Varför... Kapitel 1 |
Måndag igen…. Idag måste hon gå till skolan, det hade Mias mamma strängt
förklarat samma morgon. Men som vanligt fattade hon inte ett skit,
de brukade vara så.
Mia tog snabbt fram väskan hon köpt i förra veckan på HM, hon hade varit
så glad den dan framtill att hon fått beskedet från Jonte…
Hon tog skolböckerna och pulade ner dem i den svarta väskan,
innan hon marserade ut ur huset och smällde igen dörren efter sej…
Hon gick så sakta hon kunde, men på nått sätt kom hon ändå
fem minuter tidigare till skolan. Direkt hon såg den röda byggnaden
kände hon hur det knöt sej i magen och det bildades en stor klump i halsen.
När hon kom in på skolgården kom hennes bästis Cattis springande
och krokade sin arm under Mias.
- Hur är det med dej? Undrade Cattis medan hon gav Mia en orolig blick.
- Det är okey… svarade Mia för att inte bekymra sin bästis.
Dom två tjejerna fortsatte in i byggnaden och hängde sina väskor
på det vanliga stället vid klassrumsdörren. När dom kom in i klassrummet
tyckte Mia att alla glodde på henne, men hon gissade att hon bara inbillade sej.
Fast Sofie och Tilde som var klassens snobbar vände sej om från bänkarna framför
och gav Mia en skadeglad blick. Sedan viskade Sofie nått till Tilde innan dom
båda började fnissa.
- Tyst i klassen, röt deras mentor Robert. Det fick Sofie och Tilde
att fnissa ännu mer.
- Jag sa att ni skulle vara TYSTA! Röt Robert fast ännu högre.
Den här gången blev det knäpptyst. Robert började sedan att kolla vilka
som var närvarande. När han checkat det vände han sej till Mia och sa:
Du stannar i klassrummet efter den här lektionen, för jag vill prata med dej.
Mia kände att klumpen i halsen växte, så hon sa inget för då skulle
antagligen tårarna svämma över, och då skulle snobbarna få ännu mera
att skratta åt. Mattelektionen förflöt som i en dimma och när lektionen
var över satt Mia lydigt kvar på sin plats.
Robert sköt fram en till sin kateder och tecknade till Mia att sätta sej där.
- Ja, började han. Du har varit frånvarande hela förra veckan
och jag fick inte heller någon sjukanmälning av din mamma,
så nu vill jag veta varför du inte var här då, fortsatte han.
Mia visste inte vad hon skulle svara, så hon satt bara där som ett levande frågetecken.
- Du kan väl åtminstone prata flicka?! Sa Robert som började låta något irriterad.
Men Mia fortsatte att tiga, hon visste inte vad hon skulle säga till Robert
som inte verkade ha en sån bra dag idag.
- Men svara då för in i helvete unge!! Nu var Robert less på att sitta där och
blänga på det bleka ansiktet framför honom.
Du skulle ändå inte fatta! Skrek Mia och reste sej så häftigt
att stolen hon suttit på tippade.
Hon kände tårarna svämma över innan hon sprang ut ur klassrummet
och styrde mot utgången. Där ute stog en förvånad Jonte med "sitt" gäng.
Mia dissade honom men kunde inte undvika att kika på honom
så där i förbifarten, men nu ville hon bara hem....
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Matildaaaz - 25 jun 09 - 09:25- Betyg:  | | mejla nästa, den var bra. | | ord - 23 jun 09 - 12:21 | Tror detta kan bli bra,
mejla gärna när nästa del är ute! :p | | _alone_ - 22 jun 09 - 18:11- Betyg: | jätte bra! :D vill ha mer fort :P
mejla när näste del är ute ;P | | Lizzi92 - 22 jun 09 - 13:37- Betyg: | | verkar kunna bli nått riktigt bra :D maila nästa | | Sofia5 - 22 jun 09 - 12:48- Betyg: | | åh, jag vill veta mer ! |
|
|
|
