[m/m] - Du är förbjudet område. (Kapitel 6.) |
Hur fick jag dig att älska mig?
Jag såg ner i golvet i mitt rum, jag satt i min säng och hade rätt tråkigt. Jag hade städat hela mitt vardagsrums stora rum bara för att jag varit så rastlös, jag ville att dagen skulle gå fort. Det var ju Måndag imorgon och det betyder att jag skulle få träffa Natinel igen. Fast det kanske inte var så bra egentligen. Jag ställde mig på golvet och gick några steg fram och tillbaka i rummet, jag hade verkligen tråkigt. Till slut beslutade jag mig för att ringa Duz och klaga lite.
“Hejsansvejsan, det är Duz?” svarade Duz på sitt speciella lilla sätt.
“Hah, hej Duz. Det är Mattias.” sa jag och satte mig i skräddarställning på golvet.
“Hej baby, hänt något nytt med Magister Snygg?” sa Duz och jag kunde höra att han log.
“Jo.. Efter han hade sett mig dansa, sa han att han tyckte det var det vackraste han sett..” Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. “Sen när jag började protestera, kysste han mig..” Jag hann inte längre, det hördes en duns i telefonen. “Hallå? Duz? Vad var det som lät?”
“Åh, det var bara jag som ramlade för att du just sa världens grej!” sa Duz och jag log. Nu börjas det.
“Så viktigt är det väl inte?” log jag och vilda protester lät i luren. “Jaja, okej! Lugna ner dig!”
“Ska jag lugna ner mig?! Du har kysst din stora kärlek utan att berätta det för mig direkt efteråt!” skrek Duz surt och jag skrattade till.
“Förlåt mig, kära du.” sa jag och la mig ner på golvet.
“Är ni typ, ihop nu eller?”
“Nej, eller jag vet inte..” sa jag tvekande. Jag började berätta hela historien och grät nästan när jag var klar.
“Men gubben då, åh. Förbered dig, jag kommer hem till dig. Klick.” Jag suckade uppgivet, och la mig i sängen igen. Det tog en halvtimme innan Duz flämtande rusade in i mitt rum och störtade rakt ner i min säng.
“Men hejsan, herr Andfådd.” sa jag och smålog.
“Jag sprang faktiskt hela vägen, det är ju superlångt till dig!” sa Duz och smög sina armar runt mig och drog in mig i en kram. “Och du lät så ledsen att jag bara var tvungen att komma och krama dig.”
Jag log tacksamt och drog den lilla varelsen som brydde sig så mycket närmare mig.
“Du är så snäll mot mig.” viskade jag och Duz fnittrade.
“Och du vet att jag är sjukt kittlig på ryggen.” sa Duz och började skratta högt när jag kittlade honom mera.
“Du skrattar sött.” skrattade jag och Duz var närapå död.
“Snälla, jag ber dig! Jag kommer avlida, oh my god!” tjöt han och fäktade med armarna för att komma loss. “Jag gör vadsomhelst, snälla Mattis!”
“Du vet hur mycket jag hatar mitt smeknamn!” sa jag ondskefullt och slutade inte kittla honom. Jag kallades Mattis som barn, men med åldern försvann det. Speciellt eftersom jag fick något ryck varje gång någon sa det.
Vi brottades i min säng, som egentligen var en dubbelsäng, så vi hade rätt mycket plats att brottas runt på.
“Okej, okej! Mattias då! Snälla..!” sa Duz och hans röst lät svag efter allt skratt. Jag gav mig inte, jag älskade höra Duz skratta. Det gjorde mig glad.
“Amadeus, jag tycker faktiskt om att kittla dig.” sa jag och lipade emot honom. Jag visste hur mycket han hatade sitt riktiga namn. “Vad ska du göra åt det?”
“Säg inte Amadeus, det är fult!” skrek Duz och fnittrade när jag kittlade honom i nacken. “Snälla, sluta kittlas!”
“Okej då, bara för att jag är snäll idag.” sa jag och skrattade åt hans utmattade min. Jag la mig bredvid honom och kände mig med ens deprimerad igen.
“Jag fick just ett anfall av ‘sakna-Natinel-sjukan.’, sjukt jobbigt..” mumlade jag och la mig närmar Duz som slog armarna runt mig igen.
“Jag älskar dig, bästa vän.” viskade han och log stort, och jag log tillbaka.
“Jag älskar dig också.” viskade jag tillbaka. Jag kände hur mycket sanning det låg i det, jag älskade verkligen min lilla bästa vän. Duz drog efter andan och stirrade på mig. “Vad?”
“Det har du aldrig sagt till mig. Du har bara flinat sådär jättegulligt emot mig, men aldrig sagt något.” sa Duz hänfört och la en hand på min kind. “Jag har alltid tänkt att du är rädd för att säga dem orden. Jag var beredd på att aldrig höra dig säga det, så jag blev lite chockad.” Jag blev mållös. Jag hade sagt ‘jag älskar dig’ till en person i hela mitt liv, Johannes. Jag hade förstått innebörden av orden tidigt, hur viktigt det var att inte slänga runt dem.
“Jag sa det bara till..” började jag och svalde lätt.
“Till..?” Duz log uppmuntrande.
“Johannes, kommer du ihåg honom? Han som jämt satt bredvid mig?” frågade jag och Duz tänkte efter. Man såg verkligen när han kom på vem det var.
“Han med platinablont hår?” sa Duz och jag nickade.
“Precis han ja, han var min stora kärlek för två år sedan.” sa jag och Duz tittade storögt på mig. “Jag sa det en gång. En jävla gång, när han och jag låg på kullen här utanför en sommar för två år sen. Johannes och jag låg så nära varandra och höll varandras händer. Johannes tittade upp i himlen och kommenterade hur vacker himlen var.” Jag gjorde en paus innan jag fortsatte berätta, minnet hade börjat spelats upp inom mig och det gjorde ont.
“Mattias, kolla vad vacker himlen är. Den är nästan helt rosa och molnen är blå, det är så fint.” säger Johannes andlöst och tittar hänfört upp i himlen. Jag trycker till hans hand och vänder mitt ansikte mot hans, så jag ser hans profil.
“Du är så mycket vackrare.” säger jag och Johannes vänder sitt ansikte för att titta leende på mig. Jag lutar mig fram och kysser hans underbara läppar och han kysser villigt tillbaka. Sen kryper han upp i min famn, vilar sitt huvud på min axel och tittar fundersamt ut i tomma luften. Jag tittar ner i hans rufsiga, platinablonda hår och jag vet att mitt hjärta dunkar för den här killen.
“Mattias, älskar du mig?” frågar Johannes med någon ledsen underton i rösten. Jag tänker efter innan jag svarar, älskar jag Johannes? Ja.
“Ja, Johannes. Jag älskar dig så himla mycket.” säger jag tyst och kysser hans hår.
“Jag älskar dig också, du är världens bästa.” Johannes ler och rullar upp på mig. Han lägger sina händer på min bröstkorg innan han kysser mig igen. Jag ler och fylls av någon varm känsla när våra tungor möts. Jag avbryter kyssen och blickar djupt in i hans isblå ögon.
“Lova att aldrig, aldrig lämna mig, Johannes.” sa jag med intensiv ton.
“Jag lovar att aldrig i hela mitt liv lämna dig, Mattias. Varför lämna det som gör en lycklig?”
“Varför lämna det som gör en lycklig..” avslutade jag historien, då hade mina tårar redan börjat rinna men det brydde jag mig inte om. Hela min kropp ropade efter Johannes närhet igen, men det var omöjligt.
“Vad hände med honom?” sa Duz och jag kollade på honom. Jag såg att han grät, han var så känslig, min Duz.
“Hans pappa misshandlade honom, en kväll blev det ett slag för mycket helt enkelt..” viskade jag med smärtan som spred sig i bröstpartiet.
“Åh, vännen. Älskade, lilla Mattias.” Duz grät så att han skakade och kramade om mig hårt. “Jag är så ledsen för din skull.” Jag hulkade till och kröp verkligen ihop i Duz famn. Tänk om jag varit utan honom nu, då skulle jag säkert rökt upp alla paket cigaretter jag har.
“Tack för att du finns.” sa jag sanningsenligt och tårarna började ta slut.
Jag halvsov i Duz famn ett tag innan vi bestämde oss för att gå till Ica. Duz hade redan gjort mig på bättre humör. Han höll mig i handen hela vägen dit och hoppade runt bredvid mig och nynnade på någon lustig visa, alla stirrade som besatta på oss. Det var lite kul. När jag hade plockat lite smågodis och gick med Duz för att rota fram sockerdricka så började Duz nynna igen.
“Oh boy, vilket vackert väder!” skrek han helt plötsligt ut och en gubbe hoppade förskräckt till innan han skyndade sig därifrån. Jag skrattade mig till tårar, det lät så kul med Duz dåliga improviserade skånska och hur långt upp gubben hoppade.
“Han borde bli höjdhoppare!” sa Duz och såg helt seriös ut. Jag avled nästan, när jag var klar med att skratta hade mina ben vikt sig så jag satt på knä.
“Haha, Duz, du är underbar.” sa jag och ställde mig upp på skakiga ben.
“Amen, det är bara för att jag är bög vännen!” Duz såg stolt ut och jag bröt ihop igen.
“Okej! Det räcker nu.” sa jag bestämt efter mitt skrattanfall och Duz såg oskyldig ut.
“Du.. Om du vill att vi ska komma härifrån idag, så är det bäst om du ställer dig upp. Vi måste ju gå och hämta sockerdrickan.” förklarade Duz och fnissade när jag såg tjurigt på honom. Vi gick och hämtade drickan, ställde oss i kön och kassörskan stirrade på Duz hår och sa summan åt oss. Jag som känner Duz såg att han fick en idé och förberedde mig på det värsta. När Duz får idéer vet man aldrig vad som kan hända, helt ärligt. Helt plötsligt låg jag på golvet med Duz överallt på mig och han kysste mig på halsen, munnen och jag började spela med.
“Men Duz, vänta tills vi kommer hem!” sa jag förebrående och Duz satte sig upp och såg ångerfull ut.
“Förlåt bubben, det var inte meningen.. Du var bara så..” sa han och tittade på mig med någon slags ‘het’ blick.
“Du är så sexig, gubben.” sa jag och försökte låta sexig med djup, mörk och hes röst. Jag hade svårt för att hålla mig för skratt när Duz gav mig någon åtråblick och hjälpte mig ställa mig upp. Alla som stod i kön stirrade på oss, förståeligt.
“Eh, hur mycket skulle jag betala sa du?” sa jag och rufsade om mitt hår.
“Fyrtiotre kronor.” sa kassörskan och glodde storögt. “Är ni två ihop?” Jag gav henne pengarna och ryckte lätt på axlarna. Alla lyssnade intresserat på mitt svar, det var underhållande.
“.. Nej, vi är kk.” sa jag och log när hon fick större ögon. “Du vet, knullkompisar.”
Med det gick jag och Duz ut i affären och precis utanför bröt vi ihop i ett klingade gapskratt.
“Okej, det där var bäst!” utbrast Duz och började gå. Jag skyndade efter och nickade instämmande.
“Förutom det faktum att jag aldrig kommer kunna handla därinne.” flinade jag och Duz fnissade.
“Kanske inte.”
När vi kommit hem till mig störtdykte vi ner i soffan och glodde på ‘When a stranger calls’. Jag blev så rädd under ett tillfälle att jag grät, jag hatälskade skräckfilmer. Efter filmen somnade jag med Duz i famnen och jag kände hans varma andetag i min halsgrop. Jag älskade den lilla, blåhåriga krabaten som var bäst.
Och imorgon ska jag träffa Natinel.
Eh, inte bra. Alltså, den här blev tillochmed sämre än dem andra delarna jag gjort. Men puss på Duz i alla fall, och i nästa kapitel kommer Mattias få träffa Natinel som kommer säga något.. Bra eller dåligt? Det får ni veta senare älsklingar ;* Just nu vill jag veta vad ni tycker om den här delen, hur dåligt var det? <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | kirakira - 18 jun 09 - 16:58 | | ÅMG, DET ÄR BÄST! Höhöhö, kan man bli kär i en novell? D: känns ungefär som om jag är det i din. >.> | Boegapa - 13 jun 09 - 00:18- Betyg:  | NU har jag läst alla delar som kommit ut än så länge. Jag tänker sno Duz, bara så du vet. OwO
Jag väntar på nästa :D <3 | | Justmyfault - 12 jun 09 - 20:52- Betyg: | | åh så bra! | | EMORAiNBOW - 12 jun 09 - 18:50- Betyg: | BUHUHUHUHUHUHU! <-- Oerhört intelligent kommentar, javisst.
...MÖH! Jag är kär i Duz, gah, jag är kär i typ alla folks karaktärer känner jag xD Men Duz är ju typ gay-of-the-year!!! Och han är så sjukt gulligt, jag vill ha en Duz i min garderob, hihi >:D Och föresten skriver du bäst och jag funderar på när nästa kapitel är ute. FÖR JAG SKA FAN SITTA HÄR VID DATAN OCH GLO PÅ SKÄRMEN TILLS DET KOMMER UT! <3 | | Notchii - 12 jun 09 - 18:02- Betyg: | | Aaaaaaw.. Jag har precis läst alla efter varandra.. Vill bara läsa mer. Mejla nästa del till mig, snälla *Hundögon* Du skriver värkligen bra. Och jag är sånatt när jag läser får jag bilder i huvudet typ exakt hur det skulle kunna se ut osv^^ Du är asbra på att skriva!!! Älskar den här novellen!!Mejla nästa tack =) | | WalkingTheDemon - 12 jun 09 - 15:45- Betyg: | HAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHA <3
fan vad jag garva i slutet irl, hahah, mamma undra vad jag höll på med O___O | | NeMriA - 12 jun 09 - 14:46- Betyg: | VADÅ INTE BRA?!?! VADÅÅÅ INTE BRA?!?!?
jag älskade den här delen :O
alltså ;_; Johannes ;_;
och massa hjärtan på Duz, jag är kär i honom -.- HAHA deras attack i affären var ju bara bäst (Y) XD jag skulle skrattat ihjäl mig om jag hade sett det -.-'
ehm... ja. jag suger på kommentarer =_=
DET HÄR BÄST I VARJE FALL! GLÖM INTE DET FOR FAEN! | | TildiHP - 12 jun 09 - 11:26- Betyg: | yeey den vaar inte dålig!!! den är ju lika bra som alla andra! <3
okeej? :D <3
Amadeus är ju de sexigaste namnet som finns *blinkblink* give him too me! <3 I love him :o | | gbg_95 - 12 jun 09 - 10:03 | Okej, va fan snackar du om?! Den här delen var inte ens i närheten av dålig, så otroligt bra! Och Duz <333 Han är ju fan den gulligaste personen!
Johannes, fan tycker synd om honom och om Mattis, menmen nu har han Natinel, och kan du inte bara berätta nu vad han kommer säga till honom?! snälla? *extrema valpögon*
Hahha, scenen på ica var bästa^^ Och som sagt, den här var inte dåligt och om du skriver det igen kommer jag kidnappa dig och tvinga dig skriva om det! ;) <3 | | -Cute - 12 jun 09 - 08:38- Betyg: | | okejokejokej...Nu ska vi ta det lugnt här NUMMER UNO! DETTA ÄR INTE DÅLIGT! NUMMER DOS JAG ÄLSKAR DUZ!!! iiiiiiiiiiih xD men allvarligt, ge mig pojken :'< och gör mig till kille HÖHÖ xD asså..OH DEAR! o.o | | PlEaSeKiLlMe - 12 jun 09 - 05:14 | | skitbra :D | | Mp3 - 12 jun 09 - 01:12 | | DENNA VAR HUR BRA SOM HELST! <3 |
|
|
|
