Älskling, låt oss glömma det förgångna ~3~ |
Hello kära läsare! Ledsen om det dröjde lite med den här delen, men jag (julia) jobbar fortfarande på min egna berättelse En svag doft av vanilj, men vi har några delar på lager nu, så det kommer mer ska ni se. Ja, Linnéa vet liksom inte riktigt om att jag lägger ut den här nu, men jag kan inte låta bli *busig* Det är hon som har skrivit den, och alltså är den i Janas perspektiv.
Hoppas ni gillar det, och lämna jättegärna en liten kommentar om era åsikter längst ner!
kramar
Chulia & LoveMusic
Kapitel tre
You got a friend in me
“Bu!” hördes en röst bakom mig, och jag fick kisa mot solen då jag vände mig upp mot honom.
Valters ansikte pryddes av ett leende. De stora hörlurarna som hängde runt halsen skymde lite av den svartvita palestinasjalen, på samma sätt som den rosa mössa skymde lite av hans svarta hår.
Valter hade olika dagar för olika mössor. Vissa dagar - dagar som den här - hade han på sig en knallrosa mössa. Då han vaknade var han på glatt humör, och han antog att dagen skulle bli glad, satt den rosa mössan på innan han steg utanför dörren.
Andra dagar när han inte förväntade sig lika mycket skratt, tog han på sig den mörklila mössan.
Det fanns även en mössa med färgen ljusgrön, som han hade instoppad i sin strumplåda. Den tog han bara på sig när han var arg, eller på riktigt dåligt humör.
“Hej” svarade jag honom med ett leende, samtidigt som han satte sig ner bredvid mig. “Jag är strax klar, vänta lite.”
Jag pekade menande ner på min teckning, och Valter höjde gillande på ögonbrynen. Han lutade sig mot ekens stam, och lät mig fortsätta på min bild, samtidigt som han tog upp sin mp3.
Sedan Valter och jag började lekskolan, hade vi varit vänner. Vänner och ingenting mer. Båda trivdes med det, och jag skulle aldrig drömma om att vara mer än vän med honom, det hade känts fel. Valter kände mig lika bra som jag kände honom, och vi vet båda två att endast vänner räcker - gott och väl.
Valter och jag var olika, men på ett bra sätt. Han var en sådan person som kan sitta och prata i flera timmar utan att känna nöd på samtalsämnen, och jag var precis tvärt om. Jag kunde sitta och lyssna utan att känna mig obekväm för att jag inte deltog i samtalsämnet.
Med tillexempel godis är det likadant, han gillar lakrits, jag gillar choklad. Han gillar hårda godisbitar, medan jag gillar de som är sega. Köper man en godispåse, som innehåller en bit av varje sort från godishyllan, är den tom när jag och Valter har fått tag i den.
Olika på ett bra sätt.
“Sådär ja”, sa jag och höll nöjt upp resultatet framför mig. “Vad tycks?”
“Det är det fulaste jag någonsin sett”, svarade han mig skämtsamt. “Bra jobbat!”
Jag slog honom lätt på armen, och började plocka undan pennorna som låg utspridda över hela marken. Valter satt lugnt kvar utan att göra ansats för att hjälpa mig, utan lutade istället upp huvudet mot solen.
“Hur var det idag?” frågade han mig, samtidigt som jag la ner de sista pennorna i skrinet. “Hur många killar var det som slogs om dig idag? Och lärarna hur var de? Har du träffat klassen än? Och vänner, hur många står på led? Smakade du skolmaten? Fick du ditt schema?”
Tydligen tyckte han att det varit för mycket tystnad och för lite prat.
“Det var inga killar som slogs om mig”, sa jag förfärat och lutade mig mot trädstammen jag också. “Och skolan var helt okej rent allmänt, både klassen, maten och lärarna… Vad frågade du mer?”
Valter bet sig i underläppen samtidigt som han såg uppåt på himmelen. Solen fick de sneda, asiatiska ögonen att skifta i guld, istället för den mörkt bruna färgen som irisen vanligtvis hade.
“Jag vet faktiskt inte” sa han snabbt och lättsamt. “Men berätta om dagen ändå.”
Han såg intresserat på mig, och väntade på att jag skulle börja. Förmodligen ville han att jag skulle få ut det jag ville berätta om min skoldag, så att han kunde berätta hans detaljerade version senare.
Jag tog upp en pinne från marken och plockade med den innan jag började prata. “Jag träffade Mimmi, en blond liten tjej med så mycket smink i ansiktet att jag skulle kunna klara mig på det under ett år. Och ja, hon är sådan som du tror att hon är - dum, klantig och allmänt jobbig. Hon tror tydligen att vi är kompisar. Sen hände väl inte så mycket mer tror jag.”
“Om du vill kan jag komma till din skola och skälla ut henne?” sa han allvarligt. Han satt orörlig, som att han väntade på att jag skulle säga ja, beredd att söka upp Mimmi.
Jag såg skrämt på honom. Valter var en sådan person som kunde göra det, utan att tänka på om personen han pratade med blev sårad eller inte. Även om jag inte gillade henne, ville jag inte att hon skulle ta illa upp.
För att lätta upp den allvarliga situationen skrattade jag. “Nej, du stannar här. Så jobbig är hon inte, men tack för erbjudandet”.
Hans kroppshållning sjönk besviket ihop.
“Så det är hela din dagshistoria? Hände det ingenting annat?”
Hans händer plockade med sin svartvita palestinasjal, utan att han tänkte på det. Den följde alltid med, liksom mössorna. Även om det var trettio grader varmt och solsken, gick han inte utanför dörren utan en mössa och sjalen. De var en del av hans personlighet.
“Inte mer än det vanliga, få alla sina saker och sånt”, sa jag och tänkte tillbaka på dagen som varit. “Eller jo, jag mördade nästan en stackare som skejtade. Jag skrämde nästan vettet ur honom, så han ramlade av skateboarden.”
Valter visslade två gånger och log ett retsamt leende när han sa: ”Du var alltså så snygg att du fick honom på fall redan idag?"
Jag försökte ignorera hans falska påstående, men förtvivlat kände jag hur rodnade växte på mina kinder. Generat studerade jag kvisten i min hand, med stort intresse.
“Hur var din dag?” Frågade jag honom, och hoppades att han skulle gå med på att byta samtalsämne.
“Bra försök, men berätta nu, vem är den här killen?”
Som sagt, bra försök. “Jag vet inte, och jag bryr mig inte så mycket heller. Vi stötte på varandra och sen…”
“Ni stötte på varandra?” Avbröt Valter med skrattet i halsen.
Jag såg uppgivet på honom och kände hur rodnaden blev mer markant. Det var inte svårt att prata med Valter - när jag väl pratade - men att prata killar med honom, var raka motsatsen. Speciellt när jag knappt hade pratat med killen vi diskuterade.
“Vi träffades på skolgården i fem minuter kanske, sen ingenting mer. Hans kompis kom sen, och vi pratade knappt. Ingenting hände. Punkt. Nu får du faktiskt berätta hur du hade det.”
Jag såg surt på honom, men leendet på mina läppar avslöjade att allvaret i min röst egentligen inte existerade.
“Som du vill”, sa han och jag förvånades av det plötsliga allvaret i hans röst. “Men berättar du om en kille som faller mitt framför ögonen på dig, måste du faktiskt förstå att jag vill veta lite detaljer. Var han snygg?”
“Valter, lägg ner.” Jag la snabbt ner målargrejorna i min väska och började resa på mig.
“Okej, okej, jag ger mig” skrattade han och tog försiktigt tag i min axel för att dra ner mig på marken igen. “Om du så gärna vill veta hur min dag var, att du som tjej inte vill snacka killar med en frivillig person som vet allt om hur killar reagerar i olika situationer, så ska du självklart få göra det.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ellizz - 9 jun 09 - 17:45- Betyg:  | | jättebra! | | JennnyJ - 9 jun 09 - 16:18- Betyg: | Verkligen jättebra! :D Jag gillar att man verkligen får en känsla av att det utspelar sig på riktigt, för det får man :)
Tycker om den här historien och Valter är från och med nu min nya favorit! :D (A)
/JvJ ... Helt klart värd en femma! Ett absolut strålande arbete *snörpa på munnen och flyktigt börja tänka på McG* | | midnighteyes - 8 jun 09 - 18:33- Betyg: | | skitbra! | | Rosapapper - 7 jun 09 - 18:12- Betyg: | | Jättebraaaa:D! | | Sandra353 - 7 jun 09 - 15:51- Betyg: | | Naaaw vad bra :)mejla gärana :D | | JessicaKarlsson - 7 jun 09 - 15:25- Betyg: | ååh va bra :')))
fortsätt :D |
|
|
|
