Var inte rädd att sakta, var rädd att stanna helt |
Det var kalt ute och vinden blåste västerut, jag ryste
till när jag tänkte på ovädret som gick över hela staden.
“Hatar vinter” mumlade jag och kollade mig runt omkring.
Hela klassen gick redan hem och det bara jag som satt i
lunget. Det var bara Erik och Isabella som satt vid datorn
och skrattade högt. Isabella var klassens fjortis.
Tajta jeans , t-shirt från D&G och nyköpta vita skor.
Massa brunkräm och maskara som tjockt lägde sig på hennes
ögonfransar och faktiskt machadde hennes gröna ögon och
blonda hår. Alla var hennes kompis, fast dem snackade
oftast skit båkom ryggen på henne, alla tjejer var
avundsjuka, men det var ändå bra att ha en fjortis i
kontakten som kan fixa allt och bjuda på fest. Alla
tjejer var avundsjuka på henne, förutom mig. Jag var
bara litte svartsjuk att hon var med Erik hela tiden.
Han är inte som kallad fjortis, tvärtom han liknar mer en
tönt, fast snygg tönt. Han pluggar för mycket och vet
knappt hur man spelar fotboll. Men hans charm och bruna
hår som glänsade så prefekt skulle jag ge allt för, säkilt hans leende, men han lade eller han skulle aldrig lägga en märke på mig. Jag var bara en vanlig tjej som gick I hans klass.
“Vet ni hur mycket klockan det är?”frågade jag högt och
samtidigt ångrade mig. Mitt röst lätt så konstigt och jag rodnade till slut.
“Ja, vänta litte bara” sa Erik och började rutta I sina
fickor. Isabella såg inte alls bry sej om mig. Hon kollade
på mig och sen på Erik och sen på datorn och började
skriva ett meddelande. Hon gjorde det ganska snabbt,
tryckte på knapparna som blixt och gjordet irreterade
mig litte grann faktiskt, men jag skulle aldrig våga
säga nåt sånt. Man insåg att hon var bra på det.
“Klockan är tjogu över tre” sa Erik med mjuk röst och
kollade på mig.
“Oj det var ju sent” log jag och kollade på honom. Så
fort jag träffade hans blick kollade han bort. Jag har
precis börjat 7:an och jag fick nya klass kamrater som
jag inte kännde.
Jag tog väskan över axlen och gick fram till dörren.
“Fan också” tänkte jag, om inte Isabella skulle va här,
skulle jag prata med honom litte mer och…
Min meninge avbryts med Eriks röst.
“Ska du gå?” frågade Erik och log på mig, det var den
första gången har frågade mig någonting som inte med
skolan att göra, inte med tiden inte med maten . Jag
tänkte ut hur ska jag säga det inte för att låta töntigt.
”Jag ska till biblioteket, måste låna ut en sak, själv?”
sa jag och lätt verkligen töntigt.
”Vad bra jag har också tänkt på att gå ditt” sa han med
glad röst.
“Ja visst” sa jag och rodnade. Han märkte det.
“Om du inte vill , säg till bara” sa han och började
blättra igenom kemi boken.
“Nej, nej , men det blir skit bra” log och försökta se
vänligt ut inte förälskad. Isabelle vände sig mot mig och sa : “erik tycker om dej” sa hon me ljus röst. Hon måste väl skämta.
“Men Bella för fan.” Sa Erik och började slå henne på
ryggen och låssas inte se mig.
“Haha” skrattade jag och låssades att det för skämt.
Han kollade på mig med ursäktande blick , läggde boken
i väskan och gick fram till dörren, öppnade den och
väntade tills jag skulle gå ut.
Jag gick ut och han stängde dörren. Alla gick redan hem
och korridoren reflekterade eko av våra steg.
”Du vet Bella är dum” sa erik plötsligt.
”Jag har redan flickvän det darför” sa han och fick en
jätte stor leende.
Alla ljud i korridorren kunde hörras alla förutom en ,
förutom en krossade hjärta inne i mig. Jag började gå
snabbare och snabbare mot skåpet öppnade den och slängde
i massa saker utan att tänka på vad ska jag ha imorgon. Stängde den och sprang ut.
”Ey Venessa, vänta ska inte du till bibblan?” försökte
erik skrika för jag skulle höra det bokom glass dörren, jag hörde det , men aldrig svarade.
Jag sprang inte för jag var rädd, jag sprang för ingen
skulle se mina tårar.
|
|
|
|
