Andra delen: Vem rår på ett hjärta? [m/m] |
2. My heart is beating like a jungle drum
Resten av dagen hade gått fort. Efter lunch hade vi ett dubbelpass i svenska och en idrottstimme. Under lektionen i svenska hade vi sett på film och under idrottslektionen hade läraren tillslut tillåtit doppboll, vilket hade gjort eftermiddagen väldigt slapp.
“Vi ses imorgon” ropade Hampus och David i kör efter mig när jag gick nerför trapporna, ut mot parkeringen.
Isaac hade redan lämnat skolan, fem minuter innan vi andra gjorde det. Han skulle laga mat åt hans familj idag, och för att inte bjuda på spagetti och köttbullar ännu en gång, var han tvungen att skynda sig hem.
Själv tyckte jag att Isaacs spagetti och köttbullar var det godaste man kunde äta. Tillsammans med hans vita sås var det oslagbart (få inte för er någon annan sås än hans bechamellsås). Kanske berodde det på att han var duktig i köket, eller var anledningen hans sällskap.
Jag chansade på en blandning av de båda alternativen.
Så fort jag steg innanför dörren till den lilla tvåan kände jag stanken av cigarettlukt och sprit. Som en vana började jag sätta ner den tomma konjaksflaskan i en sliten Maxi-kasse under vasken och tömde det överfulla askfatet i papperskorgen.
Jag hörde höga snarkningar från det ena sovrummet och gick för att se till pappa. Han låg på rygg i sängen med ett vitt, smutsigt linne och ett par utslitna jeans på sig. Försiktigt vände jag honom om till sidan. Jag och lade hans ena hand under kinden för att ge hans luftvägar lättare möjlighet till att förse hans lungor med syre.
Pappa hade det inte lätt, det hade han aldrig haft. Innan han träffade mamma var han inblandad i ett flertal misshandlingar, rån och våldtäkter, hade stämpeln ’Gangster’ och allmänt hatad av alla.
När mamma vandrade in i hans liv, gjorde hon det med storm. Hon ignorerade vad alla andra sa om honom, och såg någonting som inga andra hade sett.
Enligt pappa var de storförälskade, båda två. De åkte på utflykter tillsammans, åt romantiska middagar och levde livet helt enkelt. Pappa började till och med jobba, för att skaffa pengar till mat och hyra.
Jag var fem år när mamma lämnade oss. Utan att berätta det för pappa hade hon gått med i Hells Angels. I hennes avskedsbrev berättade hon att de tvingade med henne på ett ‘uppdrag’, och att det var lättare om hon inte bodde hemma.
Pappa tog det väldigt hårt. De första åren stängde han in sig i sig själv, arbetade dubbla pass och stirrade rakt ut i luften så fort han hade en ledig stund.
Tillslut orkade han inte. Han gav upp, och lät alkoholen ta över.
Utan mig hade han inte levt idag.
Innan jag gick ut gav jag pappa ett glas vatten, och torkade av det värsta i köket.
“Tjenare” hälsade jag den nästan två meter långa basketspelaren. “Hur är det?”
“Det är bara bra, kom in för tusan”, svarade han och höll upp dörren åt mig. Jag gick in värmen och hängde av mig jackan.
Den vita hallen var lika stor som mitt och pappas sovrum tillsammans. På väggarna hängde stora tavlor som alla föreställde oidentifierbara ting, men som gav en mysig stämning i det annars stela rummet.
I hallen fanns också ett litet bord, med en spegel som hände ovan det. I spegeln såg jag mig själv i ett par mörka jeans med kanske lite för mycket häng, ett vanligt vit linne med en svart hoodie över. Mitt bruna hår var lika krulligt som vanligt och de ickeordinära blåa ögon såg förväntansfulla ut.
“Hur gick det på matchen?” frågade jag Jakob och vände mig åt hans håll.
Han hade likadana ögon som sin lillebror, samma gröna färg med stänk av brunt. Bröderna var inte lika på något annat sätt, Jakobs näsa var lite mindre och lite bredare, hans mun var lite större och hans kropp var trettio centimeter längre, men ögonen hade de gemensamt.
“Det gick bara bra” svarade han mig stolt. “Vi utklassade dem totalt.”
Jag sträckte upp handen och gav honom en high-five innan han ledde mig till köket. Isaac stod vid bänken och ställde in de smutsiga tallrikarna i diskmaskinen.
Med vana steg gick jag fram till den svart/vita bänken och satte mig på den. Jag visste mycket väl att han inte ville ha hjälp med att plocka in det porslin som han och hans bror hade använt, så jag lät bli.
Under tystnad såg jag hur han sköljde av glasen, grytorna, besticken, drickkannan, salladsskålen och andra köksredskap. Hur kan ett par händer se så försiktiga och graciösa ut, till och med när det handlar om disk? Med ett litet flin på läpparna kom jag på mig själv att vara avundsjuk på en gryta.
När han var klar, ställde han sig framför mig där jag satt på bänken. I vanliga fall var jag bara några få centimeter längre än honom, men i den här positionen skiljde det en decimeter mellan oss.
Han ställde sig på tå, så att våra ansikten var nära, nära varandra.
“Hej Jonny”, viskade han i mitt öra.
Hans varma andetag mot min hals tog bort all fukt i min mun, och hjärtat dunkade som om det försökte rymma.
“Hej” svarade jag honom, oförmögen att uttala en vettigare hälsningsfras.
Samtidigt som jag sakta förde honom bort från mig, hoppade jag ner från köksbänken. Han hade ett leende som var vackrare än vad någon hade rätt till att äga.
“Ska vi gå upp?” frågade han och backade ett steg ifrån mig, samtidigt som hans ögon sökte sig närmare mig.
Jag visste att han tänkte på hans bror. Hade Jakob sett oss såhär närgångna hade han säkerligen börjat undra varför, och sådana situationer hade vi kommit överens om att undvika. Det var inte så att vi skämdes över våran relation, men med en homofob i umgänget som man vill fortsätta att vara vän med, var det bäst att hålla känslorna hemligstämplade.
Vi gick uppför trappan och in på hans gigantiska rum. Till skillnad från resten av huset var hans rum inte helt vitt. Trots att hans föräldrar inte ville tapetsera om hela rummet, målade de om en vägg till en behaglig grön färg. Utmed den väggen stod en vit soffa med gröna kuddar i, ett vitt piano och en vit vas.
Den bruna sängen hade grönt överkast, blått underlakan och en mörkbrun kudde. Dessa fyra färger var de som mestadels fanns i det unika rummet.
Så fort Isaac hade stängt dörren, tryckte jag upp honom mot väggen. Jag satte en hand på väggen var sida om honom, och lutade mig så nära honom att jag kunde höra hur hans hjärta slog ikapp med mitt.
Isaac lade sina händer på mitt bröst, och strök mig lätt med pekfingret. Att en sådan liten rörelse kan påverka en hel varelse, var nästintill otänkbart. Plötsligt var området under hans händer dubbelt så stort, och hans finger verkade vara fyllt av elektriska stötar som min kropp var extra känslig mot.
“Matte?” frågade han hest, med blicken på fäst på mina läppar.
Jag skakade bestämt på huvudet och kysste honom. Hans läppar rörde sig under mina, hans andetag genom näsan blandade sig med mina och hans händer smekte min bröstkorg. På en sekund hade han fått mig att koppla bort omvärlden.
Jag förflyttade mina händer till hans nacke och backade ett steg i samma rörelse. Han förstod vad jag menade, och följde med mig till sängen.
Sakta lade jag mig med ryggen mot madrassen, med Isaac bredvid mig. Sakta kysste han mig på munnen och lät tummen stryka mig på kinden.
Under den tiden vi haft förhållandet, hade vi lärt oss att det lilla ibland är mer än det stora. När man står bredvid varandra i en fullproppad skolkorridor utan att kunna kyssa den andre personen - hur mycket man än vill - så betyder de små rörelserna så mycket. En smekning med tummen kan ibland vara lika upphetsande som en kyss och en kort blick kan ibland betyda mer än att hålla handen.
Jag kände hur Isaacs tunga trevande särade på mina läppar. Allt förutom Isaac existerade inte under den sekunden. Hans värme, hans andetag, hans allt var det enda som upptogs av mina sinnen.
“Du är… perfekt… Helt… perfekt”, viskade han mellan kyssarna.
Jag förde honom försiktigt bort från mig.
“Ingen är perfekt”, svarade jag honom och såg in i hans djupa, gröna ögon. “Men du är då jäkligt nära gränsen.”
Jag kände hur han log samtidigt som mina läppar återigen mötte hans, men det han inte visste var att mitt hjärta hade ett större leende än världens alla leenden tillsammans.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sviken_1 - 31 aug 09 - 11:09 | | jag älskar sättet du skriver på! | chulia - 21 jun 09 - 17:38- Betyg:  | Lalalalaalalalal - vad var det jag sa - lalalalalaalalalalalalaalal
Underbartbrajävlaskrivet hörrudu. Och kom nu inte och säg något annat.
Jag blir massa avundsjuk här borta, va. | | Sandra353 - 21 jun 09 - 13:03- Betyg: | Haha jag misstolkade också Tillsammans med hans vita sås var det oslagbart (få inte för er någon annan sås än hans bechamellsås). pervers osm jag är asså :P
Men jätte bra :) | | Mp3 - 21 jun 09 - 03:03 | | Åh <3 Riktigt, riktigt bra. | | Ifos95 - 20 jun 09 - 20:40- Betyg: | AAAAWW!! Mysigare och underbarare än så här kan det knappast bli!
Fast om jag känner dig rätt, så kommer du väl överraska mig ((: | | NeMriA - 20 jun 09 - 20:31 | åhååå *lyckligt pip*
den här är så bra skriven o.o jag är avundsjuk -.-
och jag kan verkligen inte kommentera idag :S förlåt för det
men men, DETTA ÄR MUCHO BRA!<3 | | Pumisa - 20 jun 09 - 19:40- Betyg: | | Jag vet inte vad jag ska skriva så jag kan väl börja med att säga att du skriver bra... nästa del ska få en bättre kommentar ^^ | | Jive - 20 jun 09 - 19:23 | MEN IH! :D
Gud vad sött och fint på alla sätt och vis. :) | | WalkingTheDemon - 20 jun 09 - 18:37- Betyg: | | Brabra :D <3 | | Joseephineh - 20 jun 09 - 18:00- Betyg: | suuuper bra!! :D
tummen upp till dig ! (y) | | alexz_th - 20 jun 09 - 17:10- Betyg: | Underbart skriver
mera! ;D<3 |
|
|
|
