all evighet |
hej hej, detta är lonelyheartXx, jag har just skrivit klart min oneshort och jag vill gärna veta vad ni tycker om den, så när ni nu har läst klart den skriv gärna en kommentar och säg vad ni tycker som är bra, dåligt, behöver ändras på och med mera.
tack på förhand^^ <3
(Samuel)
Jag satt och tittade ut genom fönstret. Regnet slog mot rutan då det öste ner i värsta stormen.
Jag måste säga sanningen till honom, jag måste få ett slut på det här så han kan gå vidare. Tårarna rann nerför kinden likt ett vatten fall, jag hade nu suttit där vid fönstret i lite över en timme och bara gråtit. Jag måste göra slut, han måste få en chans att leva ett långt liv…
Jag tog ett djupt andetag och tog upp mobilen, tyckte in numret och la mobilen mot örat, det gick tre signaler och sen svarade han:
” aa det är Isak?”
” hej baby…det är jag, Samuel” svarade jag med darrig röst. Okej, ta ett djupt andetag nu och säg det, ut med det bara Samuel, du klara det!
” men älskling, vad har hänt? Gråter du?” frågade han oroligt
” öhhm, nej nej, jag gråter inte” mumlade jag och snyftade till ” men det är en sak jag måste säga till dig, eller vi måste prata… rättare sagt”
” okej, men jag kommer till dig om fem minuter, ska bara ta på min lite bättre kläder” och så la han snabbt på och jag satt kvar där på fönsterbänken och grät.
Fem minuter senare plingade det på dörren och jag hörde hur min lillasyster sprang och öppnade dörren.
” häääj Isak” tjöt hon glatt och skrattade. Jag log vid tanken på att hon säkert hoppade upp i hans famn och gav honom en stor kram just nu, för jag hörde hur han skrattade till och sa:
” hej på dig sötnos, var har du gömt dig kära bror?”
” han har suttit instängd i sitt rum hela tiden, och jag får inte komma in” klagade hon. Jag hörde steg som var på väg mot min dörr och sen en svag knackning.
”älskling… får jag komma in?” frågade Isak mjukt och öppnade dörren sakta utan att vänta på mitt svar. När han kom in i rummet tittade jag sakta upp och mötte hans blick, och när jag såg hur orolig han såg ut brast det för mig. Jag flög upp och sprang in i hans famn och grät ut mot hans axel.
” åh Isak, snälla förlåt mig, jag är så dum, jag älskar dig så otroligt mycker!” grät jag och klängde mig fast vid honom.
” jag förstår inte… ta det lugnt, andas” viskade han och höll om mig hårt. Jag försökte samla mig och satte mig sen ner på sängen, fast jag höll fortfarande i Isaks hand, hårt.
” okej… så här ligger det till, alltså..” jag tog ett djupt andetag ” du vet att jag älskar dig mer och mer för varje sekund…så det jag kommer göra nu är bara för ditt eget bästa, det måste du förstå..” jag tittade ner i mitt knä och det var inte förens då Isak la sina armar om mig som jag märkt att jag hade börjat skaka.
” snälla Samuel, du skrämmer mig nu, vad håller du på med?” frågade han oroligt och höll i mina axlar.
” … jag vill göra slut…” grät jag och begravde mitt ansikte i mina händer, smärtan och ångesten tog ett tag om mitt hjärta och tyckte till. Förlåt min älskade Isak, men det är bara för ditt eget bästa, du måste förstå att jag gör det här för din skull, så att du ska kunna gå vidare, sen när jag inte längre finns.
” vah? Jag förstår inte, varför det? Hur kan det här vara för mitt eget bästa???” utbrast han ilsket och jag hörde hur han darrade på rösten
” du måste förstå, att jag gör det här för din skull Isak, du kommer tacka mig en dag…” den dagen då jag inte längre finns.
” nej, jag tänker inte låta dig.. du kan inte göra så här mot mig Samuel.. du får inte” mumlade han och nu rann det tårar på hans kinder likt två enorma vattenfall.
” förlåt Isak, men…” jag kände hur jag började få ont i hjärtat, det högg till flera gånger i rad. Jag hade aldrig fått ett sånt här stark anfall förut, varför händer det nu? ” men…” jag kunde inte få ut mer ord, varje gång jag öppnade munnen högg det till. Jag kände hur paniken kom krypande längst ryggraden och hur smärtan attackerade hela min kropp.
” Samuel… samuel vad är det?” frågade Isak oroligt. När jag inte fick fram några ord så sprang han till min dörr och ropade på min mamma, hon kom inrusande och satte sig bredvid mig på sängen, höll i mina axlar så att jag kunde sitta rakt upp och sa:
” Samuel, älskling, säg vart det gör ont” men jag kunde inte säga vart jag hade ont, jag kunde inte få fram några ord alls. Jag höll bara handen över hjärtat och grät.
” Isak, snälla kan du ringa David och be honom komma nu på en gång, vi måste till sjukhuset” hörde jag min mamma säga panikslaget till min stackars Isak som stod vid dörren och såg skräckslaget på. Han nickade snabbt och gick ut till hallen.
” Samuel, våga bara ge upp, du får inte ge upp.. stanna med mig” grät min mamma fram och höll om mig, och då såg jag min lilla syster stå i dörren där Isak nyss stod, och grät. Min mamma vände sig om då hon hörde Amelias snyftning och sa:
” ta det lugnt gumman… han kommer klara sig.”. Jag kände att smärtan bara blev värre och värre, och till slut kunde jag ge ut ett långt och plågsamt skrik som ekade över hela lägenheten, och då kom Isak snabbt in i rummet och frågade :
” Anna.. snälla säg vad det är med honom?”
” inte nu kära Isak, kan du bara hålla honom uppe, se till att han inte ramlar ihop, jag måsta ringa sjukhuset” och så gick hon ut ur rummet och Isak kom snabbt och tog över hennes plats och höll upp mig.
” fö-för-förlåt” hackade jag fram och grät.
” nej nej nej!! Säg inte så, du kommer klara det här och sen ska du och jag, iväg till min sommarstuga som vi planerat och.. och vi ska ha det så mysigt… och, och underbart, bara du och jag älskling” mumlade han och kysste mig mjukt. Då hans läppar nuddade mina så blev smärtan lite mildare, så jag la snabbt min hand om hans nacke och tyckte honom närmare mig och kysste honom länge.
” jag…jag älskar dig, glöm…”
” tyst, prata inte så här, du kommer klara det”. Min mamma kom in i rummet och lyfte upp mig i hennes famn och sa:
” okej jag har ringt sjukhuset och dom sa att vi ska dit nu på en gång. Isak ta med dig Lina och vänta vid bilden, ring David och säg att vi åker nu på en gång så tar jag Samuel”
när vi kom fram till sjukhuset så kom det ett gäng sköterskor och doktorer utspringade och tog emot mig, la min på en bår och körde in mig i ett rum. Jag hörde att en av sköterskorna bad min mamma, lillasyster och Isak att vänta i ett av rummen som låg intill. När jag kom in i det vita rummet var jag omringad av doktorer som klippte upp mina kläder, och efter det blev allt svart.
(Isak)
Efter vad som kändes en evighet kom en doktor ut ur rummet dom hade fört in Samuel, han hade en sorgsen blick och han gick fram och satte sig på en stol framför oss och sa:
” Fru Åhgren, jag beklagar så hemskt mycket, men vi kunde inte rädda Samuel, hans hjärta var för svårt skadat, det fanns inget vi kunde göra” jag kände hur tårarna strömmade framm och jag ställde mig snabbt upp och skrek:
” driver du med mig? Va fan han kan inte vara död! Nej nej nej!! Det får fan inte vara sant, vi skulle ju åka till min sommarstuga” jag föll ihop i en hög på golvet och bara grät. Jag kände två armar om mig och när jag tittade upp så satt Anna bredvid mig på golvet.
” jag vet att du älskar honom, men.. det fanns något som Samuel inte sagt till dig…” mumlade hon och gav mig ett brev. Jag tittade frågande upp på henne och hon sa:
” allt står i brevet” och så gick hon in i rummet där antagligen min älskade Samuel låg, död.
Jag vek upp brevet och började läsa:
Älskade Isak, att du får detta brev betyder alltså att jag aldrig hann förklara själv. Jag är så hemskt ledsen att du kommer få att veta det här genom ett brev, och jag ber om ursäkt att det tog så lång tid för mig att säga sanningen… jag hoppas att du en dag kommer kunna förlåta mig. Jag har/hade hjärtfel, mitt hjärta var för svagt och klarade inte av att slå längre, men kan säga att mitt hjärta var trasigt, för det är exakt vad det var, trasigt och man kunde inte laga det. Alltså behövde jag ett nytt hjärta och det var bråttom. Men eftersom du nu har fått detta brev så betyder det ju att det var för sent, jag hann aldrig få mitt nya hjärta.
Isak, jag ber så mycket om ursäkt, jag borde aldrig haft låtit det här pågå så lång tid utan att du fått veta något, snälla, hoppas du kan förlåta mig. Men som jag har sagt till dig varje dag så älskar jag dig, trots att jag nu är död så älskar jag dig fortfarande, och jag kommer alltid att leva kvar i våra minnen, på alla platser vi varit på, och jag hoppas att du kommer att låta mig leva kvar i ditt hjärta där jag hör hemma.
// Samuel, jag älskar dig för evigt.
Jag vek ihop brevet och la det i min ficka och gick in i rummet för att se Samuel en sista gång.
Begravningen kunde inte ha varit finare. Solen stekte och det doftade blommor överallt, dom spelade Samuels favoritlåt, Curly Sue och hans kista var den vackraste. När dom sänkte ner kistan i jorden så slängde jag ner en röd ros som skulle följa med honom upp i himlen. Runt rosen hade jag knutit fast ett papper där det stod:
Älskade Samuel, var inte ledsen, jag har redan förlåtit dig. Men vi kommer inte vara ifrån varandra länge, för jag kommer snart upp till dig i himlen och då kan vi vara tillsammans i all evig het.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lompish - 6 jul 09 - 14:16- Betyg:  | herregud mie fan va du e duktig.
Men fortfarande de vi pratade om att .... ja du vet
Men iallfall bra jobbat :D^^
Sitter här med gråten i halsen känner att snart kommer tårarna
falla ned för mina kinder.
// Linda ( Lompish)^^ <3 | | Justmyfault - 9 jun 09 - 14:21- Betyg: | Fy satan, denna var vacker!
Skitbra skrivet, helt perfekt! | | LisaHoglund - 7 jun 09 - 22:38- Betyg: | | Fy fan, vad vackert... Du fick mig att gråta <3 |
|
|
|
