men kanske möts vi vid grinden |
du var som jag är
jag är som du var
och inte ens kärleken kan rädda mig inatt
jag är en flicka med trasiga sömmar och krossat hjärta
och jag låter dig inte längre röra vid mig
för tänk om du inte kan laga mig med dina magiska fingrar?
jag vill trasa sönder hela mig, precis som alla andra gjorde
och jag vill springandes skrika ut i rymden
att jag inte orkar leva bland lögner och svek
men jag står kvar på samma plats
och kippar efter andan som jag tappade
i samma stund som hela livet rasade över mig
gråtattacker och smärtsam rakbladsångest
lockar mig ut till friheten och leder mig ut på bron
där jag finner den ro jag så länge sökt
tårfyllda ögon blickar upp emot skyn
och vittnar om en stjärnklar himmel
som jag så länge drömt om att få besöka
och inatt kanske är den natten
min önskan går i uppfyllelse,
natten då mitt kaos får sitt slut
förlåt älskade solskenspojke
du förtjänar så mycket bättre än mig
och jag är nog inte längre värd att kallas
din vackra ängel utan vingar,
jag kan ju inte ens rädda mig själv
|
|
|
|
