[M/M] Heaven in your eyes - Del 8 |
Den här delen är bara… konstig tyvärr >< Hade ingen inspiration när jag skrev den och ja, den är skitdålig faktiskt om jag ska vara ärlig. Men hoppas ni ger nästa del ett nytt försök för jag hoppas den blir bättre än den här :)
- Utan dig gråter själen -
En dörr. En brun dörr med ett massivt handtag. En brun dörr – kanske ek? – med ett litet brevinkast och texten ”Fanny Gud Andersson – Himmel eller Helvete; du bestämmer” fastplitad på en litet lapp. En dörr jag visste alltid skulle öppnas för mig.
Min bästa vän i hela världen.
Jag lyfte handen – så tungt det var – och lät den falla mot dörrens träslag ett par tre gånger, och lyssnade till ljudet av de ekande smällarna. Och sen ett tjurigt rop ”jag kommer, jag kommer”, varpå springande steg uppenbarades och dörren slogs upp på vid gavel, bara för att blotta en lång och slank tjej med tuffsigt blont och rosa hår och stora, guldglittrande ögon.
Har jag någonsin sagt hur ofantligt mycket jag älskar dig?
Först sken det något härjade ansiktet upp i ett vackert leende, innan hon registrerade tårarna som runnits längs mina kinder, och glädjen förbyttes i ren förtvivlan.
”Men älskling”, utbrast hon förskräckt, norpade tag i min arm och drog in mig i hallen, ”har du gråtit!?”
Dörren smällde igen bakom oss och jag klev ur skorna med tom min och vände mig sen mot henne, varpå det skrämda uttrycket i hennes ögon förbyttes mot sorg och hon öppnade sina smala armar och erbjöd mig sin famn.
Jag älskar dig.
”Älskling, kom här”, mumlade hon lågt och jag gled utan ett ord in bland hennes öppna armar och så fort jag kände dem slutas om mig, började jag gråta som en barnunge. Tårarna visste inga gränser då de forsade ur mig som ett jävla vattenfall. Jag snyftade, snorade, hulkade och snyftade lite till medan Fannys armar rytmiskt smekte mig över ryggen och hennes väldoftande hår strök mot min kind.
”Det är bra nu, det är bra nu”, mumlade hon tröstande. ”Såja, Ro, det är bra nu.”
Det kommer aldrig bli bra…
”Fan också!” svor jag lågt mot hennes nersnorade axel och Fanny vred på huvudet och lutade det bakåt, så hon kunde se på mig. Det vackra ansiktet var idel oro.
”Vad är det som har hänt, Romeo?” frågade hon bekymrat och drog mig sen med sig in i vardagsrummet, så hon kunde trycka ned mig i soffan och slå sig ned bredvid. Själv stirrade jag bara tomt framför mig medan hjärtat värkte som en sate i bröstet på mig, och tårarna fortsatte trilla nedför mina kinder. Jag älskar honom och det gör så jävla ont…
Jag kippade efter andan ett par tre gånger, innan jag skakade på huvudet.
”Jag är kär i honom, Fanny. Fan också, jag är kär i honom…” Min röst lät lika ynklig som ett litet barns när den kom ut i friheten, och jag hörde Fanny dra häftigt efter andan. Men jag orkade inte möta hennes blick, orkade inte se de där uttrycket som sa ”vad var det jag sa” och orkade inte inse att hon hade haft rätt heller.
Hon hade rätt då hon sa att jag inte skulle veta hur jag ska hantera det.
Men så kände jag en tröstande hand på min axel, vred på huvudet och såg förvånat på henne. Och i hennes gulskimrande ögon såg jag bara sorg.
”Åh, vännen”, suckade hon tungt, ”när kom du i underfund med det här?”
”Typ för en stund sen.”
”Och varför?”
”Jag låg med honom och efteråt förklarade han att det inte betydde något och att han ville fortsätta hänga med mig. Och det kändes som om jag slutade andas.”
Fanny drog efter andan.
”Du gjorde vad med honom sa du?”
”Jag låg med honom.”
”Låg med honom som i ’hej-låt-oss-ha-vilt-bögsex’?”
”Ja.”
Det blev tyst en stund innan Fanny med ens smög armarna om mig och jag kände gråten som en tjock klump i halsen.
”Åh älskling, fina Romeo-pojken min. Jag varnade dig ju för det här, vännen, varför lyssnar du aldrig på mig?”
Hon var tyst en stund innan hon fortsatte:
”Hur har du tänkt göra?”
Ilsket slog jag mig fri från hennes tröstande armar, for upp ur soffan och blängde på henne.
”Om jag fan vetat det hade jag väl inte rusat in här och grinat som en jävla barnunge!” snäste jag ilsket och Fanny såg bara tyst mot mig.
”Att ta ut din frustration på mig hjälper ingen”, sa hon lågt och jag knöt nävarna där jag stod, sen vände jag förnekande bort huvudet.
”För fan, Ro!” utbrast hon och reste sig ur soffan. ”Prata med mig istället, stå inte bara där och fundera på våld som ett alternativ. Berätta hur det känns för i helvete!”
En stund vände jag bara blicken mot de där guldskimrande, bruna ögonen som jag kommit att älska ända sen den första dag hon kom att ingå i min umgängeskrets. De finlemmade dragen i det vackra ansiktet, det långa, blonda svallet med de rosa slingorna och den slanka, ettriga lilla kroppen.
Du är den enda jag kan lita på.
”Hur det känns”, började jag lågt och knöt händerna så till den grad att naglarna närapå skar in i huden. ”Du vill veta hur det känns… Jo, det ska jag fan tala om för dig! Det var som om någon slöt en kall hand om strupen på mig; jag kunde knappt andas! Sex har alltid bara varit en akt för mig, det betyder ingenting, men Bambi fick mig att känna något jag aldrig upplevt förut! Så fort jag ser honom bultar mitt hjärta, och ler han mot mig dör jag. Hans doft gör mig snurrig och hans röst får mig att dregla.” Jag drog häftigt efter andan och såg något fördunkla min väninnas blick. ”Så fort jag är ifrån honom saknar jag honom och när han sa att han bara var ute efter något ytligt, var det som om han stampade på mitt hjärta. Du vill veta hur det känns, Fanny, du vill veta hur jag känner. Jo, det känns för fan värre än när farsan drämt till mig i ansiktet i alla dessa år, för jag vet inte hur jag ska hantera mig själv!”
Jag märkte inte att jag grät förens något vått vätte mina kinder och fortsatte sin trillande färd nerför mitt ansikte, och droppade ner på det blanka golvet. Så när Fanny sen med ett mjukt, tröstande läte raderade avståndet mellan oss och slöt mig i sin famn, klamrade jag mig fast vid henne och grät som ett spädbarn. Kroppen skakade i attacker jag aldrig förr upplevt och det kändes som om själen gjorde förtvivlade försök att lösa sig ut.
Om det här är att vara kär vill jag aldrig uppleva det igen!
”Det kommer gå över, Ro, tro mig. Det gör förbannat ont ett tag, fan att jag vet hur det är, men det går över och man kan inte annat än stå ut”, mumlade hon mjukt och jag skakade frenetiskt på huvudet, innan jag återigen drog mig ur hennes omfamning.
”Nej”, viskade jag och knöt händerna igen, ”nej, jag behöver något annat. Jag behöver vad fan som helst! Jag orkar inte gå runt och känna som om jag ska gå sönder, jag måste få stopp på det!”
Fanny la en hand på min axel men jag skakade den av mig.
”Jag måste”, mumlade jag förvirrat och rusade mot dörren. ”Jag måste ut härifrån, bort, bara inte här.”
”Romeo…”
”Måste ha något.”
Med ens hade jag på mig skorna, fick upp dörren och flydde därifrån. Fanny gjorde ett försök att ropa på mig, men jag struntade i hennes röst. Kunde inte stanna här, bort, måste härifrån, behöver något.
Hjälp mig, hjälp mig någon!
Ett glas, två glas, tre glas, vem fan bryr sig. Beställa nytt, stjälpa i sig, hejande rop av gillande och sen en ny flaska som måste öppnas. Dricka, svälja, dricka, svälja, ett mantra att följa. Världen blev suddig runt mig i takt med att vätskan fortplantade sig i mitt system och förblindade verkligheten, drev minnen och känslor på flykt, och rummet tycktes gunga i takt med musiken.
”Heja, Romeo, heja!”
Ja, heja Romeo, heja den kärlekskranka idioten som inte fick något. Heja det missfoster som svor på att aldrig känna kärlek, men som föll för en kille som enbart är ute efter sex. Heja den idiot som inte vet hur han ska hantera sina känslor och därför söker tröst i sprit.
Heja det misslyckande som ingen kan älska tillbaka.
Ett, två, tre…tusen och ut från baren. Ljuden från den levande staden kastades mot mina öron och bombarderade min skalle, medan jag full som ett jävla ägg ragglade iväg längs gatorna och stirrade tomt framför mig. Inte ens sprit kan döva smärtan inombords. Den bankar på som en jävla sate!
Döva, vad som helst, ge mig tabletter och jag tar det! Bara…något…som…tar…bort…smärtan… och bilden av hans himmelsögon.
Upp med mobilen, kolla igenom den milslånga listan av tjejnamn vars ansikten jag inte kan placera. Men där, se där; henne minns jag än! Det blonda håret, fräknarna, den nätta men ack så vältränade kroppen. Hud som silke och ben som kan mätas i km. Och ögonen är inte som Hans.
Maja, jag behöver dig just nu.
Det första som mötte mig var fräknarna när dörren öppnades, och sen ett rop av förvåning. Den bleka huden slungade tillbaka minnen och dofter jag trodde jag förträngt, och de grönblå ögonen gnistrade i ansiktet. Jo, hon är fortfarande vacker.
”Romeo!” utbrast hon förskräckt och satte ena handen för munnen. ”Vad gör du här!?”
Utan ett ord vältrade jag in i hallen, famlade efter dörrhandtaget och drog sen igen dörren så att endast tystnaden kom att klä oss båda.
”Jag behöver sällskap”, mumlade jag lågt och grep sen tag om hennes smala armar, kände henne skälva till. ”Jag behöver något som tar bort allt det andra.” Jag slog till med handen över bröstet. ”Tar bort det onda här inne.”
Majas ögon fördunklades av frågor.
”Tar bort vad, Romeo?”
Jag fnös till och händerna om hennes armar knöts till hårdare, vilket fick henne att kvida till. Ja, kvid för mig, älskling.
”Det onda, det som smärtar, jag kan fan inte döva det och det driver mig till vansinne!” Mina blodsprängda ögon riktigt trängde in i hennes och fick henne att blekna. ”Jag står inte ut med det, hjälp mig, Maja, hjälp mig!”
Hon skakade skrämt på huvudet men jag pressade läpparna brutalt mot hennes och kände genast hur hennes kropp kapitulerade i min famn. Hon sjönk ihop, la armarna om min hals och lät sin egen tunga bli ett ivrigt gensvar. Flämtande och flåsande tumlade vi omkull på halvgolvet och mina händer for över hennes kropp och skalade av plagg efter plagg, tills den bleka huden blev synlig och bjöds ut till provsmakande.
Med en suck slöt jag läpparna om hennes ena bröst och hörde henne gnälla lågt, varpå min skalle exploderade. Måste känna, måste röra, måste smaka, måste döva.
Så där på hallgolvet tog jag henne så som jag gjort förr, trängde in i henne som en upphetsad hingst och hörde henne skrika mitt namn. Hon var inte Bambi, hon hade inte hans hår ej heller hans ögon, och hon hade inte hans doft eller hans röst. Men hon tröstade mig, tröstade mig bättre än Fannys omlindade armar, bättre än spriten som gjorde min syn suddig och bättre än vad mina nävar kunnat ge mig om de gett sig på en oskyldig.
Hon omfamnade mig med alla sina sinnen och fick mig att snyftande begrava ansiktet i hennes hår när kapitulationen kom. Inte heller den här gången märkte jag att jag grät.
Det hade mörknat ute när jag tyst gled ur hennes famn och bort från soffan, där vi efter den tredje omgången hamnat.
Försiktigt gled jag i mina byxor och drog på mig tröjan, medan jag kastade en blick åt hennes håll. De blonda lockarna låg utslagna över den mjuka kroppen, och det nakna bröstet höjdes och sänktes i takt med hennes sovande andetag. Jag är ledsen att jag lämnar dig såhär.
Efter en stunds övervägande smög jag fram mot henne, böjde mig ner och placerade en mjuk kyss på hennes lena panna, varpå hon mumlade i sömnen och vände sig om.
Jag bredde en filt över henne innan jag reste mig och gick bort mot dörren, öppnade den och smet ut. Den klara och svala natten rensade mina berusade tankar och fick min gång att bli rakare, medan jag utan mål spankulerade fram i natten. Det var först när jag nådde en tom parkbänk som benen vek sig och jag sjönk ihop på den likt en skjuten.
Med huvudet i händerna lät jag tårarna komma för säkerligen fjärde gången den här dagen, och skaka om min kropp. Det gör fortfarande ont inombords…
Fan va dåligt det var >< Nåja, vi får hoppas att nästa del blir bättre :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | VampyrenSamantha - 28 jun 09 - 16:11- Betyg:  | | ._. | | Mp3 - 19 jun 09 - 00:31 | | Det här gjorde ont att läsa. | | Notchii - 18 jun 09 - 15:18- Betyg: | | DÅLIG?!? Den var inte dålig!! Jag älskar den här novellen, det är så synd om honom, men ändå inte för han gör jue likadant! Mejla nästa tack, vill läsa mera!!^^ | | Justmyfault - 18 jun 09 - 14:26- Betyg: | | det här var allt annat än dåligt! | | Justmyfault - 18 jun 09 - 14:25- Betyg: | | det här var allt annat än dåligt! | | _mos_ - 16 jun 09 - 23:55- Betyg: | nej asbra! fy skäms inte säga att den är dålig! jag skickar mina ninja hamstrar på
dig!!! | | _Live_life_ - 16 jun 09 - 21:11 | dålig?
fan heller.
du är ju för helvete som de där skitsmala tjejerna som ser
feta tanter i speglen.
du är ju bäst.
inse det. | | Boegapa - 16 jun 09 - 20:17- Betyg: | OMFG, Stackars Ro! D: Jag tycker inte om Bambi nu. Eller förresten, Liam. >:D *elakt skratt*
Jag tänker sno Romeo och ge han massa kramar. Sedans ak jag ta över Bambis hjärna och få honom att bli övermänskligt kär i Romeo. Hahah, jag har planer nu >:D | | Doloragudo - 16 jun 09 - 19:22- Betyg: | Jag började nästan grina som ett barn jag också : <
känslosam text. Verkligen gripande och bäst! Huuhuhuh, vill läsa nästa nu med momangen ò.ó | | sandruskapuska - 16 jun 09 - 16:30- Betyg: | | stakars kille :S | | emptyreality - 16 jun 09 - 15:51- Betyg: | okej, jag kan inte fästa ordet dålig någonstans i denna texten .______.
sjukt bra skrivet! och synd om stackars ro :< | | WalkingTheDemon - 16 jun 09 - 14:15- Betyg: | Bra :D
Stackars Romeo :/ | | NeMriA - 16 jun 09 - 13:16- Betyg: | VAD FAN MENAR DU MED DÅLIG? NU ÄR DET DU SOM ÄR DUM I EN ARMHÅLA NÅGONSTANS - ELLER VAD DET NU VAR DU SA -.-
Jag dör. Jag dör så jävla mycket. Du skriver så förbannat bra så jag kreverar här, och hej här vill jag hoppa in i novellen och krama ihjäl Romeo ;_;
AJKSGYTJKL.
Nu går jag och dör en gång till.
<3 | | -Cute - 16 jun 09 - 10:39- Betyg: | PÖH! GAAH! grattis till mig och mina intelligenta ljud ;__; I ALLA FALL! Hur vågar du ens öppna din lilla mun och påstå att att att det här var dåligt *springer runt och gallskriker i en liten cirkel* FÖRSTÅR DU HUR BRA DU ÄR!! Nej tydligen inte! ANYWYAS, nu är det novellen inte dig jag ska kommentera (A) jag har suttit och lipat som en himla...himl. FLODHÄST! Eller något, och nu sitter jag typ och tröstäter mackor för Romeos skull :o stackars änglapojke<3 BUHÄÄÄÄ och och BAMBI BAMBI! han, ska ...komma ridandes på en vit häst och ropa jag älskar dig och sen lever dom lyckliga i alla sina dagar!
[ignorera den här kassa kommentaren, du är bäst och det är synd om Romeo.] | | MoRoTpOwEr - 16 jun 09 - 10:36- Betyg: | IM döing tralalalalalaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa ..
Seriöst gaah lixom den han hon fiifan '-' . Och du ska hålla din trut stängd
Den söög inte alls mkeey x-x !!
Och så ska jag berätta allt du skriver är bättre än allt ööh ..allt .
och så vet jag inte hur jag ska förklara mig så jag kmr tbx senare
Puss&Smäcks | | InTheShadows - 16 jun 09 - 09:57- Betyg: | omg, hur kan du säga att den var dålig???
Kvinna, du är en mästare i höjd med J.k Rowling och Stephanie Meyer. :)
<3333333333333333333333333333 | | PlEaSeKiLlMe - 16 jun 09 - 08:10 | | den är inte dålig! den är skit bra <3333 |
|
|
|
