Inget speciellt med Jenny |
– Jag är så trött, sa Jenny ledset för sig själv och slängde sig raklång på sängen. Klockan var fem denna fredagseftermiddag och hon hade precis kommit hem från jobbet. Ute var det soligt vårväder, men Jenny märkte det knappt. När huvudet är som en surrande bikupa, magen ett enda knip och kroppen nästan känns förlamad är inte årstiden och vädret det viktigaste.
– Vad ska jag göra? tänkte Jenny och lade händerna för sina ögon i förhoppning om att få huvudet att sluta susa. Varför har det blivit så här?
Trots sitt snurriga tillstånd försökte Jenny tänka klart. Hon mindes hur glad hon varit för drygt ett år sen när hon fick ett fast arbete på kontoret på ett mindre företag. I början kände hon sig lite osäker, men chefen på kontorsavdelningen, Eskil, var så trevlig och förstående. Han tog henne under sina vingar skydd och visade henne vänligt till rätta i allt hon skulle göra. Och hans sekreterare Julie var en glad och bussig tjej som också tog hand om henne på bästa sätt.
Tack vare sina jobbarkompisar blev Jenny snart mera varm i kläderna. Under sommarsemestern åkte hon och ett gäng tjejkompisar till USA och upplevde en massa spännande, och när de kom hem igen kände sig Jenny ännu säkrare och tryggare i sig själv och med sitt jobb. Hon behövde inte fråga Eskil och Julie om så mycket längre, och det var då förändringen började…
Den annars så trevlige Eskil visade plötsligt upp en helt ny sida av sig själv. Han letade han fel och bråkade med Jenny om det mesta, och hur hon än ansträngde sig för att göra ett bra jobb var Eskil aldrig nöjd. Han bara klagade och kritiserade, och gjorde Jenny mer och mer ledsen. Hon försökte göra sina arbetsuppgifter bättre, men inget hjälpte utan Eskil fortsatte förstora upp minsta lilla misstag till stora katastrofer. Ibland till och med konstruerade han fel för att kunna korrigera henne, och om hon protesterade bråkade han ännu mera. Och inte nog med att han var klagade på hennes jobb, han hackade också på hur hon klädde sig, hennes frisyr och till och med på hennes musiksmak.
Jenny kämpade tappert på för hon var rädd om sitt jobb, men det var så tröttsamt att arbeta för en chef som aldrig var nöjd. Visst funderade hon på att söka andra jobb, men Eskils klagande gjorde henne så trött att hon inte orkade. Och är jag dessutom så värdelös som Eskil påstår vill nog ingen annan anställa mig heller, tänkte Jenny dystert. Det hjälpte inte att Julie, hennes andra arbetskamrater och tjejkompisarna försökte peppa henne, Jenny kände sig bara mer och mer oduglig.
Nu kravlade hon sig upp ur sängen och gick ut i köket för att brygga kaffe. Medan det puttrade i bryggaren gick Jenny ut till badrummet och duschade, och när hon sen kammade sig framför spegeln tänkte hon att det var dags att göra något åt håret. Fast samtidigt kände hon sig ännu tröttare, och tänkte på att Eskil nog skulle klaga på en eventuell ny frisyr. Men hon ringde ändå sin frissa Maria nästa dag och fick tid för klippning och toning om en vecka.
Resten av helgen gjorde Jenny inte mycket mera än att handla och laga lite mat till sig själv. Hon orkade inget annat, och kompisarna hade numera tröttnat på att försöka få henne med ut. Jenny sa ändå alltid nej, och visst hade de märkt hur trött och sliten hon verkade, men ingen visste riktigt vad de kunde göra för att hjälpa henne?
Veckan som följde blev alla andra lik. Eskil letade fel och klankade och Jenny kämpade på och försökte verkligen göra sitt jobb så bra hon kunde. Men inget dög och varje kväll kom hon hem, ännu tröttare och ledsnare.
När det blev lördag tänkte hon först ringa återbud till Maria, men tog sig ändå ner till frisörsalongen. Hon hade inte varit där på länge, och Maria märkte direkt hur förändrad Jenny var.
– Du ser ut som du gått genom en mangel! sa Maria uppriktigt. Vad är det som hänt, Jenny?
– Det är Eskil, min chef på jobbet! sa Jenny rakt ut. Han var så bussig när jag började där, men nu bara klagar han och hittar fel på mig hela tiden! Hur jag än kämpar och sliter är han aldrig nöjd.
– Så kan du ju inte ha det! utbrast Maria. Sök nytt jobb, vet ja!
– Det är inte så lätt, sa Jenny med en ny suck. Om jag är så urkass som Eskil säger kan jag knappast få något nytt jobb.
– Du är väl inte urkass! sa Maria häftigt. Du är en jättebra tjej, Jenny och de borde vara glada över att ha dig!
Det var skönt att höra, men Jenny kunde ändå inte tro på Marias vänliga ord. Det Eskil sagt vägde liksom tyngre. Maria gick för att blanda ihop färg, och när hon kom tillbaka såg hon tankfullt på sin kompis i spegeln.
– Vet du, tjejen! sa Maria till slut. Jag tror du skulle ha nytta av att träffa Lotte! – Vilken Lotte då? undrade Jenny likgiltigt.
– Det är en kvinna som är massör och har ett ställe ett par gator härifrån, berättade Maria. Vi fick ett flygblad från henne när hon öppnade, och jag och flera här har varit hos henne. Hon är faktiskt jättebra!
– Massage är ju skönt, sa Jenny, men det hjälper knappast mot mina problem.
– Men Lotte är inte bara massör, sa Maria. Hon har också en förmåga att kunna ge goda råd om hur man ska hantera sin tillvaro.
– Är hon en sådan där samtalsterapeut eller kurator eller något? undrade Jenny. Det vet jag inte om jag har lust att träffa någon? Hon skulle säkert också säga att jag är oduglig och måste jobba hårdare!
– Du är inte oduglig! sa Maria så häftigt att andra kunder i salongen tittade dit, och fick Jenny att känna sig ännu värre till mods. Sluta att prata så där, Jenny! Och, Lotte är inte en terapeut där man ligger på en soffa och pratar, fortsatte Maria lite lägre. Hon mera liksom känner vad som är fel och talar om vad man ska göra åt saken. Hon ger kanske lite märkliga råd ibland, men flera här som har gått hos henne mår faktiskt bättre. Gör ett försök, vet ja!
– Hon låter ju som rena flumgurun, sa Jenny. Men massage är ju alltid skönt, så har du ett flygblad över så kan jag ta det!
– Du ska få hennes telefonnummer, sa Maria och tog fram sin mobil.
Jenny lade in numret i sin telefon, och ett par timmar senare kom hon ut från salongen med nyklippt hår i en klädsam toning. Hon kände piggare och gladare än på länge, och ville plötsligt ta vara på dagen. Solen sken nästan varmt, vårblommorna prunkade i parkerna och de flesta som hon mötte såg glada ut. Jobbet och Eskil kändes med ens långt borta, och Jenny gick med lätta steg till ett kondis och köpte en kopp kaffe, en läcker smörgås och god liten god bakelse. Sen satte hon sig vid ett bord och slog sig lös på fikat, och märkte att humöret steg ytterligare några grader. Hon önskade att hon haft någon kompis att dela den här stunden med, men trivdes samtidigt gott i sitt eget sällskap.
Efter fikat traskade hon runt i olika affärer och tittade på kläder och smycken. Hon köpte en blå kjol, en svart skjorta med krås, en blå topp, och ett halsband med ett glittrande hänge som verkligen tilltalade henne. Sen gick hon in i en bokhandel och hittade ett par böcker som var riktigt intressanta. Gladare än på länge åkte hon hem och lyckades tota ihop en väldigt god middag av det hon hade i frysen. Efter maten ringde Jenny sin kompis Sussi och frågade om de inte kunde göra något skoj tillsammans senare på kvällen.
– Kul att du piggnat till igen! sa Sussi belåtet. Vi skulle kunna gå på den nya klubben nere på Storgatan, fortsatte hon ivrigt.
– Nja, jag känner inte riktigt för att gå ut och dansa, sa Jenny dröjande. Kan vi inte gå på bio istället och sen ut och äta en bit?
– Gärna det, sa Sussi, glad över att Jenny över huvud taget ville gå ut.
Flickorna fick en trevlig kväll, och på söndagen tog de bussen ut till ett badställe. Det var fortfarande för kallt att bada, men de traskade längs stranden och skojade med varandra som de gjorde när de var skolflickor. På måndagen kände sig Jenny fortfarande på bra humör, och kom till jobbet i sin nya kjol, kråsblus och halsband. Hon fick komplimanger för både kläderna och frisyren av alla på jobbet, och mot bättre vetande hoppades hon att också Eskil skulle säga något snällt när han såg henne. Men det var en allt fåfäng önskan…
– Du ska inte ha sådana kläder, sa han surt. Varför kan du inte ha den där blårutiga skjortan du hade förra våren? Och ett par hederliga jeans?
– Jag vill inte se ut som en cowgirl på mitt jobb, sa Jenny och kände hur glädjen rann av henne. Hon orkade inte höra mer på Eskils klagolåt utan gick hon in på sitt rum och började ta itu med dagens arbetsuppgifter. Glädjen från helgen var helt borta och det var bara att kämpa på som vanligt.
Eskil märkte att förstås att Jenny blev ledsen, och det kändes så skönt inom honom. Fast samtidigt varit det jobbigt för Jenny var inte samma tjej nu som för ett år sedan. Den lilla ängsliga flickan som han då fått ta hand om hade förvandlats till en säker kvinna och det gillade han inte. ”Hans” lilla Jenny skulle vara klädd i jeans och skjorta och ha håret i hästsvans, inte gå omkring i kjol och blus och ha en sådan där sexig frisyr. Numera behövde han ju knappast ta hand om henne heller, men när han bråkade med henne blev hon mera som ”hans” lilla Jenny igen, och det räckte faktiskt.
Eskil hade aldrig haft någon tanke på att göra Jenny till ”sin kvinna”. Små ängsliga flickor skulle inte ha pojkvänner över huvud taget, utan en storebror som tog hand om dem…
Inne på sitt rum tog Jenny fram mobilen och ringde upp Lotte. Hon behövde nog massage, för kroppen kändes smått avdomnad efter Eskils attack och återigen var hon fruktansvärt trött.
– Kan du komma på torsdag eftermiddag? frågade Lotte med en varm, behaglig röst.
– Det går fint, sa Jenny och tanken på att få massage kändes riktigt bra. Men Eskil fortsatte klaga under resten av veckan, och Jenny var på nytt trött och deppad
Det var en slutkörd Jenny med huvudvärk som gick in genom dörren till Lottes lokal på torsdagseftermiddagen. En klocka plingade muntert, men ingen människa syntes till, så hon stannade framför disken och såg sig om. På ena kortväggen fanns hyllor fyllda med olika saker, som hon inte orkade bry sig om just nu, men den andra kortväggen drog hennes blickar till sig. Där stod en röd soffa och ett bord, men det var den svagt blåtonade väggen Jenny tittade på. Den pryddes av en målning av en vit enhörning med ett gyllene horn, och sagodjuret såg otroligt levande ut.
På disken brann ett värmeljus i en blå ljusstake i form av en lotusblomma, och bakom disken fanns en dörröppning med ett draperi i regnbågens färger. Under detta draperi uppenbarade sig nu en orangefärgad katt som självmedvetet klev fram till Jenny och strök sig mot hennes ben. Katten såg ut som det var han som ägde hela stället, och Jenny kunde inte låta bli att skratta när hon klappade den mjuka pälsen. Katten fortsatte stryka sig mot henne och spann högljutt, och Jenny kände plötsligt hur hon slappnade av och att huvudvärken bara försvann.
Nu kom också Lotte ut från det inre rummet och sträckte fram handen mot Jenny.
– Välkommen, sa Lotte medan de skakade hand. Lotte heter jag och katten är min Ginger.
Lotte var lite kortare än medellängd och rätt smal. Hon hade på sig en lila klänning, gröna leggings och ett par slitna sandaler. Hennes hår var långt, tjockt och lockigt och hade nästan samma färg som kattens päls. Runt halsen bar Lotte ett halsband med stenar som i regnbågens färger, och Jenny kände en förunderlig dragning till halsbandet.
– Du tycks vara en sådan där ”duktig flicka”, sa Lotte, och Jenny hoppade till. Hon hade varit så absorberad av halsbandet att hon nästan glömt bort kvinnan som bar det.
– Det någon som stjäl din energi, fortsatte Lotte fundersamt, och det gör dig trött, ledsen och dränerad.
Jenny bara stirrade på Lotte. Hur kunde hon veta hur Jenny kände sig? Hade Maria ringt och skvallrat, kanske…? Nej, det trodde inte Jenny sin kompis om, men…
– Jag känner människors energier, sa Lotte då i en lugn, upplysande ton. Därför vet jag hur du känner dig, men vi behöver inte prata mera om det för tillfället. Du kom hit för att få massage, och vi ska börja där.
Jenny kände sig aningen förvånad med sig själv. Här var hon i en mycket speciell butik, med en minst sagt originell ägarinna och med en smått märklig katt. Och ändå kände hon sig både trygg och lugnare än på länge.
Lotte hängde upp en skylt med texten ”Stängt under behandling” på dörren och låste den. Sen tog hon med Jenny till rummet bakom regnbågsdraperiet. Det var lite mörkt där inne för persiennerna i fönstret var nerdragna, men när Jennys ögon vant sig såg hon massagebänken vid ena långväggen, de milt grönmålade väggarna och de vackra krukväxterna i fönstret. På den andra långväggen lyste två lampetter med kristallprismor runt lamporna och nedanför dem fanns en byrå och ett bord. På bordet stod med en cd-spelare och två ljusstakar med gröna ljus i, och i ett hörn fanns en skärm som hon fick klä av sig bakom.
Jenny kom ut igen klädd i trosor och med en filt över axlarna. Hon kände sig ändå inte naken, utan lade sig på massagebordet med filten över sig. Lotte satte igång CD-spelaren och stillsam musik med fågelkvitter inblandat ljöd precis lagom högt. Sen tände hon de båda ljusen, tog undan filten och började smörja in Jenny på ryggen med massageolja.
– Du är verkligen spänd, sa Lotte och masserade henne varsamt på axlarna och ner mot skulderbladen.
Det gjorde riktigt ont och Jenny kunde bara inte slappna av. Kroppen protesterade faktiskt mot massagen, och hennes hjärna var fylld av tankar som hoppade från än det ena än det andra. Först tänkte hon på vad hon skulle ha till middag, sen kom Eskils attacker upp (och Lotte märkte hur Jenny spände sig ännu mera). Mitt i detta började hjärnan fundera på hur det skulle sluta i Robinson, och samtidigt tänka på klubben Sussi pratat om. Jenny försökte koncentrera sig på den vackra musiken, och efter en stund kände hon hur musklerna gav efter och att både kroppen och själen sakta kom till ro. Rummet liksom försvann och till och med Lotte verkade långt borta, fast hennes händer fortsatte röra sig över Jennys kropp...
– Nu ska du ligga och koppla av, sa Lotte plötsligt och slutade massera.
Jenny ryckte till och kände en hastig besvikelse över att massagen var slut. Men när Lotte bredde filten över henne, var det skönt att bara få ligga där och slappa. Hon tänkte inte på något nu, bara njöt över detta ovanliga tillstånd. Hur länge hon låg så där visste Jenny inte, men så kände hon hur Lotte försiktigt rörde vid hennes hand och sa att det var dags att vakna. Något motvilligt såg Jenny upp, sträckte på sig och satte sig sen på bänken med filten över axlarna. Benen dinglande avslappnat över bordskanten, och aldrig hade hennes axlar känts så här mjuka och varma.
– Drick det här, sa Lotte gav henne ett glas.
Jenny tog ett par klunkar och märkte att det inte var vatten i glaset som hon trott utan saft som smakade lime och smultron. Vätskan spred sig i kroppen på ett väldigt skönt, svalkande vis och Jenny drack ur hela glaset.
– Vill du prata om det som dränerar dig på energi? undrade Lotte vänligt.
Jenny var mera avslappnad än hon någonsin varit, men ändå på sin vakt när det gällde Lottes andra talanger.
– Har du pratat med Maria? frågade hon därför avvaktande.
– Jag känner många som heter Maria, sa Lotte vänligt. Men jag vet inte vilken Maria du tänker på.
– En kompis till mig som jag fick ditt telefonnummer av, fortsatte Jenny lika avvaktande.
– Jag vill att mina kunder ska tipsa sina vänner om mig, sa Lotte. Men jag pratar aldrig om deras bekymmer med dem. Det jag vet om dig det jag känner stråla ut från dig. Det är inget hokus pokus, utan en talang jag har, och som jag vill använda till att hjälpa andra. Men om du inte känner för att prata om det är det okej för min del.
Jenny var fortfarande skeptisk, och tyckte det var smått absurt att sitta nästan naken under en filt på en massagebänk, och prata om sina problem för en kvinna hon bara träffat för ett par timmar sen. Men sen tänkte att om hon kunde få ett enda litet råd om hur hon skulle göra för att få Eskil nöjd, så ville hon gripa det halmstrået. Tveksamt och stakande började hon därför berätta om hur det var på jobbet, och upptäckte att det var skönt att få prata om det i ett rum där bara Lotte kunde höra henne.
– Så vad ska jag göra för att han ska bli nöjd? sa Jenny till slut med en djup suck.
– Du ska börja med att släppa tanken på att göra honom nöjd! sa Lotte bestämt. Det är inte det han vill ha av dig, utan den energi du ger honom när du bli ledsen. Den gör honom stark, men han måste lära sig att förlita sig till sin egen energi.
– Hur då? sa Jenny nästan trotsigt. Ska jag låta honom fortsätta klaga och skälla, eller...?
– Nej, du ska skydda dig själv och din energi, sa Lotte. Det finns bra tekniker att ta till, och du måste förlita dig på dem även om de kanske verkar lite konstiga till att börja med.
Jenny såg fortfarande skeptisk ut, men det bekom inte Lotte.
– Du ska få en olja av mig som du ska ta några droppar av i ditt badvatten ikväll, fortsatte hon lugnt. Sen ska du lägga dig i badet, slappna av och säga till dig själv att din energi är till för dig och ingen annan. Försök känna det, ända in i själen. När du sen tappar ut vattnet ska du, i tanken, säga till Eskil att han i fortsättningen ska lita till sin egen energi, och när du sen ser vattnet rinna ut i avloppet ska du låta alla dina tankar kring Eskil följa med i vattenströmmen.
Tanken på hur Eskil snurrade runt i avloppet och sen försvann ner i det mörka hålet fick Jenny att skratta till. Det var ju som hämtat ur en sämre skräckfilm, och hon trodde inte för en sekund att det skulle hjälpa.
– Ge det en chans, sa Lotte nästan muntert. Och medan vi är inne på lite ovanliga metoder ska du få en till. Innan du går till jobbet i morgon ska du tänka dig hur ett ljussken faller över dig och lägger sig som en skyddande bubbla omkring dig. Samtidigt ska du säga till dig själv att du nu är skyddad och att ingen kan ta din energi längre.
Nu tyckte Jenny det hela var på gränsen till totalflummighet, men hon sa inget om det. Hon mådde fortfarande bra efter massagen och gillade dessutom den originella Lotte. Och av ren nyfikenhet bestämde hon att pröva hennes råd. Det kunde ju knappast bli värre än det redan var.
– Klä på dig nu och kom ut till mig och Ginger sen, sa Lotte.
Ute i entrérummet fick Jenny pytteliten flaska av Lotte och dessutom ett armband som var gjort av likadana stenar som de i hennes halsband.
– Jag såg att du tyckte om mitt halsband, sa Lotte. Därför får du det här armbandet, som också ska beskydda dig. Och jag hoppas du hör av dig och berättar hur det gått med mina råd.
Jenny tänkte ta kontakt med Lotte igen, för hon ville gärna få en sådan här skön massage en gång till. De andra metoderna tvivlade hon fortfarande på, men tänkte ändå pröva dem.
Efter att ha ätit middag och vilat en stund tappade Jenny upp ett bad och droppade i lite av oljan. Den doftade lavendel och något annat gott som hon inte riktigt visste vad det var. Hon var fortfarande avslappnad efter massagen, och nu var det skönt att ligga och koppla av i den ljuva doften i det varma vattnet. Jenny slöt ögonen och kände sig plötsligt otroligt lugn. Och i den sinnesstämningen lovade sig själv att vare sig Eskil (eller någon annan) skulle få stjäla energi från henne längre. Efter en stund kände hon att det var dags att gå upp ur badet, men innan dess var det något annat hon skulle göra.
– Okej Eskil, nu bestämmer jag över min energi! sa Jenny lågt men intensivt och drog ur proppen i badkaret.
Vattnet började rinna ut, och Jenny kunde faktiskt för sin inre syn se hur Eskil virvlade ner i vattenmassorna, och nu var det inte alls så löjligt längre.
Den kvällen somnade Jenny i ett välbefinnande hon knappast trodde var möjlig. Samma känsla fanns kvar nästa morgon, och innan hon skulle ge sig iväg till jobbet ställde hon sig på köksgolvet och försökte tänka sig det omtalade ljuset. Det kändes onekligen fånigt, men hon lyckades få till ljuset och låta det falla över sig som en kåpa, och faktiskt kände hon sig beskyddad.
Samtidigt mindes Jenny armbandet hon fått och tog på sig det. Armbandet var riktigt snyggt till hennes nya blus och kjol, men när hon väl kom till jobbet glömde hon snart bort både energier, ljusbubblor och armband. Plötsligt stod nämligen Eskil på tröskeln till hennes rum, en mycket irriterad Eskil som haft en minst sagt stressig morgon. Först försov han sig och fick rusa iväg för att inte komma allt för sent till jobbet. Sen var det långa köer och han hade han skällt på varenda bilist på vägen. Och nu stormade han in till Jenny och röt:
– Är du klar med breven du skulle skriva?!
Jenny tittade upp på honom, och då hände något otroligt märkligt. Hon riktigt kände hur hans ursinne kom emot henne, men sen var det som det stoppade upp, vände och for tillbaka mot Eskil igen! Han studsade till, tog ett baksteg och såg väldigt förvånad ut. Och det gjorde Jenny också.
– Ja, breven är klara, hörde hon sig själva säga med lugn röst, och gav honom en bunt kuvert.
Eskil tog emot dem nästan sömngångaraktigt och bläddrade snabbt igenom högen. Automatiskt letade han efter fel, men hittade inget. Annars brukade han inte ha några svårigheter att komma på något att klaga över, men nu var han så förvirrad att han bara vände på klacken och gick in till sig. Lika virrig damp han ner på sin stol och kände sig plötsligt fruktansvärt trött.
Kvar på sitt rum satt Jenny och hon var inte det minsta trött eller ledsen, bara totalt förvånad. Under resten av dagen fick hon dessutom jobba i ett lugn hon inte upplevt på långliga tider. Eskil höll sig helt borta från henne, och Jenny trodde bara inte det var sant. Kunde verkligen lite massage, en pratstund med en originell kvinna, några droppar olja i badvattnet och en underlig fantasi om ljuskåpor göra sådana här underverk? Nej, det var nog bara tillfälligheter…
Tillfälligheter eller inte, veckorna som följde blev minst sagt annorlunda för både Jenny och Eskil. När han hämtat sig från den första överraskningen ansatte Eskil Jenny värre än någonsin. Men hon bemötte hans attacker på ett lugnt, sansat sätt och blev aldrig så där förlamande ledsen eller trött när han bråkade.
Och efter att ha gått hos Lotte några gånger till blev Jenny ännu piggare och gladare. Hon tog hand om sitt ”hushåll” och sig själv på allra bästa sätt, och tyckte också det var riktigt roligt att jobba. Dessutom började hon träna regelbundet och var ute och roa sig med kompisarna så fort tillfälle gavs.
Eskil däremot var resignerad och bråkade inte alls med Jenny längre. Snarare verkade det som han hade nog med att hålla ihop sig själv, och några av jobbarkompisarna började bli bekymrade för honom. Men en dag kom Eskil till jobbet och såg betydligt bättre ut igen. Han kallade alla arbetskamraterna till ett möte och berättade, utan större sinnesrörelse, att han skulle sluta sitt jobb.
– Efter sommaren börjar jag på ett annat ställe, sa Eskil och såg riktigt belåten ut.
Det var han också. Efter att lite håglöst ha skickat in ansökningar till olika företag och, utan större förhoppningar, gått på intervjuer, blev Eskil kallad till ett nystartat bolag. Helt nollställd kom han dit, men när han klev in i konferensrummet, där intervjun skulle vara, hände något oväntat. Plötsligt fylldes Eskil av en stor iver över att få jobba här, men det var inte för att förtagsidén och chefen verkade bra, att de hade nya fina lokaler och att lönen kunde förbättras åtskilligt. Nej glädjen berodde uteslutande på killen Eskil (eventuellt) skulle jobba. Han hette Mattias och Eskil kände direkt att det var något speciellt med honom…
När Eskil så fick veta att han fått jobbet, kändes livet med ens bara toppen! Hans gamla arbetskamrater ordnade en avskedsfest där alla önskade honom lycka till med det nya jobbet. Men ingen kunde ana vad glittret i Eskils ögon berodde på. Eller vem, rättare sagt…! Även Jenny kunde lyckönska honom, och tyckte inte alls det svårt att stå öga med öga med Eskil längre. Han gjorde ju henne varken trött eller ledsen, det var snarare som han utstrålade en energi som Jenny gillade, men inte hade en tanke på att stjäla.
– Ha det bra själv, Jenny! sa Eskil, samtidigt som han såg på henne och tyst för sig själv undrade varför han över huvud taget lade så mycket krut på den här tjejen tidigare? Det var ju faktiskt inget speciellt med Jenny…
|
|
|
|
