Natten nr 5 |
Min trans släppte. Jag var tillbaka i min lägenhet. Min tysta, tomma lägenhet.
Solen lyste.
Dagen hade ännu en gång räddat mig.
Varje morgon tänker jag på rösten, Nattens röst. Rösten som varenda natt kommer och plågar mig tillsammans med sina kompisar.
Varje dag tänker jag hur Natten är oundviklig, och hur jag ska över leva det.
Jag tänker på saker som jag kan göra för att få bort dockorna. Dockorna med kniv.
Jag ser barn på stan med dockor i famnen. Jag ser hur de stirrar på mig och väntar på Natten.
Hela dagarna går jag och oroar mig för det som händer när Natten kommer.
Plötsligt är dagen slut.
Solen gick precis ner. Nu börjar det igen…
Slut!
|
|
|
|
