[M/M] Heaven in your eyes - Del 11 |
Jag tänkte bara säga att jag INTE mejlar när delar läggs ut!! Lägg till mig som vän istället och håll utkik själva ;)
– Tillsammans blir vi hela –
Bambis läppar, Bambis tunga, Bambis händer och Bambis kropp; alltsammans på en enda gång gjorde att jag blev så snurrig i huvudet att inte ens den starkaste dryck kunnat ge mig samma effekt. Kunde inte kyssa nog, kunde inte känna nog, kunde inte trycka nog. Hans händer under min tröja, mina under hans. Hans läppar över min hals och jag som kastade bak huvudet och stönade. Hans hjärta som slog mot mitt, dunk, dunk, dunk. Och hans doft – gode gud, hans doft! – som involverade och våldtog alla mina sinnen, fick mig att flämtande hugga efter hans läppar, för att sen suga mig fast som besatt.
Du är det enda jag behöver.
Av med den där förbaskade tröjan, jävla tyg som bara är ivägen! Börja fingra på byxorna, av, bort, försvinn! Slita och dra och nafsa i axlar, trycka sig emot och känna hjärtan smälta samman. Kyssa, smeka och ta för sig. Åh Bambi, jag tror jag snart dör och kommer till himlen!
Det var först när mina händer tråcklat sig innanför hans jeans och försvunnit ner till det där mysiga vi män har mellan benen, som Bambi med ens stelnade till i min famn, slet bort huvudet från mitt och närmast panikslaget stirrade in i mina ögon. Och innan jag ens hunnit tolka uttrycket i hans vilda, blå blick slet han sig bort från mig, for upp från golvet och började närmast desperat dra upp gylfen och sno åt sig sin tröja.
”Det där hände aldrig!” närmast flämtade han fram och krängde på sig sin tröja. ”Det hände aldrig, vi glömmer det och ser till att det aldrig händer igen.”
Konfunderat, och en smula upphetsat förvirrad, såg jag mot honom då han drog en hand genom håret, rättade till klädseln och stirrade ner mot mig.
”Bambi…”, började jag men Bambi höjde direkt ett finger mot mig, och stirrade ut mig som en hund.
”Vi pratar inte om det, bara glöm det!” snäste han till och drog återigen upprepande gånger handen genom håret.
”Bambi”, sa jag igen och reste mig sakta, varpå jag gled fram mot honom och la en hand på hans axel. Direkt ryckte han till som om han bränt sig och drog sig undan, svepte oroligt med blicken runt i rummet och bet sig i läppen. När jag återigen la min hand på hans axel stirrade han på mig.
”Rör mig inte!” väste han fram men trots att han gjorde ett bra försök med att få tonen att låta hotfull, anade jag stråk av ren och skär skräck under spåren av spelad ilska. Och i hans ansikte såg jag spår av krossade illusioner och en dröm som sen visat sig vara lögn. Och det stack till i hjärtat då jag, när jag såg in i de blå ögonen, fann rädsla, förvirring och sorg. Så kanske var det därför jag lät handen ligga kvar på hans axel.
”Bambi”, mumlade jag lågt igen, fattade hans hand och kramade den lätt. ”Vad är det du är rädd för?”
Bambis blå ögon flackade förbi mina.
”Ingenting”, snäste han till och försökte backa undan. ”Rör mig inte säger jag!”
Men min hand vilade stadigt på hans axel och förflyttade sig sen ner till hans bröst.
”Jag kommer inte bränna dig”, mumlade jag lågt och återigen skälvde han till, som om jag slagit honom. ”Du vill att jag ska röra dig, Bambi, det ser jag på dig.”
Och ynglingen stod stilla medan min hand utforskande och försiktigt lekte sig fram över hans bringa, ner till midjan där den tryckte helt lätt för att sen börja fingra på tröjans kant. Men när mina fingrar anade bar hud slet han sig ifrån mig, slog bort mina händer och tumlade iväg mot hallen.
”Håll dig borta från mig, Romeo, håll dig borta!” Hans röst närapå skar sig då han slet åt sig sina skor och rusade mot ytterdörren. ”Håll dig borta från min värld!”
En smäll, ljudet av skallrande rutor och någon som tumlade nedför i trapphuset.
Och sen bara en enorm tystnad.
Jag stod kvar på samma fläck i säkerligen flera minuter och bara stirrade tomt rätt framför mig. Sen slog jag utan förvarning händerna för ansiktet och brast i gråt.
”Romeo?” En orolig röst trängde in i min verklighet. ”Men herregud, Romeo, vad gör du här på golvet!?”
En hand på min axel och en annan på min arm, slet och drog och försökte få mig på fötter.
”Snälla, Romeo, vad gör… Gråter du!?”
Izzies bruna och oroliga ögon mötte mina då jag slutligen gav upp kampen, och mötte hennes blick. Direkt skiftade hennes ögon från oroliga till rejält bekymrade, varpå hon sjönk ned på knä bredvid mig.
”Vad är det som har hänt? Var är Bambi?”
Om jag det visste.
”Ingenting”, mumlade jag lågt och såg bort. ”Ingenting av värde.”
”Jag tror knappast du skulle ligga på mitt vardagsrumsgolv och gråta för ’ingenting’”, sa Izzie skeptiskt och smekte min axel. ”Vart håller min älskade bror hus?”
”Jag vet inte, han är väl ute och dräller.”
”Är det någon här i världen jag känner utan och innan så är det min brorsa. Och jag vet därför att han inte är typen som dräller omkring utomhus för att dränka sina tankar i sprit. Vad är det som har hänt här egentligen?”
Hennes tonfall var såväl skarpt som uppfodrande och jag suckade, lyfte huvudet och mötte de hårt svartsminkade, bruna ögonen. Munnen hade hon pressat samman till ett smalt streck.
”Låt oss säga att vår grabbkväll slutade i bråk”, suckade jag tyst och det spända draget i den unga kvinnans ansikte, slätades ut och oron kom tillbaka.
”Slogs ni?”
”Nej, vi snackar mer verbalt slagsmål här.”
”Vad handlade det om?”
”Om… om oss tror jag.”
”Er?”
”Mm.”
Det blev tyst en stund innan jag hörde Izzie sucka tungt, sätta sig ned bredvid mig på golvet och se mot mig.
”Hade ni sex?”
”Det har vi redan haft, men den här gången hann vi inte så långt. Han greps av panik, slog mig ifrån sig och började kackla om att jag inte fick röra honom och att jag skulle lämna honom ifred.” Jag rynkade pannan. ”Det var som om min beröring brände honom.”
Izzie var tyst en lång stund, innan hon slutligen kliade sig trött i ögonen.
”Har han berättat om sitt förflutna?” frågade hon och jag såg mot henne. Så gammal hon med ens verkade.
”Nej.”
”Bambi kan verka bekymmerslös och som ingenting i världen kan rubba honom eller förstöra hans goda humör. Och han är en sjutusan till underbar kille, men han har haft det svårt… Vi har haft det svårt.” Hon fuktade läpparna med tungan. ”Du vet, min bror var en riktig liten romantiker som liten; älskade att lyssna till sagor där prinsen får prinsessan och hur de sen lever lyckliga i alla sina dagar. Och han pratade vitt och brett om hur han skulle göra för sin flickvän sen när han fick någon, hur han skulle ta hand om henne och överraska henne, och hur lycklig hon skulle bli. Och jag var övertygad om att den som fick min bror på kroken skulle vara jävligt lyckligt lottad.”
Hon tystnade och såg ned i golvet.
”Vad hände?” frågade jag lågt och Izzie fick tårar i ögonen.
”En brand.” Hon drog häftigt efter andan. ”Den utplånade allting, tog ifrån oss hus, hem och katt… men framförallt vår familj. De brann inne båda två och hade det inte varit för två mycket modiga brandmän, hade Bambi och jag strukit med också. Och efter det blev Bambi aldrig sig lik. Allt han hade trott på hade visat sig vara lögn, och den saga han trodde skulle vara för evigt, hade slagits i spillror. Han försvann in i sig själv, blev tyst och stum och satt i timmar inne på sitt rum – vi flyttade till våra farföräldrar – och stirrade ut i tomma intet. Ibland skrev han, ibland hörde man toner från hans rum… men aldrig mer pratade han om sina känslor. Sen branden kom och dödade allt det vi trott på, svor min bror på att aldrig älska eller ta något för givet igen.” Hon bet sig lätt i läppen. ”Man kan säga att visserligen överlevde jag och min bror elden, men den Bambi jag känt sen innan dog bland lågorna tillsammans med våra föräldrar.”
Vetskapen och sanningen slog emot mig så hårt att jag flämtande vek mig dubbel och kippade efter andan. Och allt vad jag fått höra virvlade runt i mig och fick mitt redan så översvämmade hjärta, att brista och gråta som ett spädbarn.
Herregud, min fine Bambi – min himmelsprins med all världens skönhet boende i sin blick. Den kille som mot förmodan fått mig att falla platt, den kille jag trott inte hade några bekymmer i livet.
Och den killen hade förlorat närapå allting.
”Herregud”, väste jag fram och såg mot Izzie, som torkade sina tårar. ”Herregud!”
Hon nickade lätt.
”Det är också därför han inte klarar av att någon kallar honom vid hans riktiga namn. Jag gav honom smeknamnet Bambi redan när vi bara var två år, men våra föräldrar fortsatte såklart att kalla för Liam. Men sen deras död klarade han inte av att höra det. När farmor eller farfar ropade på honom eller tilltalade honom, fick han sådana häftiga utbrott att de direkt slutade med det. Han slogs, han skrek, han kastade saker omkring sig och han grät. Så efter det har han förblivit Bambi och det är så han vill ha det.”
Allting Bambi sagt till mig kom flygandes tillbaka som projektpilar. ”Kalla mig aldrig för Liam igen.” ”Ta vara på din familj, Romeo, för en dag kan de komma att ryckas ifrån dig.” ”De är inte här, vi pratar inte om dem just nu, Ro.”
Åh, Bambi min älskling; det är därför dina ögon smärtar så ibland…
”Jag vet inte vad jag ska säga”, viskade jag kvävt och såg ner på mina händer. ”Jag känner mig som världens största idiot.”
Izzie la sin hand på min axel och kramade den lätt.
”Gör inte det”, viskade hon mjukt. ”Och tala inte om för Bambi att jag berättat det här, det är något han inte vill att omvärlden ska veta. Men det kanske kan förklara varför han flippade ur som han gjorde idag. Han har svurit på att aldrig älska, Romeo, för han vill inte bli sårad igen eller få sina drömmar krossade. Han kan verka stark och stabil, men inombords skriker han av förtvivlan. Han kom aldrig över våra föräldrars död och sörjer fortfarande djupt, även om han försöker slå det ifrån sig. Innerst inne är han oerhört förvirrad, Ro.”
Åh, Izzie, du anar inte hur mycket jag önskar att jag kunde få hålla honom i min famn och slå bort alla hans hemska minnen.
”Han kan ha sex för att döva allting, men han vill inte ha något förhållande och ej heller ha något med andras känslor att göra. Han är bara rädd, Ro, livrädd för att allting ska upprepas.”
”Men vi har ju haft sex innan och då var det inga problem. Varför får jag inte röra honom nu?”
Izzies bruna ögon såg så lugnt in i mina att redan innan hon sa det, förstod jag.
”Jag tror min älskade tvillingbror håller på att förälska sig i dig, Romeo min vän.”
Jag kände mig helt tom invärtes. När Izzie slutligen ursäktat sig med att hon skulle ut på andra äventyr, hade jag lämnats ensam i den lägenhet som tvillingarna delade. Och här satt jag nu på soffan och stirrade ut i luften som en annan idiot. Och orkade vare sig resa mig och traska hemåt eller dra ut för att glömma en stund.
Tankarna virvlade runt i huvudet i sådan rasande fart att det gav mig huvudvärk. Men när jag hörde dörren öppnas och någon som trampade av sig sina skor i hallen, visste jag exakt vad jag skulle göra. Så när Bambi sen uppenbarade sig i vardagsrummet, fick syn på mig och tvärstannade, reste jag mig bara lugnt ur soffan och såg på honom. Och det smärtade mig inombords när jag såg spår av tårar på hans kinder.
Om du bara ville tillåta mig skulle jag utplåna alla dina sorger.
”Jag sa åt dig att gå”, sa Bambi med darrig stämma och drog hastigt med handen över kinderna, för att radera alla tecken på att han gråtit. ”Jag sa åt dig att försvinna ur mitt liv.”
”Det gjorde du, men jag bestämde mig för att skita i det”, sa jag lugnt och såg Bambi knyta nävarna.
”Då får jag väl upprepa mig; försvinn ur mitt liv, Romeo Xander Sanchos! Jag vill inte ha med dig att göra varken nu eller senare!”
”Och du kallade mig lögnare.”
Bambis ögon spärrades upp då han såg förvirrat på mig, och jag tog direkt ett prövande steg mot honom.
”Det är okej, Bambi”, mumlade jag lågt. ”Det är okej. Jag vet, jag vet alltihop.”
Och den chock som uppenbarade sig i 19:åringens ansikte fick mitt hjärta att börja gråta. Sorg, förskräckelse, vrede och smärta i en enda soppa som fick hans knutna nävar att sakta slappna av, och hans kropp att börja skälva.
”Nej”, viskade han och skakade på huvudet. ”Du ljuger, du vet ingenting, ingenting!”
”Jag förstår varför och jag dömer dig inte.” Ett steg, och ännu ett. ”Jag vet varför.”
”Nej!”
Ett till och jag skulle vara framme.
”Jag kommer inte att bränna dig.” Bambis blå ögon var alldeles vattniga då jag tog det slutgiltiga klivet fram mot honom och slöt honom i mina armar. ”Jag kommer inte bränna dig som Den brände Dem.”
En kort sekund tycktes världen stå alldeles stilla, men så kände jag plötsligt Bambis armar slås om min överkropp, hur han tryckte ansiktet mot min axel och sin kropp in i min famn och brast i gråt. Hans kropp skakade så av snyftningarna att det skar mig ända in i själen, och jag strök honom tröstande över ryggen och, efter en stunds övervägande, placerade en kyss på hans kind.
Och medan vi sakta sjönk ner på golvet – jag och den gråtande ynglingen – kände jag hur mitt hjärta tog sig an Bambis för att smälta dem samman till ett enda. Och jag älskade, älskade så det värkte inom mig; älskade den splittrade kille som nu gråtande lutade huvudet mot min axel.
Jag ska göra dig hel igen.
Hej och hå, här vare känslosamt o.o Kommentera vackert mina vänner! :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | _Live_life_ - 1 jul 09 - 18:43 | | hellu, där min mästare. | VampyrenSamantha - 28 jun 09 - 16:40- Betyg:  | | Inga ord kan beskriva vad jag tycker just nu.. <3 | | _mos_ - 27 jun 09 - 23:47- Betyg: | | Sluta då :'( *snyft* | | ord - 27 jun 09 - 09:28- Betyg: | Jag har inga passande ord just nu,
bara riktigt otroligt massor med bra!!! (aaa) | | InTheShadows - 24 jun 09 - 09:16- Betyg: | | Nu e jag död, fullt o komplett. | | viunderregnmoln - 24 jun 09 - 04:04- Betyg: | ååh vad, vad... jag vet inte :'(
jääääätte bra kapitel <3 | | Justmyfault - 23 jun 09 - 22:31- Betyg: | så underbart skrivet!
Fyfan vad bra du skriver!
fantastiskt ! | | sandruskapuska - 23 jun 09 - 16:11- Betyg: | | Aaaaaaw.. braatt han fick veta.. och att de vart vänner igne... <3 | | Bolliz - 23 jun 09 - 15:42- Betyg: | Vad ska jag säga..? Ögonen bara fylls med tårar och, hjärtat värker
för Ro och Bambi! Aaaaaah, om dom inte håller fast med varandra nu,
då,då,då, DÅ kommer jag söka upp dom och skrika på dom!
Hehe xD Jag är ju så desperat=) | | Mp3 - 23 jun 09 - 14:55 | Herregud. Hur kan du skriva så otroligt fantaststiskt bra?
Jag fullkomlingt älskar denna vackra historia <3 | | WalkingTheDemon - 23 jun 09 - 13:07- Betyg: | | Så bra, blev tårögd :'o <3 | | PlEaSeKiLlMe - 23 jun 09 - 12:09 | | jag håller med -cute!! du är sjukt duktig på att skriva :D | | -Cute - 23 jun 09 - 11:54- Betyg: | | Hej jag läste igen -.-' Och det är fortfarande lika fruktansvärt fantastiskt. | | Boegapa - 23 jun 09 - 11:31- Betyg: | Men typ GAAAAH! Jag skulle ha grinat om det inte vore för att jag är så förbannat jävla trött. Jag tycker om Izzie, hon är min bästa vän :D
Och jag tänker attackera Romeo och Bambi med kramar så att dem knappt kan andas. Jag tycker synd om dem >: | | -Cute - 23 jun 09 - 11:21- Betyg: | *död* asså jag har aldrig, och då menar jag det ALDRIG gråtit så här mycket över någonting jag läst. och och och och....DET ÄR SÅ HIMLA UNDERBART ATT JAG TAPPAR ALLA ORD!
GAAAAAAAAAH! KVANNA DU KAN INTE SLUTA SÅHÄR; INTE...DÄR! förstår du det *stirra* så nu ger du mig en ny del på direkten din din din...
Du är bäst jag vill hoppa in i berättelsen och krama om dem båda och hej och hå det här äger och ignorera den här kassa kommentaren Hej! | | NeMriA - 23 jun 09 - 11:14- Betyg: | ;________________;
alltså. fy fan. jag dör.
jag vet inte vad jag ska skriva o.o det är så förbannat underbart bäst så jag bara sitter och gapar som en pantad guldfisk ò.ó
alltsåååhååhåhåh ;_; bambi <33 | | purs_08 - 23 jun 09 - 10:50- Betyg: | | Känslosamt nej det var inte känslosamt det var underbart jag sitter ju för fan här och gråter då har man lyckats skriva nått som är 10 gånger så känslosamt |
|
|
|
