Tårar i ögonen kapitel 4 |
Det var vi fyra. Din mamma, min mamma och du och jag.
Du och jag lekte alltid
utom när du var med din och jag med min mamma.
Din mamma var underbar. Det var min med.
Och du var underbar. Kanske var jag det med.
- Vad är det? Du ser ut som att du har set ett spöke.
- Jag blev bara rädd.
Hon granskade Petra nog när hon satte sig ner jämte henne på
stenen. Inte för att hon behövde det. Hon visste hur hennes
kropp såg ut. Alla hennes rätt och alla hennes fel inte för
att det var så många. Det var ju Petra som hon hade känt
från BB.
- Vill du ha en cigg?
- Hm… Okej
Dom satt där tysta och rökte. Anna tänkte på dagen då det
hände. Det var Petra som hade övertalat henne att hänga med
på festen. Petras mamma drack redan då. Det hade hon gjort
enda sen hennes man lämnade henne. Det var inte Petras pappa.
Petra visste inte vem pappan var. Hennes mamma sa aldrig det.
Hon hade kört Petra hem först. Dom hade bråkat. Deras mammor
även fast dom hade varit kompisar sen dagis. Mamma var sur när
hon kom ner igen från Petras lägenhet. Anna såg det även fast hennes mamma log.
- Hänger du med på Olles fest?
- Jag vet inte
- Jo kom igen… Det var jätte länge sen vi gjorde något du och jag.
Anna svarade inte
- Snälla! Det blir kul. Jag saknar dig. Det vet du…
- Okej då… En liten stund!
- JAAAA!
- En liten stund!
- Jaja okej.
Dom höll varandra i hand när dom gick ner för berget.
När dom kom ner ringde Annas mobil. Det var Marcus.
- Hej
- Hej. Var är du? Pappa är jätte orolig!
- Haha jo visst. Han bryr sig inte.
- Det gör han visst. Jag kommer hem snart. Har tagit ledigt från skolan.
- Okej hej då.
- Vänta…!
Men Anna har redan lagt på. Dom sitter i soffan. Petra och Anna.
Dom skrattar och dricker. Då och då röker dom också.Dom dansar
och dricker. Efter ett tag går dom ut och sätter sig på gungorna.
Det slutar med att båda står på knä vid en buske och spyr.
En bil kommer. Det är Marcus. Petra sätter sig där back men Anna vägra.
- Jag tänker inte göra det en gång till! Skriker hon.
- Det kommer inte hända något gumman. Hör hon Petra säga.
- Det skulle det inte föra gången heller!
Anna sätter sig ner i det fuktiga gräset. Marcus kör och lämnar Petra.
Efter ett tag kommer han gå endes tillbaka. Han lägger armen
runt hennes midja och hon om hans axlar. Anna gråter och
skrattarHan skrattar när hon skrattar men han gråter inte.
Det gör han bara ibland. Men han lyssnar på vad hon säger
även fast hon är full. Anna vaknar av att hon hör ljud
från köket. Marcus ligger jämte henne. Han måste ha varit
tröt annars skulle han ha sovit i sin säng på över våningen.
Hon kollar på klockan. Den är 8! Hon rusar upp, tar på sig
kläderna och springer till skolan. Hon kunde inte väcka
Marcus och be han köra henne efter allt han gjorde för
henne igår. Klockan är 08.40 när hon kommer till hemkunskapen.
Hon är 10 minuter sen. Det betyder 20 minuters kvarsittning.
Hemkunskapen är den enda lektionen Anna har med Petra men hon
syns inte till. Klockan 9 kommer hon in dunsande genom dörren.
Anna märker det innan någon annan ser det. Hon känner Petra.
Hon är full fotfarande. Det tar bara någon sekund sen vet
läraren också det för Petra spyr upp allt hon har i magen.
Hennes ögon är svarta, hennes kinder med. Hon måste har
gråtigt mycket. Hon har ett röt märke på kinden. Men ser
knappt det men det finns.
- Någon får hänga med Petra och hjälpa henne. Så vem? Säger fröken
- Anna…
- Jag? Okej.
Anna är bara glad att få slippa leketionen. Hon tar Petra
till toan. Tvättar hennes ansikte och låter henne dricka.
Petra sätter sig till slut på golvet och Anna sätter sig
ner jämte. Hon lutar huvudet mot Annas axel och börjar gråta.
Anna tröstar så gott hon kan. Hon vet vad man ska säga till Petra.
- Det är okej Petra. Du kan gråta, det vet du. Vad som en har hänt så blir det bra igen.
- Nej det blir det inte.
- Jo. så… Vad har hänt gumman?
Petra tvekar en stund innan hon berättar.
- Hon slog mig. Det är däför som jag har det röda märket.
- Menar du…?
- Mm.
- Du måste gå till polisen Petra!!!
- Neeej! Det kan jag inte göra. Då får jag bo hos en fosterfamilj. Du vet att jag älskar min mamma. Hon kommer inte göra det igen… hoppas jag.
- Petra…!
- Inte idag
- Okej men om det händer igen måste du lova att säga det till mig.
- Jaja…
- Lovar du?
- Ja jag lovar.
- Och vet du? Du behöver inte bo hos en fosterfamilj du kan bo hos mig. Jag bryr mig inte om vad pappa säger.
- Tack!
- Vill du sova hos mig i natt?
Petra och Anna sat där i säkert två timmar och bara pratade
för när dom kom ut igen var det redan lunch.
Anna sat inte med dom från gruppen. Hon sat med Petra igen.
Hon sa inte så mycket men hon var glad att sitte jämte Petra.
|
|
|
|
