Klass 7F del 10 |
Hallå, nu är sommarlovet här, underbart är det.. Men tyvär så är
inte vädret med mig...Men det som är bra är att det lockar mig in
till datorn för att skriva. I morgon är det Midsommarafton
och vi ska ha en fest hemma hos mig och jag längtar, jag ger er
som läser en ny del för detta vädrets skull!
Ha en bra Midsommar Kraaam Boel!<3
Jag låg där i min säng, brevid världens underbaraste kille!
Mitt hjärta pumpade på när jag tänkte på det. Jag hade trott att jag skulle
bli av med min oskuld men det var kvar. Vi hade knappt rört varandra.. Inte
på det sättet, utan vi tog det försiktigt. Jag vände ansiktet mot Leo.
Han låg med huvudet mot kudden, håret stod busigt ruffsigt upp och det som var roligast
var att han hade sin mun öppen. Jag började små fnissa för mig själv.
Hans arm om mig ryckte till och han öppnade försiktigt ögonen.
Han försökte sätta blicken på en speciell punkt, och han såg förvirrad ut, och sen gick det upp
för honom var han var. Han vände ansiktet mot mig och kollade på mig med en nyfiken blick.
" Godmorgon sömntuta där!" flinade jag. Han rullade över mig så att han låg på mig och viskade
" Godmorgon!" Jag kände hans armar runt mig kropp, och hans underbara läppar mot mina.
Det gick en välbehagad rysning utmed ryggraden. När vi hade släppt varandra frågade Leo
" Vad är klockan?" Jag vände mig om och kollade på klockan. " Den är 12!" Han nickade, " Jag är hungrig ska vi gå upp?"
Jag log och nickade, jag kände själv hur det kurrade i magen. Jag hoppade i ett par mjukisbyxor och knäppte på mig en
bh under sovtröjjan. Leo klädde på sig helt, jag följde hela hans konturer runt hela kroppen.
Jag tänkte' Hur kan man se så perfekt ut?' Vi gick ner, när vi kom ner så satt hela bohaget vid frukostbordet.
" Godmorgon sömntutor!" Jag bara log, Leo gick och hämtade en stol och jag satte mig i hans knä.
Det känndes som att jag passade där, som om att det var kontuter som var redan gjutna för att jag skulle kunna sitta där.
Vi åt frukost och pratade på. Linnéa satt i Eds knä och log fånigt, sen så kom jag på mig själv att jag också gjorde det.
Det log jag ännu mera. Helt plötsligt ringer det på Leos mobil, han svarar. Jag känner hur han spänner sig.
Jag hör en hård mans röst. Jag ryser till. Leo mummlar till svar. Hans annars glada ögon blir kalla. Jag känner mig orolig, vem är det där?
Leo lägger på, det är inte bara jag som har sett vilken förändring det har blivit på honom. " Jag måste sticka hem, ska ni åka samma buss eller?"
Frågar han Adrian och Ed, dom nickar. Jag reser mig upp och följer honom till dörren. Han vägrar kolla mig i ögonen. Jag försöker leta reda på dom, och när
jag väl får kontakt böjer han ner huvudet. När han har klätt på sig jackan, mössan och skorna så böjer han sig fram och viskar
" Snoka inte runt, bry dig inte, jag klarar mig!" Han kysser mig på kinden och går ut för att vänta på Adrian och Ed.
Jag kramar om dom, sedan går jag in i köket. Marcus kollar oroligt på mig " Carro har det hänt något?" Jag skakar på huvudet
och visar upp ett litet leende som mest känns som en grimars. Vad menade Leo?
Jag fattade inte.. Vem var det där? Han visade ju upp en helt annan sida, och han vågade inte se mig i ögonen.. Vad var det för fel..
Höll han på med droger? Var den hans stypappa eller pappa som var arg på honom? Min mobil ringde i min ficka. Jag svarar
" Hej det är Carro!", " Hej!" Hör jag Leos röst. Det är iskall, som glas som man inte kan komma igenom.
" Jag vill inte att vi ska hålla på så här mera, asså jag vill inte vara mer en vän till dig."
Mitt andetag stannar upp i bröstet. Det ända jag får fram är " Jaha.."
Vad menar han? Har jag gjort något fel? " Jo, men vi hörs!" Sen slänger han på luren.
Jag sitter med mobilen mot örat. Jag känner hur det börjar snurra i huvudet.
Då kommer jag på att andas. Först då känner jag hur tårarna väller upp ur ögonen och blöter mina kinder som otröstlöst höst regn.
Marcus är snabbt vid min sida och kramar om mig, när jag äntligen har lugnat ner mig lite sitter alla och kollar på mig med oroliga blickar.
" Carro vad har hänt?" Frågar Marcus. " Han vill inte något med mig och göra" Marcus kollar oförstående på mig.
" Vem då?" Frågar i stället Linnéa. " Leo" Viskar jag fram med ingen känsla i rösten alls.
När jag tänker, viskar hans namn känns det som ett knivhugg i hjärtat. Alla kollar på varandra och sedan vänder dom tillbaks blickarna mot mig.
Dom mummlar tröstande ord, men dom märker också att det går inte in, jag är i en annan värld. Jag hör dom långt borta som viskningar.
Det går inte fram. Jag glömmer att andas märker det inte för en det börjar snurra.
***************************************** *****************************
Hundrade gången den här kvällen ligger jag och kollar på klockan, och tänker ' Vad har jag gjort för fel?"
Mobilen burrar brevid mig på sängbordet. Jag höjjer handen sakta och trött för att greppa mobilen.
När jag kollar vem det är som har skrivit smset stannat hjärtat.
Det är han, det gör så ont att tänka hans namn. Det enda som står i smset är ett ända ynka ord
som inte gör mig ett dugg klarare. ' FÖRLÅT '. Vad menar han? Jag fattar inget. Men då känner jag hur något droppar på mina
händer. Först då märker jag, att jag gråter. Gråter för en kille igen. Det är andra gången i 7:an och det är på en och samma
termin. Men jag gråter inte bara, jag skakar. VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÅ KÄNNA DENNA SMÄRTA? Skriker mitt hjärta, mitt huvud bara snurrar..
Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Ska jag bara leva på? Men när jag tänker den tanken, känns det som att jag ska kvävas
jag kan inte andas. Pricis då fattar jag.. Jag kan inte leva utan honom, jag kan ju inte stå upp utan honom..
Just nu så kan jag inte leva utan honom, varför? Varför måste jag ha honom, som en drog?
Han tar hand om, som om att jag är hans prinssessa som hans ängel som han måste skydda från omvärlden.
Men varför? Jag är ju som alla andra inget speciellt.. Eller? Jag kanske är speciell? Men på ett dåligt sätt?
Han kanske hade slagit vad med någon att jag skulle bli kär i honom?
Men neej.... Han gör inte sådant, han är en rak, ärlig ängel som inte plattsar på denna jord!
Han är en ängel, som när som hällst kan lämna denna jord, för att rädda någon annan. Jag är dålig mot honom.. I'm a dark angel, medan He´s a golden angel..
Det är skillnaden på oss, han skulle kunna göra allt möjligt för alla, men det skulle inte jag.
Jag är egoistiks, han rår om alla, det är inte konstigt att han inte vill ha något att göra med mig!
Det är inte konsitgt, för jag är en falsk, idiotiks, egoistiks svart ängel som passar i helvetet.
Den natten grät jag mig till sömns, och då visste jag redan att jag skulle gråta mig till sömns varje natt framöver tills
jag inte hade några tårar kvar, men då skulle det vara tomt, och den tomheten skulle kanske göra så att jag gjorde något
som man inte ska göra vid 13 års ålder.
Hoppas ni tycker att denna del är bra, jag tycker själv att den blev sådär!
Kommentera!<3^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | WalkingTheDemon - 30 jun 09 - 15:07 | | Bra :) | Beea96 - 24 jun 09 - 13:49- Betyg:  | | jättebra! mejla gärna igen. | | sorgen - 19 jun 09 - 21:54 | | Men asså skit bra ju! Mejla nästa! LÄNGTAR! | | Fredriica - 19 jun 09 - 14:51- Betyg: | | Jätte bra mejla nästa?:D | | LisaHoglund - 18 jun 09 - 23:17- Betyg: | | Jättebra skrivet, fortsätt! :o <3 MER! | | Bolliz - 18 jun 09 - 22:25 | Om ni vill att jag ska vara ärlig, så kom tårarna fram själv!
Jag har läst igenom den flera gånger och fattar inte att det är
jag som har skrivit den.. Jag tyckte inte att den blev så himmla
bra, men nu så känns den som den bästa delen jag någonsin har skrivit!(A)
Jag mejlar alla som vill läsa mera!<3 | | snovit1 - 18 jun 09 - 21:57 | MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER ME RME RME RME RM MER
*Titta hotfullt på dig!*
jag vet vart du bor (aaa | | Sansan - 18 jun 09 - 20:53- Betyg: | Gud så bra !
t.o.m tårarna kom fram! du skriver känslosamt så att kärlekskänslor/känslor
kommer fram !
fortsätt så ! :D jätte duktig !! kram | | black_ghost - 18 jun 09 - 19:46- Betyg: | JÄÄÄÄTTE BRA BOEL<33333333
älskade den<3 super sorglig ibland :'(
men den var bra |
|
|
|
