Tårar i ögonen Kapitel 2 |
Du var en ängel. Jag såg det i dina ögon. Något som pappa inte såg.
Det var mitt fel. Men du bara log. Du log till det sista.
Önskar jag var som du.
Anna går in genom dörrarna. Dörrarna till matsalen. Lunchen är värst.
Allas blickar när man går in. Alla som försöker förstå hur man kan vara som hon.
Anna sitter med några andra tjejer från gruppen.
Anna äter snabbt. Hon är hungrig men hämtar inte mer mat.
Hon orkar inte bryr sig om hon är hungrig eller inte.
Hon orkar inte bry sig om något. Hon går mot kuratons rum igen.
Hon hör hur folk skrattar. Hon ser hur dom viskar.
Alla vet. Alla vet.
- Hej Anna. Tevligt att se dig igen.
- hej...
Kuraton är ganska ung. Inte som dom andra kuratorna på andra skolor
eller som dom skolan hade innan.
Anna vet mycket om kurtor. Hon vet hur jobbiga dom kan vara.
Att det är oftast gammla som är det. Oftast är dom inte så snygga heller.
- Vad vill du prata om idag då?
- Jag vet inte...
- Hur är det i skolan?
- Bra. Svara hon kort.
- Du vet att du inte behöver ljuga för mig.
- Jag vet. Du säger det varje gång. Men jag orkar inte bry mig okej?
Jag orkar inte bry mig om något! Om jag sitter är eller inte spelar ingen roll!
Inget spelar någon roll. För om en sekund eller två är allt borta!
Anna ser hur hon skriver ner allt på papper. Anna har kollat i den boken en gång.
Kuraton hade gåt utt för att prata med en lärare och hon hade kollat i den.
Det var flera tomma sidor där det bara stog ett datum. Dom första dagarna.
Dom första dagarna var det som hon inte sa något. Ingen kunnde få henne att prata.
Det var så hon blev flyttade flera gånger.
- mm. Hur är det med din pappa?
- Bra som vanligt för han mår alltid bra. Han bryr sig inte!
- Vad bryr han sig inte om?
- Han bryr sig inte om någon. Inte om mig, min bror eller om min...
- Mamma?
Anna säger inget. Kuraton vet. Hon har inte sakt något men kuraton vet.
Alla vet. Men ingen kan göra något.
Ett kort kapitel för jag hinner inte skriva mer.
Kommentera.
|
|
|
|
