Adrian och Isla DEL 1 |
Han tog sig fram i korridoren. Ljudet från rullstolen överröstades av skrikande tonåringar som kastade saker på varandra. Jag följde han, den nya med rullstolen, med blicken. Han var så söt, men jag skulle inte kunna dejta honom, för jag var ju ihop med Linus. Linus. Jag rös vid blotta tanken på att fortsätta vara ihop med honom. Jag nästan drunknade i tankar så jag märkte inte att någon sa ”Hej.”.
Jag ryckte till. ”Åh. Hej.”.
Bakom mig satt en söt pojke vars blick fick mig att bli tårögd. Han blödde från vänstra kinden. Han hade fått en bok kastad på sig.
”Vet du var syster är?”
”Ja. I slutet av korridoren tar du vänster i korsningen och vänster dörr.” Hans ljusbruna hår hängde ner i de gula, stora ögonen, och blodet sipprade ner för kinden och fläckade ner hans skjorta. ”Jag kan rulla dig dit om du vill”, slängde jag ur mig. Han nickade och tittade på mig med stora ögon. ”Vad heter du?”, frågade han. ”Isla Gonzales. Och du?”
”Adrian Carp.”
|
|
|
|
