mot verkligheten del1 |
Jag kan höra dina små snyftanden. Även ifall jag vet att du är för långt borta.
Jag kan se dina svarta tårar rinna ner för dina kinder, lämna stora stäck efter sig.
Att veta att jag var den sista som såg dig vid liv får mig att vilja dö.
Vilja hoppa efter dig.
Men jag kan inte göra så mot de som är efter mig.
Ännu en natt vaggade tårarna mig till sömns.
Skolan är det värsta stället.
De grå betong väggarna får mig att vilja spy upp frukosten jag nyss proppat i mej.
Jag håller väskans rem hårt i handen och det skaver i handflatan.
Väskan slår mot benet och som flera gånger förut önskar jag att jag varit sjuk, eller åtminstånde normal.
Den stora porten går upp med ett öronbedövande gnissel.
Ändå vet jag att vet inte var mer än några sekunder sedan en elev smet in genom dörren utan tillstånd.
Precis så som jag gör nu.
Ingen får egentligen gå inomhus innan klockorna har ringt.
Men regler är ju till för att brytas.
|
| Kommentarer | | Sweetelvira - 7 jun 09 - 09:25 | | fortsätt den är jätte bra!! :) |
|
|
|
