Blodiga ärr, dryga pojkvänner o bitchiga ovänner 1 |
börjat på ännu en ny ((: får se hur jag gör med den - om ja fortsätter eller nt .
Men om jag ska fortsätta vill jag ha kommentarer - massor ((; <3
Detta är lite sanning i - men namnen är helt klart inte dem samma som i verkligheten. Men just i den här delen är det mesta sant ...
Sorgligt nog >.<'
Det är alltså en flickas dagbok :P
read und enjoy :*
_
Ett tomt papper är det enda jag ser framför mig. En tom rektangulärt papper, som måste fyllas med mina ord. Betydelse lösa ord ifrån en fjorton årig flicka ifrån en stad Sverige sedan länge glömt bort. Staden som till och med fåglarna flyr om sommrarna - spökstaden, kallar min pappa den. Men ändå så bor i kvar. Inte för att jag vill flytta men...
Om man ska göra en bok om mig, just nu skulle den med all säkerhet heta: "Blodiga ärr, dryga pojkvänner och bitchiga (o)vänner".
Allt är verkligen skit förtillfället - det enda bra är att Thea är min vän igen. Efter att jag blivit sjukt sur på min andra bästa vän, Ella, då hon kallt mig hora. Hade jag sagt, "Om jag är hora, vad är inte Thea då? Att vilja ha sex med sin pojkvän är väl inte lika horigt som att ha sex (första gången) med sexton årig kille som man egentligen är bara vän med?" Och för alla som inte förstod har Thea alltså haft sex med en kille, som jag aldrig träffat, som då är sexton år, ganska muskulös (har visst magrutor) och är snygg visst. Men jag skulle aldrig vilja att någon som jag inte är tillsammans med ska ta min oskuld. Och jag är fortfarande oskuld.
För min såkallade pojkvän är förtillfället, världens mest drygaste person... Ingen aning om vad det är för fel med honom... Men i början, precis när vi blivit tillsammans så var han helt underbar. De första dagarna i skolan, var han iför sig lite blyg. Men det släppte sen och så blev han sjukt gullig igen. Men nu är han helt cepe! Han kramar mig bara i korridoren när vi går förbi varandra sedan försvinner han - utan att säga hejdå. Han svarar inte på mina sms och han snackar knappt med mig annars... Och när jag undrar om det går att hitta på någonting säger han "kanske" och sedan hör jag inget mer ifrån honom. Ibland förstår jag mig inte på killar...
Sedan är min bästa (o)väns (världens bitch egentligen) pojkväns bästa kompis sjukt, enormt, mega söt - om man tar bort den stora portions snusen ifrån hans överläpp. men det funkar säkert ändå!
Sedan det senaste jag börjat med - eller jag fortsatt med efter typ ett års uppehåll - med att göra de vita ärren större och längre på alla sätt och vis. Första gången trodde jag aldrig att jag ens skulle klara av att göra tillräckligt djupt för att se det underbara vackra blodet. Men jag lyckades och sedan dess har det bara fortsatt. Och nu sitter jag här igen med det vita, dubbelvikta bandaget som suger upp det vackra blodet och skyddar såren för nyfikna blickar. Det finns endast två sätt för att förhindra att det röda blodet rinner ner ifrån min vänstra underarm. Det ena är Thea. När jag är med henne känns livet helt underbart. Inga dryga pojkvänner som förstör, ingen bitchiga Ella som stör - utan bara vi två. Sedan det andra som är lite mindre bra - att inte äta. För tillfället har jag lust att spy. Spy upp all den äckliga maten jag ätiti idag, vilket skulle bestå av, macka, lite ris och morötter, en muffins och ännu en macka. Men jag vet att jag måste äta - men om jag inte är överdrivet hungrig låter jag helst bli. För den enorma ångesten kommer ikapp en och tar kål på en inifrån.
Jag kanske låter självbordsbenägen och gnällig, men i mitt omdöme, ifrån skolan, står det att jag är en glad tjej som kanske pratar lite för mycket. Haha. Det stämmer - det är bara när jag är för mig själv som jag blir så gnällig och knäpp.
Detta är första gången jag skriver i dig, dagbok. Och det är första gången som du får mina ord ner klottrade i ditt vita blad. Samt första gången du får de salta tårarna droppandes ner på dig.
Is cold around me,
the night is young.
the sun is follow,
And I become the lonley one.
|
|
|
|
