[M/M] Heaven in your eyes - Del 5 |
Alltså… :c Det här kapitlet är bara… konstigt på något sätt. Skrev ihop det i all hast och hade ingen direkt inspiration, men jaja, ni får läsa och ha överseende. Kommentera får ni dock gärna göra i alla fall, även om kapitlet i sig inte är speciellt lysande :/
- Jag ska rädda dig –
Riktiga män gråter inte, ändå var det just vad jag höll på att börja göra där jag satt i Bambis soffa. Medan den vackra ynglingen framför mig fortfarande stod med slutna ögon och lät förtrollande toner lämna hans mun, satt jag och höll ett krampaktigt tag om gitarren medan jag kämpade mot tårarna likt en barnunge.
Han har den vackraste röst jag hört i hela mitt liv.
Och när han slutligen slöt läpparna, öppnade ögonen och vred på huvudet för att möta min blick, kunde jag inte låta bli att i hemlighet önska att han skulle fortsätta sjunga för evigt.
Sjung för mig, Bambi. Sjung Vår sång.
”Hur blir utlåtandet från musikkungen?” frågade han med ett snett leende, och jag bara stirrade dumt på honom.
”Öööh”, sa jag oerhört begåvat och förbannade tyst min existens. ”Öööh, alltså.”
Bambi frustade till och bugade sig halvt.
”Man tackar, det värmer oerhört att få höra såna fina ord om ens sång”, skrattade han och smålog mot mig, medan jag inombords kämpade med att försöka få min haka till en normal nivå, eftersom den nu mycket ocharmigt vilade i knähöjd. Fint, Romeo, mycket manlighet var det här.
”Alltså”, försökte jag igen, ”jag vet fan inte ens vart jag ska börja.”
”Från början är ju ett tips.”
”Öh.”
Sen blev det tyst igen medan jag satt och undrade om jag gått och blivit bög på heltid. Med tanke på mitt nuvarande uppförande fördes ju inte direkt tankarna till en kille som hellre ser flickor sära benen än killar.
”Du sjunger fan som någon jävla ängel eller nått.”
Bra, Romeo, toppen… Ängel… du var verkligen förbannat tvungen att använda det ordet va!!?
Men konstigt nog fick det Bambi att skina upp.
”Åh, tycker du?”
Rodnar du… Bambi?
Jag rynkade förbryllar ögonbrynen och betraktade skönhetens kinder, innan jag mycket väl kunde konstatera att det faktiskt var en svag antydan till rodnad jag såg.
”Skojaru eller!? Du har den vackraste röst jag hört i hela mitt liv!”
De blå ögonen blänkte till innan han slog ned blicken och log för sig själv. Samtidigt befallde jag mina knän att hålla sig raka, la ifrån mig gitarren och reste mig för att sen gå fram till honom och lägga en hand på hans axel.
”Du borde satsa på sången; du kan bli nästa Elvis för fan!”
Och Bambi lyfte huvudet, blottade sitt ansikte och den befallning jag gett mina knän började genast knaka i fogarna. Han har de vackraste ögon jag sett i hela mitt liv…
”Äh, jag är inte mycket för rampljuset”, sa han sen och ryckte på axlarna. ”Det är inte menat för mig.”
”Nu måste jag nog ändå anklaga dig för att vara självisk.”
”Huh?”
”Om du går och bär på den typ största musikaliska talangen i hela världen, och sen inte tänker visa den för folk, då måste jag faktiskt säga att du är självisk.”
Bambi såg förvirrad ut.
”Jag måste säga ’huh?’ igen.”
”Du har den absolut vackraste, renaste och tamejfan starkaste röst jag någonsin hört, och det ska du fan ta åt dig av för jag är inte frikostig med mina komplimanger. Och gör du inte något av den där rösten utan gömmer den för världen, då blir jag fan besviken på dig… Liam.”
Bambi ryckte till och såg sen så starkt in i mina ögon att bena genast började skaka igen.
”Hur vet du mitt namn?” viskade han fram och jag började fundera på om jag korsat en gräns jag inte ens visste existerade.
Jag skruvade lite besvärat på mig.
”Jag såg vad det stod vid brevinkastet, och eftersom du är tvilling till Izzie drog jag ju slutsatsen att den där Liam Wahlin var du.
Bambis blå ögon fördunklades något, han såg bort och pressade samman läpparna.
”Kalla mig aldrig för det igen”, sa han och det så kyligt att jag backade ett par steg. ”Jag vill aldrig mer höra att du kallar mig Liam, fattar du?”
Jag nickade dumt.
”Visst, sorry, eller nått.”
”Det är okej”, svarade han men utan att möta min blick och en pinsam tystnad kom att lägra sig över oss, och existera i närmare ett par minuter innan dörren slogs upp och Izzies färgglada väsen blev synligt.
”Och här står ni och tänker på porr förstår jag”, skrattade hon, gled fram till oss och la varsin arm om våra axlar. ”Varför så dystra i ansiktet?”
”Ingenting alls”, sa Bambi och sken upp som om solen just tittat fram, varpå han gav mig en menande blick och jag direkt drog åt mig smilbanden så ett fånigt flin planterades i mitt ansikte. ”Vi kom bara att bli lite fundersamma.”
”Tror jag det”, brölade Izzie glatt och rufsade om oss båda i håret, innan hon vände sig mot mig. ”Har brorsan demonstrerat sin sångtalang för dig än?”
Jag smålog mot henne.
”Jotack, och det med råge.”
Izzies smala läppar kom att dras åt och blotta de vita, jämna tänderna.
”Får jag gissa på att din haka vilade i golvhöjd.”
”Snarare någonstans nere i källaren.”
De bruna ögonen glittrade till och hon dunkade sin tvillingbror i ryggen.
”Där ser du; du äger för fan!” Hon vände sig mot mig igen. ”Sysslar du själv med musik?”
Jag nickade åt gitarren i soffan.
”Härmed kan du kalla mig mästertrummis och proffsgitarrist.”
Ett brölande skratt blev hennes gensvar varpå även jag fick en dunk i ryggen.
”Antar att jag då kommer få en demo snart från er båda”, sa hon menande innan hon kastade en blick på klockan som hängde på väggen. ”Men nu mina små favoritbögar har jag annat för mig. Jag är tillbaks senare ikväll, brorsan.” En kyss på kinden fick såväl jag som Bambi innan Izzie singlade iväg och endast spåret av hennes söta parfym vilade i luften.
”Hon är något alldeles extra”, sa Bambi och jag såg mot honom, nickade smått leende.
”Att säga något annat vore en underdrift”, höll jag med och belönades med det där sensuella småleendet från den andre. Åh gud… du väcker såna konstiga känslor inom mig…
”Men du, Romeo”, började Bambi men blev avbruten av en hög och gäll ringsignal. Det tog säkerligen ett par sekunder för mig att registrera att det var min mobil denna ringsignal tillhörde.
”Örm, ge mig en sekund”, sa jag ursäktande, halade upp mobilen och tryckte på ’svara’. ”Hallå?”
Och det första som slog mig var den snyftande rösten tillhörande en mycket liten flicka. En mycket liten flicka som är mitt allt.
”Ro?” snyftade min lillasyster i andra änden och jag tryckte hårt telefonen mot örat medan hjärtat började bulta vilt inne i bröstet.
”Tova, vad har hänt!?”
Min lillasyster gav till ett kvidande läte.
”Han har kommit hem”, viskade hon och mitt hjärta frös till is. ”Och han har gjort henne illa.”
”Din satans jävla lilla luderhora; jag ska ge dig för arbete!” Ljudet av läppar som spräcks och blod som blottas. ”Du ska fan få ångra att du bad mig om något så… idiotiskt som att hänga tvätt!” Ljudet av näsben som får sig en rejäl törn. ”Här kommer man hem efter en hård arbetsdag och är helt slutkörd, och då kommer ens jävla idiot till hustru och ber en hänga tvätt! Som om jag inte gjort annat än slitit för den här jävla familjen hela dagen!”
Ljudet av en man som slår sin fru.
Romeo, elva år gammal, satt och höll sin gråtande lillasyster i ett krampaktigt grepp.
”Det kommer att bli bra, Tova, det kommer att bli bra”, viskade han upprepande medan syster borrade in sitt treåriga ansikte mot hans bröst och gnydde kvävt. ”Han kommer inte göra dig eller mig illa.”
”Förlåt mig, Dennis, förlåt mig! Det var idiotiskt gjort av mig, jag borde ha vetat bättre!”
En välinriktad spark och ett skrik från modern.
”Så fan att du borde vetat bättre! Tror fan det! Men nu är skadan skedd, Bianca.”
Modern kved då han gav henne en rak höger över kinden och fällde henne till golvet, där hon gråtande kröp ihop och försökte skydda huvudet.
”Snälla Dennis, förlåt mig för den här gången! Jag var så trött och jag gick över gränsen, det ska aldrig hända igen!”
”Det får vi hoppas! Jag slår fan ihjäl dig nästa gång, Bianca, hör du det!?”
Och nävarna talade sitt tydliga språk medan Romeo förnekande vände bort ansiktet och knep ihop ögonen så hårt han kunde, medan han pressade Tovas lilla skakande kropp mot sin egen. Sen lutade han skälvande pannan mot hennes och viskade:
”Vi måste hålla ihop, Tova, du och jag. En dag ska vi tillsammans besegra honom.”
Mobilen vilade i min hand medan jag tomt stirrade in i väggen framför mig. Han har gjort mamma illa… Mina fingrar greppade hårt om föremålet varifrån jag nyss hört min lillasysters panikslagna röst. Han har slagit henne igen…
Jag vände mig sakta mot Bambi, som stod en bit ifrån och såg förvirrat på mig.
”Jag måste dra nu, Bambi”, viskade jag lågt med ihålig röst. ”Jag är ledsen men vi får spela tillsammans en annan gång.”
Killen framför mig nickade sakta.
”Vem var det som ringde?”
”En…” Jag letade febrilt efter en ursäkt. ”En person som behöver mig just nu.”
Och Bambi accepterade min förklaring och frågade inte mer, istället nickade han åt mig.
”Vi får höras”, blev hans uttalande och om jag just då inte varit lika livrädd som en liten skolflicka första dagen i skolan, hade jag säkerligen slagit bakut av lycka över vad han just sagt. Som det var nu nickade jag bara dumt och vände mig mot dörren.
”Det gör vi”, mumlade jag lågt innan jag lugnt gick till hallen och snörde på mig skorna, steg ut i trapphuset och stängde dörren efter mig… och började springa som en idiot. Jag rusade som om jag haft världens alla styckmördare i arslet nedför alla trappor, ut på gatan och sen hela vägen hem till vår bruna ytterdörr. In genom den och jag brydde mig inte ens om att ta av mig skorna då jag sladdade in i vardagsrummet… och tvärstannade.
På golvet i en skakande hög låg mamma med händerna för ansiktet och bredvid henne satt Tova, och grät förtvivlat. När jag flämtade till såg min syster upp och började skrika:
”Hon blöder, Romeo, hon blöder!”
På darrande ben skyndade jag mig fram till vår mor, sjönk ner på knä bredvid henne och tog hennes svårt misshandlade ansikte i min famn. Han hade fått in några riktigt fina smällar, konstaterade jag då jag såg blåtiran som började ta form, de spruckna läpparna och näsan som det rann blod ur. Hon hade ett litet sår i pannan och svettades om en som har 40 graders feber.
Åh, mamma… varför lämnar du honom inte?
”Fan också”, svor jag lågt och såg mot Tova. ”Hur länge sen hände det?”
”Han kom hem för en halvtimme sen och mamma frågade varför han hade jobbat över idag igen. Då blev han arg och började gapa något om att hon inte uppskattade det han gjorde för familjen och att hon var en svartsjuk…” Min syster drog efter andan.
”Fitta”, kved hon till slut fram och mina bruna ögon blev svarta av ilska. ”Mamma bad om ursäkt men han slog till henne i ansiktet och fällde henne till golvet och fortsatte slå och skrika. Sen stormade han ut härifrån för ungefär fem minuter sen.”
”Jag borde fan anmäla den jäveln”, svor jag lågt och strök sen mamma över det svettiga ansiktet. ”Fan, mamma, du vet ju att han aldrig kommer ändra sig! Han är störd i huvudet!”
Men mamma bara gnällde och jag lyfte upp henne i famnen medan jag såg mot Tova.
”Kom så går vi och snyggar till henne”, sa jag med hjärtat lika tungt som sten. ”Vi måste få såren att sluta blöda.”
Tova reste sig sakta från golvet och fattade sen mammas kalla och skakande hand, medan hennes ögon återigen fylldes av tårar.
”Kommer hon att klara sig?” viskade hon skälvande och jag pressade samman läpparna.
”Ja, det kommer hon”, svarade jag ansträngt medan vi började röra oss mot badrummet. ”Men det kan inte fortsätta såhär; endera dagen slår han ihjäl henne.”
Och när vi sen la ner henne på badrumsmattan och jag började badda hennes sår, kände jag hur ilskan intog min själ och gjorde mig så förbannad att jag fick svårt att hålla i bomullstussen.
En dag, käre far, är det du som är offret. En dag, älskade pappa, kommer du att få äta upp allt du gjort mot oss alla de här åren. En dag, farsan, är det jag som har makten och när den dagen kommer, kommer du att vara död.
Fan vad inte nöjd jag är >< :c
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | VampyrenSamantha - 28 jun 09 - 15:17- Betyg:  | | Kontrollera din tunga, unga dam, annars, annars, äh jag vet inte. Men GÖTT det blir det inte, det kan jag lova! | | Doloragudo - 10 jun 09 - 18:10- Betyg: | Du borde vara NÖJD. Du ska vara nöjd. PUNKT.
Jag blir förälskad här, jag ska följa denna novell som en trogen fru. 8D
Jag H-A-T-A-R pappan :ccccc | | _Live_life_ - 8 jun 09 - 17:51 | jag älskar konstiga saker.
var nöjd. | | Boegapa - 8 jun 09 - 14:58- Betyg: | DU ÄR NÖJD, OKEJ!?
Jag får hyperdamp på deras otrooooligt trevliga pappa. *host* Jag kommer inte alls 'råka' slänga in honom i en tegelvägg 12362764623 gånger. Han kan hoppa från en jävla bro och sedan bli alla nöjda och glada :D
Jag ska vara tyst nu ._. | | viunderregnmoln - 8 jun 09 - 06:34- Betyg: | | mihieow (L)(L) fiiiint du är ju jätte bra ^^ | | emptyreality - 7 jun 09 - 18:26- Betyg: | sträckläst dom första kapitlerna nu.
galet duktig på att skriva är du! :)
väntar mig en lika bra fortsättning! :> | | -Cute - 7 jun 09 - 14:25- Betyg: | | jag kan seriöst inte andas normalt jag höll typ andan under allt det kursiva DÖD ÅT ROMEOS PATETISKA FARSA! | | Pumisa - 7 jun 09 - 09:02- Betyg: | | jättebra ju O: | | sandruskapuska - 7 jun 09 - 07:32- Betyg: | | shit stackarna :/ Annars gaaah på resten av delen.. massa bra <3 | | Mp3 - 7 jun 09 - 00:06 | DU SKRI)VER SÅ OTROLIGT UNDEBART. JAG ÄLSKAR DET!
... det kursiva allra sist var så fruktansvärt vackert! <3 | | Justmyfault - 6 jun 09 - 23:53 | Du borde vara mer än nöjd ju!
skitbra skriveT:) | | Doloragudo - 6 jun 09 - 22:38- Betyg: | åh. Jag är verkligen tagen. Jag vill bara hoppa på Romeo och krama honom, sedan hans lillasyster och Bambi kan också få en >:
Jag hatar den där "pappan", han kan allvarligt gå och stoppa huvudet i en toalett och dränka sig, efter jag misshandlat honom såklart.
Du.. Jag är avundsjuk på dig. Du kan verkligen det här med att skriva, det jag skriver blir ju patetiskt i jämförelse!
Jävligt bäst, jag vill bara fortsätta läsa men det går ju inte när du skriver kapitel som tar slut! *ger menande blick*
Beroendeframkallande.se/dinnovell <3 | | NeMriA - 6 jun 09 - 20:33- Betyg: | varför är du inte nöjd?!? O_O
det var ju sjukt jävla jättebra! ursäkta alla svordomar! nu till mina reaktioner:
BAMBI <33 ROMEO <33
sen: JAG SKA SLÅ IHJÄL DEN DÄR JÄVLA RÖVTOMTEN SOM INTE ENS BÖR FÅ KALLAS PAPPA! AAAAAAAAAAAAAAAARGHJDKJLG;SLNBVJOGISKLTJ
jag kan verkligen inte kommentera. jag hoppas du fattar att det här är en beroendeframkallande novell och att jag typ dör av lycka när jag ser att det har kommit upp nya delar, för så är det bara! | | WalkingTheDemon - 6 jun 09 - 20:33- Betyg: | | bra ju! |
|
|
|
