Var är din gloria? [Del 2] |
Först och främst; Tack -Cute och Rosapapper som duktigt lämnade en varsin kommentar, anledningen till att den här delen kommer ut redan idag. Ni andra som inte kommenterade men som ändå läste... det saknas ord för erat svek *spänna blicken i er och känna mig mycket dramatisk*
Här kommer i alla fall fortsättningen, varsågoda.
Del 2
En nerklottrad parkbänk fick assistera som matplats medan Matthew försiktigt smakade en bit av en välstekt ostburgare. Med ett litet flin tog han sedan en stor tugga och inom loppet av ett par minuter var middagen avklarad.
När han var klar lutade han sig mot det ljusblåa ryggstödet och drog benen närmre kroppen för att skydda sig från den kyliga kvällsluften.
Han gäspade och slängde en blick mot klocktornet som skymtades bakom ett par stora ekar, 21:37, fortfarande lite väl tidigt för att söka logi för natten, men han var trött och kunde lika gärna vila en stund utan att det skulle göra något.
Först trodde han att det var klockans utrop för tolvslaget som hade väckt honom, men snart hörde han hur fötter slog mot gruset och satte sig genast upp, klarvaken och på sin vakt.
Vilka de än var som kom gåendes var de inte speciellt tystlåtna av sig, han kunde höra deras skratt klart och tydligt och när de pratade lät det mer som om de skrek till varandra.
Han reste sig upp och sträckte på sig, de som väckt honom skulle snart runda den stora häcken och kliva ut i lyktstolpens vita sken så att han kunde urskilja deras ansikten.
Han slöt ögonen för en stund och koncentrerade sig, andades in lukten av alkohol och svett, han rynkade pannan och skakade på huvudet – det här kunde innebära problem.
”Fy fan, miffot höll på att skrämma ihjäl mig!” Gastade en lång kille med solglasögon och skinnjacka medan han vinglade till och pekade bort mot Matthew som nu öppnade ögonen och betraktade dem med en svårtolkad glimt i de bruna ögonen.
Det lilla gänget väsnades och slängde ur sig saftiga förolämpningar åt honom men han brydde sig inte, han hade fått upp ögonen för en av tjejerna och såg på henne med ett oförståeligt intresse.
Hon hade rött, spretigt hår som stod likt en gloria kring hennes bleka ansikte och de gröna ögonen var hårt sminkade.
Han andades in och kunde känna hennes personliga doft som påminde om nyutslagen lavendel, men han kunde även känna doften av alkohol komma från hennes mun var gång hon andades ut och det låg som en dimmig slöja över hennes blick.
Hon vinglade till och stödde sig tungt mot den blonda killen med skinnjackan samtidigt mötte hon Matthews blick och han grimaserade lätt när det enda han kunde läsa från hennes bleka ansikte var rädsla och ärlig förvirring.
”Galningen stirrar på mig, vad fan ska jag göra, han ser ju för fan livsfarlig ut?!” Hennes tunna, skarpa röst skar genom luften och den lilla gruppen drog sig tätare varandra, som om de trodde att han skulle kunna utgöra något hot för dem.
”Ta det lugnt, jag ska gå nu”, sade Matthew och höjde händerna i luften som för att visa dem att han inte skulle försöka hitta på något lurt.
”Det hoppas jag, annars ska jag fan slå in skallen på dig”, vrålade den blonda killen och riktade en spottloska mot honom som landade vid hans fötter.
Matthew skakade bara på huvudet, gav den rödhåriga flickan en sista bekymrad blick innan han vigt hoppade över parkbänken och småjoggade iväg från det lilla gänget och bort mot hamnen.
”Shit!” Ursinnigt sparkade han till en tom ölburk som låg och skräpade och såg hur den flög i en loj båge och rullade in bakom en stor, grön container.
”Det första mötet är viktigast, jag har just nu försvårat hela saken för mig själv, bra gjort Matthew Thorn, bra gjort. Hon kommer bara vara livrädd för dig nästa gång hon ser dig och den där fjanten i skinnjackan kommer tro att han kan spöa skiten ur dig… vilket han faktiskt kan!” Han sjönk ner på marken med ryggen tungt lutad mot en av de röda fiskebodarna.
Ursinnigt dunkade han huvudet mot väggen och förbannade om och om igen sig själv.
”Lycka till med den här säger jag bara”, viskade han för sig själv och gick sedan fram till den låsta dörren till fiskeboden, han lyfte ner en liten hink som hängde på en spik ovanför ett förbommat fönster och plockade upp en rostig nyckel. Med dens hjälp kom han in i värmen och gjorde sedan i ordning sin sovplats för natten.
”Imorgon får du försöka ställa saker och ting till rätta, du vet att tiden är knapp Matthew Thorn”.
Och med de orden somnade han.
Okej, nu får ni allt ta och kommentera, annars ser jag ingen vits i att ens lägga ut någonting här, det finns många andra skrivsidor som jag kan få respons från, men jag dyrkar dikta och hoppas att ni kanske skulle vilja lämna en kommentar eller två om mitt skrivande :)
/JvJ
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lora - 10 nov 09 - 23:29 | | hm.. vem är hon? varför är tiden knapp? Och hur kan han känna dofter etc så bra? Frågor som måste få svar genom fortsarr läsande^^ | | sorgen - 22 jun 09 - 13:28 | | Men bra ju! | Rosapapper - 15 jun 09 - 20:33- Betyg:  | | Hihihi, jättebra:D:D! Skynda dig med fortsättningen :> | | Maadelen3 - 15 jun 09 - 19:05- Betyg: | WUNDERBART!
och jag måste ge dig extra creds för att du valde ett sådant fint namn som matthew, jag är lite småkär i bl.a det namnet (a)
men du skriver så sjukt bra att det inte är sant! och du ska fortsätta skriva och lägga ut här, annars kommer du få ett helvete från mig (ah, nästan jallfall!) haha! :)
MER NU JENNY!
hihihi! <33 | | Hexan94 - 15 jun 09 - 18:09 | | bra! vill läsa mer ;D | | linnea_ - 15 jun 09 - 16:49- Betyg: | | jättebra! väntar på fortsättning :) | | friends4ever - 15 jun 09 - 16:22 | | Du skriver värsta bra du juh :) Saknar dock dina harry potter fanfics, dom ägde (y) | | -Cute - 15 jun 09 - 16:17- Betyg: | | Asså, jag blir helt intresserad av den där Matthew! ÒÓ och det stör mig att jag inte förstår mig på honom XD |
|
|
|
