paris |
Bella gick ner för trapporna och gick in till till köket. Idag var den dagen som Bella
hade längtat till. Hon var förväntansfull och ville genast åka till flygplatsen. Hennes mamma, som inte var glad
över att sin lilla flicka skulle åka iväg, väntade på henne vid matbordet.
- 17 år och ska åka till Paris, jag är stolt över dig! sa hennes mamma motvilligt.
Jag visste att hon var emot hela idén. Hon tyckte att det var dumt att jag skulle åka ner till
Paris och fortsätta mina studier där. Men jag svarade ärlig tillbaka, för hon lät ju mig åka ändå.
- Tack mamma, du vet att jag alltid kommer vara tacksam över att du låter mig åka!
Jag tror att mammas problem var att hon inte ville att min resa till Paris ska sluta som hennes.
Min mamma var 18 år när hon åkte till Paris för att studera konst. Hon hoppade av skolan och
följde kärleken istället - min pappa. Det träffades utanför eiffeltornet och blev förälskade vid första ögonkastet.
Min pappa hade sagt till min mamma att hon var den vackraste amerikanska tjejen han hade sett i sitt liv.
De blev kära och förlovade sig, redan efter 5 månader. Mamma blev gravid och pappa blev rädd
och flydde, jag brukar säga att han stack. Jag har aldrig träffat min pappa men han finns någonstans i
Paris. Men jag åker inte dit för att hitta min pappa, utan jag åker dit först och främst
för att jag vill studera konst, utforska världen ur ett annat perspektiv. Det jag mest ser fram emot
med resan är att jag ska träffa nya människor. Paris är kärlekens stad säger dem, men
jag tror inte att det är kärlekens stad för mig. Jag hade berättat till min mamma att jag aldrig skulle
förälska mig i någon som hon gjorde.
Första delen, vad tycker ni om den? KOMMENTERA SNÄLLA, ska jag fortsätta?
|
|
|
|
