... |
Du gjorde mig till den jag är idag. Ditt svin. Jag minns mig själv för något år sen, 'unbreakable' jag minns tiderna.. Då fanns inget annat än jag själv, inget kunde få mig att fälla en tår för lite stupid love.. Men så förändrades det, just from nowhere dök du upp med din rutiga skorta. Redan den dagen, den måndagen, den artonde juni tvåtusen sju.. Ja det är faktiskt lite skrattretande att jag skulle komma ihåg det datumet ellerhur? Jag som inte brydde mig, men något sa det till mig detta kommer att förändra, vad visste jag inte, men det var precis vad jag sa till min syster just vid det ögonblicket. I feelt it. Men vad hände, idag.. nästan ett och ett halvt år senare vet jag vad jag blev, något som fick fylla ut hennes sår hos dig. Någon som gav dig närhet när du behövde det, under den tiden fick jag känna mig hel. För det var pecis vad du gjorde. Mig hel. Jag vet som sagt inte hur det kunde hända, att en främling går in i mitt liv bara sådär, för du är en främling än, jag har aldrig vetat vem du är och kommar aldrig få reda på det. För nu sätter jag stopp. Jag tänker inte låta mig själv förstöras med fler sömnlösa nätter bara för att försöka lista ut vad du tänker på, eller ifall jag ens korsar dina tankar någon gång. Du är den första personen i denna världen som lyckats få mig att känna mig som en myra som inte syns eller betyder något. Men även fått mig till att känna mig som den lyckligaste i världen. Den gången du gjorde att jag fanns. dem gångerna du höll mig i din famn, då försvann allt annat. Men jag kom visst i andra hand, eller kankse till och med tredje eller fjärde, ja gud vet hur många som fanns innan mig. dom betydde mer, var mer snygga och coola i dina ögon. Men är det vad du är ute efter så ber jag så mycket om ursäkt som la mig i diitt liv.. Nu är väl halva jag kvar för ditt svin, du har gjort mig till mig. Genom att vara du. Jag undrar när jag i mitt liv kommer kunna lita på en människa igen, alla verkar hela tiden förändras till idioter. Det kanske är vad jag är, omringad av idioter. Kanke är jag det själv också?! Jag vet helt enkelt inte hur jag ska kunna försvinna från allt det här,. Alla minnen, för det fanns ingen annan för mig, det tog tid. men jag avslutade allt med att jag insåg. Du kanske inte är mer än utseende trotts allt, kanske är jag bara en i högen, "a priceless work of art" som får sota för vad en annan tjej sårat hos dig. Om det är så, så vet jag inte vad hennes problem var. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat krossa en sån person, för när du vill. Så kan du vara en underbar person, som Jack i Titanic. Eller som Landon i A walk to remember. Men jag ber om ursäkt om jag inte är vad du vill ha. jag hoppas att du nu tittar ut genom din ruta och tänker på mig, mår lika dåligt som jag mått över dig. Fast jag egentligen vet att det inte är så, du sover säkert gott. Jag bryter iallafall tystnaden. säger som det är. För jag orkar inte hålla allt inne mer, it kills me. Jag tänker inte höra av mig från idag heller, tänker inte svara mer. Detta får bli det sista brevet.. Jag vill inte att det ska bli 'ännu en lycklig period' med konsekvenser som sen tar död på mig. I I så lång tid, har jag sett så mycket, hört så mycket. Allting har egentligen varit så öppet framför mig, men jag har blundat för det, jag har inte velat ha det så. Men sanning är sanning, fakta är fakta it's time to face it. Jag var alltid, och kommer alltid vara on the second hand,. Det som gör mig mest förvirrad är att jag har sett så mycket nytt hos mig själv pga dig. Just nu är vi grovt nära, men ändå så långt ifrån. Och det känns som att det är jag som är inlåst.. Nej,., I hope you the best in your life. And when ever
|
|
|
|
