Udda & Utsatt || TvÅ || [del.26] |
I den här delen, så får ni läsa ur en ny persons synvinkel ;)
Och "Ciissii", jag har försökt att ändra lite på det där med frågetecken och utropstecken som du klagade på ^^
// Polly
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.26]
(Oliver)
Historielärare n var snabbt tillbaka med Elisabeth och båda två verkade väldigt bekymrade över hur dåligt Oliver mådde. Eftersom historieläraren var tvungen att återvända till lektionen, så stängde Elisabeth dörren om sig, innan hon gick fram till Oliver och William. Oliver vägrade att se på henne och fortsatte istället att luta sitt huvud mot soffstödet, samtidigt som han täckte för det med båda händerna.
Men sina snyftningar kunde han inte göra något åt.
- Hur är det med dig, Oliver? frågade Elisabeth försiktigt.
- Han mår inte så bra, sa William, då Oliver inte svarade. Jag tror att han borde få gå hem eller nåt, för han orkar verkligen inte vara kvar här i skolan ... Elisabeth suckade.
- Jag kan förstå att du inte mår bra, Oliver ... sa hon lågmält. Men istället för att ... ja ... vara taskig mot folk, så borde du kanske prata med någon istället, för jag är säker på att du skulle må mycket bättre då ...
Oliver fortsatte att snyfta och han skakade i hela kroppen av gråten, det kändes som om han skulle kvävas.
Han ville bara bort ...
- Oliver brukar prata med mig ibland, förklarade William. Ifall det har hänt något och hur han känner. Och som jag ser det, så brukar han känna sig lite bättre efteråt, för han blir nästan alltid på lite bättre humör då ...
- Det är verkligen snällt av dig att ställa upp för Oliver, William, sa Elisabeth uppskattat. Han behöver en vän som du, någon som kan få honom på bättre tankar.
Oliver förstod precis vad Elisabeth menade med att "få honom på bättre tankar" och han kunde känna att klumpen av gråt i hans hals, bara blev större och större och han tog ett djupt, skälvande andetag.
Vad Elisabeth menade, var ju såklart att Oliver behövde William för att kunna komma över sin pappas död, men han skulle aldrig komma över den, för det var ju fan inte alls sant att tiden läkte alla sår ...
Även efter att det hade gått en evighet, så skulle ju Olivers pappa fortfarande vara död och han skulle aldrig komma tillbaka, Oliver skulle inte få träffa honom mer ...
- Jag kommer alltid ställa upp för Oliver, sa William bestämt och Oliver blev en aning bättre till mods då han hörde de orden. Det kändes skönt att veta att även om hans pappa var död, så skulle William alltid finnas där för honom om han ville prata, det kändes jättebra att ha en sån bra kompis, för såna fanns det ju inte många av ...
- Det glädjer mig att få höra det, sa Elisabeth. Finns det någon jag kan ringa? Någon som kanske kunde tänka sig att komma och hämta Oliver ...
- Jag vet inte ... sa William tveksamt. Jag har inte träffat Olivers fosterföräldrar än, så jag vet inte när de jobbar och så, men det vet väl du, Oliver?
- De ... de jobbar just nu ... svarade Oliver, utan att se upp.
- Men Linus då? föreslog William. Han kan väl komma?
- Är Linus hans storebror eller? undrade Elisabeth.
- Ja, svarade William.
- Hur gammal är han? fortsatte Elisabeth. Om han går på gymnasiet, så kan jag ju ringa dit, för jag känner kuratorn där.
- Ja, han går på gymnasiet, sa William. På fordonsprogrammet, han är 17 år ...
- Men då ringer jag gymnasieskolans kurator, så kan han säga åt Linus att komma hit och hämta dig Oliver, går det bra eller? Oliver, som inte brydde sig om vilket, nickade bara lite med huvudet, utan att säga något. Han var helt säker på att hans röst skulle låta jätteynklig om han ens öppnade munnen ...
(Elvira)
Fjorton snart femtonåriga Elvira Andersson, släpade sig motvilligt in på skolan, efter att den där killen som hon hade träffat på kyrkogården, hade försvunnit ur synhåll.
Hon hade idrott om ca 20 minuter, men eftersom hon ändå bara brukade kolla på och inte vara med, så hade hon ingen brådska alls, utan gick i lugn takt bort till sitt skåp, för att hämta sin väska.
Som tur var, så var idrotten sista lektionen för dagen och då kunde Elvira äntligen få sticka sin väg från skolan och gå hem. Elvira hatade verkligen skolan, hon tyckte att den var ett rent helvete ...
- Emo! utbrast en ful, liten småkille, då Elvira hade hämtat sin väska och var på väg till gympasalen. Killens kompisar småskrattade, men Elvira nonchalerade de totalt.
- Yes, det stämmer, sa hon roat. Här kommer skolans största och coolaste emo, ge mig en applåd, tack!
Killarna tystnade tvärt och såg förvånat efter Elvira, då hon rundade ett hörn och fortsatte ut på skolgården.
Elvira log triumferat hela vägen bort till gympasalen och hon var verkligen nöjd med sig själv, eftersom hon hade lyckats knäcka de fåniga småungarna ...
Elvira gick i klass 9A och hon var rätt så kaxig och cool till sättet, men innerst inne, så var hon mest snäll.
Hon var mycket snällare än vad hon såg ut i sina "gothkläder", men hon brydde sig bara om folk som brydde sig om henne tillbaka. Inombords, så mådde Elvira piss, men hon brukade inte visa det i skolan, utan mest hemma.
När Elvira bara var nio år, så hade hennes pappa Jackob, dött i en bilolycka och han hade lämnat efter sig Elvira, hennes mamma, syster och två äldre bröder. Det hade varit den värsta dagen i Elviras liv, men det var inte allt.
För bara nio månader sen, så hade även hennes storasyster Pamela dött i cancer, femton år gammal och hon hade inte ens hunnit fylla sexton ...
Både dessa händelser, hade tagit hårt på Elvira och hon hade ju inte ens lyckats komma över förlusten av sin älskade pappa, då hennes underbara storasyster också hade lämnat henne.
Elvira tyckte att livet var äckligt orättvist och oftast, så ville hon bara dö, men hon hade ju i alla fall sin mamma och sina bröder och de gav henne alltid den tröst som hon behövde ...
Tiden efter Pamelas död, hade varit extra svår för Elvira, för när hennes pappa hade dött, så hade ju hennes storasyster åtminstone funnits där för att trösta henne, men det hade hon inte gjort den här gången, för då hade det ju varit hon själv som hade dött ...
Det hade bara skiljt ett år på Pamela och Elvira och de hade stått varandra mycket nära, så Elvira hade svårt att acceptera hennes bortgång och även hennes pappas. Men hon visste ju att hon aldrig någonsin skulle kunna få de tillbaka, så hon försökte istället att minnas alla glada stunder som de hade givit henne ...
- Fan vad du är sen, Ellie, påpekade Elviras kusin och bästa kompis Rebecca Sharlson, då Elvira kom in i omklädningsrummet i gympasalen. Elvira ryckte på axlarna och slog sig sen ner på en av bänkarna, medans hon väntade på att hennes kompisar skulle bli ombytta och klara.
- Jag ska ju ändå inte vara med på idrotten, sa hon ointresserat. Orka.
- Det var längesen du var med på idrotten nu, sa Rebecca och drog av sig sitt tajta, vinröda linne, så att hennes mage blev synlig. Hon hade en svart spetsbh på sig och sen så hade hon en piercing i naveln, som hon hade tagit för ett par månader sen. Hon var jättenöjd med den och Elvira själv hade också tagit en, både i navel och i näsan ...
Rebecca var den som hade störst bröst av tjejerna i klassen och hon var dessutom mest sminkad varje dag och hade så blont hår att man nästan blev bländad. En fjortis med andra ord, och typ alla killarna ville ha henne, eftersom hon ansågs snyggast, men det gjorde inte Rebecca ett dugg, för hon älskade uppmärksamheten. Hon bytte kille en gång i minuten, kändes det som i alla fall och hon tröttnade aldrig på att playa alla ...
Rebecca var femton år fyllda, även längst av alla tjejerna i klassen och alldeles lagom kurvig och välutvecklad. Hennes ögon var blågröna och hennes naturliga hårfärg var brun. Rebecca var dotter till Jackobs syster och det var troligen enda anledningen till att Elvira och Rebecca fortfarande höll ihop, för en "emo" brukade ju inte umgås med en fjortis precis, men eftersom Elvira och Rebecca var kusiner, så höll de ihop ändå. Elvira hade verkligen tur som var kusin till en av skolans mest populäraste tjejer, det tyckte hon själv också och hon hade alldeles lagom med kompisar. Det enda hon var missnöjd över, var sin kropp, för hon hatade sitt utseende.
Hon hade alldeles för små bröst, enligt henne själv då och hon tyckte att hennes höfter knappt ens syntes. Dessutom var hon ganska kort, men sitt ansikte och ögon var hon åtminstone nöjd med, även sina fräknar och sitt hår ...
Elvira försökte att inte se för mycket på Rebecca, där hon stod endast iklädd bh och träningsbyxor, men hon kunde inte låta bli att hon kände sig avundsjuk. Tänk att få ha så stora bröst alltså, då skulle ju minst tio killar vilja ha en på direkten ...
Så fort Rebecca upptäckte att Elvira kollade på henne, så vände Elvira bort blicken och tog istället fram sin mobil, för att kolla hur mycket klockan var. Helst av allt, så hade hon bara velat sticka hem nu på direkten, men istället, så måste hon genomlida en hel idrottslektion, genom att titta på när hennes klass spelade basket, eller vad det nu var de skulle göra, verkligen lyckat ...
Klass 9A:s idrottslärare, hade tillåtit Elvira att slippa lektionerna, så fort Elvira hade förklarat läget för henne, att hon skämdes så mycket för sina bröst och sin kropp, att hon inte klarade av att vara med och det hade idrottsläraren accepterat, som tur var. Men någon gång ibland, så hände det att Elvira fick lust att vara med på idrotten och då blev hennes idrottslärare jätteglad för det, så Elvira försökte att inte slingra sig undan varenda gång hennes klass skulle ha idrott, för hon ville göra sin idrottslärare glad nångång, eftersom hon var så vänlig och förstående ...
- Förresten, Ellie, fortsatte Rebecca. Jag och Jennie ska på bio idag med Hannes och Tom, ska du hänga med?
Elvira suckade uttråkat. Det hade hon ingen som helst lust till, för hon visste att hon bara skulle bli avundsjuk på Rebecca och Jennie, när de umgicks med sina killar ...
Jennie var kompis till Rebecca och Elvira och hon hade varit tillsammans med Tom i flera månader nu.
Elvira själv, hade aldrig någonsin haft någon kille, hon hade alltid varit singel, så tanken på att hänga med Rebecca, Jennie och deras killar på bio, var ju inte särskilt lockande ... Vad skulle Elvira då göra, när alla utan hon började hångla i biomörkret? Sitta och titta på? Aldrig i livet!
- Nej, jag tror inte det, sa Elvira. Jag ska nog bara vara hemma.
- Men vad tråkig du är! utbrast Rebecca irriterat och tog på sig sina gympaskor. Det kommer ju bli jättekul ju!
- Mm, visst, för dig och Jennie ja! snäste Elvira. Har du kanske tänkt på att jag själv inte har någon kille och då är det ju inte speciellt kul att hänga med ...
Rebecca suckade.
- Men du kommer snart att få en kille du med, sa hon tröstande. Ha lite tålamod. Elvira himlade med ögonen och blängde på Rebecca. Det var då ett jävla snack om tålamod, det var ju lätt för Rebecca att säga, hon som hade hela skolans killar hängandes efter sig!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | 95an - 8 jun 09 - 19:40- Betyg:  | | braa !! blir bara bättre och bättre !! mejla när nästa del kommer :)? | | _alone_ - 8 jun 09 - 17:24- Betyg: | | skit bra!! älskade elviras del :P | | Harrypotterlover - 8 jun 09 - 15:30- Betyg: | Roligt med en ny karaktär :D Hon verkar intressant att läsa om. Ser fram emot nya delar. Kommer de inte snart då............... *Skratta onskefullt!*
//Sara | | sandruskapuska - 8 jun 09 - 04:47- Betyg: | Intresant o bra med en ny karaktär (+ vänner) Masssa bra..
En grej o påpeka... När du skulle beskriva rebecka i 3 långa meningar, så tänk på att variera meningsbörjan. Använd inte namn så ofta utan kanske mer hon, eller vad man nu kan bra..
Massa bra annars =)
Fattar inte hur ja kundemissa 3 delar Oo | | Ciissii - 7 jun 09 - 20:56 | | Väldigt bra, och jag märker att du har förbättrat det :) | | Justmyfault - 7 jun 09 - 19:45- Betyg: | | jättebra:) | | TildiHP - 7 jun 09 - 14:54- Betyg: | | woho, jättebraa!! älskar verkligen den här! :D | | PlEaSeKiLlMe - 7 jun 09 - 12:28 | | JÄTTE BRA :D jag längtar oxå tills nästa del, du skriver sjukt bra :D | | saraarbast - 7 jun 09 - 12:26- Betyg: | BRA! :D du skriver jättebra, längtar til nästa del!
mejla när den kommer =) | | hooppsan - 7 jun 09 - 11:16- Betyg: | | bra, mejla nästa :) | | snovit1 - 7 jun 09 - 10:52- Betyg: | Jättebra del ^^
Meila gärna nästa och hoppas att den kmr så fort som möjligt
:) |
|
|
|
