Im gonna make it. |
Jag tror att världen är full av överraskningar. Både bra och dåliga. Man kan se världen på två sett. Man kan se världen som en plats där allt är möjligt, men också som en plats där allt är mörkt. Jag lärde mig vad smärta är redan när jag var ett barn, sedan dess har smärtan varit en del av min vardag,
Lyckan kommer ibland, och det är på grund av dom stunderna som man lever för.
Det är dom stunderna som ger en kraften att orka fortsätta. Att orka gå upp ur sängen fast man helst bara vill ligga kvar.
Man ser smärta i stort sett varje dag, utan att man tänker på det. På nyheterna, när man går på stan, i skolan, på jobbet osv.
För vissa är livet som en dans på rosor, inte alltid men oftast. För andra är det aldrig det. Om man tänker efter så är livet väldigt orättvist. Varför måste vissa människor gå runt och lida, medans andra kan skratta sig igenom sitt liv?
Jag gick förbi en skola en gång. Då såg jag en pojke sitta ensam på skoltrappan medan dom andra lekte. Jag ville så gärna gå fram till honom och säga att allt kommer bli bra. Men det kunde jag inte. För jag hade ingen aning ifall allt skulle bli bra. Hur gärna jag än ville det. Jag ville gå fram och krama om honom, och visa han vad lycka är. Men vet jag ens själv vad lycka är?
Om jag tänker efter så vet jag nog inte det. När smärtan har blivit en sån stor del av ens liv så glömmer man bort vad lycka är. Tills den dagen man får uppleva det igen, och kunna säga “Ja, jag är lycklig”. Men till dess, är lycka bara ett minne blott.
Ett barn är alltid glad och skrattar, i alla fall vad vi ser. Men vem vet vad som döljer sig i ett barns hjärta. På dagis och i skolan kan dom skratta och vara hur glada som helt, men när dom kommer hem? Ja, vem vet vad som händer då? Det barnet man tror är lycklig kanske inte har ett riktigt hem.
Lika dant med hon tjejen som är populärast på skolan, vi tror att hon har det hur bra som helst. Men även hon kan fejka ett leende, som vilken annan människa som helst. Och alkoholisten som sitter på en barkbänk mitt i natten med en spritflaska i handen. Han då? Han kanske har haft en bra barndom, men någonstans på vägen så gick något väldigt fel. Men en sak är jag säker på. Im gonna make it.
|
|
|
|
