Aiden - I just hide away. |
Det här är del nummer TVÅ, av fem, bara så ni vet,
läs första delen först or else you wont get anything,
aye? : D kommentarer är en lycka. puss hej.
as always there's alot of gay stuff going on så läs inte
om du inte gillar homosex.
Aiden - I just hide away.
Salen är mörk, förutom där jag ska gå. All uppmärksamhet är på mig, och hela jag skälver utav rädsla. Men utåt försöker jag visa ingen som helst rädsla, jag vill glänsa över alla. Jag vill verka som att jag är förmer än andra och att det är jag som bestämmer. Jag vill åtminstone för de här sekunderna uppe på scenen verka okrossbar och inte som någon liten myra som vem som helst kan komma och kliva på när helst de vill.
Jag går på stadiga ben över catwalken, applåderna pumpar upp mitt adrenalin. Längst ut ställer jag mig och posar, visar upp kimonon som Atsu sytt. Utan mig hade Atsu inte lyckats ikväll, utan mig hade det inte blivit av. Jag knycker på nacken och går kaxigt men elegant därifrån, vart mina egenskaper till detta kommit ifrån har jag ingen aning om, det enda jag vet är att jag är förkrossad och det här är min enda möjlighet att fly undan, jag ger verkligen allt. På väg av från catwalken då applåderna är öronbedövande, möter jag än en gång Atsu’s blick. Han ser som förtrollat på mig, men jag går bara förbi. Lämnar honom där, precis som det var menat till från första början.
- - - - - - -
Man kan väll nästan säga att jag stal showen, nu sådär, 20 minuter efter visningen kommer det fortfarande folk in i logen och vill berömma mig. Än så länge har dock inte Atsu försökt sig komma in, om han ens kommer att försöka vet jag inte. Han är säkert med den där mannen han var med innan jag gick upp på scenen. Hur kan Atsu falla för honom? Eller vad det nu är, den där mannen är säkert 10, 15 år äldre än oss. Visserligen var han väldigt stilig och såg rik ut, men han var inte på samma nivå som Atsu, inte alls. Jag sätter mig argt ner på siden pallen framför spegeln och släpper ner mitt hår som varit uppsatt. Värst vad trött jag blev nu, när all spänning lagt sig.
”Vad vacker du var..” Jag hoppar till och vänder mig om. Atsu står där och ser på mig, med stora ögon. Han ser skamsen ut, samtidigt som han ser stolt ut.
”Tack.” Svarar jag och vänder mig tillbaka och tar ur örhängena. Han går sakta fram till mig, ställer sig bara en bit ifrån.
”Du var verkligen jätte, jätte duktig. Jag är imponerad.” Jag ställer mig upp och ser på honom. Hur kan han bara komma in och tro att han kan ställa sig och prata sådär efter att, jag vet inte vad det var som hände. Vi är faktiskt inte tillsammans, men ändå, det känns så fel. Jag börjar plocka fram mina kläder som jag ska byta om till, låtsas mer eller mindre som att han inte är där. Jag börjar försöka dra av mig tygstycket som är runt min kropp. Det sitter för hårt och jag kommer inte riktigt åt där jag måste dra för att den ska vecklas ut.
”Vänta, jag ska hjälpa dig.” Säger Atsu, som går fram och sträcker ut sina vackra händer emot mig. Men jag vill inte att han rör mig. Vi har bara känt varandra i en dag, jag vet, men det känns ändå som att vi kommit varandra nära och jag trodde verkligen. Nej, jag vet inte vad jag trodde, men jag trodde någonting i alla fall, och det är den känslan inom mig får mig att undvika hans rörelse.
”Nej, jag klarar det själv.” Säger jag envist och fortsätter försöka.
”Aiden, kom hit, låt mig, du kommer aldrig att kunna nå ända dit.” Han gör ett nytt försök och det gör mig arg, och jag kan inte behärska mig.
”Men rör mig inte!” Säger jag och puttar ilsket bort hans händer. Han stirrar på mig, ögonen stora som tefat. Jag ångrar mig lite, och undviker hans blick. Då går han fram och tar ett hårt tag om min arm.
”Aj!” Säger jag och försöker rycka mig undan, men han är för stark och sliter av mig kimonon. Där står jag nu i bara underkläder framför honom, chockad. Jag stirrar på honom, jag får tårar i ögonen som jag försöker blinka bort. Öppnar munnen men stänger den igen. Skulle jag säga något skulle jag bara börja gråta och det är någonting som jag hatar att göra inför folk.
”Aiden.. Förlåt, jag bara..” Han tittar sorgset på mig med sina underbara ögon, de är så blanka.
”Det är okej.” Säger jag, på en gång. Det kanske det är också, jag har ingen aning. Det är så mycket på en gång nu så jag vet varken ut eller in.
”Nej, jag borde verkligen inte ha gjort sådär.” Han står fortfarande sådär nära, jag kan känna hur mina andetag nuddar hans hy.
”Vadå?” Frågar jag och blinkar. Jag hoppas mest på att han ska be om ursäkt om att han stått med den där mannen vid scenen, men det vet jag ju att det inte är det han menar.
”Tagit i så.” Säger han till svar på min fråga, precis som jag misstänkt.
”Men det är lugnt.” Säger jag och flyr från hans blick.
”Aiden..” Han lägger försiktigt sin hand på min arm och jag känner hur en del av mitt hjärta bara huggs av.
”Jag vill bara gå hem nu, okej? Vi ses väl i skolan eller något.” Nu måste jag fly, jag orkar inte det här verkligen det är galet.
”Vill du ha sällskap hem?” Frågar han, han är så gullig. Jag vill slå honom hårt, samtidigt som jag vill kyssa honom, men det kommer inte hända. Det är det som är så jobbigt, och varför i hela världens namn kommer Lee upp i mitt huvud just nu, bara för att jag hade något på G med en annan kille så känner jag mig hemsk mot honom, även om det var Lee som lämnade mig för en annan kille. Killen i cd-butiken, jag är säker på att det är han.
”Det är lugnt, jag har bråttom ändå. Ses.” Jag flyr undan hans famn, hans lukt och hans vackra ögon och händer. Jag smiter, jag springer. Behöver syre.
Utanför byggnaden är luften rå och man börjar se att hösten börjar komma till sitt slut, snart kommer det vara snö överallt och jag hatar det. Jag tycker att snö är vackert och att årstiden är mysig, men jag hatar verkligen att frysa, det är något utav det värsta jag vet, och just nu känns det som att någon har en snöstorm inom mig. Det känns så tomt och kallt. Ensamt.
- - - - - - -
Jag har försökt att undvika Atsu i skolan de senaste två veckorna. Det är inte direkt svårt eftersom jag bara sett honom två gånger. En gång i matsalen när han stod i matkön tillsammans med den där tjejen Tanya som var med på eventet, han såg inte mig då, eller så ignorerade han mig. Jag hatar att när det är någon som jag är arg, besviken eller något i den stilen på, kan jag inte slita blicken ifrån den personen om jag ser honom eller henne på stan. Den andra gången var när han stod och satte upp affischer om en ny modevisning, den ska äga rum om två veckor. På Ringen. Han har inte frågat om mig, så jag antar att jag inte behöver ställa upp. Fast jag finner mig själv besviken för det, jag hade gärna gjort det igen, jag gillar att vara modell, även om det inte direkt är så stort att vara modell i en håla som den här. Fast jag hamnade i tidningen efter den förra och många har känt igen mig från det, och det har bara varit positiv kritik. Men i alla fall så såg jag att han såg mig då, men han bet sig bara i läppen och låtsades inte om det.
Jag har faktiskt fått lite nya bekantskaper dock, eftersom all uppmärksamhet jag fick från modevisningen och tidningen har fler människor velat prata med mig. Men jag är inte så dum att jag tror att de vill vara med mig för att de gillar mig utan för att de tycker att jag är snygg och ”cool”. En kille som jag blivit rätt bra vän med heter Rick, han kommer från stan och är hip hopare. Han är schysst och så, han vet även om att jag gillar killar men tycker det är helt okej så det känns jättebra. Han vet nog om det med Atsu också med tanke på att så fort någon pratar om honom med mig blir jag så apatisk och vill inte alls delta i diskussionen. Jag måste verkligen gå till min lektion nu.
”Psst, Aiden!” En tjej som jag alltid glömmer namnet på lutar sig fram mot mig från sin bänk i klassrummet.
”Vad?” Viskar jag frågande.
”Ska inte du vara Atsu’s modell om två veckor?” Jag känner hur jag sjunker när hon nämner hans namn, jag försöker verkligen komma undan från allt som har med mitt kärleksliv att göra just nu.
”Jag vet inte, tror inte det, vadå då?” Jag försöker låta oberörd men det är tveksamt om jag lyckas eller inte.
”Jo jag hörde att han skaffat en annan modell. Är ni osams?” Jag stannar upp. Han har alltså skaffat en annan modell, och därför inte frågat mig. Jag rycker på axlarna.
”Nja, jag vet inte, det spelar ingen roll. Vi får se hur det blir.” Säger jag bara och lutar mig tillbaka. Jag är lite arg, lite besviken och ganska mycket sårad. Jag vet att jag inte är ensam om att vara modell för honom men ändå. Det är säkert den där killen som skulle ha gått istället för mig, skitsamma.
”Hörde om den där modevisningen, ofta Atsu inte ens frågar dig igen.” Rick kommer fram till mig i korridoren och klappar mig på axeln. Hans hy är gyllenbrun och hans hår svart, braids. Som vanligt bär han alldeles för stora kläder och ett stort bling-halsband.
”Jag orkar inte bry mig om det.” Jag ser trött på honom, värst vad alla ska snacka om det idag.
”Men jag gör, shit, han är ju sjuk. Borde förstå att du är bra för hans business.” Han viftar med sin festis han håller i sin hand, han använder alltid stora gester när han pratar, det gör mig lite full i skratt.
”Äh..” Säger jag och suckar, lutar mig mot väggen.
”Jag tycker fan du ska modella för någon annan på visningen bara för att skjuta det i hans a-hole.” Säger han, jag vet inte om han är seriös eller inte, men plötsligt känns det som att turen är på min sida.
”Tycker du?” Frågar jag, det skulle faktiskt inte vara så dumt, jag kan visa honom att jag inte behöver honom för att kunna modella.
”Jafan, vi kör på det? Eller?” Säger han och ler stort och visar alla sina bländande vita tänder.
”Det skulle faktiskt kännas rätt skönt.” Säger jag och småler lite.
”Kom igen då!” Han drar i mig och vi beger oss till design avdelningen i skolan, den ligger i en egen liten byggnad ifrån resten utav skolan. Det beror nog på att det är en ny linje så istället för att bygga ut skolan, byggde de en till byggnad.
Vi skyndar oss upp för trapporna och smiter in i den delen av skolan där Atsu hade stått och sytt och så, dagen då jag träffade honom första gången. Det är där som alla har sina sömnadsprojekt. Det är ganska mycket folk där inne, och självklart kollar jag efter Atsu och till min lättnad är han inte där. Det skulle vara mycket svårare att hitta någon att modella för om han skulle stå och iaktta mig samtidigt. Tanya är där dock, så hon kommer garanterat skvallra för Atsu när han kommer tillbaka.
”Yo, är det någon här som behöver en modell?” Jag har lust att falla igenom marken när Rick öppnar käften, han kunde inte ha varit lite diskret? Men som tur är verkar alla vara positivt inställda när de ser att det är mig som han erbjuder. På en gång är det tre grupper som går fram och frågar mig om de får låna mig. Det börjar till och med snackas om att jag ska få betalt.
”Eh..” Jag vet inte vem jag ska ta, precis som jag tror jag ska svimma går en kille som säkert är ett och ett halvt huvud längre än mig, fram till mig.
”Du skulle vara perfekt för min nya kollektion, du kan ju komma och kolla på den och säga ifall det är något du skulle kunna tänka dig att visa upp?” Det är någonting mycket obehagligt över honom, men samtidigt är han väldigt attraktiv. Kort hår, svart som natten och gröna ögon. Snygga kläder som ser väldigt dyra ut. Jag nickar och följer efter honom. Rick ger mig en blick, jag ser att det är något som han vill säga, och jag undrar vad det är.
”Det här är det som jag jobbar på att visa upp på söndag om två veckor.” Han håller upp en massa olika plagg, alla jätte vackra, sexiga och tilltalande. Jag trodde aldrig att jag skulle börja gilla mode.
”Jätte fint..!” Jag tappar orden.
”Vad säger du?” Han ger mig ett snett leende. Han ser på mig att jag älskar kläderna.
”Vänta lite.” Säger jag och vänder mig till Rick, vi går en bit ifrån. Så att ingen annan ska höra, det känns som att han har något viktigt att säga.
”Om du väljer att modella för honom kan du vara säker på att Atsu kommer bli arg.” Säger han och drar sig i underläppen.
”Varför?” Rick vet uppenbarligen mer än mig om vad som händer i den här skolan eftersom han har gått här i tre år och jag i någon månad.
”Den där killen du är på väg att kanske tacka ja till, heter Shaun och är Atsu’s största rival på skolan, vad de än gör, gör de för att göra varandra förbannade. Så om du väljer att modella för Shaun så kan du räkna med att Atsu blir riktigt, arg, eller något.” Jag tvekar nu, jag vill ju egentligen bara bevisa att jag kan stå på mina egna ben utan att behöva honom där som ger mig jobb och så. Inte göra honom arg och hjälpa hans rival. Men då kommer jag att tänka på hur han förfört mig och sedan gått och klängt på den där mannen som jag fortfarande inte vet vem det är. Då bestämmer jag mig.
”Jag vill jobba för Shaun.” Jag säger det högt så att även Shaun hör, han går fram till mig och skakar min hand.
”Kom hit i morgon eftermiddag så kan vi börja diskutera klädmått och så.” Han ger mig ett leende jag inte riktigt förstår, men besvarar det i alla fall.
På väg ut, tittar jag åt Atsu’s håll, där han brukar arbeta. Till min förvåning står han där, hur länge har han varit där? Hans ögon är svarta när han ser på mig. Jag blir ställd, vad ska jag göra? Jag ångrar mig redan men det är försent nu. Då ger han mig ett snett leende, ett hånflin rättare sagt. Jag vet att han är arg. Jag förstår varför, men samtidigt inte. Han bad mig ju aldrig ifrån första början, plus att han gjorde så som han gjorde. Jag ger honom en sårad blick och skyndar ut ur rummet, Rick följer tätt efter mig.
”Allt kommer att ordna sig.”
- - - - - -
Med en nervös hand knackar jag på dörren dagen efter och väntar på att någon ska öppna. Det verkar som att design eleverna är väldigt engagerade i sina arbeten för det hörs en massa röster där inne från, hoppas innerligt att Atsu har beslutat sig för att inte vara här idag. Det tar ett tag men till slut öppnar någon dörren. Det är Tanya.
”Jaha, var det du.” Hennes röst är kall och om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon skulle slå till mig. Jag går sakta in. Jag ser inte till Shaun någonstans, men jag är också 10 minuter tidig. Jag har ont i magen och gillar inte alls det här, Atsu ser jag heller inte till. Men då känner jag lukten. Atsu’s parfym, men vart är han? Jag tittar febrilt runt i rummet och så vänder jag mig om och där står han. Bara centimeter ifrån mig. Nej, millimeter.
”Aiden.” Säger han lugnt.
”Uh-h. Atsu.” Jag vänder mig om och ser på honom, ska jag be om ursäkt nu? Eller ska jag vara spydig? Eller bara springa? Jag har helst lust med det sista alternativet men jag antar att det inte kommer på fråga.
Precis som jag ska till och säga något, öppnas dörren på nytt och jag hör Shaun’s röst bakom oss.
”Vad är detta för trafikstockning?” Jag kan höra sarkasmen i hans röst, avsmaken av att nästan gått in i Atsu’s rygg. Jag känner hur hela Atsu’s kroppsspråk ändras och med ens blir hela han kylig.
”Nu njuter du va?” Viskar han ilsket i mitt öra. Jag sväljer hårt, vill bara slita tag i honom och kräva svar och be om ursäkt. Han drar sig häftigt undan och gå bort till sin vrå, där Tanya står och tittar på oss.
”Åh, Aiden är du här? Kom! Vi har mycket att göra!” Han lägger sin arm om mina axlar, drar mig tätt intill sig och går till andra sidan utav rummet. Jag kan riktigt känna hatblickarna som Atsu ger oss. Men jag vet inte längre vad jag ska göra, det är inte direkt så att jag är hans ägodel.
Hela kvällen går åt till att byta kläder, ta på sig tygbitar, ändra i skisserna och kolla mått. Hela tiden kastar Shaun och Atsu olika kommentarer till varandra, som till exempel ”Vilken ovanlig färg du valde till den där delen” eller, ”Oj, ska den sitta så högt?” Det händer till och med att de börjar kritisera varandras utseende. Någonting säger mig att det är såhär varje dag, för ingen i rummet verkar reagera. Men att jag är här med Shaun gör inte saken bättre heller. Jag får enorma skuldkänslor. Ibland önskar jag att jag hade varit starkare och stannat kvar efter att Lee dumpat mig, det hade varit bättre för Atsu. Det hade det säkert.
Dagen innan visningen är det kalabalik på skolan. Alla springer överallt, fram och tillbaka. Jag blir jätte stressad och är tvungen att springa ner till toaletterna för att lugna ner mig. Jag nästan springer ner dit, jag är en sådan där människa som verkligen inte klarar av när det är för mycket människor som rusar omkring. När jag kommer ner är det mer eller mindre tomt. Det är så skönt, helt tyst. Jag sätter mig på en bänk som är fastskruvad i väggen. Andas ut och sluter ögonen. Plockar sedan upp två stycken alindrin ur min väska och är precis på väg att gå till handfatet för att skölja ner tabletterna då en av toalettdörrarna slås upp.
”Ser man på. Modellpojken tar en rast.” Säger Atsu sarkastiskt.
”Sluta. Snälla.” Säger jag trött och önskar bara att allt kunde vara så underbart som när vi stod bakom skärmen första gången.
”Är det så du säger till Shaun också eller?” Han hånflinar åt mig, hans ögon ser på mig med någonting i blicken jag inte riktigt kan förstå, det är nästan svartsjuka, tror jag.
”Vad menar du med det?” Frågar jag irriterat och slår på kranen.
”Nej, absolut ingenting, lycka till i morgon.” Han skrattar till och går ut ur rummet. Jag känner mig tung som en sten, låser in mig på toaletten. Där sitter jag i säkert 10 minuter, bara för att hålla tillbaka gråten som jag fortfarande vägrar släppa ut. Det börjar bli jobbigt att andas.
”Vart fan har du varit?!” Shaun sliter tag i mig när jag kommer tillbaka. Great, nu har jag gjort honom arg också.
”Förlåt, jag fick migrän.” Säger jag och ser ner i backen.
”Migrän!? Hur mår du nu då? Tror du att du klarar dig i morgon?” Helt plötsligt mjuknar hans röst. Jag har på känn att det har och göra med att hela rummet stannat upp när han röt åt mig. Även Atsu, som ser nästan rädd ut.
”Det är okej. Ska vi fortsätta?” Frågar jag uppgivet och ställer mig på trä pallen framför mig, vi är alldeles strax klar. Jag ska gå tre stycken outfits i morgon. Jag kommer och tänka på pappas reaktion när jag berättade att jag ska modella, han är verkligen besviken på mig. Det är utan tvekan att han hade hoppats på att få en son som var en riktig karla karl.
”Ja, visst.” Han börjar finslipa det sista medans mina tankar är någon helt annanstans. Vad menade Atsu med ”säger du det till Shaun också eller?” jag förstår inte, vad menade han? Atsu ger mig bara en massa obesvarade frågor varje gång han säger något till mig, det är dags att han börjar ge mig lite svar.
- - - - - - -
Den stora dagen är här och jag har precis anlänt till Ringen. Varken mamma eller pappa kommer och kollar ikväll, men det rör inte mig i ryggen, de har inte brytt sig om mina aktiviteter sedan jag gick i fyran. Så fort jag kommer innanför dörren kommer Shaun emot mig och leder iväg mig till det bord där jag ska bli stylad. Jag har inte alls samma känsla som då Atsu gjorde i ordning mig, han fick mig verkligen att känna mig vacker. Visserligen gör jag väll det nu med, men inte alls på samma sätt. Helt plötsligt slår det mig att idag är det fyra månader sedan Lee och jag gjort slut, varför kommer jag och tänka på det? Mitt i paniken och ångesten inför att gå upp på scenen kommer en till panikkänsla, tänk om han sitter i publiken?! Inte för att det skulle hända, men vad skulle jag göra om han gjorde det? Jag vet nog att jag med störst sannolikhet aldrig kommer att träffa honom igen, om jag inte åker tillbaka dit jag bodde förut, så varför håller jag på att skrämma upp mig själv så mycket? Jag antar att jag är en sådan där person som triggar igång mig själv, så fort en ångest kommer, kommer flera stycken.
”Aiden!” Shaun ropar på mig och jag går emot honom.
”Här, ta på dig den här, jag ska hjälpa dig, kom.” Vi går bakom en av de skärmar som stod här förra gången också. Innan jag går bakom skärmen kastar jag en blick åt Atsu’s håll. Han stirrar på oss och ser ut som att han ska ha sönder någonting, jag har aldrig sett honom så arg. Han är till och med så vacker att man tappar talförmågan även när han är arg, han ser äldre ut. Så obeskrivligt fin.
Shaun knäpper upp min skjorta, drar sakta av den från min överkropp. Smeker mina armar, jag undviker hans blick. Jag tycker det hela är obehagligt, varför säger jag inte emot? Jo, jag orkar inte. I Shaun’s ögon, är jag bara ett objekt som kan göra hans kläder kända, som kan göra hans rival svartsjuk och förbannad. Ett objekt som egentligen inte är värd mycket mer än en gammal trasa om jag inte hade varit vacker. En sak, ett ting. Han knäpper upp mina byxor. Jag är säker på att man kan se siluetten igenom skärmen. Jag känner gråten i halsen, jag känner mig så förnedrad och ensam. Han rör mig inte mer än såhär, han förstår att jag inte är intresserad. Men han hindrar sig inte från att smeka min kropp undertiden som han klär på mig mina kläder jag ska visa upp. Det är ingen förutom Lee som har smekt min mage sådär intimt. Det svartnar i mitt hjärta.
När jag är helt klar är jag lika förbluffande vacker som förra gången. Men jag känner mig inte lika vacker. Jag känner mig som en barkbit, skrovlig och torr. Jag slänger ett öga på Atsu’s modell, som enligt mig är tusen gånger vackrare än vad jag någonsin kommer att bli och jag förstår varför Atsu valde honom. Jag blir avundsjuk. Svartsjuk, ledsen och fördriven av förtvivlan. Det är dags att rada upp oss inför catwalken. Man kan höra människor önska varandra lycka till och alla är väldigt spända. Alla de som skapat kollektionerna står på sidan och väntar, Shaun ler mot mig, Atsu, Atsu syns inte till. Första modellen går ut på catwalken nu. Jag är nummer sex. Han syns fortfarande inte till. Modell nummer två. Nu kommer han tillbaka, men det är något som inte står rätt till, han verkar mår dåligt. Eller? Han håller tummen och pekfingret mellan ögonen och rynkar pannan. Har något hänt? Modell nummer fyra. Jag blir stressad, men jag kan inte springa härifrån nu. Nästa är min tur. Atsu backar några steg men jag hinner inte se vart han tar vägen, det är min tur nu. När jag går ut hörs mer applåder än till någon annan innan, och jag försöker mitt bästa. Det verkar gå hem. När jag ska in och byta till outfit nummer två, letar jag som en galning efter Atsu men jag hittar honom inte.
När jag har gått mina vändor, skyndar jag mig för att hitta honom, jag skiter i att Shaun ropar på mig, jag måste hitta honom. Jag springer till och med ut och kollar om han står ute och röker eller något. Inte för att jag vet om han röker eller inte, men alla alternativ jag kommer att tänka på ger mig lite hopp ändå. När jag kommer in igen, går jag dit där alla skaparna står och väntar, förr eller senare lär han ju dyka upp.
”Vad håller du på med?” Väser Shaun till mig.
”Har du sett Atsu?” Frågar jag istället för att svara på från.
”Nej, vad är det med det äcklet?” Frågar han förargat.
”Säg inte sådär.” Jag blir arg och drar mig undan från honom, att jobba för Shaun var ett stort jävla misstag. Jag gillar honom inte någonstans.
Precis som jag är på väg att ge upp, kommer han tillbaka. Jag känner hur glad jag blir, men glädjen försvinner när jag går fram till honom. Han ser helt borta ut.
”At.. Vad är det?” Jag skyndar fram emot honom.
”Gå ifrån mig du..” När jag försöker stödja honom med min arm puttar han bort den.
”Va? Atsu, vad håller du på med?” Frågar jag desperat, han verkar hög, full eller något av en blandning.
”Tror du inte jag vet vad du håller på med?” Säger han med ens en skarp röst.
”Vad menar du? Kan du börja ge mig lite svar någon gång eller!?” Jag börjar bli frustrerad av att behöva gissa vad det är han står och säger om mig.
”JAG? Ska JAG ge DIG svar? Vad FAN ska du med mig till gå och knulla Shaunie istället! Ni är ju så jävla förbannat PERFEKTA för varandra!” Han låter så förbannad att jag blir rädd. Jag blir så ställd att jag får tårar i ögonen.
”Men sluta!” Utbrister jag. Tror han verkligen att jag och Shaun har ett sexuelltförhållande?
”Vafan pladdrar du om Atsu?” Shaun blandar sig i samtalet nu, resten av människorna runt omkring stirrar mest generat på oss.
”Håll käften, jag vet nog att ni håller på. Jag såg det ju själv!” Säger han och gestikulerar med handen, han vacklar till.
”Vi har aldrig gjort någonting!” Jag försöker försvara mig, det känns hemskt att det är så många som stirrar, ingen har respekten nog att låta oss vara ifred. Det är pinsamt.
”Visst, visst. Aiden, du behöver inte låtsas, jag vet redan.” Säger han och grimaserar, han har definitivt tagit någonting för han är inte sig själv. Man kan se lite utav honom i det han säger, men han skulle aldrig vara såhär elak, inför en massa människor, om han var vid sitt sinnes fulla bruk.
”Det här är sjukt, det här får ni lösa själva.” Shaun skakar på huvudet och backar undan. Jag är lite tacksam för det faktiskt.
”Nej det är lugnt Shaun, jag vill inte ha dina jävla efterlämningar. Jag blir äcklad.” Jag känner hur orden skär in i mig. Jag bryr mig inte om ifall hela skolan ser mig gråta nu.
”Det är faktiskt inte JAG som håller på med andra, det är DU som är med andra. Hur förklarar du den JÄVLA idioten du praktiskt tagit kom på under förra modevisningen!?” Skriker jag medans tårarna rinner ner för mina kinder. Jag vill bort härifrån. Atsu står helt ställd och stirrar på mig, han vaknar till lite verkar det som för med ens ser hans ögon helt klara ut. Han bara stirrar på mig.
”Dra åt helvete!” Skriker jag när jag springer förbi honom. Jag rusar ner till nere våningen, och stänger in mig i någonting som verkar vara en städskrubb. Där stannar jag i något som känns som timmar.
När jag tar mod till mig och går ut igen, är det ingen i byggnaden. Det är mörkt ute och släckt inomhus. Mitt ansikte är svart utav allt smink. Jag är öm, jag är inte van att gråta såhär mycket. Sist jag grät vad då Lee gjorde slut. Jag kanske inte borde vara med någon alls, bara ta det lugnt. Jag och Atsu är historia nu, han tror att jag och Shaun har gjort något så jag är ju bara en äcklig slampa. Fan ta honom. Jag känner en tår rinna ner för min kind igen, tar upp min mobil. 4 missade samtal och 7 sms. Mamma har ringt en gång och Rick tre, det är även Rick som skickat alla sms. Han undrar vart jag tagit vägen och ifall jag är okej. Jag orkar inte ens svara på det, rädd för att bryta ihop igen. Istället går jag ut. En promenad skulle inte vara helt fel. Luften är rå, kall och fuktig. Jag ser upp mot himlen,
vad ska jag göra nu?
- - - - - -
Jag spenderar några dagar hemma från skolan, jag är inte redo att gå dit än. Rädd för att folk ska stirra eller fråga frågor. Men mest rädd för att stöta ihop med Atsu, vad ska jag säga till honom? Jag har ingen aning. Men jag har beslutat mig från att inte fly, jag ska prata med honom. Jag vill reda ut allting, och jag vill göra det på rätt sätt. Jag önskar bara jag visste vad rätt sätt var för något.
När jag äntligen tar tag i att gå till skolan, mår jag inte alls bra. Jag känner mig nertyngd som om jag hade en hundra kilos vikt i mitt hjärta. Men jag går fram i alla fall, jag ger inte upp på min jakt efter svar. Jag hoppar över lektionerna dock, träffar Rick på skolgården och berättar hur det ligger till. Jag ringde honom dagen då allt hände senare på kvällen och berättade det som hade hänt, men nu berättar jag om mitt beslut och jag tror han tycker att jag gör det rätta. ”Så länge som du är glad” sa han och klappade mig på axeln. Han ska säga till mina lärare att jag är sjuk, så inte jag får frånvaro.
Jag går sakta men säkert bort till design byggnaden, den är större än jag minns den helt plötsligt, jag tror aldrig jag känt mig såhär liten. Jag har kommit fram till att inte ens då Lee brutalt dumpade mig för någon annan, har jag känt mig så omtumlad som nu. Inte heller så levande. Atsu, fick mig att känna mig ofattbart vacker och jag började sakta att tycka om mig för den jag är, att det blev såhär fel, vet jag inte varför. Men jag är villig att ta reda på varför, jag säger inte att jag vill bli tillsammans med honom, för det vet jag ärligt talat inte. Men jag vet heller inte om jag kommer kunna hålla mig borta från honom om vi blir vänner, allt som har med honom att göra tilltalar mig på ett sätt som Lee aldrig gjort.
Med Lee var allt, storslaget och jag älskade honom mer än livet, det kan jag aldrig någonsin förneka, för han var den enda som jag kunde tänka mig vid min sida. Men att Atsu då fick mig att förstå att det faktiskt kan finnas någon annan än Lee, måste ju betyda någonting. Jag vill veta varför Atsu fick mig att falla för honom om han redan hade en pojkvän, eller vad den där mannen nu är, och varför han inte sa någonting om det. Jag vill veta varför han och Shaun hatar varandra så himla mycket och jag vill veta om Atsu verkligen tycker att jag är äcklig. Jag vill ha svar på vad jag har gjort för fel i det hela och vad jag ska göra för att han ska tycka om mig igen. Och sedan, en sak som oroat mig ända sedan vi skrek åt varandra, var han hög? Om Atsu tar droger så undrar jag verkligen vad jag ska ta mig till. Och varför gör han det i så fall? Jag vet att det är någonting som han döljer, och om vi ska kunna försöka reparera det som hänt mellan oss, måste jag veta vad det är och det är fort.
Jag öppnar upp den tunga porten som är entrén till byggnaden. Stannar ett tag i korridoren och andas djupt, vad ska jag säga? Vi får se vart detta tar mig. Jag går upp för trappan och in igenom korridoren som leder bort dit jag ska. Överallt på väggarna hänger konstiga målningar som eleverna gjort, en del helt obegripliga och en del fascinerande. Jag kommer på mig själv med att försöka distrahera mig själv så att jag ska ”glömma” att gå till det klassrum som han brukar tillbringa sin tid. Till slut tar jag ändå fart med starka steg mot hans klassrum. Drar en hand igenom mitt hår och knackar på dörren.
Jag vill inte fly från dig mer.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 7 jun 09 - 23:37 | | Jag älskar den här. | Justmyfault - 6 jun 09 - 23:41- Betyg:  | Beroendeframkallande.se!
skitbra skrivet, älskar sättet du skriver på x) |
|
|
|
