[M/M] Heaven in your eyes - Del 10 |
– När hjärta och förnuft krockar –
”En öl?” Bambis himmelsblå blick mötte min då han sträckte fram ölburken mot mig. ”Ska vi ha en riktig grabbkväll så måste man fan göra det ordentligt; och det inkluderar att man dricker öl.”
Hans läppar drogs till ett småleende varpå han trollade fram ännu en ölburk ur kylen, knuffade mig i riktning mot soffan som stod i vardagsrummet, och tryckte sen ned oss båda där.
Jag fumlade lite tafatt med ölburken, följde sen Bambis exempel att öppna den – ska man dricka innehållet är det ju en fördel om burken är öppnad – och tog en hastig klunk för att svalka mina skrikande nerver.
”Så”, började himmelspojken vid min sida, ”ska vi börja med att spy galla över diverse fruntimmer som aldrig gör som man vill?”
Ett hest skratt och jag funderade på att bli bög på heltid.
”Börja du”, småskrattade jag men Bambi knuffade mig vänskapligt i sidan.
”Jag bjöd dig på öl; nu får fan du bjuda till lite.”
”Öh”, sa jag intelligent och kliade mig i bakhuvudet, ”tjejer pratar i gåtor och säger aldrig rätt ut vad de vill?”
”Riktiga grabbsnack går ut på att man inte ställer frågor utan konstateranden. Har du aldrig haft ett riktigt grabbsnack, kärlekspojken?”
Det har jag för få nära vänner för.
Jag ryckte på axlarna och smuttade på ölen i min hand.
”Jag föredrar handling framför prat.”
”Dumt val, att utbyta tankar eller bara kasta skit är förbannat underhållande ibland.”
”Med rätt person kanske.”
”Är jag det då?”
Förvånat satte jag ölen i halsen och hostade extremt omanligt i säkerligen flera minuter, innan jag hämtat mig såpas att jag kunde snegla åt Bambis håll för att se om han skojade. Men de blå ögonen var idel allvar.
”Alltså.” Bra, Romeo, du visar dig verkligen från din mest genialiska sida idag! ”Öh, det är du väl.” Ölen kom med ens att bli oerhört intressant. ”Jag känner dig inte så väl att jag kan uttala mig om saken ännu.”
Bambi såg roat på mig.
”Men då gör vi det nu då”, sa han.
”Gör vad?”
”Lär känna varandra. Vi har redan avverkat biten då vi inser att vi fungerar bra tillsammans i sängen, så låt oss gå djupare in kanske? Berätta lite om dig själv.”
Var grabben seriöst allvarligt!?
”Finns inte mycket att säga”, sa jag en smula nervöst. ”Om du har ett socialt uteliv lär du ha hört rykten om mig, så att jag ska sitta här och snacka gör bara att vi förlorar dyrbar tid här i livet. Du lär redan ha hört det mesta och ha en klar bild av hur jag är som person.”
Då överraskande ynglingen mig med att dra handen genom mitt hår, lägga huvudet på sned och le varmt mot mig.
”Visst har jag hört ett och annat, men genom erfarenhet har jag lärt mig att rykten är 99% skitsnack. Så berätta hellre för mig istället; vem är du, Romeo?”
Det vet jag inte ens själv…
”Tja, jag heter Romeo Xander Sanchos – efternamnet är italienskt eftersom min släkt på morsans sida är därifrån -, är 18 år och går estet musik. Jag har en mamma, en pappa och en förbannat söt lillasyster som jag närmast avgudar. Jag bor i en helt vanlig villa i ett helt vanligt kvarter och har ett närapå helt vanligt liv.” Jag sneglade åt hans håll. ”Och jag är stadens största player. Din tur.”
Bambis blå ögon betraktade mig en lång stund innan han lätt skakade på huvudet och la en hand på min axel.
”Du ljuger som en häst travar”, sa han lugnt och jag slog ned blicken. ”Men jag tar dig på orden än så länge. Är du född i Italien du också?”
”Hörredu, sa jag inte att det var din tur?”
”Vi kommer till det. Nå?”
Jag var tvungen att dra lite på munnen.
”Nej, jag är född och uppvuxen här i Sverige. Mormor och morfar flyttade till Sverige med mamma och hennes syster när de var små, så de fick rota sig här. Och farsan är helsvensk så jag betraktar mig som svenne.”
”Har du ingen kontakt med din släkt där nere?”
”Nej, jag ser inte meningen med det.”
”Ta vara på din familj, Romeo, för en dag kan de komma att ryckas ifrån dig.”
Jag såg mot honom och förvånades över det plötsliga stråk av smärta som uppenbarade sig i hans annars så smått roade och lugna röst. Och innan de blå ögonen slöt sina känslor från omvärlden, tyckte jag mig ana ett släng av sorg. Bambi… vad bär du på?
Men när jag öppnade munnen för att ge liv åt min fundering, var det borta. Så istället log jag så smått och nickade mot honom.
”Jag försöker”, sa jag till svar och Bambi smålog snabbt innan han såg bort.
”Nu är den din tur”, fortsatte jag och smuttade vidare på ölen. ”Vem är du?”
Bambi skrattade till och blickade ner på drickan i sin hand.
”Finns inte mycket att säga förutom det du redan vet. Gick Media men droppade i tvåan och har sen dess mest strukit omkring och funderat på vad jag vill göra med mitt liv. Farmor och farfar försörjer mig och Izzie, men de bor i en annan stad. Jag sjunger. Mer finns det inte att berätta.”
Och du säger att jag ljuger.
”Dina föräldrar då?” frågade jag och såg direkt hur Bambi slöt fingrarna så hårt om sin ölburk att knogarna vitnade. När han sen tog till orda var rösten enormt ansträngd.
”De är inte här”, blev hans svar och det med så mycket kyla att jag närapå ryggade tillbaka. ”Vi pratar inte om dem just nu, Ro.”
”Sure.”
En stund satt vi bara där, drack och sa inget direkt intelligent utan småpratade mest ända tills jag inte kunde hejda en rad gäspningar från att få finnas till. Direkt såg Bambi åt mitt håll.
”Är du trött?” frågade han och jag övervägde en sekund att ljuga, men nickade sen.
”En aning.”
”Du kan sova på soffan om du vill.”
”Men du då?”
”Jag ska inte lägga mig på en stund än tror jag, sov du så får jag se vart jag hamnar sen.”
Jag betraktade honom en kort sekund.
”Kan du inte sjunga något för mig?” Ynglingen gav mig en förvånad blick och jag smälte inombords. ”Någonting lugnt.”
Ett leende och mitt hjärta hamrade på där inne. Du tar mig till himlen med en enda blick, Bambi min vän.
”Det ska väl gå att ordna.”
Och när jag kröp ner i soffan och slöt ögonen, hörde jag Bambis vackra stämma ta till orda och sprida magi över oss båda. Och när jag sakta sjönk ner i sömnens värld, märkte jag inte hur Bambi sakta tonade ner, reste sig och satte sig vid min sida för att lägga handen på min kind och sakta stryka mig ner mot axeln. Ej heller hörde jag honom med en suck viska fram:
”Du har rört om allting, Romeo.”
---
Redan första dagen jag såg dig, slog du mig baklänges som en blixt från klar himmel. Nog visste jag om ditt rykte alltid, men i dina ögon såg jag något som sa motsatsen. För du är inte lycklig, Romeo, du bär på något stort som du inte delar med någon. Så vad är ditt mörker, vad bär du på? Och varför bryr jag mig ens om det; jag, den kille som svurit på att aldrig bry mig om någon annans känslor mer än möjligen Izzies. Men du har vänt uppochned på allt, Romeo min vän.
Du är vacker, du är så extremt vacker. Dina bruna ögon är mörka nog att drunkna i och ditt hår gör att jag ideligen får hejda mig från att böja mig fram, bara för att dra fingrarna genom det. Din kropp får mitt inre att skrika av hunger, och din doft mina sensorer att reagera.
Du sprider en värme jag inte kan förklara.
Men jag kan inte, Romeo, kan du inte se att jag inte kan? Jag kan vara din vän och kanske din älskare, men något mer ska vi två inte bli. För jag kan inte, Romeo, det är omöjligt. Mitt hjärta är slutet, likaså min själ och de ska så förbli. För man ska inte älska, Romeo, då kommer man att såras och den dagen kanske jag dör. För jag är inte stark, jag är ingen klippa; jag är en liten pinne som vajar i vinden och en dag kan jag komma att gå av på mitten. Bli inte den som bryter av mig för gott.
Ändå vill jag stryka dig över håret, kyssa din kind och luta mitt hjärta mot ditt. Jag vill se vad som döljer sig under det där hårda skalet, jag vill veta din hemlighet. Jag vill komma innanför de där bruna ögonen och göra en djupdykning; jag vill simma mig igenom allt och kanske få hålla dig i mina armar. Jag vill lära känna Dig.
Och det gör ont inombords, Romeo, att det aldrig kommer gå. Så jag borde knuffa ut dig och sen aldrig träffa dig mer. Och jag försökte, men det gjorde för ont. Jag vill vara din vän och jag vill ha dig i mitt liv. Och Gud förbjude mina tankar; men jag vill känna din nakna kropp mot min.
Men säg mig, Romeo; förstår du inte att det aldrig kommer ske?
---
Jag vaknade av att en mycket irriterande solstråle kilat sig in mellan persiennerna i fönstret, och nu retsamt kittlade mig i ansiktet. Svärande över livets orättvisor hävde jag mig upp i en halvsittande ställning, och satt sen där och blinkade sömnigt ett par minuter, innan min blick av någon anledning sänktes, och kom att hamna på en person på golvet.
Denna person fick mitt inre att bli alldeles varmt.
Varför sover du på golvet, Bambi?
Min nya lekkamrat hade bildat en säng tillsammans med en soffkudde och en filt, och låg nu hopkrupen på vardagsrumsmattan och sov lika fridfullt som ett spädbarn. Och han utgjorde någon av de finaste syner jag sett i hela mitt liv. Med det stora håret ståendes åt alla håll och det svarta sminket en smula utsmetat, liknade han en busig femåring. Han låg på mage med armarna under kudden och jag såg filten sakta höjas och sänkas i takt med att han andades.
Om jag bara kunde krypa intill dig och känna dina andetag mot mina.
Försiktigt reste jag mig ur soffan, satte mig på knä framför honom på golvet och la en hand på hans axel i ett försök att försiktigt skaka liv i honom. Men mina försök verkade inte bekomma honom det minsta, för han fortsatte drömma där han låg. Och jag min veke sate hade inte hjärta att fortsätta väcka honom.
Istället reste jag mig och kom på annat att göra då jag i förbifarten med siktet inställt på köket (män måste ju äta), råkade se mig själv i hallspegeln. Och den syn som mötte mig där var nog för att jag skulle släppa tankarna på mat och istället skynda mig till badrummet, för att göra ett försök att se någorlunda normal ut. Istället kom jag till insikt om att jag vare sig hade smink eller hårspray med mig, så nu stod jag där med ruffsigt hår och gårdagens sminkbravader som klädsel och kände mig ordentligt ynklig. Slutligen erkände jag mig besegrad, tvättade av allt smink och drog några tag genom håret, varpå jag bestämde mig för att det fick duga.
När jag återigen inspekterade min spegelbild höjde jag ena ögonbrynet.
”Jag ser så annorlunda ut utan smink”, mumlade jag lågt för mig själv och betraktade bilden av den unga killen. En kille vars ögon nu blivit mer vakna och framförallt mer avklädda, och ett ansikte som kom att se mycket… mjukare ut, mer känsligt.
Ett ansikte som visar Sanningen.
Jag lämnade badrummet bakom mig och gick tillbaka till vardagsrummet, bara för att inse att Bambi fortfarande sov. Så återigen satte jag mig på knä bredvid honom och återigen la jag en hand på hans axel, men den här gången med målet att få honom vaken.
”Bambi”, mumlade jag lågt och skakade honom försiktigt. ”Bambi, vakna nu.”
Bambi mumlade något ohörbart i sömnen och mitt hjärta bultade till där inne i bröstet.
”Kom igen nu, Wahlin, upp med dig!”
Jag ruskade honom lite hårdare och plötsligt flög hans huvud upp från kudden och han stirrade nästintill panikslaget in i mina ögon, innan han sakta började inse vart han befann sig och slappnade av. Dock släppte han inte mitt ansikte med blicken, och sakteligen såg jag något ömt dra förbi i hans blick.
”Du är osminkad”, sa han lågt och jag skämdes en aning.
”Det verkar så”, muttrade jag lågt och drog i en hårtest. ”Jag hade inget smink och jag såg ut som om jag festat rejält hårt igårkväll, så jag tvättade bort det. Du får leva med det.”
Bambi bet sig lätt i läppen, innan han plötsligt lyfte en hand och la den mot min kind. Mitt hjärta slog en nervös kullerbytta.
”Dina ögon är så extremt stora utan allt det där svarta”, mumlade han och sänkte blicken till mina läppar för ett ögonblick.
”Jag ser ut som en femåring i ansiktet.”
”Du är vacker…”
Jag satte i halsen och stirrade på honom.
”Vad sa du!?”
Men innan jag fick någon förklaring hade Bambi satt sig upp, lagt båda händerna mot mina kinder och dragit mitt huvud intill sitt. Och plötsligt kände jag hans mjuka läppar sjunka in i mina och börja ta för sig. Och jag smälte som en isglass om sommaren i hans famn, la armarna om hans midja och drog honom hårt intill mig, så jag kunde känna hans bankande hjärtslag. Och hela min själ brast itu där inne och virvlade runt oss båda i små bitar, samtidigt som en obeskrivlig värme fyllde mig utifrån och in.
Jag älskar dig.
O_O Men vad känner egentligen Bambi…? … Ja… det får ni veta senare ;) Kommentera nu sött mina vänner!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | VampyrenSamantha - 28 jun 09 - 16:31- Betyg:  | Låt mig få höra den jävlens sångröst!!
Snälla..? ._. | | _mos_ - 27 jun 09 - 23:43- Betyg: | | gaah jag gråter ju nästan här :') | | _Live_life_ - 23 jun 09 - 17:13 | bambi och romeo är ju lika inkompetenta när det gäller kärlek
som jag är och du, du är som vanligt bäst. | | Justmyfault - 22 jun 09 - 17:17 | Så jävla bäst!
du skriver allt så vackert! | | viunderregnmoln - 22 jun 09 - 00:47- Betyg: | men... men, är kapitlet slut nu:O
vill ha MER :'( | | Boegapa - 21 jun 09 - 13:51- Betyg: | Jag kommer inte på något att skriva. Men jag SKA få ur mig något. Återkommer snart, jag måste fundera ut vad jag ska skriva.
Hej, tillbaka. Bambi är söt. Det är Romeo också. Men nu äre såhär va, att om dem inte fattar vad den andra känner blir jag lite deprimerad. Dock lät slutet vääääääääääääääldigt bra. *yey* :D | | -Cute - 21 jun 09 - 11:23- Betyg: | SLUTA! O_O ONDA KVINNA!? du kan ju inte sluta NUUU :O ska jag måsa banka in i huvudet på dom att dom älskar varandra ÖHHÖ!! ,_, ANYWAYS, kommer itne du ut med en del till före jag far I kill you! *muttra lågt* du kan inte säga att jag ska msåta sitta med det här kapitlets ovisshet i EN HEL MÅNAD vavavava? >_<
[den här konstiga kommentaren betyder för övrigt att du är bäst :>] | | PlEaSeKiLlMe - 21 jun 09 - 11:03 | | bambi ska älska romeo och romeo älskar redan bambi och så ska det förbli okej ? XD haha bra skrivet :) | | sandruskapuska - 21 jun 09 - 05:20- Betyg: | | Aaaaww... kan inte bambi bara skita i allt o inse att kärlek e så mkt bättre? | | Mp3 - 21 jun 09 - 02:11 | | Jag finner inga ord för att kommentera denna fantastiska och underbara del <3 | | Bolliz - 21 jun 09 - 00:12- Betyg: | Aaaaaaah! OMG!! Du skriver som en gudinna!<3 Mejla nästa!:D
Jag håller på att bli helt förälskad i både Romeo och BAMBI!(A) | | WalkingTheDemon - 21 jun 09 - 00:10- Betyg: | | IIIIIIIIIIHHHH :*** <333 | | NeMriA - 20 jun 09 - 23:15- Betyg: | alltså... ÅÅÅÅH vad jag älskar den här novellen. jag dog och jag återuppstod inte. så bra är den, den tog livet av mig ;_;
jag blir både glad av att läsa den och fullständigt deprimerad för jag tycker synd om Romeo, och blir fundersam över Bambi o.O
ÅÅÅASHDKUIH jag får inte ur mig något vettigt o.o
förutom att jag dog vid tanken av en Romeo utan smink. jag blev typ, mr geleben.
hej jag känner att jag ska sluta skriva saker som bildar en dålig kommentar.
om du inte har fattat det så tycker jag VÄLDANS VÄLDANS VÄLDIGT om den här novellen o.o<3 | | Jive - 20 jun 09 - 23:09 | Men åh. Så himla fint.
:'') <3 | | Pumisa - 20 jun 09 - 22:51- Betyg: | åh mitt hjärta smälter!!!!!
Går inte att beskriva med ord hur bra :) |
|
|
|
