Ylva, städerska eller tonåring? Del.2 |
Viktoria stod och tittade på Ylva med en ilsken blick.
Sedan gick hon tillbaka till hennes arbete och släppte taget om Ylva som gick tillbaka till vardagsrummet med stoltheten med sig.
Hennes mobil ringde och hon såg att det var Petra.
– Hej mamma!
– Hej älskling! Allt väl?
– Japp, bättre än bäst! Jag dissade den där häxan för en gång skull! Sa Ylva.
– Bra! Men kan du säga till din pappa att du bara kommer hem till mig i 3 timmar? För att jag ska ha bjudning och Nina och hennes pappa kommer! Sa Petra och hoppades på det bästa.
– Vänta, jag ska fråga! Sa Ylva och gick till Jonatans och Viktorias sovrum.
Jonatan satt där och räknade hans sedlar.
– Pappa… mamma ringde mig och undrade om jag fick vara hos henne i bara 3 timmar för att hon har bjudning med Nina och hennes pappa! Och hon sa att jag skulle komma tillbaka hit och sova hos er som vanligt! Sa Ylva och satte sig bredvid hennes pappa på sängen.
– Får jag prata med Petra?
Ylva gav Jonatan hennes mobil och han pratade med Petra.
– Hej Petra, det är Jonatan här! Sa Jonatan och harklade.
– Hejsan Jonatan!
– Du, jag hörde om det där om att hon skulle vara hos dig i 3 timmar för en bjudning… Sa Jonatan.
– Ja, Nina och hennes pappa ska komma över och äta middag med mig, och jag vill så gärna att Ylva är med henne också! Snälla, bara i 3 timmar! Jag gör samma sak om du har en bjudning och hon är hos mig! Snälla, Jonte! Sa Petra med ångrade sig direkt.
När Petra och Jonatan var gifta så kallade Petra honom för Jonte.
– Jonte…? Haha, det var gamla tider det! Jag hade glömt bort det! Sa Jonatan och började skratta.
– Men hur blir det då? Låter du Ylva komma över hos mig idag i bara 3 timmar? Undrade Petra.
– Tja… Vi säger väl så! Sa Jonatan och Petra sa ett ”Tusen tack” och la på luren.
Ylva gick och bytte om till hennes glittriga topp som var utan ärm och hennes nya, blåa jeans.
Hon la lite smink i hennes ansikte och lade upp hennes långa, bruna hår i en hög hästsvans.
Sedan satte Ylva på sig hennes splitternya ballerina skor.
– Hej då älskling, ha så kul! Sa Jonatan och kramade Ylva snabbt.
– När ska jag komma hem? Undrade Ylva.
– Tja… kom hem senast klockan 00.00 på natten!
– Verkligen pappa? Tack så mycket! Sa Ylva och kramade hennes pappa.
Viktoria kom in i rummet och tittade på Ylvas kläder.
– Nämen oj Ylva, vart ska du gå då? Sa Viktoria lite mystiskt.
– Till min mammas hus och äta middag! Är det något fel eller? Har du något problem med det? Sa Ylva bestämt.
Det verkade så att hon vågar säga ifrån hennes styvmor.
– Nej då, jag bara undrar! Kom hem om 1 timme okej! Sa Viktoria och tänkte återvända till köket.
– Är det du som är min mamma? Pappa bestämmer, inte du! Jag kommer hem senast klockan 00.00 sa pappa! Och du har inget med saken att göra! Sa Ylva kaxigt.
– Ylva älskling… svara inte Viktoria sådär! Hon är din styvmor och har rätt att veta vart du går och vad du gör! Sa Jonatan.
– Ja det har hon, om du inte är hemma! Så om du är hemma bestämmer du, ingen annan! Och jag går ut ur huset nu och kommer hem klockan 00.00! Adjöss prinsessan Viktoria! Sa Ylva och gick ut ur huset och smällde till dörren.
– Vad är det med henne? Sa Viktoria nonchalant.
– Vad är det med dig? Sa Jonatan och gick till vardagsrummet och slog på teven.
Ylva gick långsamt till hennes mammas lägenhet.
På vägen dit så fick hon ett sms av Nina.
Hej Ylva! Det ska bli så kul att äta middag med din mamma! Jag och pappa är så laddade! Han vill se stilig ut framför mamma!
Haha, hej Nina! Ja, mamma och din pappa passar så bra ihop! Vi kan väl försöka para ihop de ikväll? Till exempel så kan vi fixa en dejt åt dem!
Nja, jag vet inte! Pappa är en sådan som rodnar så fort man nämner namnet på din mamma
Vilket sammanträffande! Men vi låter de lära känna varandra ikväll och prata! Och sedan så kanske de bestämmer en dejt själva! Utan att vi lägger oss i! Aja, jag vet inte! Men jag är framme hos mamma nu, måste dra hej då!
Okej, hej då!
Ylva la ner hennes mobil i fickan och ringde på ringklockan.
Efter 10 sekunder så öppnade hennes glada och uppladdade mamma dörren. Hon hade på sig hennes glittriga, svarta klänning som nådde ända upp till knäna, hennes guldarmband, guldörhängen, en silverring och ett silverarmband. Hon hade en låtsasblomma i håret som gjorde henne ännu snyggare. Petra hade på sig hennes högklackade, silvriga skor på sig och hon hade gjort en fransk manikyr och pedikyr.
- Hej gumman! Vad fin du är! Sa Petra och pussade Ylva på kinden och Ylva pussade tillbaka.
- Tack, du är också superduper fin! Sa Ylva och steg in i lägenheten.
Hennes mammas kök och vardagsrum hänger ihop, och därför så är matbordet bakom sofforna.
Allting var dukat och fint.
- Nina och hennes pappa är inte här, så du kan väl ta ut en flaska vin från källaren och fyra stycken vinglas! Sa Petra och Ylva gick ner till källaren och hämtade en flaska vin.
Plötsligt ringde det på dörren.
- Det måste vara Nina och hennes pappa! Skynda, ta ut 4 stycken vinglas och lägg vinflaskan snyggt på bordet! Sa Petra och gick fram till dörren.
När Ylva var klar gick hon fram till dörren hon också och de öppnade ytterdörren.
- Hej! Sa Petra och hon och Ninas pappa pussade varandra på kinderna.
- Hej Nina! Sa Ylva och vinkade till Nina som vinkade tillbaka.
- Ehm, de här är till dig! Sa Ninas pappa och gav Petra en bunt rosor.
- Åh, tack så mycket! De är helt underbara! Sa Petra och tog emot rosorna och pussade Ninas pappa på kinden.
- Kom så äter vi! Jag hoppas ni gillar friterad kyckling med rött vin! Sa Ylva och Nina och hennes pappa tog av sig skorna och la de snyggt på skohyllan.
- Jag älskar friterad kyckling! Sa Nina och alla skrattade.
- Haha, det har hon fått från släkten! Sa hennes pappa och klappade Nina på huvudet.
Ylva och Nina gick och satte sig bredvid varandra vid bordet, och deras föräldrar satte sig bredvid varandra.
- Åh, vad det luktar gott Petra! Du är en riktig mästerkock! Sa Ninas pappa.
Plötsligt så ringde Ylvas mobil och hon tog snabbt upp den ur fickan och på displayen så stod det ”Adam”.
- Ska jag svara eller inte? Tänkte Ylva och utan att tänka riktigt noggrant så tryckte hon på den gröna knappen och gick in till hennes rum och svarade.
- Hallå? Sa Ylva hastigt.
- Hej Ylva, det är Adam!
- Hej Ylva! Hur är det?
- Bra, hur är det med dig? Undrade Ylva
- Jättebra! Jag ville bara säga tack för idag! Du vet, för den där enkronan du gav mig! Det var jättesnällt, verkligen! Sa Adam generat.
- Äsch då, det var inget! Jag vill inte vara ohövlig, men jag är lite upptagen så…
- Oj, förlåt! Jag är hemskt ledsen! Jag lägger på direkt! Och ännu en gång, tack! Hej då! Sa Adam och Ylva sa ett ”Hej då!” och båda la på luren.
– Vilken schysst kille! Han är annorlunda! Han är väldigt artig… Tänkte Ylva.
Sedan så skyndade hon sig tillbaka till köket och satte sig på hennes stol.
- Vem var det du pratade med? Undrade Petra och tog en tugga ur kycklingen.
- En vän. Svarade Ylva kort.
- Jasså? Vad heter din vän? Undrade Petra och lade ifrån sig gaffeln.
- Eh, Adam! Svarade Ylva och hennes mamma lade ifrån sig kniven också.
- Han har jag inte hört ett ljud ifrån! När träffades ni? Frågade Petra nyfiket.
- Jag mötte honom på bussen idag när jag skulle gå hem till pappa! Sa Ylva.
- Jaha, och du bara ger ut ditt mobilnummer utan att ens känna personen! Sa Petra lite förvånat.
- Alltså… jag gav honom en enkrona från mig för han hade bara 29 kronor att betala! Och en biljett kostar ju 30 kronor! Så, sedan så blev han liksom superduper glad och han frågade om mitt nummer! Sa Ylva.
- Jaha… Åh, vad tonåren har ändrats sen våran tid! Sa Petra och tittade på Ninas pappa.
- Ja du, det var gamla tider det! Minns du de balerna de gjorde när det var kungens födelsedag? Och de bjöd in vanligt folk! Sa Rolf (Ninas pappa) och han och Petra satt och pratade med varandra.
- Åh, Rolf! Det är så svårt att bo i ett hus helt ensam utan en man! Sa Petra.
- Du vet väl att jag alltid finns här om du behöver något! Sa Rolf och lade hans hand över Petras hand.
Ylva och Nina satt och tittade varandra gapande.
- Jag kan alltid lita på dig Rolf! Sa Peta och lade hennes varma hand på hans varma hand.
- Eh mamma… varför gifter du dig inte? Undrade Ylva och Petra tittade på Ylva och suckade.
- Tja du älskling… efter det som hände med din pappa så är det svårt att gifta om sig! Och om jag kunde göra det så hittar jag ingen man som är perfekt och som gjord för mig! Sa Petra och åt den sista tuggan av hennes kyckling.
- Men… passar inte pappa perfekt för dig? Sa Nina och Petra rodnade och Rolf harklade.
- Gumman… jag och din pappa är goda vänner… och vi kanske är helt gjorda för varandra som ett gift par, men jag orolig om Ylva orkar av en styvpappa! Sa Petra.
- Mamma… Ninas pappa är snäll och har ett väldigt gott hjärta! Varför skulle jag inte trivas om han var min styvpappa? Och när det gäller Viktoria så är det helt annorlunda! Hon är en häxa och ond, men Ninas pappa är snäll! Mamma, det skulle funka perfekt! Sa Ylva och Petra tittade på Rolf som tog hennes hand och gick ner på knä.
- Jag ville prata om det här ikväll, och… vill du gifta dig med mig? Frågade Rolf och tog ut en silverring.
Ylva stod bara och gapade.
- Åh Rolf… jag vet inte vad jag ska säga! Klart jag vill gifta mig med dig! Sa Petra och Rolf reste sig upp och de kramades.
Nina klappade energifullt och Ylva gjorde samma sak.
- Vi kommer bli systrar! Skrek tjejerna samtidigt och de kramade varandra.
- Ska vi dricka vårt vin nu Rolf? Sa Petra och hon hällde upp vin i alla flaskorna.
- Skål, för en perfekt kväll! Sa Petra och alla fyra skålade.
Sedan så drack de.
- Mamma, när ska ni förlovas? Undrade Ylva.
- Tja… ska vi väl ta det på Tisdag? Undrade Petra. Eller vad tycker du Rolf?
- Helt okej med mig! Sa han och Ylva och Nina kramades.
- Men vi måste ju köpa bröllopsklänning och hyra en jättestor lokal och göra mat och köpa en tårta och ja… allting! Sa Ylva.
- Ja, det är inte lätt att gifta sig! Sa Petra och alla skrattade.
Ylva tittade på klockan som var 00.00.
Hon måste gå hem nu.
- Mamma jag måste gå hem nu! Pappa ville att jag skulle vara hemma klockan 00.00! Sa Ylva och gick av från bordet.
- Okej älskling! Klarar du dig själv? Låt Rolf följa med dig! Sa Petra.
- Nej mamma, det är lugnt! Jag klarar mig! Sa Ylva och hennes mamma lät henne gå hem själv.
Ylva sa hej då till Nina och Rolf och sedan så gick hon till Jonatans hus. Nu var hon framme vid dörren och ringde på ringklockan.
Jonatan öppnade och Ylva klev in i huset.
- Hej gumman! Hade du kul? Sa Jonatan och pussade Ylva på huvudet.
- Ja! Och vet du vad, mamma ska gifta sig! Sa Ylva glatt.
- Va?! Sa Jonatan förvånat.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | | Anlo - 23 jun 09 - 10:21 | BRa bra bra! i like it!!:D
Du skriver jätte bra!
Mejla näötsa , jag är fast i denna nu (: | AllThatIWanted - 22 jun 09 - 19:38- Betyg:  | Va lång denna delen blev. Det var riktigt bra.
Bra att upprepa dissningen där i början ;) det var riktigt skojo :D
Hela alltet var jättebra skrivet =) Det var bara en gång då vad jag tror att Ylva startade men som stod att det var Adam sa.
"- Hallå? Sa Ylva hastigt.
- Hej Ylva, det är Adam!
- Hej Adam! Hur är det?
- Bra, hur är det med dig? Undrade Adam.
- Jättebra! Jag ville bara säga tack för idag! Du vet, för den där enkronan du gav mig! Det var jättesnällt, verkligen! Sa Adam generat."
Annars var det fängslande. =D bra skrivet som sagt ;) | Bruden - 22 jun 09 - 19:28- Betyg:  | du elin456, det är miley cyrus på bild, en kändis! ;O
jätte bra skrivet iaf <3 | | icus - 22 jun 09 - 18:53- Betyg: | | Kanonbra del | | elin456 - 22 jun 09 - 18:42 | | vad hetter du jag känner igen billden på dej |
|
|
|
