Blodigt allvar kap 1 |
Kap 1.
Ungdomarna Jessica, Samitra, Hannah och Toby höll på att samla ihop sina saker, idag skulle dom iväg till Hannahs sommarstuga.
Dels för att komma iväg från staden, men också för att tvillingparet Toby och Samitra hade fyllt 19 år tre dagar innan.
Det var bestämt att dom skulle ta bilen till tågstationen och därifrån åka till sommarstugan, det skulle bli en hel del vandring också, för det gick inga bussar eller tåg ända ut till stugan.
- Så, är alla redo ? Sa Toby och drog Hannah tätt intill sig, dom hade blivit utsedda till skolans sötaste par av sina klasskompisar, och söta var dom!
Toby gjorde allt för Hannah, men Hannah hade börjat tvivla, Toby blev alldeles för tävlingsinriktad när folk utmandade honom, och det skrämde henne.
Visserligen hade hon varit tillsammans med Toby i snart 3 år, och känt honom sen barnsben, men den nya tävlingsinriktade och kaxiga Toby var mer än hon klarade.
- Jag är redo, sa Samitra och tog Jessica under armen.
Jessica hade synproblem och såg allt som en tjock dimma, hon såg bara konturerna av saker och ting.
Dom slängde in det sista i bilen och Toby satte sig bakom ratten, startade bilen och vevade ner rutorna.
- Typiskt att det skulle vara så varmt idag, sa han.
Hannah log mot honom och hoppade in brevid, medans Samitra hjälpte Jessica in i baksätet.
- Fan, jag måste in i kiosken vid tågstationen innan vi åker, visst hinner vi med det? Frågade Samitra.
- Om jag får lov att gasa på lite extra så gör vi nog det! Sa Toby och log listigt.
- Plattan i mattan brorsan! Samitra log. Hon och Toby hade alltid kommit bra överens och aldrig bråkat när dom var små, det var så underbart med en bror som honom.
Men på senaste tiden hade han skaffat så många nya kompisar, dragit runt ute mitt i natten och när han väl kom hem gick han direkt in i sitt rum utan ett ord, han hade förändrats så mycket. Men hon älskade honom ändå, dom var enäggstvillingar så dom hade mer än bara samma kött och blod, dom hade samma åsikter, tankar och humor.
Väl framme vid tågstationen var det bara ett par minuter tills tåget skulle gå, så Samitra fick skynda sig in till kiosken.
- Om ni letar upp våran kupé och bär in väskorna så köper jag det som behövs, vad vill ni ha?
- Hmm, köp ett par colaflaskor och godis, allt annat köpte jag igår, sa Hannah, jag har minsann tänkt på allt.
- Sån är du, välorganiserad! Toby skrattade och pussade Hannah på kinden.
Samitra begav sig till kiosken och valde ut några godispåsar och tog fram tre stycken 2 litersflaskor cola. 6 liter skulle nog räcka, dom skulle ju inte vara borta så länge.
Hon tog fram en hundralapp och slängde upp på kassan, tog en påse och plockade ner varorna.
- Samitra, det var länge sen! En bekant röst pratade med henne, vem var det?
Hon kollade hastigt upp och såg sin gamla klasskompis som hade flyttat ifrån deras stad för ett par år sen.
- Elin, så roligt att se dig! Hur har du det?
- Jadu, efter att vi hade flyttat så dog mamma, så jag flyttade nyss tillbaka och fick jobb här, har flyttat in i en jättefin villa nere vid stranden också, den är underbar!
- Tråkigt det med din mamma... Är det du och Patrik som har flyttat dit eller?
- Oj, ja, såklart ! Vi är förlovade nu, kanske lite tidigt i våran ålder, men jag är fortfarande nykär, efter 4 år, haha.
Samitra log, sen kollade hon på klockan.
- Jag måste kila nu, ni får ha det så bra, jag kommer och hälsar på någon gång!
- Jadå, sa Elin och gav henne växelpengarna, kom när du vill, och ta med dig Toby!
- Yes sir, ha det bra nu, hejdå!
Samitra skyndade bort mot tåget och hoppade på precis innan dörrarna stängde.
|
|
|
|
