[m/m] - Du är förbjudet område. (Kapitel 4) |
förbjuden kärlek, vi borde inte vara här
förbjuden kärlek, farliga begär
Natinel lyfter upp mig och jag saxar benen runt hans höfter, håller armarna runt hans nacke och kysser honom intensivt. Han bär in mig i sovrummet och lägger ner mig i sängen, jag lossar på greppet och han lägger bredvid mig. Natinel lutar sig fram och tittar mig djupt i ögonen innan han pressar sina läppar mot mina. Dem är lena som sammet och mina läppar njuter av att ha dem där. Jag lägger händerna runt hans nacke och särar lätt på hans läppar med tungan, villigt låter Natinel sin tunga leka med min. Lyckan spritter i min kropp och jag ler lätt, hans händer tar girigt på min kropp och mina fingrar tar ett grep om hans gråa t-shirt och drar snabbt av den. Jag synar hans kropp med tillfredställelse, drar med mina fingrar över hans mage och Natinel ryser av välbehag. Jag lutar mig fram och låter tungan göra mönster på hans mage, mellan naveln och skrevet. Jag knäpper upp hans byxknapp och drar av jeansen. Han stönar lätt och jag klättrar upp med tungan, tvärs över magen och bröstkorgen tills jag var framme vid hans mun igen. Natinel ler innan han hjälper mig av med tröjan och byxorna och tvingar ner mig på rygg i sängen. Jag smeker hans nacke och hals, och han kysser mig på halsen. Sedan smeker han min mage med handen och när han kommer till skrevet stönar jag högt och andas tungt. Natinel ler retsamt och böjer sig ner, hans tunga leker retfullt vid kalsongkanten och jag håller på att smälla av. Natinel verkar bestämma sig och hans fingrar letar sig ner innanför kalsongkanten för att dra av och.. Väckarklockan tjöt och jag slog irriterat upp ögonen, det var som vanligt min otur. Precis när det roliga skulle börja i drömmen tjuter väckarklockan såklart, jag får aldrig ha mina sexdrömmar ifred. Jag stängde av oljudet och lättade på täcket, min blick letade sig neråt och det var som jag trodde. Morgonstånd är alltid lika härligt att ha. Jag blåste luggen ur ögonen och drog mig ur det varma, jag kikade ut i korridoren och bekräftade att ingen retsam syster var där. Jag halvsprang genom korridoren och snabbade mig med att låsa toalettdörren, och hoppade raskt in i duschen. Det iskalla vattnet chockade min kropp och jag pep ynkligt, men det funkade. Jag vred av vattnet och steg ur duschen. Jag tog min favorithandduk som barn, det var en teddybjörn på den med gula regnkläder och en text som det stod ‘Ralph Lauren’ på. Jag beslöt att låna syrrans hårtork och precis när jag startat den knackade någon på dörren.
“Vad?!” skrek jag och blåste med hårtorken rakt i ansiktet och blinkade för att få fukt i ögonen igen.
“Du frågade inte om du fick låna min hårtork!” skrek min syster Linda tillbaka och jag flinade mot mig själv i spegeln.
“Men eftersom du är snäll, så får jag det.”
“Ja.” Jag hörde ett litet skratt och hennes steg avlägsnas och jag fortsatte torka håret. När jag var klar stod det åt alla håll och jag stirrade förvånat på det i spegelbilden. Varför har ingen sagt att hårtorkar är så effektiva på att ställa upp hår? Jag rufsade luggen på plats och drog på mig stora blåa baggy jeans, enfärgad vit t-shirt och en svart adidas-tröja över det. Jag gav mig själv en dömande blick i spegeln, jag dög helt enkelt aldrig. Nere i hallen drog jag ut en låda i hallbordet och tog ett nytt cigarettpaket. Rich taste, Prince. Jag mindes när mamma hade blivit förtjust att det hette ‘Rich taste’. Det passade så bra, tyckte hon. Jag visste att hon bara hörde ordet Rich. Jag log lätt åt hur korkad min mamma kunde vara, men jag visste att hon var en väldigt bra affärskvinna. Jag brummade iväg till skolan och satte mig som vanligt på trappan och rökte. Tänk om jag inte skulle röka innan skolan, jag hade allvarligt klättrat på väggarna med uppspärrade ögon och säga förbannelser på latin med väsande ljud. Jag började hosta när Natinel gick förbi mig på trappan för att gå in i skolan, han stannade upp och såg allvarligt på mig.
“Du borde sluta röka, du hostar som en lungsjuk gamling.” sa han och rynkade ögonbrynen. Jag tittade på honom med ironisk blick och drog ett till bloss.
“Det är precis vad jag har sagt hela tiden!” tjöt Duz instämmande och såg på Natinel. “Men han vägrar trappa ner, han röker typ ett paket per dag asså!”
“Då är det bäst att vi ser till att han slutar.” sa Natinel och log emot mig. “Tycker du inte det, Mattias?” Jag muttrade något ohörbart och himlade med ögonen. När Natinel försvunnit såg Duz överlyckligt på mig och jag höjde frågande på ögonbrynen.
“Såg du inte hur han tittade på dig? Eller hur han pratade om slash med dig?!” Duz hade svårt att sitta stilla, jag skakade på huvudet men log.
“Sluta, Duz. Han pratade som vanligt.” sa jag men rodnaden spred sig i mitt ansikte ändå. “Titta nu vad du gjorde!” Jag gestikulerade vilt mot mina lätt rosa kinder. Duz skrattade bara, tog armkrok med mig och drog med mig in i skolan. Sekunden efter tjöt klockan att vi skulle samlas utanför klassrummen. Dagen flöt på utan några stora problem. Jag gav en smärre smäll till en kille som retade upp mig, det var det enda. Folk kom fram och frågade om slagsmålet igår, jag svarade kort och gav inga större detaljer.
“Mattias, där är du ju!” Min elevhandledare Marie klick-klackande fram i korridoren med sina högklackade boots. Hon var en sån där patetisk äldre person som försökte se yngre ut genom att klä sig ungdomligt. Jag som hade suttit på bänken med nerböjt huvud, höjde på huvudet och kollade frågande upp på henne.
“Vad vill du?” Jag hade aldrig gillat Marie, hon var falsk och helt enkelt dum i huvudet. Så att hon stod där framför mig i ljusa stuprör, svarta boots och en grön tunika med mönster på, störde mig något så otroligt.
“Du ska gå till rektorn, Sebastian är redan där.” sa Marie ljust och hennes ton skar i öronen på mig. “Ni måste reda ut erat lilla bråk igår, förstår du!”
“Dröm och glöm, aldrig i livet.” sa jag och reste mig häftigt. Jag var längre än henne, jag var 1.72 cm och hon var minst en decimeter mindre. Marie böjde lätt upp huvudet för att se mig i ögonen.
“Du har inget val, Mattias.” sa hon och försökte se sträng ut. “Kom nu.”
Jag suckade och gick efter med släpande steg och en bister uppsyn. Vi kom till rektorsexpeditionen, jag knuffade mig förbi Marie för jag visste redan vart jag skulle. Jag gick förbi tre dörren, sen svängde jag vänster och där satt rektorn med Sebastian. Jag gav Sebastian en hatblick som kollade lika hatiskt tillbaka. Rektorn pekade på en stol och jag satte mig lydigt. Jag glodde på namnskylten som stod på sin vanliga plats på skrivbordet, det stod ‘Sven-Erik johansson, Rektor’ på den.
“Trevligt att träffa dig igen, Mattias.” sa Sven-Erik med något ironiskt i rösten. Jag flinade. “Nu har jag fått höra att du har slagits med den här unge mannen.” Han nickade mot Sebastian.
“Ja.” sa jag kort och min blick vandrade runt i rummet.
“.. Varför det?”
“För att Sebastian..” Jag gav återigen honom en hatfull blick. “Och en annan kille slog på en person som låg på marken. Jag gick dit, fällde Sebastians kompis och sen sa jag åt Sebastian att göra som sin kompis. Ligga stilla på marken.”
“Och det gjorde Sebastian?” frågade rektorn och jag nickade.
“Ja, men senare när jag satt på knä bredvid den nedslagna killen och frågade vad han hette, sa Sebastian ‘Tönten heter Kristian Lind’ eller nåt sånt och flög på mig.”
“Och det här är sant, Sebastian?” Rektorn såg strängt på Sebastian.
“Ja.” suckade Sebastian. “Men tönten kaxade!”
“Vad gjorde han då?” frågade Sven-Erik.
“Han.. Alltså, jag och Erik, min kompis, skrek emo till Kristian och han ba ‘fjortisboysss!’ och gjorde peacetecken och putade med läpparna.” Jag kunde inte låta bli att skratta, jag kunde tänka mig den lilla svarthåriga krabaten med svart smink posera så. Både Sven-Erik och Sebastian tittade på mig, så jag slutade tvärt att skratta.
“Fortsätt berätta.” befallde Sven-Erik när Sebastian fortfarande titta underligt på mig.
“.. Öh, okej.” sa han intelligent och fortsatte berätta. “Sen var det lite tjafsigt och Erik fick damp och flög på killen och jag bara.. Rycktes med.”
“Det var inte bra. Det var verkligen inte bra, två mot en är fegt.” Rektorn rynkade ögonbrynen och Sebastian såg bort. “Mattias, du kan gå. Du har inte gjort något fel.”
Jag reste mig och gick nästan trallande därifrån, för en gång skull var det inte jag som fick sitta kvar medan dem andra fick gå. Skoldagen tog slut och jag satt utanför Natinels klassrum och väntade. När han öppnade dörren flög jag på honom i en kram och när jag släppte såg han väldigt överraskad ut.
“Varför en sån fin hälsning?” sa Natinel medan jag gick före honom in i klassrummet och satte mig på närmsta bord.
“För att jag är glad!” sa jag och flinade stort. “Idag var det inte jag som behövde sitta kvar hos rektorn, det var den jag hade bråkat med! Gissa om jag känner mig störst, bäst och tuffast alltså!” Natinel skrattade lätt åt mig och jag fortsatte le stort. “Igår sa du att du skulle köpa kakor..”
“Haha! Jag har dem i skrivbordslådan, vänta lite.” Natinel gick mot skrivbordet och jag följde honom hack i häl, jag vågade till och med stå extremt nära honom när han lutade sig för att ta fram kakorna.
“Du är verkligen sugen på kakor, va?” sa Natinel och skrattade när jag ryckte ifrån honom paketet med kakorna i. Eller så är jag sugen på något annat.
“Ja, det här ska firas, prisa Gud och alla dem andra töntarna!” skrek jag och slet upp paketen så häftigt att alla kakor ramlade på golvet förutom en. Jag kände mig snopen och Natinel skrattade så mycket att han var tvungen att stödja sig på skrivbordet för att inte falla ihop i en hög.
“Din min! haha!” sa Natinel och pustade ut efter skrattanfallet. Jag såg surt på honom, böjde mig ner och tog tag i en kaka som låg på golvet. Jag riktade den mot hans huvud och prickade. Nu var det min tur att skratta, Natinel såg så förolämpad ut att det var komiskt.
“Den som skrattar först, skrattar sist!” sa jag finurligt.
“HAHAHA! Du sa fel, nananana! Det heter ‘den som skrattar bäst, skrattar sist’ .. Tror jag.” sa Natinel och kliade sig fundersamt i huvudet. Sötnos.
“Nati, du ser värsta söt ut när du gör sådär.” flög det ur mig och han stannade upp. Jag började rodna. “Glöm att jag sa det där, snälla?!” Natinel började le och gick fram till mig.
“Du är söt när du gör sådär.”
“Gör vadå?” sa jag och kände mig extremt intelligent.
“Rodnar och försöker gömma det, det är så gulligt!” utbrast Natinel och jag började rodna ännu mer.
“Ser du nu vad du gjorde?!” tjöt jag olyckligt och Natinel fnissade.
“Gullunge.”
“Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang, eller om jag ska ta illa upp.” sa jag och flinade. “Gullunge låter så barnsligt.” Jag funderade en tredjedels sekund att krama honom, men avfärdade den tanken. Jag snabbade mig till ett bord och satte mig i skräddarställning.
“Ta det som en komplimang.” sa Natinel och fixade med några papper som han räckte mig. “Dags att börja plugga nu, tycker du inte?”
“Dum fråga, Nati. Jag tycker aldrig det är dags att börja plugga.” Jag lutade mig över papperna som låg på grannbordet och Natinel satte sig på stolen till det bordet.
“Mattias, vet du vad som behövs för att plugga..?” frågade Natinel och såg roat på mig. “En penna.” Han pekade på min tomma högerhand och jag gav upp en suck.
“Jag som hoppades på att du inte skulle lägga märke till det.”
“Jag är lärare, jag märker allt. Det är en superkraft alla lärare har.” log Natinel, tog fram en penna ur fickan och gav till mig. Jag räckte ut tungan. “Lipa, lipa, kärlekspipa!”
“Okej, den ramsan är bara så gammal. Dessutom är den gjord för småbarn.” protesterade jag och fäktade med pennan.
“Ta det lugnt med den där pennan.” Natinel log mot mig. “Förresten, du dansar balett?” Jag nickade och skrev något på pappret framför mig. “Lär du dig själv eller går du hos någon?”
“Jag går hos någon, en vän till mamma som håller det hemligt åt mig. Jag behöver alltså inte dansa med en grupp utan dansar med hennes dotter om det behövs en danspartner, det är snällt av dem att göra så.” Jag tänkte efter och skrattade till. “Jag tror det är mamma som betalar extra för det.”
“När har du nästa lektion?” frågade Natinel och jag stelnade till.
“Varför vill du veta det?” frågade jag misstänksamt utan att svara på hans fråga.
“Jag vill se dig dansa, om det är okej..” Jag tänkte efter. Varför inte? Han kommer säkert tycka det är bra. Men om han inte tycker det då? Då kommer jag helt enkelt lägga mig ner och dö.
“Jo.. Om du inte skrattar åt mig.” sa jag osäkert och tittade under lugg på honom.
“Klart jag inte kommer göra.” sa han allvarligt och jag kände att jag litade på honom.
“Okej.. Det är på lördag, klockan 13:00.”
“Vart?” frågade Natinel och jag förklarade vägen. Han nickade och jag fortsatte plugga, inom mig skrek osäkerheten.
-
Jag hade just varit på min sista pluggtimme hos Natinel för den veckan och åkte hemåt med Duz bakom mig på moppen. Jag stannade moppen utanför Duz port och låste den.
“Skynda dig, hjärtat!” sa Duz ljust och höll upp portdörren åt mig. Jag halvsprang in i trappuppgången och upp två trappor tillsammans med Duz, det ekade och lät som att det var elefanter som sprang i trapporna och inte två relativt lätta människor. Ingen var hemma hos Duz, så han låste upp och gick in i hallen. Jag följde efter och drog igen dörren efter mig, sparkade av mig skorna och rusade in i vardagsrummet. Jag gjorde något slags hopp rakt ner i den mjuka, rosa tygsoffan.
“Vill du ha något att äta eller?” frågade Duz och satte sig bredvid mig.
“Nej, är inte ett dugg hungrig. Jag åt mackor hos Natinel, såna där stora, långa..” Duz hickade till och skrattade sedan. “Misstolka inte är du snäll! Jag tror dem heter bau.. Nåt.”
“Baguetter heter dem, vännen. Att du inte har lärt dig sånt än, fast iochförsig.. Du äter väl bara chokladdoppade jordgubbar och tvåtusenspänns mat hemma hos dig, rikemansbarn.” sa Duz och skrattade åt min trötta min.
“Typ.” sa jag kort. “Ditt hår matchar verkligen soffan.”
“Jag vet, det var därför jag krävde att vi skulle byta tyget på den. Jag kan väl inte ha en soffa som inte matchar mitt hår heller, mamma förstod vad jag menade så vi åkte till Ikea på studs och köpte ljusrosa tyg!” kvittrade Duz och log gulligt.
“Haha, sött.” sa jag och förstrött började jag göra mönster med fingret på tyget. “Vet du? Natinel ville följa med mig till baletten imorgon..” Duz flög upp och rakt ner i min famn.
“Och du sa ja, säg att du sa ja, annars är du en död pojke!” skrek han och gjorde någon slags “mördar”min.
“Kanske sa jag ja.. Kanske nej..” sa jag retsamt och Duz kollade hotfullt på mig.
“Om du inte säger.. Rufsar jag om ditt hår!” sa han och log sedan. “Fast det är bara jag som är rädd för det.”
“Precis.”
“Jag pussar dig om du inte säger!” Duz satt sig demonstrativt grensle över mina lår och jag såg upp på honom.
“Gud vad rädd jag blir.. Bli pussad av en söt kille och jag är bög..” sa jag och log när Duz såg ut som ett tjurigt barn. “Jag säger.. Om du pussar mig!” Duz skrattade och böjde sig ner, pussade mig och rätade på sig sen.
“Berätta nu!” befallde han och jag la armarna runt hans midja.
“Jo.. Han ska följa med!” tjöt jag och Duz började skrika pipigt innan han kramade om mig.
Men när jag åkte hemåt från Duz var jag inte lika glad längre. Det var bara 16 timmar kvar och imorgon skulle Natinel se mig dansa balett. Jag dör.
Okej, det här var kanske lite rörigt och dåligt, jag goes onöjd. Gillar början bara lite.. Men som sagt; NÅGOT KOMMER HÄNDA I HELGEN. Jag upprepar: NÅGOT KOMMER HÄNDA! Jag ber er kommentera snällt och så. Tack på förhand. Jag älskar er! <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | kirakira - 18 jun 09 - 12:05 | | iiihi :* du skriver jättebra. Jag missade bussen sist, så läste ett till kapitel. Ehe. :* | EMORAiNBOW - 7 jun 09 - 20:48- Betyg:  | SKRIV EN NY DEL IKVÄLL FÖR I HELVETE!! Gud, jag är verkligen besatt!! Jag har streckläst alla dina delar nu och jag ör tamejfan helt såld! Underbar och extremt spännande handling och jag kommer hoppa av lycka när du lagt ut en ny del. Dessutom är jag helt förälskad i söta fina Duz, och i Mattias med... och i Natinel... Jag låter som en jävla groupie ><
Keep up the good work! Du trollbinder med varje ord, och du har humor så jag garvar sönder och jag bara älskar allting. Underbart! | | -Cute - 7 jun 09 - 14:18- Betyg: | | JAG DÖR OCH DÖR OCH DÖR! hur kan du skriva så bra människa!! O.o | | Pumisa - 7 jun 09 - 09:15- Betyg: | | jättebra tyckte jag :D | | Mp3 - 7 jun 09 - 00:15 | | mahaha. Denna gillar vi, så gudomligt mycket'! <3 | | Justmyfault - 6 jun 09 - 23:29- Betyg: | inte alls rörigt! x)
Bara superbra :) | | xXfreaKo - 6 jun 09 - 22:08 | | jätte bra., kan verklgen inte sluta läsa., :D | | PlEaSeKiLlMe - 6 jun 09 - 21:27 | | haha jätte bra :D | | WalkingTheDemon - 6 jun 09 - 20:24- Betyg: | | IHHHHHHHHHHH <3<3<3 | | NeMriA - 6 jun 09 - 19:19- Betyg: | ÅHÅÅHÅHÅHÅHÅ MIN KNARKNOVELL!!!<333
hej jag är kär i Duz :D och typ, Mattias och Nati oxå, men ja -.- hrm.
DEN HÄR ÄR SÅ JÄVLA BÄST! muhuh o.o hoppas nästa kommer snart (6) jag vill veta vad som händer... |
|
|
|
