Till oss som inte är som. Dom |
Människor som trivs
(fast dom har ju sina rutiner och vanor)
Vänder inte ut och in på själen
(fast dom föddes ju normala)
Inga vredesutbrott och skrika ut paniken
(nej dom har ju ingen anledning)
Nattebarn, ta natten i din hand.
Natten, ge barnet ditt svarta band.
Hand i hand med musiken.
Ta allt i din mun. Som tungor. Som sprit. Som cigg.
Spotta ut allt. Ord som ekar i natten. I takt till musiken.
Spring till nästa, spring till andra.
Med ciggen i hand, längs nattens band.
För oss onormala
(ni ser vårat humör som en berg och dalbana)
För oss missförstådda
(skriver i era papper att det här inte var det förutspådda)
Även om jag inte är normal.
För jag vet att du inte förstår
Även om jag tar mig fram som en orkad.
Och du undrar i ditt lugn
Jag kommer tillbaka då jag nått svarta bandets slut.
Då det är morgon. Då jag är normal.Då jag är.
Som du.
|
| Kommentarer | | Lumiere - 15 jun 09 - 18:34 | | i like this one. | | Tiggarflikkan - 14 jun 09 - 19:50 | Dikten känns nästan läskig, eftersom den är - när man tänker efter, vilket man tvingas göra - väldigt sann.
Riktigt bra dikt, välformulerad. |
|
|
|
