Ylva, städerska eller tonåring? (Del.1) |
Det är fredag.
Ylva var på väg till hennes pappas hus.
Inte ett hus… snarare ett palats.
Där hon är städerska och Viktoria drottningen.
Ylvas mobil ringde. Hon tog snabbt upp den från fickan och svarade.
- Hallå? Sa Ylva.
- Hej gumman, det är mamma här! Sa Petra och Ylva kände igen sig.
- Hej mamma!
- Är du framme vid Jonatans hus?
- Nej, jag är på väg! Jag måste åka buss!
- Varför buss? Är inte din skola nära Jonatans hus?
- Jo mamma… men idag så hade vi bad ju och då gick vi till Fyrishov! Nu är jag på väg till busshållplatsen och sen så ska jag åka med bussen!
- Okej… bra… Men älskling, har du pengar?
- Ja mamma, jag har ju mitt busskort!
- Ja juste, okej, ring mig när du är framme vid huset!
- Jag tror nog inte jag kan det!
- Men Ylva… vi har ju pratat om det här! Jag har pratat med din pappa men han säger att allt är helt perfekt! Han sa att det var första gången han hörde om det! Och Viktoria säger att hon inte gör det! Om du inte gillar att gå dit så…
- Nej mamma! Jag lovar, hon brukar sätta mig i arbete! Är jag en städerska eller en tonåring? Och hur vet pappa att allt är helt ”perfekt”? Han är ju på jobbet! Hon sätter mig i jobb när pappa inte är hemma! Sa Ylva hastigt.
- Men älskling… håll ut, gumman… håll ut! någon dag ska allting utredas! Sa Petra och grät lite.
- Mamma, gråt inte snälla! Sa Ylva oroande.
- Nej då älskling, nej! Men varför säger du inte till din pappa att Viktoria behandlar dig så?
- Men mamma, jag är rädd att han inte tror mig eller att om jag säger och pappa pratar med Viktoria så kommer hon kanske börja slå mig!
- Men hon kan inte göra något så länge du försvarar dig själv! Hon har ingen rätt att slå dig!
- Jag vet mamma… jag vet.
Ylva var framme vid busshållplatsen och la på luren och bussen kom.
Hon klev på bussen, tryckte sitt kort och gick och satte sig bredvid en gammal man.
Efter 5 minuter steg den gamle mannen av och en tonårskille satte sig bredvid Ylva istället.
Han hade brunt hår som han hade tagit upp med gelé.
Han satt och letade efter någonting och efter ungefär 1 minut så tog han ut pengar som han räknade.
Det blev 29 kronor, och man måste betala 30 kronor för att åka med bussen.
Men den här killen fick betala när han gick av.
- Hej du, jag har en krona! Du kan ta den så blir det 30 kronor! Sa Ylva rodnande till killen.
- Nej tack, det är lugnt! Jag får väl kliva av bussen och gå hem! Sa killen rodnande han också.
- Vad onödigt! Ta bara en krona från mig och få skjuts hem! Sa Ylva och lade enkronan på hans hand.
Då hon nuddade hans hand möttes deras blickar och de satt och tittade på varandra, länge, länge.
Tillslut så återhämtade Ylva sig och killen la enkronan i fickan.
- Vad heter du? Undrade killen.
- Ylva! Svarade hon kort och enkelt. Vad heter du?
- Adam… Sa Adam och Ylva nickade.
- Har du en mobil? Undrade Adam och Ylva nickade återigen.
- Kan jag få ditt nummer och du kan ta mitt? Undrade Adam.
- Visst! Här, ta min mobil och lägg till ditt nummer och jag tar din mobil och lägger till ditt nummer! Sa Ylva och gav honom hennes mobil, och han gav henne hans mobil.
De lade till sig själva och gav tillbaka mobiltelefonerna.
- Vart ska du åka? Undrade Adam.
Viktoria tänkte över om hon kunde lita på honom, eller om han bara ville veta privata saker om henne.
Bussen stannade och Ylva gick av.
Hon sa ” Hej Då” till Adam och klev av.
När hon klev av bussen pustade hon ut.
- Tack och lov, bussen räddade mig! Tänkte hon och sprang till lägenheten.
Ylva ringde på ringklockan och Jonatan dök upp.
- Hej älskling! Sa han och pussade Ylva på kinden och hon klev in.
Troy och Johan kramade henne och Johan tog hennes ryggsäck och lämnade den på ryggen.
Ylva tog av sig skorna och placerade de snyggt på skohyllan.
Viktoria var i köket och lagade mat, och därför så hörde hon inte när Ylva kom in i huset.
Ylva satte sig i vardagsrummet och tittade på tv.
Jonatan ropade på Viktoria.
- Viktoria…! Viktoria…! Skrek Jonatan.
- Ja älskling? Svarade hon.
- Ylva är här! Skrek Jonatan.
- Verkligen? När kom hon? Sa hon och låtsades intresserad.
- Ja, kom! Sa Jonatan och Viktoria lämnade köket och gick till vardagsrummet och fram till Ylva.
- Hej Ylva, älskling! Hur mår du? Åh, vad jag älskar dig! Jag älskar dig väldigt, väldigt mycket min lilla ängel! Sa Viktoria och kramade Ylva.
- Om du nu älskar henne, pussa henne på kinden! Sa Jonatan och började se att hon fejkade en aning.
- Eh… hahaha, varför då Jonatan! Jag kan lika gärna pussa dig på kinden! Sa Viktoria och gick fram till Jonatan och pussade honom på kinden, och han kramade henne.
De stod där och kramades och Viktoria nypte hans kind och pussade den.
Ylva fick en klump i halsen och tårarna började närma sig.
Hon tänkte på de dagarna när hennes mamma stod där istället för Viktoria just nu.
- Men älskling, pussa Ylva på kinden nu! Sa Jonatan och tog bort Viktorias armar långsamt från hans kinder.
- Jag måste nog gå och se om kycklingen är bränd! Jag kommer strax tillbaka! Sa Viktoria och sprang till köket.
Ylva tittade på hennes pappa, som snabbt gick fram till henne och omfamnade henne.
Viktoria kom in i rummet, och avundsjukan började närma sig.
- Åh, Jonatan! Du vet ju hur mycket jag älskar dig! Sa hon och puttade snabbt bort Ylva från Jonatan med hennes axel och hon kramade om Ylvas pappa.
Hon stod där och kramade honom.
- Varför håller hon alltid på så?! Tänkte Ylva och gick fram till dem.
- Viktoria älskling, du kan väl gå och se vad Troy och Johan gör! Sa Jonatan och tog bort hennes händer långsamt från hans händer.
- Eh, Ylva älskling, kan du gå och se vad pojkarna gör och sedan ta av dig ytterkläderna? Sa Viktoria och Ylva kunde inte göra något annat än att nicka eller säga ”ja”.
- Nej Ylva kom sätt dig, Viktoria går och ser vad de gör! Sa Jonatan och Ylva satte sig på hans knä.
Viktoria gick surt ut från vardagsrummet och till pojkarna.
Sedan efter mindre än 5 minuter så kom hon tillbaka och hon satte sig på Jonatans knä han också.
- Haha, mina tjejer! Mina två vackra tjejer! Sa Jonatan och klappade de båda på ryggen.
- Jag är ingen tjej längre, älskling! Jag är en kvinna, din fru, din egna lilla drottning! Sa Viktoria och lade hennes huvud på hans axel.
- Viktoria, gå till köket nu! Ylva går och hjälper dig! Sa Jonatan och de båda tjejerna gick till köket.
När de var där inne högg Viktoria tag om Ylva och drog hennes kläder och slog henne.
- Ingen tar min man ifrån mig, förstår du?! Viskade hon ilsket och drog i Ylvas hår.
Ylva började tänka på vad hennes mamma sa till henne, så hon samlade mod och styrka att säga ifrån.
- Han var min pappa före han blev din man! Skrek Ylva och Viktoria blev dissad.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Akuryo - 4 jul 09 - 15:23 | Mycket bättre allt var jättebra förutom "men pussa Ylva på kinden" scenen hmmm det är lite väl barnsligt, och varför skulle hon inte kunna fejka det också?
Men annars jättebra | | snovit1 - 22 jun 09 - 23:38 | | Bra | | Anlo - 22 jun 09 - 14:45 | | hahah fettbra!:D mejla nästa i like it!:D<3 | AllThatIWanted - 22 jun 09 - 14:07- Betyg:  | Shit sikken bitchig styvmorsa :o
Kärleksfronten har börjat också ^^)
Gött att Ylva dissade henne där i slutet :D
Jättebra skrivet! | | icus - 21 jun 09 - 22:48- Betyg: | | Kanonbra |
|
|
|
