Tårar i ögonen kapitel 3 |
Du dog. Det skulle ha varit jag. Inte du. Det var mitt fel.
Du tog men en gång till en äng. En liten äng.
Vi var helt själva. Bara du och jag. Du tog av dig skorna.
Du skrattade. Det gjorde jag med. Du var det bästa.
Vi lekte där i flera timmar. Du dog. Jag lever.
Anna går. Hon bara går bryr sig inte om vart.
Hon brykar gå. Hon vill inte hem. Hem till sin pappa och hans
glada leende. Men någon gång måste hon hem.
- Hej!
- hej...
- Vill du ha pizza?
- Em jag är inte hungrig.
Anna smitter in på sitt rum. Orkar inte prata om skolan och
hur det var hos kuraton. Hon sätter på musik. Den musiken han hatar.
Hon spelar den högt. Hon älskar det. Ibland spelar hon hennes mammas
låtar. Men dp spelar hon dom tyst så att hennes pappa inte hör.
Helgerna är endå bra. Hennes storebror kommer hem då.
Han kommer nästan varje helg sen deras mamma dog.
Han brukar oftast le men hon kan se att han gråter inom bords.
Dom brukar prata. Ja om allt. Hon sätter sig vid datorn.
Hon har några på msn från skolan. Men hon tog bort dom flesta
efter det som hände. Nu har hon några från gruppen och nån från
internet.
- Hej. :)
Det var från Klara.
- hej
- Gör du?
- Inget sj?
- Leker med min hund. :)
- Okej. Måste gå.
Hon loggar ut innan hon hinner svara. Hon orkar inte prata.
Hon lägger sig på sängen och höjer volumen. Hon sommnar.
När hon vaknar igen är klockan halv 11 och musiken är avstängd.
Hon hör röster. Hon smyger upp och kickar ut. Det är någon
som står i hallen och pratar med hennes pappa.
Det måste vara en tjej. Det låter så tycker hon.
Dom pussas och säger hej då. Hur kan han? tänker hon. Hur kan han!
Hon slänger upp dörren och skriker.
- Hur kan du?!
- Anna...
- Nej. Hur kan du! Hon dog bara för några månader sen!
- Jag kan förklara...
- Förklara då! Hur kan du tror att någon kan ersätta min MAMMA?!
Hon springer mot dörren. Tar skorna och jacka.
- Anna! Kom tillbaka!
Hon vänder sig om. Kollar på honom ett tag. Sen skriker hon.
- Jag hatar dig!!!
Hon springer ner för gatan. upp mot berget.
Hon halkar flera gånger upp. Men hon bryr sig inte.
Hon orkar inte bry sig. Hon sätter sig ner på den blöta stenen.
Rengnet öser ner. Hon gråter. Man kan se att det är tårar på
hennes kinder inte vatten dropar. Hon sitter där en stund.
Väntar på att tårarna ska ta slut. Men det gör dom inte.
Dom slutar inte. Dom bara rinner och rinner.
Hon hör något och vänder sig om...
|
|
|
|
