Aiden - I want you more than happiness. |
DEL TRE AV FEM och bara så ni vet så är det ganska
mycket sex i den här så jag varnar er bara, och
sexet föregår mellan två män, så homophobia is not welcomed.
Säg nu inte att jag inte varnat er. Nu har jag skrivit 3 delar
på 2 dagar, nästa del kommer inte komma lika fort, men antagligen
kommer iaf nästa del nästa helg eller så, lovar att inte vara
så seg som på de andra olika novellerna haha.
READ AND COMMENT, you'll make me happy.
Aiden – I want you more than happiness.
Mina knackningar på dörren är tunga, förväntansfulla och fjärilarna i min mage är säkert en miljon stycken. Jag hör steg komma närmare, och till slut öppnas dörren.
”Åh, Aiden.” Shaun står i dörr öppningen och ser förvånad ut.
”Hej..” Säger jag tyst, försöker se över axeln ifall Atsu gömmer sig där bakom men jag ser inte till honom.
”Vad gör du här?” Shaun ler och ger plats så att jag kan komma in. Jag kliver in och ser mig omkring, som jag trodde är inte Atsu här. Men jag ser hans väska vilket betyder att han i vilket fall är i skolan.
”Jag tog med dina kläder.” Jag håller upp en kasse som innehåller kläderna som jag haft på mig på modevisningen, jag tänkte att när jag ändå är här så kan jag passa på att ge de till honom.
”Åh tack, lägg de där borta är du snäll?” Frågar han och pekar på stället jag för bara några dagar sedan testat tyger. Känns som en evighet sedan. Jag nickar och går dit, hänger påsen på en stol. Går tillbaka till Shaun och kollar på det som han har börjat skissa på. Hur mycket jag än ogillar honom, måste jag säga att han verkligen har talang.
Efter tio minuter slås dörren upp och Tanya, två andra tjejer och Atsu kommer in genom dörren. Atsu går och äter en macka och skrattar åt något som Tanya säger. Jag bara tittar på de, plötsligt märker en av tjejerna mig och stannar upp.
”Vad är det? Jag var inte seriös!” Skrattar Atsu och tittar på henne, men sen förstår han att det inte handlar om någonting som han sagt utan ser att hon tittar på något. Han följer hennes blick och stannar på mig. Jag kan se hur han krymper. Jag blir genast osäker och kommer på mig själv med att tycka att den här idén suger.
”Aiden..” Han tar två steg mot mig men reagerar sedan på att jag står vid Shaun’s bord. Han ser på mig med sina stora gyllene ögon, han ser ledsen ut, ångerfull. Han kan inte bestämma sig för om han ska fästa sin blick på mig eller Shaun. Jag tittar ner i backen och går sedan med tunga steg ifrån bordet, jag minns högt och tydligt hur han skrikit ut hur äcklig jag är. Nu när jag tänker på det, varför skulle han vilja försöka bli vän med mig om han finner mig äcklig? När jag passerar honom ser jag på honom med mina stora mörka, nästan svarta ögon. Jag går mot dörren, öppnar den och går ut, jag vågar inte vända mig om och se ifall någon tittar på mig. Jag kan höra hur dörren går igen.
Jag går över skolgården, det här gick inte alls som planerat. Plus att det ösregnar ute, och det är så kallt att regnet är blandat med hagel. Hur ska jag förklara det här för Rick nu? Han kommer att tycka att jag är en dryg idiot som sumpade kanske min enda chans att ställa allt till rätta. Jag sparkar på en sten, jävla Aiden, så jävla skev.
”Aiden!” I samma sekund som jag hör mitt namn ropas vänder jag mig häftigt om. Där kommer Atsu springandes med jackan halvt som halvt på och väskan på sniskan.
”Oh..” Jag vet inte vad jag ska säga utan står bara där helt tafatt.
”Förlåt, för att jag inte sa någonting där inne, och jag förstår om du inte vill ha någonting med mig att göra längre, förlåt.. men..” Han tar efter andan, han är väldigt andfådd märks det. Hans ögon är tårfyllda och kinderna röda.
”Men kan vi inte försöka, prata om det? Kan du inte följa med mig hem till mig, bara för att prata..? Jag förstår..” Han tar ett till djupt andetag.
”Förstår om du inte vill och om du tycker jag är en idiot som ens vågar fråga dig, men snälla, ge mig en chans att förklara?” Han ser bedjande på mig. Han är helt oemotståndlig när han står där med sitt mörkblonda, nästan ljus bruna rufs och röda kinder. Jag nickar sakta.
”Visst.. En stund.” Svarar jag kort, vill inte verka allt för ivrig. Han skiner upp och vi går under tystnad hem till honom. Jag har aldrig varit hemma hos honom, och jag vet inte ens vart han bor. Vet inte ens om det är långt att gå eller inte, jag bara följer efter honom.
Vi kommer in på ett lägenhetsområde, ett sådant område där lägenheterna är lite flottare än andra. Han går fram till en port där jag kan läsa 15A på sidan av dörren. Han låter mig gå in först, sedan stänger han dörren.
”Det är två trappor upp” Säger han med mjuk röst, det är den första meningen som yttrats på flera minuter. Jag nickar och går upp, väntar på att han ska låsa upp.
Lägenheten är ganska stor, det är en tvåa men ser ut som en trea. Hela lägenheten luktar som Atsu, och det är jätte snyggt möblerat. Överallt hänger det kläder som antingen är påbörjade eller nästan färdigsydda. Det är något som inte stämmer med lägenheten, sedan slår det mig.
”Bor du här själv?” Jag vänder mig mot honom, han verkar lättad över att jag pratar med honom.
”Ja, jag flyttade hemifrån för ett år sedan.” Han hänger upp sin blöta jacka över ett element.
”Vill du att jag ska hänga upp din jacka?” Frågar han sedan. Jag nickar lätt och tar av mig den, låter honom hänga upp den.
”Hur har du råd att bo såhär fint?” Det måste ju vara jätte dyrt.
”Det är en lång historia, kan ta den en annan gång.” Jag blir lite glad när han säger en annan gång, även ifall han just gav mig ännu en fråga utan svar på, för att när han säger att det blir en annan gång, måste det ju betyda att vi kommer ses flera gånger.
”Vill du ha något att dricka?” Frågar han och ser på mig, jag rycker på axlarna.
”Duger det med cola?” Frågar han då, jag nickar till svar, han kan inte låta bli att le lite. Han måste ha de vackraste läpparna i universum. Han tar ut två color ur sin kyl och vi går och sätter oss i soffan i hans vardagsrum. Varsin ände, långt ifrån varandra men ändå så att vi nästan nuddar varandra. Det blir en jobbig, isande tystnad i rummet, ingen verkar vilja börja prata. Istället öppnar vi våra burkar cola, stirrar på varandra. Till slut, klarar jag det inte mera. Jag ställer burken på bordet och ser honom rakt i ögonen.
”Varför bjöd du hit mig?” Min fråga är ärlig, jag vet ärligt inte.
”Vad menar du?” Frågar han förvånat, jag kan se hur smärtsamt han tycker att det här är.
”Du sa att jag var äcklig, att du inte ville ha något med mig att göra och att jag, jag.. du sa att jag och Shaun hade haft sex och att jag borde fortsätta med det, för jag är äck..” Jag känner hur mitt ansikte hettar mer och mer när jag pratar, tårarna tittar fram. Men jag hinner inte avsluta meningen förens han avbryter mig.
”Aiden! Jag.. var inte mig själv där, jag skäms jätte mycket, förlåt, förlåt. Verkligen, om jag kunde, skulle jag spola tillbaka i tiden och göra allt det där ogjort, du är inte äcklig!” Utbrister han i protest.
”Varför sa du det då!?” Min röst är skakig.
”För att.. Jag var svartsjuk.” Han flackar med blicken en aning, biter sig i läppen. Ser tillbaka på mig.
”På? Shaun? Vad är det med varandra som ni hatar så jävla mycket?!” Jag är trött på gissningslekar, det är dags att jag börjar få lite svar nu.
”Ja, på Shaun. Jag trodde att du.. Att ni, ja. Jag och Shaun har aldrig gillat varandra, det finns ingen speciell historia till varför, jag tycker bara att han är dryg och jobbig som alltid ska skryta om hur jävla snygg och bra han är för alla!” Han rynkar ihop ögonbrynen.
”Och när du valde att bli modell för honom slog det slint, för jag visste att han skulle börja köra med mig då!” Säger han, jag vet inte om han anklagar mig för att ha ”bytt sida” eller något men lite så känns det.
”Jag hade varit modell för dig bara du frågat. Men du ville ju uppenbarligen inte ha min hjälp, och jag ville fortsätta vara modell! Vad skulle du ha gjort då?” Jag ser på honom, försöker hålla mig från att inte resa mig från soffan och springa härifrån.
”Jag trodde inte du ville vara modell för mig sen du såg mig och Arata! Jag..” Han avbryter sig själv och tystnar.
”A..rata?” Frågar jag men inser sedan att asiatiske mannen som han stått och klängt på, är Arata.
”Jag.. förlåt, men det är inte som du tror..” Han ser genast arg ut, tittar generat bort.
”Vad i helvete är det då!?” Om det inte är som jag tror, jag vet inte ens vad jag tror, jag tror bara på det jag såg, vad är det då?
”Jag kan inte säga det..” Mumlar han tyst, ryggar bort.
”Men jag måste ju få veta! Borde jag inte?!” Frågar jag förtvivlat, jag klarar inte av den här ovissheten länge till.
”MEN JAG KAN INTE, inte nu, du kommer få veta, jag kan bara inte just nu, kan du inte snälla bara acceptera det!? Jag lovar att försöka svara på alla andra frågor, och jag vill försöka göra allt för att du ska vilja.. ha mig?” Han reser sig upp, jag tror han ångrar att han sagt det sista, för han svarar inte när jag frågar vad det är. Jag reser mig upp, ställer mig bakom honom. Han har en så vacker kropp, att han står här framför mig känns fortfarande som en dröm trots att allt är så fel som det kan bli, men det är ju på bättringsvägen. Vi står sådär i flera minuter, helt tysta.
”Kan du inte visa mig hur du bor?” Frågar jag försiktigt. Bara för att säga någonting. Han vänder sig sakta om, ser mig i ögonen.
”Du vill se hur jag bor?” Jag nickar. Han flinar till, tar ett djupt andetag och skakar på huvudet så hans långa hår rör lätt på sig.
”Då ska du få se hur jag bor.” Vi går ut ur vardagsrummet och börjar i hallen.
Det är öppet och fint, konstverk som hänger lite överallt. Först visar han det lilla badrummet som innehåller det vanliga, en toalett, ett handfat och spegel, dusch och badkar som sitter fast i väggen. Sedan går vi till köket som är jätte fint, det är faktiskt riktigt hemtrevligt med vitinredning och träfärgade detaljer. Sedan visar han mig sin minililla ateljé där han syr en massa olika kläder, han är riktigt duktig. Han är nog till och med bättre än Shaun. Till slut går vi in till hans sovrum. Dörrarna in till sovrummet är stora tunga trä dörrar och när man kommer in i rummet är det jätte mysigt. Mörka väggar och en stor mörksäng med röda sängkläder, helt underbart. Plus att det finns en balkong till rummet också, mitt drömsovrum. Jag har alltid velat ha en balkong till sovrummet.
Helt plötsligt står Atsu riktigt när mig. Vi smyger närmare och närmare varandra, men utan att nudda varandras kroppar. Det är bara våra andetag som möts.
”Får jag ta på dig?” Viskar han och lägger försiktigt en len hand mot min arm. Jag ryser till i hela kroppen, inte säker på om jag ska låta honom eller inte. Men jag finner mig själv låta honom göra det och sätter själv min egen hand på hans höft. Han lutar försiktigt sitt huvud åt sidan osäker på om han vågar kyssa mig eller inte. Han kommer sakta närmare mina läppar. Hans varma ögon ser in i mina, och jag kan känna hur hårt hans hjärta slår. Min kropp värms upp av hans hetta, jag känner svetten komma krypandes i nacken. Jag sluter ögonen en aning, väntar på att hans läppar ska träffa mina. Sluter ögonen helt och känner hur hans mjuka läppar sluts mot mina, jag smälter in i dom. Atsu kysser mig en gång till, och den här gången lite mer passionerat. Jag tar ett hårt tag om hans armar. Kysser häftigt tillbaka. Han lyfter upp mig i sina armar. Lägger ner oss båda i hans säng, kyssarna fortsätter och blir fler och fler. Han lägger sig över mig och pressar sin kropp hårt emot min. Jag kan känna att han är hård redan. Han lyfter upp sitt huvud och ser på mig för en sekund.
”Du vet inte hur länge jag har väntat på det här..” Viskar han och kysser mig en gång till innan han lyfter på sin överkropp och drar av sig sin tröja. Jag drar mina fingertoppar över hans smala lena mage, känner hur en stöt åker genom min kropp och jag sliter av min t-shirt. Jag sliter febrilt av hans byxor och han knäpper upp mina jeans. Jag stönar till när han tar på mig, vi är nu båda två helt nakna, känslan går inte att beskriva.
”Har du kondom?” Viskar jag och han nickar. Drar sig undan och börjar rota i en låda och tar fram kondomer och glidmedel. Under tiden som vi kysser varandra trär han på sig en och jag tror jag är på väg att avlida. Han är så het.
”Lägg dig på rygg..” Viskar han mot min kind och jag gör som han säger. Han lägger sin kropp mot min rygg, kysser min nacke, sedan börjar han med glidmedlet, jag är redan redo. Efter en kort stund tränger han in i mig och jag stönar högt. Jag har aldrig varit med om något liknande, det som en dröm.
”Du är så vacker..” Atsu ligger bredvid mig under täcket, vi har precis blivit klara. Han stryker min kind med handryggen.
”Du också.. Jag förstår inte hur någon kan vara så vacker som du..” Jag kysser honom. Jag älskar det här, betyder det här att han är min?
”Vart står vi nu..?” Frågar Atsu mig allvarligt och stryker en hårslinga ur mina ögon. Precis som jag är till för att svara, ringer det på dörren, vi blir båda två förvånade och reser oss upp i sängen. Atsu kollar ut genom fönstret och stelnar till. Vänder sig emot mig. Dörren ringer på igen. Han tar mig i sina armar, håller om mig hårt.
”Aiden, du måste stanna här inne, okej, vad som än händer, kom inte ut, lova det!” Han låter nästan lite rädd. Jag nickar häftigt, har ingen aning om vad det är han snackar om.
”Vänta här, jag kommer snart!” Han reser sig upp ur sängen, tar på sig sina kalsonger och tar på sig en röd morgonrock. Han ger mig en kyss innan han går ut i hallen. Dörrarna till sovrummet stängs inte helt och man har perfekt syn ut till hallen, jag kan inte hålla mig, utan smyger upp ur sängen, tar på mig mina kalsonger och virar in mig i täcket. Jag hör två röster utifrån, den ena är Atsu’s och den andra tillhör en annan man. Jag smyger fram till springan och ser att det är ingen mindre än Arata. Jag håller andan för att jag ska höra vad de säger. Känner hur ilskan och svartsjukan bubblar upp inom mig.
”Här har du dina grejer.” Arata räcker honom en liten påse och Atsu fnittrar oskyldigt. Han har totalt ändrat personlighet.
”Nu är det din tur.” Vad menar Arata med det där? Jag trycker mig närmare mot dörren men ser till så att jag inte blir sedd. Då ser jag hur Atsu ställer sig på knä framför honom, drar der Arata’s gylf. Sedan stoppar han den i munnen, jag kan knappt tro det med egna ögon. Atsu suger av honom, framför ögonen på mig. Vad i helvete. Jag står som förstenad, kan inte röra mig. När han är klar får Atsu en lätt kyss på kinden, sedan säger de adjö och Atsu försvinner in på badrummet, han kommer ut efter ungefär en minut eller två. Då ser han mig i dörröppningen. Han bara stirrar på mig. Min underläpp börjar darra häftigt, hela min kropp blir alldeles konstig och det känns som hela mitt huvud snurrar.
”Aiden!” Atsu springer fram till mig, ser helt förtvivlad ut. Han försöker ta i mig men jag puttar bort honom gång på gång.
”Snälla Aiden, sluta, SNÄLLA!” Han gråter, tårarna bara rinner och han slänger sig på mig i sängen.
”Snälla säg någonting, snälla, säg någonting!” Atsu’s armar hårt kring min kropp. Jag bara ligger där och gråter, gråter för allt jag är värd. Skakar på huvudet.
”Jag önskar jag kunde förklara det! Jag vill men jag kan inte!” Han drar efter andan och torkar bort de tårar som rinner från hans kind men det är lönlöst, det kommer bara fler ändå.
”Släpp mig, snälla..!” Kvider jag under honom.
”Nej! Nej, nej, nej. Släpper jag dig kommer du att lämna mig här, och jag vägrar leva utan dig, du får inte gå!” Atsu slår knytnäven i madrassen och jag gråter ännu mera. Vad vill han att jag ska göra egentligen?!
”Varför är du med mig om du redan har honom!? Jag vill inte vara din älskare om du trodde det. JAG VILL INTE VARA DIN JÄVLA HORA!” Jag sätter mina händer för ansiktet. Känner mig så extremt smutsig.
”Du är inte min hora! Du är mycket bättre än så, jag lovar, det är dig som jag vill vara med, åh gud..” Han biter sig hårt i läppen.
”Vad är jag då!? Jag fattar ingenting, och jag vill inte vara kvar här! Du har bara utnyttjat mig, för, och, jag, jag trodde vi höll på att bli någonting!” Jag gör en kraftansträngning och reser mig upp i sängen. Nu sitter jag upp, men han är fortfarande på mig, sittandes över mina ben.
”V-vi är väll fortfarande någonting!? Eller!? Snälla, Aiden, låt mig förklara det, om jag förklarar lovar du att inte lämna mig!?” Kvider han och jag ser på hans rödgråtna ansikte.
”Förklara! Men jag kan inte lova något, det förstår du väl!?” Jag ser argt på honom, hur kan han begära det ens en gång!?
”Okej! Okej.. Jag måste göra sådana.. tjänster för Arata, i utbyte mot en annan sak..” Jag stirrar bara på honom.
”Sådana tjänster?” Frågar jag eftertänksamt, håller andan. Han får en ny gråtattack.
”Sexuella tjänster.” Han tittar ner i sängen.
”..Så du har sex med honom för att få någonting annat!?” Frågar jag och ryggar tillbaka.
”Aldrig hela vägen! Bara.. avsugningar och så..” Försvarar han sig lätt, jag måste erkänna att jag blir lite äcklad.
”Vad fan är det du får i utbyte!? Snälla säg att det är något som är värt det isåfall.” Säger jag argt och stirrar på honom men jag får inget svar.
”Du får droger eller hur!?” Frågar jag ilsket men han undviker bara att titta på mig.
”Svara då!” Jag skriker nästan nu.
”JA! Ja, jag får droger. Men.. Det, jag ska försöka sluta!” Utbrister han skamset, och stirrar in i mina ögon. Jag känner hur jag faller inombords. Jag hade rätt.
”V.. Va. Nej.. Det.. Jag.” Jag sjunker ihop i sängen, ligger där och försöker andas normalt, känner mig osm gelé i hela kroppen.
”..Aiden?” Piper Atsu och lägger sig halv som halvt på mig igen.
”Aiden, snälla.. jag är ledsen att jag drog in dig i det här från början, men jag kunde inte hålla mig borta..! Du är alldeles för underbar för att motstå, jag klarar mig.. inte..” Hans tårar är så förtrollande, jag hatar att jag tycker så mycket om honom.
”Jag, jag ville inte börja med droger men allt blev så snett och så bara kom möjligheten och det blev helt fel, sen kom jag i kontakt med Arata och..” När jag hör Arata’s namn blir jag förbannad.
”Och så började du hora för att få drogerna att gå runt!? Vad vill du ha mig till Atsu!? Om han inte kommit hit nu, hade du ju fortsatt träffa honom för att bli hög! Tror du verkligen att jag skulle vilja dela dig med någon ifall vi blev tillsammans!?” Frågar jag honom och försöker låta så stadig som möjligt på rösten.
”Vad jag vill ha dig till!? Jag vill att du ska vara min, och jag vill vara din! Våran relation är.. var.. är.. det bästa som hänt mig! Plus.. Det är bara.. några avsugningar och så..” När han säger det sista blir jag arg. Så arg att jag faktiskt flyger upp ur sängen, Atsu rusar upp i samma sekund som mig.
”Några avsugningar!? Så du skulle tycka att det var okej om jag skulle gå och suga av vem som helst!? Är det, det du säger!? Så det skulle inte röra dig i ryggen om jag gick och sög av Shaun hemma i hans vardagsrum sent en fredag kväll!?” Jag är så arg att jag skakar, inte enbart för att jag gråter som en idiot.
”Vafan säger du?! Självklart att du ska dra upp Shaun i det hela, jag visste att ni hade gjort någonting..” Muttrar han och torkar ilsket bort en tår från halsen.
”NEJ, vi har inte gjort något, AH, jag tog honom som exempel för att du skulle förstå hur äckligt fel jag tycker att det är!” Hugger jag till, jag blir så jävla ledsen på honom när han håller på sådär.
”Det var Shaun som presenterade mig för Arata, så, nu vet du en till anledning till varför jag hatar Shaun!” Halvskriker han med desperatröst.
”Är du nöjd nu!?” Han sätter en hand för sin mun. Hela den här grejen är tragisk och hemskt.
”Nej..” Säger jag stumt. Det blir tyst i rummet, tystnaden lägger sig som en tjock dimma runt oss. Bara står mittemot varandra.
”S-ska du gå nu?” Han bryter tystnaden till slut, darrar på rösten. Jag vet inte alls hur jag ska göra.
”Är allt.. slut?” Han får en till gråtattack och kurar ihop sig på sängen. Jag hatar att se honom såhär.
”Jag vet inte.. Atsu, hur ska jag veta? Jag vill inte vara tillsammans med någon som inte bara är för mig..” Säger jag med tyst röst, ställer mig framför honom.
”Jag lovar att bryta med allt annat om du bara ger mig en chans! Bryta med Arata, bryta med drogerna, bryta med allt dåligt! Snälla Aiden, jag vill inte förstöra det här..! Jag ber dig..” Han ser bedjande på mig, som att om jag inte går med på det kommer hans insida att dö.
”Jag har redan, nästan, slutat med droger, förut kunde jag döda för det, men det senaste halvåret har jag bara rökt på någon gång i månaden! Förut var det allt möjligt.. Jag kan sluta helt, snälla, ge mig en chans att bevisa det!” Han knyter sina nävar och hulkar till.
”Jag vill att du slänger alla droger du har.. Nu!” Befaller jag, men jag förstår ju själv att man inte slutar vara drogberoende bara för att man slänger bort det man har. Det är en lång väg kvar, men det är alltid en början.
”O-okej..!” Han reser sig upp på vacklande ben och börjar rota runt i lägenheten, det ligger överallt verkligen, utspritt på alla möjliga konstiga ställen. Han lägger allt i en påse som han sedan ger till mig, så att jag får göra mig av med det, så jag verkligen är säker på att det kastas bort.
”Hur gör vi nu?” När allting lugnat ner sig lite, står vi handfallna mittemot varandra, utan att veta riktigt ut eller in.
”Jag vet inte, jag är bara så trött.. Jag tror jag ska gå hem och sova.” Säger jag och kliar mig i bakhuvudet, gäspar lite.
”Stanna hos mig?” Han lägger blyg en hand på min höft.
”Jag vet inte..” Jag är inte på humör för något kel direkt.
”Snälla? Vi behöver inte göra någonting, bara sova!” Jag nickar, det kan ju inte skada heller, plus att nu, när vi är tillsammans måste det bli lite ändringar och det är lika bra att göra det så bra som möjligt. På en gång.
Hans säng är så mjuk och varm. Jag drar täcket högt över mig och lägger mig som i en kokong. Atsu lägger sig ned bredvid mig med sitt täcke omkring sin kropp.
”Är det okej? Mellan oss alltså.” Frågar han försiktigt.
”Nej, men det kommer nog att bli det, om ett tag..” Jag lutar mig över och kysser hans panna. Jag måste erkänna att jag tvivlar starkt på det här, men jag är villig att försöka. Jag tycker om honom så mycket, jag tycker om honom så mycket att jag nästan blir rädd för mig själv. Jag är rädd också, för ju närmare jag kommer Atsu, desto längre bort hamnar Lee, det är ju bra. Men fortfarande, så gör det mig så ledsen.
- - - - - - -
När jag vaknar nästa morgon, är sängen tom. Jag får panik, vart är han någonstans!? Min första tanke är att han kanske passat på att sticka ut till Arata medans jag sov, men sen kommer jag på hur dumt det är att tänka så, så jag reser mig sakta upp ur sängen och ser då hans bakhuvud i fönstret. Han sitter ute på balkongen.
”Där är du..” Säger jag sömndrucket när jag öppnar dörren och går ut till honom.
”Åh, god morgon, vaknade rätt tidigt och ville inte väcka dig. Du sover sött.” Jag fnyser åt det sista, men ler sedan. Han är väldigt sexig, i sina pyjamas byxor och halvknäppta skjorta, håret som hänger lite hur det vill i ansiktet och på sig har han ett par glasögon. Tidning i handen.
”Jag visste inte att du hade glasögon.” Säger jag och sätter mig i hans knä, han ler. Jag märker att han fortfarande skäms otroligt mycket för det som hände igår, för han vågar knappt ta i mig.
”Atsu..?” Jag ser på honom. Lutar min panna mot hans.
”J-ja?” frågar han försiktigt.
”Kyss mig.”
- - - - - - -
”Så du och Atsu är..?” Rick och jag sitter i klassrummet och snackar innan lektionen ska börja måndagen efter.
”Jo, det är vi.” Säger jag en aning generad, jag är fortfarande inte van med tanken på att jag har skaffat en nu pojkvän. Plus att han är så komplicerad.
”Awesome!” Rick blir dock överlycklig utav nyheten, det är en av de saker som jag verkligen gillar med honom. Han är alltid så himla snäll mot mig.
”Jo, det är det.” Säger jag och ler. Även om mitt och Atsu’s förhållande är bräckligt och om man vill hitta fel, så är det bara att rada upp de, men jag tycker om varandra så mycket att vi är redo att kämpa för ”oss”. Jag tror att jag älskar honom till och med, eller, jag vet det, jag älskar honom. Men jag vågar inte säga det till honom, inte än. Han kanske tar mig som oseriös då. Och det vill jag inte att han ska. Jag hoppas att han pratar med Arata snart, eller jag önskar att han aldrig pratar med honom igen, men hellre att han pratar med honom och de slutar.. hålla på. Än att de fortsätter. Jag ryser när jag tänker på det.
En vecka senare ligger jag på Atsu’s säng och läser, under tiden som Atsu står och lagar mat. Jag är precis på väg att somna till, då det ringer på dörren. Jag ligger på helspänn då Atsu går och öppnar.
”Dags för det vanliga?” Arata’s röst hörs hör och klar ifrån dörr öppningen.
”Nej.” Hör jag Atsu säga med bestämd röst, jag kan knappt andas.
”Va?” Arata’s förvånade röst gör mig glad, känns verkligen nu som att allt kommer att ordna sig.
”Nej, jag ska sluta. Jag har hittat något som tar mig högre än vilken drog som helst.” Jag blir varm av orden.
”Oh? Är det så? Då får jag väl gratulera, men du vet att om du släpper mig nu, kommer jag aldrig tillbaka.” Mitt humör sjunker lite, jag kan riktigt se hur överlägsen han ser ut just nu.
”Jag vet.” Atsu låter sig inte kuvas dock, undrar hur det hade varit om jag inte hade varit här då han dykt upp? Hade han fortfarande tackat nej?
”Det har varit ett nöje att få ha haft dig i mitt liv.” Arata hånskrattar lite innan han vänder sig om och kliver ut genom dörren igen. Jag blir så arg, han pratar om Atsu som om han vore någon jävla hora som man kan göra hur man vill med. Jag hör hur dörren stängs och först efter några minuter vågar jag gå ut till honom i hallen. Han står och lutar armarna mot väggen och lutar pannan emot armarna. Han ser trött ut.
”Älskling?” Frågar jag milt, det är första gången jag kallat honom det.
”Jag är okej, jag är bara så..” Han vänder sig emot mig, ser på mig med sina trötta ögon. Jag hade aldrig kunna tro att han höll såhär mycket inom mig då vi träffades uppe i skolan den där dagen, det sjuka är, att jag inte är iväg skrämd som jag annars brukar bli. Det måste vara ett tecken.
”Jag vet..” Jag lägger mina armar om honom, fäster mina läppar mot hans hals.
”Shit, jag förstår inte hur jag ska klara det här, men för dig, javisst.” Han skrattar matt. Vi står sådär en lång stund, bara att stå där och känna varandras hjärtslag är så underbart.
”SHIT!” Han rycker till, jag får nästan en hjärtattack.
”Vad!?” Frågar jag desperat.
”Jag bränner maten!” Han springer in i köket och försöker rädda det som står på spisen.
Vi beställde pizza istället.
- - - - - - -
Förhållandet mellan mig och Atsu går stadigt framåt, nu när det mest lagt sig, är det jätte mysigt. Det enda är de gånger som han får abstinens efter droger, då måste han vara själv, för annars blir han så himla otrevlig och elak. Första gången jag var med om ett anfall från hans sida, vart jag jätte rädd. Jag kom in i sovrummet och såg honom ligga i sängen och bara skaka, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Greps av panik. Men det gick bra, och nu, har vi varit tillsammans i en månad om fyra dagar. Men trots att vi varit tillsammans den här tiden har han fortfarande inte träffat mina föräldrar, och det känns lite skumt eftersom vi bor så nära varandra. Men idag, ska vi hem så de får träffa varandra. Jag har nog aldrig sett någon såhär nervös förut.
”Ser det här okej ut?” Han snurrar runt framför mig och visar upp sina kläder. Han har ett par svarta byxor, ett svart skärp, svarta skor, en vit skjorta och en svart kavaj med en knapp knäppt.
”Jätte bra!” Säger jag ger honom en kyss på pannan.
”Skulle dina föräldrar gilla det?” Frågar han misstänksamt, nervöst.
”Ja.” Säger jag. Det här är den tredje klädseln han testat.
”Säker?” Frågar han osäkert och kollar sig i spegeln en gång till.
”JA!” Suckar jag och slänger mig på sängen. Jag ska egentligen inte säga något, om jag skulle träffa hans föräldrar skulle jag vara likadan, men jag tror aldrig jag kommer att träffa hans föräldrar eftersom de bröt kontakten med varandra när de fick reda på att han gillar killar.
Efter många om och men kommer vi i alla fall iväg, promenaden hem till mig är inte så jätte lång och eftersom att det är så kallt i slutet av november, skyndar vi oss ännu mera. Jag håller hans hand tätt i min, ler mot honom.
”Välkommen! Det är jag som är Aiden’s mamma, Jaslene.” Mamma stormar emot oss i hallen, hon har blivit mycket gladare, jag tror att deras skilsmässa är inställd för stämningen hemma är mycket, mycket bättre.
”Atsu.” Han skakar hennes hand.
”Thomas.” Pappa kommer även han och vill presentera sig. Han ser skeptiskt på Atsu, men sedan ler han. Jag tror han börjar komma över sin homofobi en aning.
”Vi ska inte hålla er kvar här nere något länge, men jag måste prata med dig Aiden.” Mamma ler förväntansfullt mot mig.
”Om vadå?” Undrar jag, vad har hon nu kommit på?
”Du vet den där stugan vi kollade jämt på förut? Vi har köpt den!” Utbrister hon glatt, tyvärr delar jag inte samma glädje.
”Å-åh.. Har ni?” Jag försöker i alla fall se glad ut. Men grejen är den att, den där stugan, ligger där vi bodde förut. Alltså vid Lee.
”Ja! vi tänkte fira jul där, så du och Atsu, om ni inte har något emot det såklart, kan väll åka dit nästa helg och pynta och göra fint?” Mamma babblar på och jag bara står där, känner mig helt lam.
”Vi?” Frågar jag stumt, försöker registrera vad hon säger.
”Ja, både jag och Thomas har en massa jobb att göra, vi betalar självklart resan och ni får pengar för mat och lite sådant. Är det okej?” Med andra ord, hon orkar inte ta ledigt.
”Jag vet inte..” Mumlar jag, en storm av olika känslor inom mig. Tänk om vi träffar på Lee? Det är högst troligt eftersom det stället är ännu mindre än det här.
”Jo men, det ska nog gå bra.” Atsu ler mot mig, jag vet inte om han har kopplat ihop ännu, för han vet ju att jag flyttade därifrån på grund av en annan kille.
”Verkligen? TACK! Ni behöver inte stå här och hänga, ni kan ju gå upp nu. Ropar om det är något.” Säger hon och vi börjar gå men jag hinner inte gå ut förens hon tar tag i min am och drar mig intill henne.
”Psst, Aiden.” Viskar hon.
”Vad?” Frågar jag, fundersam över vad det mer kan vara.
”Bra val av kille, han är ju riktigt snygg.” Hon blinkar till med ena ögat och fnissar till. Jag blir röd i ansiktet men skrattar lite, springer ikapp min pojkvän.
”Det där gick ju bra.” Säger jag och slänger mina armar om hans midja. Det har blivit en vana att jag bara slänger mig på honom, jag kan inte låta bli att röra honom. Hans lena hud, allt, det är så tilltalande.
”Ja, som tur är. Shit vad mycket kartonger du har här.” Skrattar han när jag öppnar dörren till mitt rum.
”Haha, ja, jag har inte hunnit fixa det än. Eller orkat snarare.” Säger jag lite generat, det är inte så kul att visa mitt rum för honom, jag vill ju kunna göra så att han blir lika förbluffad att se hur jag bor som jag blev av hans hem.
”Ska vi fixa det nu? Jag kan hjälpa till!” Säger han glatt och hans gyllenbruna ögon glittrar i det solsken som skiner in igenomfönstret.
”Är du säker? För det skulle vara bra. Kommer ändå aldrig göra det själv.” Säger jag efter en stund av tänkande.
”Visst, kom igen nu.” Säger han och vi börjar plocka ihop lite allt möjligt. Jag blir förbluffad över hur mycket skräp jag egentligen har inne på mitt rum, det är galet. Vi gör en hög av ihop vikta kartonger utanför min dörr. Medans jag står på en stol och plockar ner saker från en hylla, plockar Atsu fram saker under sängen. Jag plockar lite till, men känner hur en tystnad börjar lägga sig i rummet. Jag vänder mig om och ser Atsu stå böjd över något vid sängkanten.
”Vad är det?” Frågar jag och kliver ner från stolen. Går fram till honom.
”Så den där killen, som dumpade dig, heter Lee, eller?” Frågar han. Han håller i den gamla skokartongen som jag lagt alla minnen med Lee i. Jag stelnar till, jag hade totalt glömt bort den där kartongen. Överst ligger ett foto på mig och Lee, och med stor, fet, röd text står det, I heart Lee. Jag biter mig i överläppen.
”Jag.. Är ledsen över att du hittade den där..” Jag går fram och tar lådan ifrån honom.
”Jag trodde du kommit över honom?” Frågar han utan att titta på mig.
”Det har jag!” Jag tar tag i hans arm.
”Varför ligger då en låda med massa, kärlekstjafs, under din säng!?” Nu ser han rakt in i mina ögon, jag blir så ställd. Hans ögon är ärliga, gnistrande och jag kan se hur sårad han är, även fast han försöker sitt bästa med att dölja det.
”Atsu, förlåt. Jag hade totalt glömt bort den, annars hade jag gjort mig av med den.” Jag slänger lådan där resten av kartongerna ligger. Jag känner ett sting i hjärtat samtidigt som jag gör så, men det känns så himla bra på samma gång.
”Det känns inte så bra att veta att ens pojkvän bevarar en massa saker om sitt ex på sitt rum..” Han sätter sig på sängkanten och kollar ner på sina händer som ligger i hans knä.
”Förlåt, jag är verkligen ledsen, men jag har inte haft en tanke om Lee på senaste tiden så därför glömde jag bort den där lådan, annars hade den varit borta för länge sedan. Jag lovar.” Jag sätter mig på huk framför honom, lägger mina händer på hans knäskålar. Han är så vacker, och idag har han inget smink alls på sig. Det är ovanligt att se honom så osminkad, men hans hy är fortfarande sådär slät och perfekt, det är mest ögonen som är annorlunda. Man ser verkligen att han är asiat nu, han har de vackraste ögonen jag någonsin sett. Hans näsa, smal och lite böjd på nästippen. Perfekta linjer.
”Du är så jävla vacker.” Säger jag lägger en hand mot hans kind. Då lutar han sig fram och kysser mig. Vi kysser varandra igen och igen. Jag älskar att höra hur han stönar när jag kysser hans hals. Mina händer trevar ner mot hans skärp och öppnar det. Han lägger en hand på mina.
”Aiden, dina föräldrar är där nere!” Viskar han men han ler.
”Vi får försöka vara tysta då?” Jag ler och öppnar hans byxor helt. Han är hård, stönar. Jag kysser den och låter min tunga leka lite, innan jag stoppar in den i min mun. Jag älskar att höra hur han stönar när jag suger av honom, att se hans njutande ansiktsuttryck får det nästan att gå för mig.
Jag förlorar mig själv i dig varje gång.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Cilises - 10 jul 09 - 00:22 | Enda orden jag har är att du är grym!
Det behövs inte mer än så för att beskriva det du uttrycker...jag väntar på nästa del | | Mp3 - 7 jun 09 - 23:59 | Det är obeskrivligt hur otroligt mycket jag älskar den här. Ditt sätt att beskriva allting så otroligt bra på. Man ser verkligen allt framför sig. Du skriver fantastist bra och handlingen är så underbar.
Jag älskar den här som sagt. <3 | Justmyfault - 7 jun 09 - 20:18- Betyg:  | | SÅ jävla bra! |
|
|
|
