Fiction'99 [Del 1] |
Chitose var egentligen inte helt bekväm med att gå på den där festen, tvärtom hade hon hellre stannat hemma, men hon var så trött på att bara ses som en av Ruris kompisar, som en i mängden. Folk brukar inte en minnas hennes namn, och hon får oftare höra sig själv bli tilltalad som “Ruris kompis brillormen”, “hon pluggisen” eller helt enkelt bara “brillormen” än med hennes egna namn.
Så när Ruri som alltid på fredagar bjöd henne till en fest som en vän höll i, bestämde hon sig för omväxlingens skull att följa med. Ruri hade blivit förvånad, men glad och sa att det skulle bli hur kul som helst.
Men nu ville Chitose bara hem..
Till råga på allt verkade alla ignorera henne. Så fick hon syn på Ruri och skyndade sig fram med en ursäkt att hastigt försvinna därifrån nära till hands.
Ruri fick ganska snart syn på Chitose och vinkade med den lediga hand hon hade, i den andra hade hon en hel vinflaska.
- Hej Chito! sa Ruri glatt och gav henne en snabb kram med ena armen. Ta något att dricka och känn dig som hemma.
Hon gjorde en inbjudande gest mot ett av de många bord fyllda med burkar, flaskor och plastglas. Chitose nickade och innan hon visste ordet av det hade Ruri försvunnit. Chitose suckade nervöst, nu gick hennes plan i mörker. Planen om att kunna socialisera med Ruri och andra människor hon kände hela kvällen, för att verka och se social och populär ut. Men när hon såg sig omkring kunde hon inte se en enda människa hon kände igen.
Hon gav upp och skulle just ta en av de där flaskorna vin när hon stötte till någon med armen.
- Förlåt, sa hon automatiskt och vände sig om för att se vem det var.
En rödhårig, kort, men fortfarande lite längre än henne, gestalt uppenbarade sig för hennes ögon och såg på henne med nyfikna ögon i det barnsligt formade ansiktet.
- Kan jag ta den? Frågade hans lätt gnälliga röst.
- Va? Sa hon oförstående.
- Flaskan! Sa han och sträckte sig mot den flaska hennes hand hade greppat.
- Nej, min! Sa hon utan att förstå varför.
Hon slet i alla fall undan flaskan från honom när han försökte ta den. Så fick hon se att det var den enda flaskan som fanns kvar - med innehållet i bevar vill säga.
- Vi delar? Föreslog han och la huvudet på sned.
Chitose visste inte vad hon skulle säga. Hon hade bara varit där i några minuter, och redan ville någon hon inte kände dela dryck med henne. Men det här var början på hennes nya image som en av dem coola, en av dem som alla mindes namnet på. Så hon accepterade.
- Bra! Sa han och tog plötsligt tag i hennes arm och drog med henne ut på balkongen.
Hon satte sig ner bredvid honom under ett bord, och de båda började smutta på flaskans innehåll. Det var en häxa, en stark sådan, och hon kände ganska snabbt av dess verkan. Den rödhåriga killen verkade redan ha druckit en del innan hon träffade honom.
Innan flaskan var tom var de båda fulla sedan länge och fortsatte resten av kvällen med att göra egna häxblandningar på sin plats under bordet. Fnitterattacker höll dem från sorgsenhet. Fläckarna från alla möjliga sorters alkohol på hennes kläder gjorde henne ingenting. Hon levde i nuet, vågade säga allt hon ville och behövde inte bry sig om något.
Om de hade vetat vad som skulle hända om ett par få timmar skulle de slutat dricka för längesedan. De skulle ha hållit sig undan från skogen och skulle säkert ha skilts åt redan då.
Men de visste inte.
Inte förrän det var försent.
Någon timme senare vaknade Chitose av att någon petade på hennes axel. Så hon slog upp ögonen och fick se en stressad tjej med en sopborste i handen och ilsket uttryck i ansiktet.
- Hallå, är ni helt döva heller! utbrast hon när Chitose såg upp på henne. Dra härifrån nu! Det är slut! För typ två timmar sen!
- Hallå, vakna, sa Chitose och petade på den rödhåriga gossen bredvid henne. Vakna.
Långsamt började han blinka till och öppnade till slut ögonen.
- Va? Vad är det? Var är jag?
- Vi måste dra nu, sa hon och började dra i hans arm när hon kröp ut från det trånga utrymmet under bordet.
- Va? Redan!
- Idiot, fräste den sura tjejen när de gick förbi henne och in i lägenheten igen.
När de var på gatan igen visade rödhättan upp vad han lyckades smuggla ut.
- Kolla, sa han och visade en stor flaska som det redan på håll luktade starkt om, han fortsatte så lite besviket. Men det är nästan inget kvar... Vill du ha det sista?
Hon skakade på huvudet och såg när han kvickt halsade det sista flaskan innehöll och kastade sen iväg den utan att tänka på följderna. Glaset slogs sönder mot den hårda asfalten, men ingen av dem brydde sig.
Av: Gandalf(inte jag xD)
|
|
|
|
