En kärlekshistoria del 4 |
Efter en liten stund öppnades den av en kvinna, inte äldre än Anne med tre barn
hängande i kjolen. Jane kände igen henne, det var grindvaktarens fru, mrs Hamilton,
de hade blivit presenterade en gång för länge sedan.
"Jo, jag undrar om ni kunde öppna grinden åt mig!" Frågade Jane i vänlig ton.
"Nej, miss. Vi har fått stränga order om att inte öppna för miss! Jag är så ledsen!"
Svarade hon. Jane suckade tungt. Hon tackade mrs Hamilton, och gick bort från
grindvaktarstugan.
Jane hade välsignats med en mycket god fantasi, och hon väntade på att den skulle
ge henne en någorlunda acceptabel flyktplan, men detta inträffade emellertid inte.
Hon gick in i huset med raska steg. Kunde fadern ha glömt att be någon av
tjänarna att hindra henne från att gå utanför huset? Rätt som det var fick hon syn på
Betsy, köksflickan. Betsy Cooper var bara fjorton år och liten till växten.
Kära läsare, det jag nu kommer att berätta om är något barbariskt, men jag
ber er att för all del ha överseende med kära Janes beteende, minns att hon vid
detta tillfälle är mycket olycklig och lider av desperation.
Jane gick fram till den unga kökspigan.
"Betsy? Jag vill att du gör en sak åt mig!" Sade hon i befallande ton. Betsy var
mycket rädd för Jane, varför visste ingen. Hon tittade skräckslaget upp på
vår hjältinna.
"Jag vill att du ger mig brevpapper! Kosta vad det kosta vill! Om du inte gör som jag vill,
säger jag till pappa att du slarvat med disken igen, och då blir du avskedad!
Seså, rappa på!"
Stackars Betsy vågade inte göra annat än att lyda, och gick med ett "J-ja, miss!"
ner i sin kammare efter brevpapper. Jane tog pappret (som för övrigt hade kostat Betsy
hela hennes månadslön, eftersom att hon hade sin mor i skattland) bläcket och pennan
som Betsy hämtat, och försvann upp på sitt rum, och ville inte under några som
hälst omständigheter bli störd. Detta brev fick hon ihop:
"Käraste Gemma!
Det ligger mig ont att du, på min vägnar har blivit avskedad! Det var verkligen
illa att far fick reda på min och Jasons brevväxling! Någonting jag inte kan
förstå är vem som talade om det för honom!
Hur som hälst så hörde jag av mamma att Jason kommer hit! Jag måste få träffa
honom, ty han är mig kärare än livet själv! O, om jag aldrig mer får se honom
vet jag att jag kommer dö! Jag vill att du lagar att jag får träffa honom, gud
vet hur, men jag måste träffa honom, käraste Gemma! Gör vad du kan, svara
snarast, så hittar vi på någonting! Åh, mitt hjärta är i trasor! Din för evigt
tillgivne e.t.c."
Då hon förseglat det gick hon raka vägen tillbaks till Betsy, och tvingade henne
med orden "Lämna detta till miss Gemma Dornes, annars får du stryk!" att
leverera brevet. Jane tyckte att hon hade lagat det hela bra, och så snart hon
förvissat sig om att Betsy kommit iväg, satte hon sig tillrätta i salongen med sitt
handarbete. Modern hade visserligen lämnat dem, men annars var sällskapet
detsamma.
”Fick du någonting skrivet, Jane?” Frågade Anne utan att ta blicken från sitt broderi.
”Jadå!”
”Och sade du till Thomas att lämna det?”
”Jadå!”
”Fortlöpte allt på bästa sätt?”
”så du frågar, ja, det gjorde det!”
”Bra!” Det blev tyst mellan de tre systrarna en lång stund, innan Valorie sade:
”Vi pratade just om mr Frederick Fortland, och den avsevärda tillgivenhet han uppmärksammat Anne med på senaste tiden! Visst har du också märkt det, Jane?”
”Utifrån det lilla jag är tillåten att se – ja!” Svarade Jane. Föremålet för deras konversation rodnade.
”Och Anne besvarar hans känslor!” Fortsatte Valorie, då Anne rodnade ännu större, ”Jag förväntar mig ett anbud redan denna vecka!”
”Jag är säker på att han inte tycker om mig hälften så mycket som han tycker om dig12 Sade hon.
”Sss, mig! Vad bryr jag mig om honom! Du vet att mina känslor ligger åt annat håll!”
”Jo, jag vet att de är planterade i mycket ädlare jord, hos en sir Robert Steward!” De båda äldre systrarna skrattade, medan Jane satt försjunken i egna tankar.
”Du då, Jane? Jag vet att det inte är lämpligt, och att far har förbjudit det, men vem äger ditt hjärta?” Valorie hade helt slutet att ge sitt handarbete uppmärksamhet vid detta förbjudna samtalsämne.
|
|
|
|
