Livet utan Isabelle. (skrev för ett år sedan) |
Väckarklockan ringer och Isabelle går upp. Hon ser fram emot denhär dagen
. Hon och sin bästa vän Sofia ska åka och bada. Det är perfekt väder, inga moln på himlen.
Sofia och Isabelle har inte träffats på hela lovet eftersom Isabelle har varit bortrest i två veckor. Isabelle packade sin väska och ringde Sofia och sa att hon var påväg.
- Vad bra, ska jag möta dig eller kommer du direkt? frågade Sofia.
- Nej, det är lugnt. Jag kommer direkt.
Sofia bor ungefär 10 minuter ifrån Isabelle så det gjorde ingenting att gå hela vägen fram.
Isabelle plingade på dörren, och hon hörde hur Sofia sprang till dörren.
- Hej! nästan skrek Sofia när hon såg Isabelle.
- Hej! Hur mår du? sa Isabelle med ett brett leende på läpparna.
- Jag mår bra, själv då? Åh, juste! Hur var det på Gotland?
- Det är fint! Det var ganska roligt, men det hade varit ännu roligare om du fått följa med.
- Jo, det var lite trist. Ska vi åka?
- Japp! Kom då! sa Isabelle.
- Vänta, kan jag gå ut såhär? frågade Sofia och kollade ner på sina blåa shorts.
- Vissa förändras på sommaren, men det gör visst inte du. sa Isabelle skämtsamt.
- Ähh, tyst! Du ska inte säga nåt. Du har inte heller förändrats nånting, lika dum som alltid. skrattade Sofia
Sofia gick in på sitt rum och bytte om till en svart kjol och ett rosa linne. Sedan gick de ut i det varma sommarvädret. Dom skulle åka till Trekanten.
På väg till tvärbanan träffade dom två kompisar, men dom skulle någon annanstans. När dom äntligen var framme hoppade dom i vattnet direkt. Det var kallt, men skönt.
De låg i vattnet i ungefär tio minuter innan Isabelle gick upp, men Sofia låg kvar. Så var det alltid, Sofia älskar att bada medan Isabelle föredrar att ligga uppe på stranden och dega.
Efter ett tag kom Sofia upp ur vattnet.
- Ska vi gå och köpa glass? frågade hon
- Jag glömde mina pengar, kan jag få låna av dig? frågade Isabelle
- Ja, alltid. sa Sofia och blinkade med ena ögat
Sofia och Isabelle gick upp till kiosken, det var inte så lång kö eftersom de flesta låg i vattnet.
- En vit magnum och en igloo, tack.
- Tjugosex kronor tack.
Sofia la fram pengarna och tog glassarna.
- Kom, vi går till vårat "mysställe". sa hon
- Okej, sa Isabelle och försökte komma ikapp Sofia som var tre meter framför.
Deras mysställe ligger ungefär femtio meter från stranden, där brukar dom sitta på somrarna och prata om allt möjligt. Det är så mysigt, det är ett träd som har sjunkit ner i vattnet, så hänger det ner grenar med löv på. Dom satte sig på trädet i vattnet och Sofia fnissade till.
- Vad är det? frågade Isabelle.
- Jag vet inte, det blev så tyst, du brukar alltid prata.
- Jag vet inte vad jag ska säga. skrattade Isabelle
Dom satt där i den pinsamma tystnaden och åt på sina glassar.
- AHH! SHIT! skrek Isabelle
- Vad fan håller du på med? skrattade Sofia
- Jag ramlar i vattnet, vad ser det ut som?! skrattade Isabelle samtidigt som hon gav Sofia en mördarblick.
- Åhh, kolla min glass!
- Är man klumpig så är man, sa Sofia och log.
- Issa, jag måste berätta en sak, men då får du inte säga det till någon.
- Nej jag lovar, jag säger inte till någon.
- Jag är kär i Jocke.. sa Sofia och blev lite röd om kinderna
- Är du? sa Issa och log lite.
- Ja, annars skulle jag ju inte sagt det.
Det blev pinsamt tyst igen. Ingen visste vad dom skulle säga.
- Är du sur? frågade Sofia
- Nej, kan vi går härifrån?
- Du är visst sur, vad är det? envisades Sofia
- Men asså.. Jag gillar också Jocke. Men jag vågade inte säga nåt.
- Åh gud! Varför kan jag aldrig få ha någon för mig själv? Alltid när jag gillar någon så gillar du också han! Och det slutar alltid med att han blir kär i dig! Kan jag aldrig få ha någon för mig själv? Inte ens en ända gång ?! skrek Sofia. Hon var förbannad.
- Det är väl inte mitt fel att dom blir kära i mig heller! skrek Isabelle tillbaka.
- Jävla hora! Jag hatar dig!
Sofia och Isabelle gick tillbaka till filten, ingen av dom sa nånting. Sofia ångrade att hon sagt hora, men vågade inte säga förlåt. Det var ju sant, alltid när hon gillar någon så blir han alltid kär i Isabelle.
EFTER SOMMARLOVET
Sofia är på väg till skolan när hon får syn på Isabelle, hon saktar ner för att inte komma ikapp henne. Dom har inte pratat sen dom var och bada tillsammans. Ingen av dom har vågat...
- Hej! Linda gick fram till Isabelle och kramade henne hårt. Dom har gått i samma klass i snart åtta år.
- Hej! Fan vad roligt att se dig!
- Detsamma! sa Linda
- Vad har du gjort i sommar då? frågade Isabelle
- Ingenting, jag har bara slappat, sovit till två varje dag typ. Du då?
- Jag har knappt varit hemma någonting! Först var jag på Gotland i två veckor med pappa och brorsan, och sen var jag och mamma i Grekland i två och en halv vecka.
Det var jättemysigt. Bara jag och mamma.
- Okej, vad roligt. sa Linda
Klockan ringde in och alla gick till lektionen. Första lektionen var engelska, Sofia hatar engelska. Hon har alltid haft problem med det, klarar aldrig proven. Inte ens omproven klarar hon.
Isabelle däremot älskar engelska. Hon har det lätt i skolan, klarar alla prov och hänger med bra.
- Eftersom det är första dagen efter lovet så kan jag förstå att ni är pratiga, så därför ska ni få prata riktigt mycket idag. Ni ska berätta för era kompisar, i grupp vad ni har gjort på lovet. Men, ni måste göra det på engelska. sa klassens engelska lärare.
- NEEEJ! INTE ENGELSKA! hörde man Klas, klassens coolaste kille säga.
- Jo, på engelska. sa läraren bestämt.
Det blev inte mycket gjort på den lektionen, alla pratade om vad dom gjort på lovet.. Men inte på engelska.
Efter lektionen stod alla vid sina skåp och pratade. Sofia stod och pratade med Lisa, antagligen pratade de om Isabelle eftersom dom stod och tittade på henne samtidigt som dom pratade.
- Du borde prata med henne. sa Lisa
- Jo, jag vet. Men jag vågar inte! sa Sofia
- Men du måste, annars kommer ni aldrig bli vänner igen. Dessutom är det rätt barnsligt att bråka om en kille sådär som ni gör.
- Jo, det är sant. Men vi måste till lektionen nu! sa Sofia
- Svenska va?
- Japp!
På svenska lektionen var ingenting som vanligt. Alla kollade snett på Isabelle, hon hörde viskningar men inte vad dom sa. Isabelle gick och satte sig på sin plats som om ingenting hade hänt. Hon försökte koncentrera sig på vad läraren sa, men hon fick inte in ett ord i sitt huvud.
Äntligen var lektionen slut, den timmen hade känts som en evighet tyckte Isabelle.
Vad var det alla pratade om? Varför kollade alla snett på henne? Det var säkert Sofia som spridit ett falskt rykte. Isabelle undrade vad det var hon hade sagt..
När dom slutat skolan frågade Isabelle Linda om dom kunde hitta på något.
- Nej, tror du det själv eller? Jag umgås inte med så falska personer som dig. sa Linda och gick därifrån.
Sofia hade antagligen snackat skit om henne med alla, så det var ingen ide att fråga någon annan..
Sofia och Anna gick hem till Anna efter skolan. På vägen till Anna pratade dom om Isabelle.
- Ska du prata med henne? frågade Anna
- Ja, jag måste väl det. Jag orkar inte bråka längre.. Jag mår så jävla dåligt.
- Ja, jag fattar. Ni har ju liksom varit bästa vänner i åratal, ni kan ju inte låta det försvinna för en kille..sa Anna
- Jag ska prata med henne sen, någon gång..sa Sofia och tittade ner i marken.
Hemma hos Anna kollade dom på film, dom såg "fifty first dates". Det var första gången på länge som Sofia skrattade.
När dom sett klart filmen var klockan 18.00
Annas mamma hade kommit hem.
- Vill du äta här? frågade hon.
- Nja, jag vet inte om jag får.
-Ring och fråga, du kanske får sova över också. Sa Anna.
Sofia fick sova över hos Anna, och det gjorde hon.
Dom käkade middag och satte sig sen vid datorn. Dom loggade in på Sofias PA. Hon hade fått tre gästboksinlägg.
- Hm, tre gbn, ovanligt lite. sa Sofia.
Ett gb var från Isabelle.
"Snälla Sofia, jag orkar inte bråka mer med dig! Och varför har du spridit ett falskt rykte om mig?! Nu säger alla att jag är falskt, vad är det du har sagt?
Snälla Sofia! Förlåt mig! Om du inte förlåter mig tar jag livet av mig, jag lovar. Du är mitt liv, och om jag inte får tillbaka dig har jag inget kvar att leva för!
Jag älskar dig, mer än allt annat på hela jävla jorden! Det ska inte vara såhär! Det har ju alltid varit vi, vi sa ju att vi aldrig skulle lämna varandra!
JAG ÄLSKAR DIG SOFIA! FATTA DET!"
Sofia fick tårar i ögonen, men hon fick inte börja gråta nu, inte inför Anna.
- Tänker du svara? frågade Anna
- Nej, jag tror inte det. sa Sofia stelt.
- Kan vi inte göra nåt annat? Typ kolla på film igen? frågade Sofia
- Jo, visst. Vad vill du se?
- Hmm, vi kanske kan kolla på Shrek?
- Aa, visst! Ettan eller tvåan?
- Tvåan såklart! sa Sofia
- Okej, skrattade Anna
Anna och Sofia poppade popcorn och tog fram en cola ur kylskåpet. Dom satte sig i Annas soffa med täcken och massa kuddar.
Anna och Sofia skrattade så att dom fick ont i magen, båda två älskade den här filmen. Den innehöll samma humor som Anna och Sofia hade.
Anna får alltid Sofia att skratta, eller åtminstonde le.
När dom kollat klart på filmen gick dom och borsta tänderna och tog bort sminket.
Dom gick in i Annas rum, fixade till så att Sofia skulle få plats i samma säng. Dom orkade inte ta fram extra sängen.
Sofia vaknade massa gånger den natten, hon kunde inte sova. Hon låg uppe och tänkte på Isabelle.
Hon måste prata med henne, men vad ska hon säga? Hon vet inte hur hon ska börja. Det ända hon visste var att hon måste prata med Isabelle, snart.
Väckarklockan ringde, 6:30. Samma tid som Sofia brukar gå upp.
Anna och Sofia gick upp.
- Vill du har frukost? frågade Anna
- Nej tack, jag är inte hungrig. sa Sofia.
Sofia mådde inte bra, hon mådde illa och hade ont i magen.
- Jag mår inge bra, jag ska gå hem. sa Sofia.
- Okej, gör det. sa Anna
Sofia gick hem och la sig.
Isabelle spelade sjuk, hon orkade inte gå till skolan idag.
- Jag har ont i huvudet, jag orkar inte gå till skolan idag. Hade hon sagt till sin mamma.
Isabelle låg i sin säng, tänkte på gamla minnen med Sofia.
Hon började gråta. Hon tog upp ett kort från golvet. Kortet hade dom tagit på Liseberg för två år sen. Hon rev sönder det.
- Du kommer ändå aldrig tillbaka. sa hon tyst för sig själv.
Isabelle började skriva ett brev, ett brev till Sofia.
"Förlåt Sofia. Förlåt för att jag älskar dig så mycket som jag gör. Förlåt för att jag gjorde ett stort misstag, jag gjorde ditt liv till ett helvete. Jag kom in i ditt liv och förstörde allting. Det var inte meningen, men nu ska jag inte störa dig mer. Nu ska du får ha ett bra liv, utan mig. Nu finns jag inte mer.. Det är väl lika bra?
Förlåt, jag klarade inte mer.
Förlåt Sofia.. Förlåt för att jag älskar dig mest av allt!
// BARA DIN ISABELLE."
Hon la brevet i ett kuvert och skrev : till Sofia på det.
Isabelle gick in i badrummet, tog en rakhyvel och la den mot sin handled. Hon skar djupa sår, det blödde.
Blodet bara rann, hon skar ännu djupare..Hon kände att hon blev yr. Allting började snurra.
Hon tog sitt finger mot sin blodiga handled. Hon skrev "förlåt mamma, jag älskar dig" på spegeln.
Hon tog en sax mot halsen, skar djupt. 3 djupa sår. Sen blev allting svart...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mandis - 3 sep 06 - 02:41 | | jättebra :D:D | Jennisz - 5 jul 06 - 05:14- Betyg:  | | Asbra.. fortsätt skriva :D | | ida1 - 3 jul 06 - 21:54- Betyg: | | Jätte fin *snyft* | | Lindi_92_ - 5 maj 06 - 04:29 | | superfin! | | Sandra91 - 4 maj 06 - 05:42 | Jättefint, och sorgligt som fan.
Visar vad falska rykten och bruten vänskap kan göra.
Asbra | | Cilises - 4 maj 06 - 05:10 | | har läst den förut söt...den är underbar!! |
|
|
|
