Var är din gloria? [Del 1] |
En ny historia som jag jobbar med och som jag tror att jag kommer skriva ganska så mycket på just nu, så.. är ni intresserade så lämnar ni en kommentar när ni läst klart.
/JvJ
Del 1
Utan ett ord gick han genom den långa korridoren och bort mot sitt skåp, eleverna runtom honom tystnade kvickt när han kom nära och drog sig knappt märkbart undan, utan att riktigt förstå varför.
Matthew skakade lätt på huvudet med ett sorgset leende. Med en van rörelse öppnade han kodlåset och slog upp den ljusgröna skåpdörren, utan att ens snegla på schemat slängde han in väskan och tog fram historieböckerna.
Medan han gick mot klassrummet längst bort i byggnaden som var avsedd för historieklassen var han djupt försjunken i tankar, vagt medveten om hur eleverna han passerade genast bytte samtalsämne när han kom inom hörhåll.
Minuterna innan deras lärare professor Walder skulle anlända nyttjade han till att med en prydlig, väl inövad handstil skriva den uppsatts om Antikens Rom som skulle vara inlämnad idag.
Han behövde inte ens se upp från pappret för att förstå att klassens tjejer stod och viskade om honom samtidigt som de gav hans figur uppskattade blickar. Han kunde höra hur pojkarna knuffades och muttrade ilsket om hur han medvetet stal flickornas uppmärksamhet bara för att han var ny här.
Han flinade lätt för sig själv och hann precis avsluta en så gott som felfri beskrivning av hur det var för människorna i Antikens Rom, om deras traditioner och visioner, när professor Walder kom upp för stentrappen med famnen full av böcker.
Utan ett ord låste han upp dörren och väntade tålmodigt på att hans elever skulle gå in innan han själv klev in i det svala klassrummet och stängde dörren. Med en liten suck ställde den grånande historieläraren stapeln med böcker på katedern och blickade ut över den samlade klassen.
Matthew hade avsiktligt placerat sig längst bak i hörnet och betraktade nu sin nye lärare med en outgrundlig glimt i de kastanjebruna ögonen.
”Så vi har en ny elev”, sade professor Walder lätt när han mötte Matthews blick och vinkade fram honom. Eleverna följde honom med blicken när han gick genom rummet för att sedan stanna framför läraren. ”Nå ditt namn?”.
”Matthew Thorn”, svarade han med ett avslappnat leende under lärarens granskande blick. Han kunde se hur professor Walder rynkade pannan medan han iakttog honom, som om han brottades med gamla minnen som befann sig för långt bort för att kunna nås.
”Känner jag dig?” Frågade han sedan, så lågt att knappt de som satt på bänkarna närmast hörde honom. Matthew avfyrade ett brett leende och skrattade lätt samtidigt som han skakade på huvudet så att de gyllenbruna lockarna föll ner över hans ögon.
”Hur skulle ni kunna göra det professorn?” Frågade han lättsamt och dolde väl den oro han egentligen kände samtidigt som han föste undan luggen med en van rörelse. ”Jag har nyligen flyttat hit och har inte haft chansen att bekanta mig med någon”.
”Hm. Dåså, kan ni kanske dela ut de här böckerna om Pompeji”, sade professorn kort och vände sig sedan mot klassen medan Matthew delade ut de nötta exemplaren. ”Vi kommer nu börja prata om Pompeji, om dess storhetstid och abrupta slut, och om ungefär tre veckors tid kommer vi att avsluta det med ett saftigt prov”.
Hela klassen utbröt i dämpade protester och Matthew log lätt för sig själv när satte sig vid sin plats längst bak i klassrummet igen, om det var någon som alltid hade älskat prov så var det Edvin Walder.
Mot lektionens slut påminde professor Walder eleverna om att lämna in sina uppsatser om det Antika Rom och han blev minst sagt förvånad när han såg det lilla häftet med prydlig handstil som lades på den förvånansvärt lilla högen av inlämningsuppgifter.
”Ni började i West High för bara en vecka sedan och det här är er första historietimma, hur visste ni att ni skulle skriva en uppsats till idag?” Frågade han förbryllat samtidigt som han ögnade igenom texten.
”Frågar man i expeditionen så får man reda på arbete som snart ska vara färdigt och inlämnat, jag tror inte att jag skulle bli så populär om jag slapp skriva det här medan de andra i klassen var tvungna”, sade han med ett litet leende och Edvin Walder gav honom en minst sagt förbryllad blick.
”Det är inte många som lämnar in sina arbeten och de som gör det brukar oftast bara kopiera texter ur böckerna”, sade han och kastade ännu en blick på uppsatsen framför sig, ”ni kanske redan hade läst om Antikens Rom på din förra skola?”.
”En del kanske”, sade Matthew med ett skratt och nickade sedan som hejdå och lämnade klassrummet. Det där hade ju gått fint, tänkte han med ett leende, nog hade han trott att det skulle bli svårare att gå på just historietimmarna, men troligtvis så kände professorn inte igen honom – och det var inte alls så konstigt, han hade inte mött hans blick sedan avgångsklassen 71.
Seså, lämna nu en kommentar med både ris och ros.. för jag är väl i alla fall värd en liten kommentar efter all tid jag lagt ner på den här delen för att få den så bra som möjligt? *flina*
/ Eran JvJ
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Violet - 16 jun 10 - 23:40- Betyg:  | Jag tyckte denna var fängslande och du väcker en himla massa förväntningar med ditt mystiska framställande av Matthew.
V&L | | Lora - 10 nov 09 - 23:25 | Jag älskar dina små hintar tidigt i texten att det är något speciellt med honom, och att läraren borde känna igen honom!:D
Den är underbar!^^ | | Mangasagan - 9 jul 09 - 16:59- Betyg: | | Jättebra <33 du skriver som alltid underbart bäst<3 :D | | sorgen - 22 jun 09 - 13:12 | | Bra början! Spännande! | | Chillaah - 16 jun 09 - 11:07- Betyg: | ROSROSROSROSROS !!!!
åååååh jag älskar sånna här noveller! även fast detta är den första jag läst....så har det redan blivit en av mina favoriter !!
ska läsa nästa del nu...
SKIT BRA ! | | Jagvill - 15 jun 09 - 22:36- Betyg: | För att ha skrivit det här har du nof en bra fortsättning
ROS | | -Cute - 15 jun 09 - 14:41- Betyg: | | verkar spännande :D | | Rosapapper - 15 jun 09 - 14:18- Betyg: | | Jättebra:D! |
|
|
|
