kylan. I vanliga fall tycker jag om regn, men det som föll denna råfuktiga sommarnatt var inte det minsta behagligt, bara kallt och sadistiskt rikligt.
- Du har ju redan fått idag, jag har bara tre kvar!
- Men..snälla då...
- Nej.
- Jo! kom igen vafan...
- Nej säger jag.
Kristian tände en cigg och drog ett djupt hallsbloss.
- Haha, här då, men lägg av med de jävla rådjursögonen.
Frida tog lyckligt emot ciggaretten och höll beskyddande handen över den när regnet ökade ytterligare i styrka, sedan såg hon missbelåtet på Kristian och hans äldre bror Fredrik när de tog upp var sin joint och tände den. Fredrik tog några bloss och räckte den sedan vidare till sin irriterade flickvän som bestämt skakade på huvudet men ändå tog emot den. Kristian räckte sin åt mig och jag log trött när jag satte den till läpparna och försiktigt drog in den dyrbara röken i lungorna.
- Hur känns det?
- Äh, det är lugnt.
- Dra två på en gång då..och så lite djupare...
Jag fick anstränga mig för att inte hosta men jag klarade att låta bli. Jag sänkte ögonlocken för att ögonen inte skulle tåra sig, sedan räckte jag över jointen till Kristian igen. Så blundade jag, lutade huvudet bakåt och lät regnet sköja bort alla kännslor av trötthet och längtan.
Den här midsommaraftonen hade inte blivit riktigt som jag tänkt mig.
Bilden av honom när han log åt min entusiasm inför midsommardansen han efter många om och men lovat mig hade ettsat sig fast där innanför pannbenet och vägrade att ge sig av. Det var svårt att tänka på honom utan att höra Fridas små lyckliga skrik när Kristian tillfredställde henne två meter från datorn där jag satt och försökte spela CS. Det var svårt att tänka på hur glad han varit att slippa sitta hemma med familjen utan att förnimma stanken av Vodka i den alkoholiserade grannkärringens stökiga lägenhet. Det var svårt att tänka på hur han lovat dyrt och heligt att vi skulle hoppa över gärsgårdar bara för min skull, bara för att jag ville ha en traditionell midsommar, utan att känna Kristians grova händer mot min lilla kropp trotts att jag sagt ifrån. Det var svårt att tänka på att han tjurat hela nyårsaftonen bara för att vi skulle få fira den här dagen tillsammans utan att se de små dosorna med illegalt pulver i Fredriks rum framför sig. Och framför allt var det väldigt svårt att inte önska att saker och ting hade varit annorlunda.
Jag drog ett djupt bloss, så ett till, ett till och ett till... Den behagligt avtrubbade kännslan började att infinna sig och jag suckade djupt när jag lutade mig mot den antagligen en gång vita stenväggen. Lät mig svepas bort från verkligheten där i röken och det avlägsna suset av motorvägen någonstans i bakgrunden. Jävla tankar...
- Fan, klockan är redan halv tre, Kristian kastade fimpen på den våta asfalten och stampade resolut på den, kom, vi drar in.
Lilla PlåsterFrida häftade sig fast vid hans sida medan jag höll mig några steg efter Fredrik och hans flickvän när vi sakta började att gå hemmåt genom regnet. Det flög inga fåglar på himmelen och inga katter pinkade i rabatterna, musiken från någon värdelös dansbandsdänga läckte ut till oss i mörkret ifrån en lägenhet i närheten. Det blåste lite mindre här där vi hade skydd av de höga betongbyggnaderna. Regnet hade avtagit lite nu och jag hade nästan slutat skaka, munnen kändes sträv och torr, som vått sandpapper ungefär. Mobilklockan visade 03:37.
Snart skulle solen stiga upp och det skulle bli morgon igen, det lilla sällskapet skulle sova till två på eftermiddagen, jag skulle redan vara vaken och vi skulle äta äckliga Skogaholmsmackor till frukost. Sedan skulle antagligen Kristian och Fredrik få var sin avsugning och jag skulle förmodligen plocka disk eller slänga sopor bara för att inte behöva känna efter. Persiennerna skulle förbli neddragna efterssom ingen skulle komma ihåg eller se någon mening med att dra upp dem och någon skulle gå en runda med hunden, ta vägen om tobaksaffären för att köpa rysk jointpapp, men när allt kom om kring spelade det ingen större roll.
Snart skulle solen stiga upp och det skulle bli morgon igen. Han skulle vakna hemma i sin lite för korta säng av att småsyskonen tittade på ”Fåret Chaun”, stiga upp och äta Cornflakes med socker och mjölk. Eller så skulle det vara fil med rivet äpple och skivad banan, men när allt kom om kring spelade det ingen större roll.
Amina 2oo9
|
|
|
|
