Bögjävel !! [del.20] |
Bögjävel !! [del.20]
Jag låg kvar stilla på golvet, medans någon gick för att hämta en lärare.
Smärtan vid mina revben var outhärdlig och så fort jag rörde mig eller andades, så gjorde det ont.
Liam och Karl såg till så att varken Oscar, Andreas, Simon eller Ricky stack sin väg, men Ricky verkade ju inte vara i särskilt bra skick, eftersom jag, som han hade sagt, hade knäckt hans näsa, så det fanns nog ingen risk att han skulle sticka ...
När jag låg där på golvet, så kunde jag inte låta bli att känna en viss triumf över att jag äntligen hade lyckats slå tillbaka och att Ricky, som så ofta hade tillfogat mig smärta, nu hade väldigt ont själv istället.
Och det är pågrund av mig ..., tänkte jag belåtet.
- Du ska få fan för det här, din jävla, äckliga bög, mumlade Simon sammanbitet och Karl blängde illvilligt på honom.
- Han heter Victor !! snäste han.
- Men han borde heta "Bögen" i alla fall, sa Simon avfärdande. Det är ju trots allt det han är. Hur var det att ha idrott med honom egentligen ?? Hur kändes det att duscha tillsammans med BögVictor, som säkert blev askåt i dig och ville knulla dig hårt ??
- Äh, lägg av, mumlade Karl och lät en aning generad. Simon hånlog och jag gjorde ännu ett försök att resa mig upp.
- Ligg still, Victor, förmanade Liam. Du kan förvärra skadan annars ... Simon fnös.
- Som om det skulle göra något, sa han spydigt. Han har ju ändå redan knäckt näsan på min polare, så han förtjänar det.
- Det kanske beror på att din så kallade polare är en störd idiot, som misshandlar folk ?? föreslog Karl kallt. Och det gör ju du med förresten, så en knäckt näsa på dig med, skulle ju vara väldigt trevligt ...
- Vad fan ... sa Simon hotfullt och försökte närma sig Karl och Liam, men Oscar drog tillbaka honom.
- Nej Simon !! förmanade han. Vi borde inte bråka mer, vi borde sticka ... Simon nickade sakta.
- Ricky ... sa han försiktigt och sjönk ner på knä bredvid Ricky på golvet, som fortfarande höll sina händer om sin näsa.
Ricky, vi måste sticka ... Ricky stönade högt och blängde sen illvilligt på mig.
- Du ... du ska få igen för det här, ditt lilla missfoster ... fick han fram och lutade sig sen en aning framåt, så att det inte skulle droppa blod på hans kläder. Jag skojar inte ...
Istället för att svara, så ignorerade jag honom, men jag kunde inte låt bli att jag kände mig rädd.
Ricky menade ju verkligen allvar, jag hade ju liksom knäckt hans näsa, enligt honom själv i alla fall, så jag trodde inte för ett ögonblick på att han skämtade.
- Sluta upp med dina jävla hotelser !! snäste Liam. Du ska fan aldrig mer få röra Victor igen, fattar du det ??
Annars så ska vi ge dig så mycket stryk att du aldrig mer får träffa din morsa ...
- Det skulle ni inte lyckas med !! protesterade Simon. Ricky är mycket bättre på att slåss än ni ...
Karl skakade roat på huvudet och vände sig sen till mig istället, medans Liam höll ett öga på Simon och de andra killarna. Det dröjde inte länge förrens Robert och Johan kom tillbaka med en lärare och då hade det redan samlats flera stycken elever, som glodde på mig och Ricky.
Jag slöt ögonen, för att slippa alla nyfikna blickar och stönade sen lågt.
- Hur är det med dig, Victor ?? Jag öppnade ögonen ögonen igen och såg att läraren, som jag inte kände igen, hade sjunkit ner på knä på golvet bredvid mig. Trots att jag försökte svara, så var det bara ett plågsamt stön som lämnade mina läppar och Robert gick fram till mig och läraren.
- Jag tror att han har brutit nåt revben, förklarade han. Det var i alla fall där han blev sparkad och han kan ju liksom inte röra sig ...
- Vem sparkade honom ?? avbröt läraren skarpt och Robert nickade åt Simon, Andreas och Oscar. Simom skruvade besvärat på sig, då läraren betraktade honom under tystnad och han tog tveksamt ett steg bakåt.
- Är det sant ?? undrade läraren, samtidigt som hon hade blicken fastborrad i honom.
- Ehm ... nej ... mumlade Simon osäkert och såg bort. Det var inte jag.
- Det var det visst det !! sa Robert bestämt och vände blicken till läraren. Jag såg det, tillade han. Jag och mina kompisar kom och gick här i korridoren och då såg vi Victor ligga här på golvet, samtidigt som Simon och de andra två sparkade på honom. Jag är helt säker på att Ricky också hjälpte till, men han fick antagligen igen med tanke på att han blöder ...
Läraren kastade en snabb blick på Ricky, som vred sig av smärta på golvet och blodpölen under honom, blev allt större. Hon suckade besvärat och såg sen på mig igen.
- Ligg alldeles still, Victor, förmanade hon. Jag måste ringa efter amblansen. Hon reste sig upp och tog sen fram en oanvänd näsduk ur sin byxficka, som hon höll fram till Ricky.
- Här, sa hon. Ta den för att stoppa blödningen tills ambulansen kommer. Ricky slet till sig den utan ett ord och läraren gick iväg för att ringa.
Jag kunde inte låta bli att undra hur min mamma skulle reagera, när hon fick reda på att jag hade blivit så illa slagen i skolan, att jag hade brutit revbenen. Hon som var så orolig för mig jämt och ständigt ...
Så fort ambulansmännen kom, så blev jag och Ricky omhändertagna och jag såg på då Ricky blev lagd på en bår, samtidigt som en av ambulansmännen gav honom något slags tyg som han skulle hålla mot näsan, så att det inte skulle blöda för mycket.
Sen försvann de snabbt iväg med Ricky och en av de andra ambulansmännen granskade mig ingående, samtidigt som han kände lite försiktigt vid mina revben. Jag försökte låta bli att inte skrika högt av smärtan och grimaserade lite istället, för att visa att det gjorde ont.
- Är de brutna ?? frågade Robert oroligt och ambulansmannen nickade.
- Jag tror det, sa han bekymrat. Så vi får försöka flytta över honom så försiktigt som möjligt till båren.
Det var sammanlagt tre ambulansmän, som bar över mig till båren, men de hade i alla fall gett mig lite morfin, så att jag skulle kunna stå ut med smärtan. Sen svepte de om mig en sån där äcklig, orange sjukhusfilt och började dra båren mot skolans utgång. Jag kunde se att alla i hela korridoren glodde efter oss, Simon, Andreas och Oscar också.
Efter att jag hade röntgats på sjukhuset, så fick jag reda på att jag bara hade brutit ett av mina revben, men smärtan var outhärdlig ändå. Eftersom man inte kunde gipsa revben, så fick jag några värktabletter istället och sen beodrades jag att bara ligga hemma och ta det lugnt i ett par dagar, tills mitt revben hade självläkt.
Jag haltade ner till sjukhusets entré, slog mig ner på en av bänkarna och tog sen fram mobilen, för att skicka ett sms till mamma, så att hon kunde hämta mig. Jag ville inte ringa, för då fick hon alltid sån panik och trodde att jag hade råkat ut för något allvarligt och det här var ju förstås allvarligt, men jag ville ändå inte jaga upp henne ...
Efter en stund, så kom en sjuksyster fram till mig för att kolla så att jag kom hem ordentligt och jag förklarade att jag hade smsat till min mamma och att hon snart skulle komma och hämta mig.
Just nu ville jag bara komma hem så fort som möjligt och jag saknade verkligen Robin ...
Mammas svarssms kom snabbt och precis som jag hade väntat mig, så var hon jätteorolig. Hon undrade vilka idioter det var som hade gjort mig illa och lovade att hon genast skulle komma och hämta mig på sjukhuset. Jag la tillbaka min mobil i byxfickan och försökte sen att andas lite försiktigt, eftersom det gjorde ont i revbenen annars.
Min väntetid blev, till min besvikelse, oerhört lång och jag började nästan tro att mamma inte skulle komma alls, då jag fick syn på henne när hon kom inspringandes på sjukhuset. Hon var alldeles förtvivlad och det syntes på henne att hon hade gråtit, ganska rejält faktiskt ...
- Victor !! utbrast hon gråtfärdigt. Victor, hur är det med dig ??
Jag reste mig försiktigt från bänken och mamma kramade mig lite försiktigt och strök undan håret som hängde fram i mitt ansikte. Hon snyftade lågt och jag försäkrade henne om att det var okej.
- Jag har bara brutit ett revben ... förklarade jag. Så jag fick med mig några värktabletter, men mer kunde de inte göra ...
- Men Victor !! sa mamma förfärat. Vadå "bara brutit ett revben", hur kunde det gå till ?? Fick du så mycket stryk ??
Vi började gå bort mot bilen och jag nickade sakta.
- Mmm ... sa jag tyst, samtidigt som jag undvek min mammas blick noggrannt. Jag var såklart redan medveten om att hon när som helst skulle fråga ut mig om vilka det hade varit som hade slagit mig, men jag kunde ju alltid fortsätta låtsas att jag inte visste vilka det var ...
Mamma och jag satte oss i bilen, som hon hade parkerat så nära sjukhusets entré som möjligt och åkte sen hemåt.
- Vilka var det som slog dig ?? frågade mamma oroligt, så fort hon hade svängt ut från sjukhusets parkering. Jag suckade besvärat.
- Jag ... jag vet inte ... ljög jag ynkligt. Ehm, alltså, jag ... jag känner inte de ... Min mamma suckade och jag stirrade envist ut genom fönstret. Jag ville inte att hon skulle se på mig att jag ljög, men eftersom jag ändå var så dålig på att ljuga, så hade hon genomskådat mig direkt.
- Victor, sa hon mjukt. Jag vill gärna höra sanningen den här gången och du kommer inte att råka illa ut för det, tvärtom. Allt kommer att bli mycket bättre ...
Även jag suckade och det tog ett tag, innan jag ens öppnade munnen för att svara.
- Det ... det var några killar som ... som har misshandlat mig flera gånger förut, mumlade jag tillslut och mamma blev ännu mer förtvivlad.
- "Flera gånger förut" ?? utbrast hon chockat. Men lilla älskligen, varför har du inte sagt något ?? Jag svalde hårt och gjorde vad jag kunde för att inte börja gråta, men det var inte så lätt.
- Jag ... vet inte ... sa jag med darrande röst. Jag var väl rädd att ... jag killarna kommer ju vilja hämnas nu när ... när de får reda på att jag har skvallrat ...
- Det behöver du inte vara rädd för, Victor, avbröt mamma bestämt. De där idioterna ska få byta skola och de ska fan få sitt straff, för de har ingen rätt att slå dig för att du är speciell !!
Jag förstod att mamma inte ville säga "de har ingen rätt att slå dig för att du är bög", så då hade hon använt sig av ordet "speciell" istället ...
- Hur många är de ?? fortsatte mamma, i samma förtvivlade ton och jag gav henne en snabb blick.
- Fyra, svarade jag sen. De är fyra. Sen sa jag inget mer och det verkade inte behövas heller, för mamma var redan nära att börja gråta igen och det var jag också.
- Hur kan man ens tänka sig att göra något så vidrigt ... mumlade mamma lågmält. Du ska aldrig mer behöva gå tillbaks till den där skolan, Victor, hör du det ??
Du kan få byta om du vill ... Jag suckade. Visst, det var jättejobbigt på min skola, eftersom gänget gick där och slog mig så fort de fick syn på mig och att typ alla andra på hela skolan visste om att jag var bög, men det skulle ändå inte kännas bra att byta, eftersom jag hade Louise på den här skolan ...
På den nya skolan, så skulle jag ju inte känna en enda och de skulle såklart inte veta om att jag var bög heller, så då skulle jag ju få genomgå den mardrömmen igen, så fort alla fick reda på det och då skulle de börja undvika mig och sen trakassera mig, precis som eleverna på min nuvarande skola gjorde ...
- Jag tror inte att jag vill byta skola, mamma ... sa jag osäkert. Då måste jag ju gå igenom allting igen och jag pallar fan inte det, dessutom så skulle jag inte känna en enda jävla människa ...
Jag tystnade och lutade sen huvudet mot bilrutan.
- Jag förstår, sa mamma medlidsamt. De där killarna får ta och byta skola istället, det är ju inte du som har gjort något fel ...
Jag vet ..., tänkte jag och försökte vara övertygande. Det är ju inget fel med att vara bög, det som är fel, är ju att misshandla folk ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | lovemenot - 2 aug 09 - 01:53- Betyg:  | ja gråter. å d är ditt fel !
du är så grym på att skriva. å ja älskar verkligen den här novellen :o
mejla nästa !! :D <3 | | purs_08 - 16 jun 09 - 14:18- Betyg: | | Fan vill du att jag ska gråta ihjäl eller? Du e så Jävla fucking grym <3 | | Harrypotterlover - 13 jun 09 - 15:28- Betyg: | Jag tycker det var toppen :) Bra att V öppnade sig för sin mamma och berättade allt. Hoppas nu gänget får vad de tål!
Tack för en lång del :D
//Sara | | SixTenxX - 8 jun 09 - 17:49- Betyg: | bra bra bra *_*
mejla nästa? | | sandruskapuska - 8 jun 09 - 04:24 | | bra, inte lika bra som andra delar,, men bra =) | | saraarbast - 7 jun 09 - 12:35- Betyg: | | Så himla bra! mejla nästa! =) | | NeMriA - 7 jun 09 - 12:34 | äntligen :D:D:D
hrm, jag hoppas att de sparkar ut mobbarna med huvet före, det gör inget om de bryter nacken heller o.o
ucsh på dem -.- förlåt för en dålig kommentar :S
<3 | | PlEaSeKiLlMe - 7 jun 09 - 12:28 | | skitbra :D! | | hooppsan - 7 jun 09 - 11:24- Betyg: | | skit bra, mejla nästa :) | | WalkingTheDemon - 7 jun 09 - 11:13- Betyg: | | Åh :'( <3 |
|
|
|
