Döden kommer smygande |
Ett barn springer över en blomsteräng. Röda vallmoblommor vajar i vinden och mjukt gräs kittlar barnet under fötterna. Solen skiner, inte ett moln finns att skåda på himlen. Det är en vacker dag, en idyllisk dag. Barnet skrattar och ler, i hennes hand finns en liten bukett jasminblommor. Den ska hon ge till Sann, den gullige pojken i grannhuset. Hon hoppas att han ska gilla den.
Vissa dagar går solen ner för fort.
Barnet springer glatt. Hon får syn på en liten groda som hoppar omkring, kväkandes en rolig melodi. Hon bestämmer sig för att de ska ha tävling. Barnet och grodan skuttar glatt fram i det höga gräset.
Oskuldsfullhet har aldrig räddat liv.
Grodan försvinner i gräset. Barnet sörjer inte för den sakens skull. Hon slår av lite på takten, hon är andfådd nu. Fortfarande glatt leendes rycker hon klumpigt upp några vallmoblommor ur marken, Kanske skulle Sann tycka bättre om vallmo. Hon lägger de stora röda blommorna till de mindre vita.
Rött är blodets färg.
Barnet slår sig ner på en varm sten. Hon behöver hämta andan innan hon kan börja springa hem igen. Hemma väntar nog mamma med kvällsmaten. Det är bra, barnet börjar bli hungrigt. Men hon behöver inte springa hem riktigt än, solen står ännu högt och stenen är varm och skön.
Det finns ingen rättvisa.
Barnet tröttnar på tystheten och stillheten. Hon gillar ängen, men inte att sitta still. Tröttheten har ännu inte gått över helt, men vad gör det när benen vill springa? Blommorna i hennes hand lyser. Sann kommer säkert att tycka om dem. Hon ler för sig själv.
Inget leende varar för evigt.
Det finns få saker som är lika magiska som den allra första förälskelsen, även om man bara är ett barn. När det viktigaste är att man kan leka tillsammans och ha roligt. Det kan hon och Sann. De både leker och har roligt så ofta de får en chans.
Döden leker med människorna.
Kanske skulle mamma också vilja ha en blombukett? Barnet ser sig omkring där hon glatt vandrar omkring på ängen. En bit bort växer några små gula liljor vars namn hon inte kan komma ihåg. Mamma tycker nog om dem ändå, tänker barnet och sätter fart. Mamma tycker om blommor.
Man vet aldrig vilken minut som blir ens sista.
Med gula lijor i ena handen och jasmin och vallmo i den andra börjar hon nu springa hemåt. Hennes svarta hår fladdrar i vinden, de mandelsformade nötbruna ögonen lyser. Hon har ärvt sin mors skönhet, det säger alla. Själv bryr hon sig inte så mycket om skönhet, det är för de vuxna. Men hon är glad att de tycker att hon liknar mamma. Mamma är snäll.
Döden smyger så tyst att man inte hör den. Inte förrän det är för sent.
Hon springer över grönt gräs. Mjukt dunsar hennes fötter mot marken. Hennes ben är korta, men hon springer ändå ganska fort, fylld med den där livglädjen som bara ett barn har. Duns. Duns. Duns…
Något är fel.
Hon hinner inte reagera. Istället för den mjuka dunsen hörs ett annat ljud. Marken försvinner under hennes fötter. Gräset runt omkring fattar eld. Hon kastas upp i luften. Det tar bara några sekunder.
I en liten stuga inte så långt därifrån hör en kvinna explosionen. I en sekund eller två är hon lamslagen, men sedan går hon fram till fönstret. Därifrån får hon syn på röken. Den stiger upp i ett väldigt moln och plötsligt får hon svårt att andas.
Flickans mor störtar ut ur stugan och springer mot ängen. Hennes vackra ansikte är fyllt med fasa.
Barnet ligger på ängen. Hennes ögon skådar tomt upp mot himlen. Båda hennes ben är försvunna, de som nyss sprungit så energiskt. Hennes lungor är punkterade, revbenen brutna och likaså nacken. Flickan är död.
Vardera hand kramar krampaktigt om varsin blombukett. Blommor som nu ska läggas på hennes egen grav.
En landmina bryr sig inte om man är gammal eller ung, ond eller god.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | din_mardrom - 7 maj 06 - 07:16- Betyg:  | "Landmine has taken my sight
Taken my speech
Taken my hearing
Taken my arms
Taken my legs
Taken my soul
Left me with life in hell.."
Ibland mer än så..
"Now the world is gone, I'm just one" | | minimuffla - 7 maj 06 - 05:43- Betyg: | | fan vad bra! började gråta när jag läste! | | minimuffla - 7 maj 06 - 05:42- Betyg: | | fan vad bra! började gråta när jag löste! | | Cilises - 4 maj 06 - 05:41 | | oh.....extremt rörande...FY FAAAN VAD BRA helt enkelt!! |
|
|
|
